Alla inlägg av Rune W Dahlén

Trött, lycklig och otroligt tacksam. Tänk att få vara med!

När jag kommer hem sjunker jag ner i min sköna ”bönefåtölj”. Det är tid att vara inför Gud och bara få tacka för allt gott Han gör. En otrolig glädjevåg sköljer över mig. En dag i mitt liv när det är som bäst. Jag får leva i min kallelse och se Guds verk!

Det jag fått vara med om är att fira gudstjänst, dela Guds ord, lyssna på ett starkt vittnesbörd och vara förebedjare. Som pastor och evangelist hör detta till ”min vardag” och jag älskar det. Gudstjänsten den här kvällen präglades av den heliga Andes närhet. Att vara förebedjare och få vara med om att lägga händerna på längtande, förtvivlade, sjuka, tacksamma människor är stort och att se hur Gud berör deras liv på djupet är fantastiskt. Men det största är att få be för människor som vill ta emot Jesus i sitt hjärta. När en människa, som i vanliga fall inte går på gudstjänst, sitter i kyrkbänken och helt enkelt (hur enkelt det nu är?) blir drabbad av Guds kärlek och vill få sitt liv förvandlat, när tårarna som rinner nerför kinderna blir glädjetårar för att personen hittat hem. En sökare blir en finnare! Det är värt många tack till vår Herre!

Jag brukar säga att det är som två kallelser i våra liv, den första kallelsen är att säga ja till Gud som har skapat dig, som sett dig redan i moderlivet och vill gemenskap med dig. Du får komma hem där du hör hemma, Den andra kallelsen, är kallelse till det uppdrag, den tjänst, som Herren har anförtrott dig. Jesaja 49:1-6, Jeremia 1:4-10 och Paulus Gal 1:15-16a, skriver om detta.

Det är så gott att vara med, gott att sitta i ”bönefåtöljen” jubla och tacka för att Gud är så god. Så ”laddar” jag inför nästa möte. Det finns så många fler längtande människor som måste få höra om det bästa som finns – Guds stora kärlek!

Gunnel Noreliusson

Gunnel Noreliusson är pastor och evangelist i Svenska Missionskyrkan. I sin tjänst aktualiserar hon även kallelsefrågor och tar emot enskilda samtal om kallelse till diakon och missionär. I Almanackan på denna hemsida kan du se var Gunnel finns när hon inte är hemma i Mariefred, och under Kontakt ser du hennes mailadress och telefonnummer.

Blivande diakoner och pastorer tillsammans

Nu har gruppen som har hand om den här hemsidan varit samlade på mitt arbetsrum. Som ni ser har vi kommit lite på sned, och därför har också denna hemsida legat nere ett par veckor. Men nu kör vi så det ryker. Om du undrar vilka vi är så är det Frida Morén, Oskar Ohlsson, Oskar Johansson och så jag då, Rune W Dahlén. Med tre sådana medhjälpare kan det ju inte bli annat än bra!

Sedan sist har jag varit på equmenias ungdomskonferens Face to Face i Skövde. Det var verkligen uppmuntrande att se dessa över 400 ungdomar! 35 av dem valde att gå på seminariet om kallelse till heltidstjänst som Ida-Maria Brengesjö och jag hade ansvar för, och vi fick även flera goda enskilda samtal. Och vid THS monter bjöd vi på goda kola. Här kommer nog det sämsta fotot som överhuvudtaget togs i Skövde den helgen.

I veckan som gick var Gunnel Noreliusson från Mariefred och Andreas Lindström från Fiskebäck på en teologgruppsträff på THS och talade om konfaarbete. Det blev en riktig kanonkväll med många goda tips och utmaningar. Och de kompletterade varandra så bra. Andreas med 60 konfirmander per år och Gunnel som helst inte ville ha mer än 8 konfirmander när hon var församlingsanställd. Men med samma kvalité och samma vilja att göra skillnad i unga människors liv. Och vilken andakt vi fick vara med om i slutet på kvällen. Vi tre förebedjare hade fullt upp, och Elina ledde psalmer och lovsång med stor inlevelse.

Här nedanför har vi Gunnel. Hon trivdes bra i närheten av palmen eftersom hon samma dag kommit från Teneriffa (tror jag det var).

Och här har vi Oskar Fornander och Elina Skarin i fikakön, medan Andreas håller sig i bakgrunden:

De två senaste dagarna har det varit Missionskyrkodagar för de som ska ordineras till diakoner och pastorer nästa sommar. Goda dagar på Marielund, den katolska stiftsgården på Ekerö. Det är oerhört värdefullt att diakon- och pastorskandidater får mötas under utbildningen. Man önskar att det kunde ske oftare, men under Missionskyrkodagarna, två på hösten och tre på våren, finns det en stark betoning på att just mötas i samtal och bön.

Här ovanför syns diakon- och pastorskandidater om vartannat: Andreas Abrahamsson, Eva Bergström, Eva-Marie Claesson, Monica Flyman Fromell, Lena Brunell och Liselotte Kristiansen.

Diakonkandidaten Maria Lindeskär skymtar bakom pastorskandidaten Yvonne Hammarstedt.

Så här roligt är det att vara på Missionskyrkodagar tycker Joel Magnusson och Andreas Abrahamsson.

På torsdag hade vi besök av Cecilia Jonsson och Margareta Smedberg Andersson som informerade om hur det är att vara anställd i församling. Ett viktigt pass som alltid är mycket uppskattat. Och på fredag kom Sofia Karsberg från Abrahamsbergskyrkan i Bromma och Henrik Örnberg från Ekbackskyrkan i Vingåker och talade om ”Barn och unga – allas ansvar”. Engagerat och spännande! Det är Sofia och Henrik som syns närmast kameran i bilden ovanför. Och här under har vi Sofia med teologen Esmeralda i handen.

Må Gud hålla dig i sin hand

Ett dygn hos Birgittasystrarna i Djursholm tillsammans med Missionskyrkans ledningsgrupp, en dag på Utbildningscentrum på Lidingö tillsammans med församlingsföreståndare som arbetar i större arbetslag , anställningsintervjuer på kansliet inför en ny tjänst inom IT-enheten, en dag i Immanuelskyrkan om hur vi ekumeniskt kan samarbeta om handledning och personalvård, en förhandling hos Arbetsgivaralliansen med fackliga motparter om hur personalfrågor ska hanteras inför övergången till den nya kyrkan.

Listan blir snabbt lång över viktiga frågor och sammanhang som ett par arbetsveckor rymmer i min tjänst som personalchef i Missionskyrkan. Det är många kloka ord och tankar som bryts vid tillfällen som dessa men det som framförallt stannar kvar i minnet är de möten med människor som  mitt arbete hela tiden berikar mig med.

Att få dela måltiden med vardagligt samspråk vid middagsbordet med kollegerna i ledningsgruppen men också det enkla nattvardsfirandet  då brödet och vinet delas och vi får be för varann. Att stångas med frågor om hur kan man som pastor, församlingsföreståndare och arbetsledare jobba med förändring i relation till styrelse och  arbetslag. Och sedan vid lunchen få sitta ner och lyssna till och samtala om hur man faktiskt kan börja jobba på nytt sätt, även om det som blommar inte är det man kanske räknat med. Att få ha en intervju med någon som vill gå in i ett nytt uppdrag och som ser det som en förmån att det är i en kyrka.

Jag känner ofta en stark förundran och glädje över att få finnas på en arbetsplats och i en tjänst där vi delar, inte bara de vanliga arbetsuppgifterna, utan också en annan dimension, en tro och en gemenskap i den tron. Varje tisdagsmorgon möts personalen på vårt kansli på Tegnérgatan 8 till morgonbön och personalinfo. Ansvaret för morgonbönen går runt mellan avdelningarna  och därför får också morgonbönerna olika karaktär och tilltal. Men att få sitta tillsammans med sina kollegor och sjunga, be och ta emot  Guds välsignelse inför den nya arbetsdagen ger en grundton som betyder mycket i allt vårt arbete tillsammans. Jag minns särskilt en morgon då vi för ovanlighetens skull reste oss och gick runt i rummet och önskade varann Guds välsignelse samtidigt som vi sjöng ”Må din väg gå dig till mötes”. Plötsligt fick jag stanna upp inför var och en och sjunga om Guds välsignelse  och jag såg mina arbetskamrater på ett nytt sätt .

Låt också de orden möta dig denna vecka:

Må din väg gå dig till mötes
Och må vinden vara din vän
Och må solen värma din kind
Och må regnet vattna själens jord
Och tills vi möts igen
Må Gud hålla, hålla dig i sin hand.
 
Hälsar
Margareta

Margareta Smedberg Andersson är socionomutbildad och arbetar som personalchef i Svenska Missionskyrkan

Med fem minuter till godo

Så har jag varit med den andra hälften av klass 2 på studiebesök (eller rättare sagt fältstudium) i Uppsala. Som jag skrivit tidigare så är vi alltså där i två dagar med ett mycket intensivt program. Börjar kl 9 och slutar 21.30 första dagen och 20 andra dagen. Och så resorna mellan Bromma och Uppsala därtill.

Under dessa två dagar hinner vi med tre historiska besök (Gamla Uppsala kyrka och museum samt Domkyrkan), tio församlingsbesök i olika kyrkor där vi möter präster/pastorer/kårledare (Pingst, EFK, EFS, Livets Ord, Svenska kyrkan, Baptistsamfundet, Missionskyrkan, Frälsningsarmén, Katolska kyrkan och en ekumenisk församling), sex gemensamma måltider (på sex olika ställen) samt två möten. Men det här gången blev det tre möten: Konsert på Livets Ord (som vi smet ifrån efter en halvtimme), sjungen mässa med predikan av Bo Brander i S:t Ansgar samt veckomässa i Katolska kyrkan.

Sammanlagt var det alltså 22 arrangemang som skulle tajmas in. Med hyrbilar och övernattning, medverkande och salsbokningar, allergier och specialkost, kartor och guider, toabesök och skoskav. Och vi hann och kunde till och med börja sista samlingen fem minuter tidigare än planerat.

En gång var det en student som kom fram lite försynt efter en liknande resa och frågade om jag inte kunde organisera resten av hans liv lika effektivt. En kul utmaning, men jag avstod…

De här resorna är oftast väldigt uppskattade av studenterna, och roligt nog också av de vi möter i Uppsala. Frikyrkoförsamlingarna är så stora och livskraftiga i Uppsala så att de har väldigt bra pastorer som kan svara på studenternas alla möjliga och omöjliga frågor (toaletterna i Domkyrkan är under den blå orgeln – så behöver ingen mer fråga om det). Och kyrkorna ligger så tätt i Uppsala så att det går att gå emellan de flesta. En liknande resa i Stockholm skulle ta flera veckor känns det som, eller ett halvår om vi skulle gå ända till Livets Ord och Gamla Uppsala.

Ekumeniken i Uppsala är inte alltid enkel. Men just därför lärorik. Vi sitter för det mesta i kyrksalen när vi besöker en församling, och får med oss atmosfär och arkitektur. Besöken ligger tätt efter varandra och det är lätt att dra paralleller och göra jämförelser. Ofta blir också resultatet i klasserna att man bättre förstår varandras olikheter och erfarenheter, vilket ger en bättre gemenskap och en större ekumenisk förståelse. Inga obetydliga bieffekter!

Men det är intensivt, fruktansvärt intensivt. Inte så sällan blir både studenter och lärare ganska utflippade på hemresan. Ibland när jag är frispråkig och på det humöret har jag sagt att det här är det närmaste hjärntvätt man kommer på THS. Undrar vad jag menar med det förresten?

Här kommer nu några riktigt snygga bilder från Uppsala, tagna av pastorskandidaten Oskar Ohlsson från Finspång och Karlskoga i väl avvägda doser. Sedan fortsätter vi med några rader till. Vi ses!

Här speglas avslutningen i Helga Trefaldighet och vi ska snabbt iväg för att inmundiga förmiddagsfika på Katedralcafét innan vi sedan ska vidare till Baptistkyrkan.

Guidad visning av Uppsala Domkyrka som är 118,7 m lång och har toaletterna under den blå orgeln.

Kårledare Anna-Lena Hjerpe och jag i förgrunden. Blod och eld i bakgrunden.

Hej igen!

I måndags kväll hade vi teologgruppssamling med alla blivande baptist- missionskyrko- och metodistpastorer på THS. Lasse Svensson och Anders Marklund talade om GF-kyrkan med stor entusiasm, kunnighet och humor. De fick många och svåra frågor men rodde det hela i land. I andakten efteråt bad vi för dem och den nya kyrkan så att det knakade i väggarna.

Måtte vi få en ny, Jesuscentrerad, djärv och smittande kyrka! Och redbar! Med en pålitlig grund, låga trösklar, högt i tak, stora fönster och ett bra värmesystem. Och mycket folk av alla de sorter!

Oj, vad vi har bett på THS denna vecka!

I söndags undervisade jag på ÖrebroVärmlandDals lekmannautbildning på Karlskoga folkhögskola. För mig är det jätteviktigt att inte bara utbilda blivande diakoner och pastorer. Jag ser ingen tydlig gräns mellan ordinerade tjänare i Guds rike och icke ordinerade. Alla är vi ju kallade in i viktiga uppgifter, ingen viktigare än den andra. Därför har jag i ett stort antal år ägnat mig åt distriktens utbildningar av ”vanliga” och alldeles unika församlingsmedlemmar. (Egentligen känns det inte bra att säga ”lekmän” för det förutsätter ett annat ämbetstänkande än det vi har i Missionskyrkan, och vanliga medlemmar – det finns det väl inga!)

Det koncept som de flesta distrikt nu har använt sig av togs fram i Södra Götalands distrikt, och den första kursdagen hölls den 2 feb 1991. Cirka tio år senare började ÖrebroVärmlandDal. Den grupp jag mötte i söndags är första årskursen i den femte gruppen. Anders Bernspång är oerhört duktig som ledare, och berättar att det nu är ett bra stycke över hundra medlemmar som gått eller går utbildningen bara i detta distrikt. Och vi, några THS-lärare, får nåden att vara med och undervisa. Flera av dessa som gått utbildningen är igång på sin fritid och predikar runt om i bygderna. Vilken glädje!

Imorgon fredag är sista dagen att lämna in remissvar på Gemensam framtid – den nya kyrka som Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Metodistkyrkan hoppas kunna bilda. Min förhoppning är att vi också i den nya kyrkan – GF-kyrkan – ska värna om de icke ordinerades rätt att predika, döpa och leda nattvard. Och detta säger jag trots att jag är utbildningssekreterare och rekryterar diakoner, missionärer och pastorer till vår kyrka.

Idag har jag varit på Örebro Missionsskola. Där, precis som på THS, har man en anslagstavla för de olika samfundens teologgrupper. Just nu verkade det vara ganska dött i grupperna.

Men längst bort till höger (fast hitom rören) tycks det ändå vara något på gång. Vi går närmare!

Aha! Där måste jag alltså ha varit idag. Finns du i Örebrotrakten och funderar på kallelsen så kontakta mig och haka på gruppen. De övriga träffarna detta läsår hålls i Vasakyrkan mitt i stan, och de är verkligen inte till bara för studenter på Örebro Missionsskola.

Ikväll avslutades 24-3 bönen på THS. Jag kommer att sakna bönerummet som gjorts iordning i ett klassrum. Att sitta där och be har varit en stor och rik möjlighet. Tack Elina, Oskar och Samuel som ordnat så bra med bönedagarna!

Till sist: Förstår av ett inlägg av rektor Owe på Facebook att ansökan om att utf’ärda magister- och masterexamen i exegetisk och systematisk teologi ligger klar just idag. Nu väntar vi med spänning på den dag då vi får ja på våra ansökningar…

Göteborg och Uppsala

I mitt arbete ingår att resa till Göteborg ett par gånger per termin. Där ansvarar jag för Svenska Missionskyrkans teologgrupp (TG) som möts i Betlehemskyrkan. Det har aldrig varit någon stor grupp, men den är viktig för rekryteringen av nya pastorskandidater. I ettan på THS går just nu fyra pastorskandidater som i våras var med på TG i Göteborg.

I måndags var det dags igen. Denna gång hade vi ingen gäst, utan det var jag själv som ledde ett samtal utifrån ett nytt kompendium om pastorsutbildning på THS. (Kompendiet mailar jag gärna om någon vill ha.) Fyra personer var med, varav flera också ville ha personligt samtal. En ville ha ansökningsblankett för att bli pastorskandidat. En annan av de fyra är redan antagen pastorskandidat – alla sådana i Göteborgstrakten är självklara deltagare i gruppen.

Torsdagen den 14 okt kl 13.30 har jag en liknande samling i Örebro. Om någon är intresserad skickar jag gärna en mer preciserad inbjudan.

På onsdag och torsdag var jag i Uppsala med en grupp från klass 2 på THS. Sedan mer än tio år tillbaka gör jag en sådan resa med tvåorna i kursen ”Kristendomen i Sverige”. Det är ett späckat program med tre besök på historiskt viktiga platser, tio besök i olika församlingar samt två kvällsmöten.

Pastorer/präster/kårledare/församlingsledare är oerhört generösa med att öppna kyrkor och ge av sin tid, och det brukar vara väldigt uppskattat. Mycket skratt och ibland tårar. Denna gången var det den katolske prästen som stod för tårarna. Rösten stockade sig hos honom när han talade om smärtan i att inte kunna fira nattvard tillsammans med protestanterna. Den smärtan delar jag fullt och helt.

I eftermiddag har ett av klassrummen på THS möblerats om. Måndag – torsdag är det nämligen 24-3 bön på skolan, anordnat av Missionskyrkans och Baptistsamfundets pastorskandidater. Det är öppet för alla på skolan, studenter såväl som lärare och personal. Även på en teologisk högskola behöver man be – ständigt och jämt!

Jag såg på Kvällsöppet på TV4 i onsdags efter att vi varit på Livets Ords möte. Bland andra var Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson med för att diskutera Eva Brunnes predikan vid Riksdagens högtidliga öppnande. Han berättade då om manifestationer mot rasism där man skanderat att Jimmie borde utvisas. Självklart var han både ledsen och upprörd över detta. Jag förstår honom! Stackars Jimmie, säger jag. Det är verkligen jättesynd om honom! Ingen skulle behöva höra att man borde utvisas eller att man inte får vara i Sverige.

Och det borde han förresten ha tänkt på för längesen!

Magnus Malm och Rickard Sundström

Så har då skolan varit igång en månad. En händelserik månad. Började bra med att både kaffeautomaten och ”min” toalett var trasig, men eftersom jag inte dricker kaffe var det egentligen bara en katastrof.

Nå, den reparerades ju så småningom.

Första dagarna var det bara lärarna och personalen som möttes och planerade och informerade och tog beslut.

Här ser vi dem i mer eller mindre aktivt arbete både på THS och på Ålandsbåten.

Men sedan blev det riktigt roligt, för sedan kom studenterna, och rektor Owe Kennerberg höll tal.

Föreläsningar och seminarieövningar och bokinköp och pluggande dagarna i ända. Men för pastorskandidaternas del har det framför allt varit en resa till Kuvarp på gränsen mellan Västergötland och Småland. Där fick vi lyssna till författaren och förkunnaren Magnus Malm en heldag, vi gick en kort pilgrimsvandring, lyssnade till Anders Westman som berättade om den nya församlingen i Grimsås. Dessutom lyssnade vi till varandras vittnesbörd, firade nattvard, sjöng och bad. Innan vi for hem hade vi också haft gudstjänster i fem olika församlingar.

Vill man se bilder från Kuvarpsresan kan man göra det på hemsidan som drivs av Östra Götalands distrikt av Svenska Missionskyrkan. (Ja, jag vet, här borde det vara en länk, men man lär sig inte allt på en gång.)

Igår kväll hade vi den första teologgruppsträffen på THS med Baptistsamfundets och Missionskyrkans pastorskandidater. Rickard Sundström talade om lovsångens betydelse. Riktigt bra var det!

Ja, det här var en snabb summering av första månaden. Hädanefter är det tänkt att bli ett blogginlägg i veckan. Men för att vara mitt livs första blogginlägg så får väl det här duga…