Förbön och kläder

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Nyss har vi avslutat Kyrkokonferensen i en ordinationsgudstjänst med mycket glädje, allvar och högtid. Så bra det blev!

Jag var en av dem som gick i processionen. Precis när jag passerade dörröppningen in i hallen där gudstjänsten skulle hållas gjorde jag en ganska stark upplevelse av att gå in i en atmosfär av bön och helighet. Jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Det var ju precis detta vi hade bett om!

Av kommentarer efteråt har jag förstått att gudstjänsten blev en stark upplevelse också för de som blev ordinerade och välkomnade. Och det var ju det allra viktigaste.

Tack för era böner allesammans!

Kyrkokonferensen inleddes också med förbön för nya diakoner och pastorer. Det var i torsdagsmorgonens gudstjänst där de som skulle gå in i Vägledningsåret kallades fram för att vi skulle kunna be för dem.

DSC_0024Samling innan gudstjänsten i torsdags med de som nu går in i
Vägledningsåret och de som var förebedjare

De som nu går in i Vägledningsåret är följande personer:

Pastorer:
Ivani Ahlberg
Johanna Buller
Linnea Dyne
Johanna Fredrixon
Karin Fritzson
Johanna Johansson
Marcus Johansson
Karen Magnin Andersson
Oscar Marklund
Gunilla S Olofsson
David Wedegård
Bengt Åkesson

Diakoner:
Karin Henningsson
Peter Karlbom
Lise-Lotte Karlsson
Maria Lundin
Sara Löfstedt
Elisabeth Rydsmo
Johanna Vingren

Om du vill vara med och be för de nya pastorerna och diakonerna så här i efterhand kan du till exempel göra följande bön till din. Den bads vid förbönsakten.

Gud, tack att du kallar alla människor till gemenskap med dig och till tjänst i ditt rike. Tack att vi med våra olika gåvor får komplettera varandra. Hjälp dem som idag sänds ut i tjänst att förbli i din kärlek och att kunna ge den vidare till andra. Vi ber för dem som redan har en församlingstjänst, de som snart ska gå ut i en och de som ännu söker tjänst. Hjälp dem alla att få vara till glädje och välsignelse, att arbeta hårt och vila tungt. Låt dem få bära frukt, låt människor få komma till tro genom deras liv, ord och handling, låt dem få mogna och vara visa. Tack att du ger oss alla av din nåd, dina utmaningar och dina möjligheter. Amen.

DSC_0839

Den som vägleder är i första hand Kristus. Målning i Åmåls kyrka av konstnären Olle Hjortzberg

När man går in i Vägledningsåret ska de flesta studier vara klara, även om man kan ha en del studierester fram till den 1 mars det år man blir ordinerad. Detta är alltså i princip ett år mellan studier och ordination. Samtidigt är det första året i tjänst, en tjänst som man i regel fortsätter efter ordinationen. Under tiden får man kalla sig pastor respektive diakon.

Här kan du läsa mer om Vägledningsåret.

Några har undrat varför inte de som fick förbön inför Vägledningsåret använde pastors- respektive diakonskjorta. Det hade ju blivit mer enhetligt framme på podiet då.

När vi införde Vägledningsåret var vi noga med att de blivande medarbetarna inte skulle få mindre förbön än tidigare, utan mer. Det ledde till att de får förbön i två kyrkokonferenser efter varandra. Men då gäller det att förbönen i den första konferensen inte förväxlas med ordinationsakten ett år senare. Därför hade vi sagt att de som skulle få förbön i torsdags morse inte skulle ha diakon- eller pastorsklädsel.

Bland de som fick förbön i förra kyrkokonferensen var det någon som också teologiskt var tveksam till att använda pastorsklädsel under Vägledningsåret, utan ville göra det först vid ordinationen. Andra ville att välkomstgudstjänsten i församlingen skulle bli ett så viktigt steg som möjligt och ville därför ta på sig pastorskragen för första gången i samband med den.

När vi förberedde förbönsakten förra vårvintern var det viktigt för oss att gå dessa personer till mötes, och eftersom ingen av dem tyckte det var livsviktigt att ha rundkrage på sig vid förbönsakten sa vi att ingen skulle göra det. Just för att det skulle bli mer enhetligt. Och då var det naturligt att vi gjorde likadant i år.

När vi nu genomfört ett första Vägledningsår ska vi utvärdera det. Vi tror att vi är på rätt väg, men inget är så bra utan att det kan bli ännu bättre.

Det är dessa ni ska be för!

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

I mitt förra blogginlägg skrev jag om årets ordinander: ”När de kommer in [i ordinationsgudstjänsten i Kyrkokonferensen på lördag kväll], låt dem mötas av förbön och tacksamhet, glädje och värme! De är inte mannekänger denna kväll! De är ordinander, beredda att svara ja på kyrkoledarens frågor och bli ordinerade diakoner och pastorer. De är värda all vår respekt. De är värda alla våra förböner.”

Men vilka är de då? Ja, i konferenshandlingarna finns bara namn och foto, så här kommer en liten presentation av var och en. Så blir det lättare att be.

Förbönsakt

Först de som ska ordineras till pastorer.

Jenny Arnerlöf är född i Maryland i USA och har bott i Kina och Malaysia. Familjen bor nu på en gammal gård på Färingsö och består av tre barn förutom Jenny och hennes man som är född i Sverige. Hon har varit kristen i många år men började läsa på THS innan familjen ännu kommit med i Equmeniakyrkan. Ett stort intresse är agrarianism och permakultur som återfinns som en viktig grund för omställningsrörelsen. Jenny har under Vägledningsåret vikarierat som pastor i Vaxholm. Läs mer här!

Johnny Brorsson kommer från västgötska väckelsebygder och lämnade sitt liv i Guds händer på ett scoutläger. Han har gått bibellinje på Hållands folkhögskola och en bibel-missionslinje på Glimåkra folkhögskola med ett halvårs vistelse i Etiopien. I två år har han varit ungdomsledare i Alingsås, och där är han tillbaka som pastor med ungdomsinriktning. Diakonias arbete har intresserat honom mycket. I vintras blev han och hans fru föräldrar för första gången. Läs mer här!

Anders Dahlström kommer att ordineras i Uppsala Baptistförsamling nästa söndag. Det beror på att han är elallergiker och inte kan åka till Göteborg och vistas i miljön här. I många år arbetade han på Pharmacia som bl a programmerare och nätverksansvarig. Han bor utanför Uppsala i ett hus helt utan el, och där har han också byggt en liten kyrka. I framtiden hoppas han kunna predika en del och även ha retreater. Läs mer här!

Frida Hägglund är uppväxt i Norsjö och Kvarnåsen i Västerbotten. Hon kom med i församlingens arbete genom SMU-scout, och från konfirmationsåldern räknade hon sig som kristen. På Dalkarlså folkhögskola gick hon en teamutbildning och på Mariannelunds folkhögskola en bibellinje. I tre år arbetade hon sedan som ungdomsledare på deltid i Malå och på deltid i distriktet. Hon har även arbetat inom äldrevården. Nu är hon pastor och föreståndare i Hemse på Gotland. Läs mer här! Se en film här!

Oskar Johansson har som pastorsbarn bott på mer än ett ställe, men Norsjö i Västerbotten har varit ”hemma” under många år. Efter gymnasiet arbetade han som SMU-ettåring i Karlskrona och därefter gick han bibellinjen på Södra Vätterbygdens folkhögskola. Året efter var han SVF-praktikant i Japan, och under studietiden har han läst en termin på North Park i Chicago. I Equmenia har han suttit i det verksamhetsgranskande utskottet. Sitt första pastorsår med ungdomsinriktning har han gjort i Örbyhus. Läs mer här!

Petra Jonsson är född och uppväxt i södra Tyskland. Hon har läst juridik och arbetat på en advokatbyrå med invandrar- och asylrätt. Tillsammans med sin svenska make har hon bott i Toronto och Zürich. År 2006 flyttade de till Stockholm och Petra började hitta tillbaka till kyrkan och den tro hon haft sedan hon var barn. Hon sitter i Sveriges ekumeniska kvinnoråds styrelse och har varit ordförande i Västerortskyrkan i Vällingby. Trots en sjuårig juridisk utbildning och ett stort antal enstaka kurser har hon valt att läsa hela den teologiska utbildningen på THS. Nu arbetar hon deltid som pastor i Katrineholm. Läs mer här!

Arne Josefsson är uppväxt i Härnösand men flyttade så småningom till Stockholm. Han har arbetat i över tjugo år inom IT-branchen som bl a ingenjör, säljare och produktchef. Parallellt med det har han engagerat sig i Kyrkan vid Brommaplan som söndagsskollärare, husgruppsledare och ordförande i styrelsen. Kallelsen och längtan att få bli pastor har funnits i bakgrunden och så småningom började han läsa på THS. På deltid har han också arbetat i Norrmalmskyrkan några år. Förra hösten flyttade han med fru och två barn till Mariestad där han är pastor och föreståndare. Se mer här!

Marta Karlsson är född och uppväxt i en liten by utanför Jörn i Skellefteå kommun. Som ung var hon engagerad både i en EFS-förening och i en Pingstförsamling. Efter några månaders arbete som vårdbiträde gick hon en lärjungaskola inom UMU – Ungdom med uppgift. Med den rörelsen har hon varit på missionsresa till både Brasilien och Chile, och hon har bott i Vilhelmina där UMU har en bas. Under sina fyra år på THS har hon varit sommarpastor i Ludvika och Degerfors och predikat regelbundet i Tensta, och under ett uppehållsår läste hon på Wesley Theological Seminary i Washington. Nu arbetar hon halvtid som pastor och föreståndare i Luleå baptistförsamling och halvtid som föreningsutvecklare i Region Nord. Läs mer här!

Tove Lilled kommer från Göteborg och har gått Bibelskola Väst i Smyrnakyrkan. Men hon har också gått en teamträningsskola på Mariannelunds folkhögskola med praktikplats i Bodakyrkan i Borås. Hon har läst teologi både på Göteborgs universitet och på THS, och har dessutom gått en predikokurs i Tabernaklet i Göteborg. Vid sidan av studierna har hon bl a arbetat i en städfirma. Sin första tjänst har Tove som pastor och föreståndare på deltid i Bergum. Läs mer här!

Johanna Lindar är uppväxt utanför Vingåker. Tron på Gud har vuxit fram under åren, och efter gymnasiet var hon volontär i Kongo-Brazzaville i åtta månader. Året därpå läste hon franska vid Göteborgs universitet och hon har även hunnit med att arbeta som vårdbiträde inom hemtjänsten ett år. I två år var hon anställd som ungdomsledare i Immanuelskyrkan i Borås innan hon började på THS. Sitt första år som pastor har hon gjort som föreståndare i Alstermo. Läs mer här!

John Lindar har under sin uppväxttid varit mycket engagerad i Frälsningsarmén, först i Örebro och sedan i Göteborg dit familjen flyttade. Men han har också funnits med i Redbergskyrkan där han bl a arbetat i musikskolan. Han har även arbetat i reception och restaurang, som vaktmästare och på Göteborgs auktionsverk. Under två års tid var han ungdomsledare i Mölnlycke och Landvettet på halvtid. Han har spelat i ett rockband som turnerat i flera olika länder och han har suttit i Equmenias musikstag. Johanna och John är gifta med varandra och John är pastor med ungdomsinriktning i Växjö. Läs mer här!

Signe Malmsten är uppväxt i Hovslätt. Efter gymnasiet gick hon en Apg 29-kurs i Ecuador och har senare även varit ledare för en sådan skola. Hon har även gått bibelterminen på Korteboskolan och Blå Kust team- och lärjungaskola. Innan hon blev klar över att kallelsen gällde pastor i Equmeniakyrkan läste hon teologi på Örebro Missionsskola och även retorik vid Örebro universitet. Senare har hon kompletterat med studier på THS. Under knappt ett år var hon ungdomsledare på deltid i Skeppsås, där hon även var ”utlånad” till Svenska kyrkan. Under Vägledningsåret har hon gift sig och bytt namn från Ekström till Malmsten. Sin första tjänst gör hon som pastor i Vänersborg. Läs mer här!

Ann Schylander Cortés är uppväxt i en pastorsfamilj i Vallentuna. Efter studenten blev hon SMU-ettåring i Svenstavik, en period som förlängdes med ytterligare ett halvår. På Lidingö folkhögskola gick hon Missions- och U-landslinjen. Hon är sedan 1986 gymnasielärare i matte, fysik och kemi och har under flera år undervisat elever med Aspbergers syndrom. Under studietiden på THS har hon varit mycket engagerad i sin hemförsamling i Vallentuna och hon har även varit sommarpastor i Västerås. Att bli pastor har varit ett svar på en längtan hos Ann att få stå till Guds förfogande. Sedan i maj förra året är hon pastor och föreståndare i Länna. Läs mer här!

Elina Skarin är uppväxt i Hudiksvall där hon fanns med i Pingstförsamlingens barn- och ungdomsarbete. Efter gymnasiet vikarierade hon en del inom vården och som lärare, men sedan gick hon Bibelskola Livskraft utanför Aneby. I tre års tid arbetade hon som ungdomsledare i missionsförsamlingen i Hestra. Under sin utbildning på THS har hon varit sommarpastor i Leksand. På THS fann hon också sin blivande man Oskar, och de är båda två pastorer i Lycksele och väntar nu sitt första barn. Läs mer här!

Samuel Östersjö har gått bibelskola Livskraft i Aneby och har varit ungdomsledare i Kisa missionsförsamling i tre år och på deltid i Norrköpings baptistförsamling i två år. Han har en fil mag i informatik från Örebro universitet och har i flera år haft ett eget företag inom webbdesign. Som blivande baptistpastor har han läst teologi i Örebro, men har senare kompletterat med flera kurser på THS. Sin första tjänst har han som pastor med ungdomsinriktning i Lidköping. Läs mer här!

Sedan de som är pastorer i andra samfund men som nu ska välkomnas in i Equmeniakyrkans pastorskår.

Mats Backholm växte upp i det svensktalande Österbotten i Finland. Han utbildade sig till snickare och arbetade ett år i Finland innan han flyttade till Stockholm och blev vårdare på ett sjukhus. Drygt 20 år gammal blev han omvänd från ett liv där tomheten var mycket påtaglig. Han läste tre år på Nordiska Bibelinstitutet i Säffle, gjorde ett praktikår i södra Finland och blev ordinerad till pastor 1984 i Missionskyrkan i Finland. Förutom några år som busschaufför och inom hemtjänsten har han rest på fria kallelser i Sverige och Finland. Till flera församlingar har han återvänt regelbundet med förkunnelse och själavård, och han har skrivit fyra böcker. Han har under alla år i Sverige längtat efter en större gemenskap, öppen och rymlig, och har nu funnit det i Equmeniakyrkan. På THS läser han några kompletterande kurser och välkomnas i årets konferens in i Equmeniakyrkans pastorskår.

Boaz Kamran Khan kommer från Pakistan. När han var 18 år tog han emot Jesus som sin personliga frälsare. Han började arbeta som ungdomsevangelist och läste även teologi i fyra år. 2003 kom han till Sverige och har här arbetat inom restaurang och som vårdbiträde. Efter fem år var han tillbaka i Pakistan några månader och blev då ordinerad pastor. Efter att ha arbetat oavlönat som pastor i en urdutalande kyrka i Sverige, började han i januari 2014 en deltidsanställning som pastor i Hallundakyrkan (som är ansluten till Equmeniakyrkan). På THS läser han några kompletterande kurser och välkomnas i årets konferens in i Equmeniakyrkans pastorskår.

Guillermo Moreno är född i Honduras. När han var tio år mötte han Jesus och året efter döptes han i en Pingstkyrka. Som 16-åring kände han en kallelse och läste så småningom teologi i tre års tid i Guatemala. Han har senare även kompletterat sina teologiska studier i Ecuador, men även i Holland där han forskar i missionsteologi. Han har arbetat som ungdomspastor i Honduras och även varit anställd i en församling i Ecuador som är ansluten till Pactokyrkan, en av Equmeniakyrkans samarbetskyrkor. Han är gift med en svenska och de flyttade till Sverige 2013. I Kortedala har de funnit sin gudstjänstgemenskap, och Guillermo har även varit engagerad i Apg 29. På THS har han läst några kompletterande kurser och ordineras i årets konferens eftersom han inte tidigare blivit ordinerad till pastor.

Carla Vidén är född i Zimbabwe av portugisiska föräldrar och hon är uppvuxen i Lissabon. Efter att ha jobbat som au pair i Norge läste hon teologi i tre år i Portugal och fortsatte sedan i Bryssel. Under studierna praktiserade hon i Stockholm vid flera tillfällen och 1996 flyttade hon till Sverige. Hon har arbetat som pastor Värnamo pingstförsamling, Tomaskyrkan i Stockholm och som skolpastor på Kaggeholms folkhögskola. Under flera år har hon undervisat på Betel i Bromma, numera Bromma folkhögskola och hon är även deltidsanställd som pastor i Rissnekyrkan som tillhör Equmeniakyrkan. Under årens lopp har hon hållit föredrag i olika kyrkor och på olika rikskonferenser, hon har varit krönikör i ett par kristna tidningar och suttit i styrelsen för Alpha Sverige. På THS läser hon några kompletterande kurser och välkomnas i årets konferens in i Equmeniakyrkans pastorskår.

De som ska ordineras till diakoner känner jag inte lika bra eftersom jag inte är kontaktlärare för dem. Men här några rader också om dessa viktiga medarbetare i Guds rike.

Camilla Mattebo bor i Huddinge och har en magisterexamen i företagsekonomi. Hon är aktiv i Immanuel 153 och börjar i sommar en deltidstjänst som diakon i Immanuelskyrkan i Stockholm.

Marcela Moraga är född och uppväxt i Chile. Hon har bott i Sverige i många år och är engagerad i Hallundakyrkan. Första tjänst som diakon är ännu inte klar.

Kelly Reid är född och uppväxt i USA. Hon har gått fritidsledarlinjen på Lidingö folkhögskola och är nu heltidsanställd diakon med barn- och ungdomsinriktning i Falköping.

Ulf Södahl är socionom. Han har arbetat som missionär i Sydafrika och som distriktskonsulent i Västra Götalands distrikt. Han är anställd på deltid i Limmared/Hillared, arbetar för kommunen med ensamkommande flyktingbarn och är engagerad på Kuvarp.

Ingegerd Wyatt är bosatt i Falköping men har bott flera år i England. Hon är läkare och Montessorilärare. Första tjänst som diakon är ännu inte klar.

Så låt oss nu tacka Gud för dessa medarbetare i Equmeniakyrkan! De är gåvor till vår kyrka! Och låt oss be för dem att Gud ska välsigna dem så att de får vara till välsignelse!

Än sen!

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Snart ska de ordineras! Tänk vad de har fått vänta! Jag tänker på pastorskandidaterna som var inställda på att bli ordinerade 2014. Och så hittade vi plötsligt på något som hette Vägledningsåret och som innebar att de inte blev ordinerade efter (nästan) färdiga studier utan var tvungna att vänta ett helt år till.

Ett helt år!

Som de har väntat! Och även diakonkandidaterna förstås! Och vi alla! Visserligen fick vi ifjol vara med om ordinationen av några pastorer som valt att gå över från annat samfund. Men den där riktiga ordinationshögtiden, med lång procession och en hel rad av unga och medelålders ordinander, den har vi fått vänta på i två år.

IMG_2604

Tänk vad detta ska bli roligt! Och härligt! Och saligt och välsignat och alldeles underbart!

– Ja, men de ska ju komma in i blåa kläder. Och med vit stola. Alldeles för blåa. Alldeles för vita. Och för snäva. Och för vida. Och för långa. Och för korta. Och odemokratiskt beslutade.

Än sen! För att nu citera självaste Paulus i Fil 1:18.

Förstå mig rätt. Det är klart vi måste få samtala och tycka och diskutera. Men skulle vi inte kunna vänta till efter ordinationen!? Skulle vi inte kunna lägga band på oss själva en dryg vecka? Kan vi inte få ett litet, litet moratorium nu?

IMG_2757

När ordinanderna tågar in i gudstjänsten nästa lördagskväll skulle jag önska att det gick ett sus genom hela skaran av människor. Men inte ett sus med tyckanden om den blåa roben. Utan ett äkta, gammaldags bönesus! En tackbön för dessa som nu är beredda att ge sina liv för Kristus och Equmeniakyrkan. Tänk vilken gåva till kyrkan!

När processionen kommer in i gudstjänstlokalen är det en del som har varit på väg väldigt länge. Flera av dem har gått bibelskola, varit ute som ungdomsledare i flera år, läst teologi i fyra eller fem år, och så Vägledningsåret på det. Några har dessutom annan utbildning bakom sig, år av yrkeserfarenhet och livserfarenhet. Vissa kommer från andra länder och har mödosamt lärt sig svenska språket för att kunna förkunna evangeliet här i Sverige. De har varit på väg länge, länge.

Och nu är det bara några få steg kvar till ordinationen. När de kommer in, låt dem mötas av förbön och tacksamhet, glädje och värme! De är inte mannekänger denna kväll! De är ordinander, beredda att svara ja på kyrkoledarens frågor och bli ordinerade diakoner och pastorer. De är värda all vår respekt. De är värda alla våra förböner.

IMG_2736

Och när kyrkoledaren frågar oss alla: Vill ni bekräfta dessa kvinnors och mäns särskilda kallelse och stödja dem i deras tjänst? Då är de värda ett så rungande JA så att vaktmästarna hoppar högt och förstår att vi faktiskt har förberett oss på detta ja i flera år.

– Men jag tycker inte om roben…

Än sen!

Nu är det ordination på gång, livsavgörande löften, förbön och fest! Diskutera kan vi göra en annan gång. Men nu bör vi ägna tiden åt att be för ordinanderna att de ska få se fram emot ordinationen med glädje och förväntan, trots alla diskussioner och inlägg om det som de kommer att ha på sig. Nu ska vi be att Gud möter dem och välsignar dem långt utöver deras förväntningar.

Kan vi inte lova varandra det!?

 

IMG_2776

IMG_2863

Fotona är tagna av Oskar Skarin vid ordinationen 2012.

Där människor kommer till tro

Fyra kvällar per termin är det teologgruppssamling på THS för de blivande pastorerna i Equmeniakyrkan. Lägger vi samlingen en måndagskväll kan även diakonkandidater vara med, och nästa samling är just på måndag den 4 maj.

Denna kväll samlas vi med temat ”Där människor kommer till tro”. Två pastorer är våra gäster, Linda Alexandersson från Arvika missionsförsamling och Stig Bomberhult från Ulriksbergskyrkan i Växjö som samarbetar med EFK och Pingst.

Vi kunde ha bjudit in andra gäster som kunde ha berättat från andra församlingar där människor kommer till tro, men nu blev det dessa och vi ser mycket fram emot denna kväll. För vad skulle kunna vara viktigare att samtala om i Equmeniakyrkan än hur fler människor ska kunna ta emot Jesus till omvändelse och frälsning!? Och vad skulle kunna vara viktigare för blivande medarbetare i Equmeniakyrkan att få goda exempel på, och goda förebilder i?

Frågor om grekiska verbformer och kyrkans historia är inte oviktiga. Inte heller frågan om pastorns klädsel eller ordinationens teologiska grund. Vi tar i de frågorna också. Men nu är det läsårets sista teologgruppsträff och då väljer vi den viktigaste av alla viktiga frågor.

Flera pastorskandidater ska arbeta som sommarpastorer i sommar och ännu många fler ska predika, vara ledare på läger och ha andakter i olika sammanhang. Min bön är att deras arbete ska leda till att människor får en tro och blir lärjungar till Jesus. Be gärna du också.

Rune W Dahlén

Funderingar från ”the windy city”

North Park 2Från pastorskandidaten och gästbloggaren Oscar Elfström som denna termin studerar i USA. 

Jag funderar på varför jag valde att åka till Chicago för att studera på North Park University i en termin. Vad var det som gjorde att jag lämnade vänner, familj och flickvän för att åka till ett främmande land för att studera på ett främmande språk? Vad var det som gjorde att jag valde att lägga ner allt extra jobb med visumansökningar och mail-korresponderande med personal på skolan i Chicago?

Första gången jag kom i kontakt med North Park var för fyra år sedan då jag gick på Södra Vätterbygdens folkhögskola. SVF har tillsammans med North Park University en collegelinje. Jag gick inte  den linjen utan bibellinjen, men jag spenderade väldigt mycket tid tillsammans med collegelinjen och fick flera nära vänner.

Det var flera olika faktorer som gjorde att jag ville ta vara på den här möjligheten att studera utomlands och just på North Park. En faktor var att jag fick möjlighet att träffa de vänner jag hade fått fyra år tidigare. En annan anledning var att få lite mer äventyr i mitt liv och en tredje anledning var att jag ville byta miljö.

Dessa var dock inte de främsta anledningarna, den främsta anledningen var utbildningen. Utbildningen här skiljer sig ganska mycket från i Sverige och i det påståendet lägger jag ingen värdering för utbildningarna är bra på olika sätt.

North Park

En fråga som jag brinner för och som jag tycker är väldigt intressant och viktig är ledarskap och ledarskapsträning. Jag har fått möjlighet att läsa några företagskurser här på North Park, bland annat How to build high performance teams och Ethical leadership. Att lära sig hur man arbetar med grupper är mycket viktigt för mitt framtida liv som pastor. Att få fundera på vilken ledartyp man själv är och vilka styrkor och svagheter man har i sitt eget ledarskap kommer också att hjälpa mig.

En annan kurs som jag tagit är Pastoral care and counseling. För att kunna vägleda andra måste vi förstå oss själva. Att på lektionstid få jobba med sig själv och försöka förstå sig själv är en stor förmån. Vi fick i kursen bland annat besöka ett möte med AA, Anonyma alkoholister. En insikt från det mötet är att det finns så många sårade människor i vårt samhälle som vi som pastorer kommer att möta. Vi behöver lyssna på deras berättelser.

Jag vet att många som läser det här blogginlägget funderar på att bli pastor eller redan är pastor. Jag vill uppmana er att besöka ett AA-möte, det är det minsta vi kan göra som kristna medmänniskor för att försöka förstå vad några av de sårade människorna i vår närhet går igenom.

Att studera ett halvår utomlands innebär att jag missar saker där hemma, ibland funderar jag på att packa mina väskor och åka tillbaka till tryggheten. Men att studera utomlands är ett fantastiskt privilegium och ett stort äventyr. Det här äventyret innehåller möten med nya människor, möten med nya kulturer, möten med mig själv och möten med Gud.

Utan att helt och hållet veta vad det här äventyret faktiskt har gjort med mig, så kommer jag säkert att se tillbaka på det och tänka att det har förändrat mitt liv.

Utan choklad i tentatider

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Linder.

Påsken är spännande. Mitt bland påskris, kycklingar och alla sorters ägg firar vi kristendomens triumf: Jesu seger över döden.

Som förberedelse för påsken fastar vi i fyrtio dagar. Kristna väljer att avstå något: antingen för att få mer tid till Gud eller för att pröva sin uthållighet för Guds ära. Att fasta innebär att vara ett föredöme genom att ta tron på allvar, men också något privat man gör för att fördjupa tron.

Linder, MariaJag har alltid varit en bokmal. Minst två (gärna fem!) böcker läses samtidigt vid sidan av kurslitteratur och Bibeln. Det tar tid i vardagen och var därför en bra sak att fasta från för att få mer tid för Gud. Det var svårt första veckan, men har lett till fler bönetimmar och närmare gemenskap med Gud. Värt!

Jag har också fastat i smyg. För jag ville testa min uthållighet i tro och var inte säker på att jag skulle klara det. Min bästa vän sa en gång: ”Maria, det händer att ditt humör dippar, men får du en kopp kaffe och en bit choklad är du glad igen.” Sedan december dricker jag inte kaffe. Och nu skulle jag testa att fasta från choklad: mitt snabba trick för att bli en bra medmänniska när livet är motigt.

Resultatet? Kämpigt. Speciellt i tentatider, när jag hundratals gånger slitit håret och önskat en chokladbit för att muntra upp. Men det innebär också att jag hundratals gånger har tänkt: ”Jesus, tillsammans klarar vi det här.” Jag har fått känna på teamwork med frälsaren. Jag har fått se hur tron och uthålligheten bär. Jag har gett upp en liten (men ack så viktig) sak för att visa tacksamhet för Jesus för allt det som han har gett till mig: evigt liv.

På söndag är fastan slut och tidernas seger firas. Jesus, vilket blir vårt nästa teamworkprojekt?

Sankt Arne var före Ansgar

THS ska rivas!

Anledningen är ett sensationellt fynd förra våren. Fyndet är i världsklass och det är ett mirakel i sig att det har kunnat hemlighållas ett helt år.

Men låt oss ta det från början.

Förra våren grävdes det i gräsmattan mellan THS och Bromma folkhögskola. Restaurangen skulle byggas ut och då grävde man också ut för att få en större källare. Många reagerade på att grävarbetet tog så lång tid och nu kommer alltså förklaringen på detta. Det handlade inte alls om att marken var speciellt ogynnsam att bygga på och att man funderade på om det behövde pålas.

DSC_0924

DSC_1030

Här syns vårens grävningsarbete för ny restaurang under två olika faser.

Hela anledningen till fördröjningen var istället några leriga krukor som hittades i marken. Ganska snart anade man att detta kunde röra sig om viktiga arkeologiska fynd. Samtidigt var behovet av en fungerande restaurang mycket stort och det fanns en ovillighet hos Bromma folkhögskolas rektor, Torbjörn Bådagård, att fördröja byggprojektet genom en större utgrävning. Det var först när Rikard Roitto, lektor i Nya testamentets exegetik vid THS, slog larm som det började hända något.

Rikard är långpendlare och brukar sova i något av övernattningsrummen i Bromma folkhögskolas källare. En kväll hade han blivit fördröjd på sitt arbetsrum på grund av någon speciellt svårartad tentamensrättning, så när han gav sig iväg över till folkhögskolan var det alldeles mörkt ute. Till råga på allt hade en kraftig dimma svept in från Reningsverket. Det ville sig därför inte bättre än att han gick vilse ute på gräsmattan och passerade flaggstången på fel sida. Och plötsligt ramlade han rätt ner i gropen som grävdes för restaurangbygget, och där landade han på en lerig kruka som råkade gå sönder.

Han krålade runt i lervällingen en stund i totalt mörker, men fick till sist tag på en bit pergament. Mobilen gav honom exakt så mycket ljus att han förstummad kunde konstatera att det var några verser ur Hebréerbrevets förlorade fjortonde kapitel.

The Damascus Document Scroll

Hebréerbrevets kapitel 14 – fynd i gräsmattan på Campus Bromma.

Nu började det hända saker. Fyndet var alldeles för sensationellt för att Riksantikvarieämbetet skulle sköta utgrävningarna. Här handlade det som sagt om fynd i världsklass och snart fanns forskare på plats från alla de stora universiteten i världen: Harward, Yale, Oxford med flera. När vanliga forskare som inte kände till det uppseendeväckande fyndet kom på besök släpptes de förstås inte ner i den stora gropen. De fick istället hålla till i en liten grop bredvid där THS dumpat en del utrangerade biblioteksexemplar av uppbyggelseböcker från 1950-talets slut.

Det mesta utgrävningsarbetet skedde nattetid för att dölja fyndet för världspressen innan allt hade hittats och innan man var helt säker på skriftrullarnas äkthet. På dagtid stod grävskopan som vanligt och flyttade några jordhögar fram och tillbaka för att upprätthålla skenet av byggarbete. Så småningom byggdes restaurangen upp som ett kamouflage, men få vet vilken forskning som fortfarande bedrivs i källaren där man huggit bort betongen ner till jordgolvet.

Ändå skedde det som inte fick ske. Ett rykte började cirkulera och en sen kväll kom Janne Josefsson vandrande på området tillsammans med sin hund. Forskarna låg alldeles stilla och försökte göra sig osynliga och efter en stund gick Janne Josefsson vidare medan han hördes mumla: Nej, nog är Grums mer intressant än detta.

Arne var först

Men hur har dessa leriga krukor hamnat i gräsmattan på Campus Bromma? Forskarna är idag överens om att det är en grupp tidiga kristna från Antiokia som utvandrat runt år 42 ef Kr för att missionera intill jordens yttersta gräns. Ansgar var alltså inte alls först och Sveriges kyrkohistoria måste skrivas om. Sveriges första missionär hette istället Arne enligt textrullarna. Efter långa vandringar och många ytterst spännande äventyr kom han och hans medarbetare till Bromma våren år 49 och slog sig ner där eftersom trakten då som nu var synnerligen vacker.

I Bromma påbörjades ett missionsarbete som ledde fram till en församlingsbildning med några skandinaviska järnåldersmänniskor. Rester av en slag kyrkobyggnad har påträffats. Av lämningarna kan man förstå att det var ett enkelt trähus med en stor sal där det finns en slags upphöjning längst fram på ena kortsidan. Någon sorts eldstad tycks ha funnits nere i ett hörn av salen. I en mindre sal bakom den stora salen har det påträffats något så helt unikt som kaffebönor som tycks ha ramlat ner mellan stenarna i golvet. Några forskare hävdar att man här funnit ett så kallat missionshus som är 1800 år äldre än de missionshus man hittills känt till. På denna punkt är dock forskarna inte helt eniga.

Bokrullarna tycks vara av två olika slag. Dels sådana som man haft med sig i bagaget under den långa vandringen, dels sådana som producerats i Bromma under de ungefär hundra år som gruppen varit samlad. Sankt Arne är författare till de flesta texterna, men där finns också andra författare.

För att hedra minnet av dessa tidiga kristna som vågade sig så långt norrut ska Den helige Arnes kyrka byggas där Bromma reningsverk ligger idag. Det finns en slags vacker symbolik i det tycker rektor Owe Kennerberg. Inte kunde de som byggde reningsverket ha en aning om att det just på denna plats predikats rening från synden redan i början på vår tideräkning.

Magdeburger Dom mit Elbe

En katedral inte olik denna kommer att byggas där reningsverket ligger idag. Man planerar att den ska vara 119 meter lång och lika hög. Byggtiden beräknas till 73 år. Sten från den höga skorstenen vid reningsverket kommer att återanvändas i katedralen.

Den helige Arnes kyrka ska byggas för pengar som kommit in vid försäljningen av metodistkyrkan S:t Paul på Söder i Stockholm. Det har varit mycket diskussion om denna kyrkoförsäljning, men nu kan det äntligen avslöjas varför kyrkan säljs och hur pengarna ska användas, och varför det har varit så svårt att få klarhet i dessa frågor.

Equmeniakyrkan blir det första samfundet i världen att bygga en kyrka till minne av S:t Arne. Man räknar med att det om några hundra år kommer att bli en av de viktigaste vallfartsorterna i norra Europa. Rektor Kennerberg har ett stort hjärta för pilgrimsvandring och det är beslutat att pilgrimsleder ska ställas i ordning till Bromma från alla de stora kyrkliga centrana, såsom Rom, Assisi, Trondheim, Fiskebäck, Iona, Mukimbungu, Taizé och Norsjö.

Beskrivning av en sann biblisk församling

Innehållet i bokrullarna kan inte avslöjas i detalj ännu. Men tydligen finns det flera olika genrer, varav en är ett slags förtydligande av sådant som kan upplevas lite oklart i Bibeln. Framför allt gäller det förtydligande om hur en församling ska vara. Här är några punkter:

Församlingen ska vara ekumenisk, kongregationalistisk och demokratisk. Två sakrament ska finnas, nämligen dop och nattvard, och församlingen ska praktisera både barndop och dop av medvetet troende. I församlingen ska det finnas två särskilda tjänster som man kan ordineras till, pastor och diakon. Församlingarna ska leva tillsammans i ett ömsesidigt beroende och ledas av tre kyrkoledare, en kvinna och två män.

Redan så här långt kan man se en märklig likhet mellan innehållet i bokrullarna i Bromma och Equmeniakyrkan med dess teologiska grund. Så gott som på varje punkt finns en samstämmighet. Detta har lett till att kyrkoledare Lasse Svensson ska lämna ett DNA-prov för att se om han till och med är släkt i rakt nedstigande led till Sankt Arne och hans följeslagare.

lasse_svensson_foto_peter_hoelstad1Själv tar Lasse Svensson det hela med ett påtagligt lugn och en stor ödmjukhet. – Visst finns det stora likheter mellan Equmeniakyrkan och de nya Jesusord som nu upptäckts i Bromma, men det betyder förstås inte att Equmeniakyrkan är den enda helt sanna kyrkan i världen. Det kan mycket väl finnas fler. Men visst, det är klart att världens alla övriga kyrkor måste känna en stor tacksamhet över att det ändå finns en kyrka som Equmeniakyrkan.

Peter och Joel Halldorf kommer med anledning av fynden att ge ut en ny, mer fullständig upplaga av det synaxarium som de första gången gav ut 2013. Självklart måste den nygamle kyrkofadern Abba Arne finnas med. Hans dag kommer för övrigt att firas på Lasse Svenssons födelsedag den 28 maj.

Förutsägelser inför framtiden

En annan genre bland bokrullarnas texter är de profetiska framtidsförutsägelserna. Här kan vi tala om en nära nog kuslig precision. Några exempel från de gamla texterna på förutsägelser som gäller Sverige och den moderna tiden:

Volvo Amazon, Hylands hörna, Göran Persson, Dansbandsveckan i Malung, Kamrat-Posten, kassettbanden, Hönökonferensen, Bingolotto, Gotland, Arga snickaren, strumpebandshållare, dvärgpudeln, risotto, Åke Viberg, örngott, handsvett, gräslök och Ernst.

Volvo Amazon

Bland alla märkligheter som S:t Arne och hans församling förutspådde för nästan 2000 år sedan är Volvo Amazon en av de mest oväntade.

Men det finns också mer internationella företeelser som förutsägs: Platon, pergament, istiden, Nebukadnessar, lerkrukor, Edens paradis, Aristoteles, svinkoppor, Rom, bokstäver, Julius Caesar, solnedgångar, den trojanska hästen och Tyrannosaurus Rex.

Ja, det är naturligtvis oerhört uppseendeväckande att allt detta kunde förutsägas så tidigt som under det första århundradet efter Kristus.

Museum

Men åter till den heliga platsen i Bromma. Man tror att man ännu bara hittat en bråkdel av vad som går att finna i marken kring de första fynden. Under täckmantel av att man behöver fler utrymmen för den allmänna linjen håller Bromma folkhögskola på att byggas om. I själva verket är det ett topphemligt projekt för att skapa arbetsrum för forskare från hela världen.

På sikt kommer dock folkhögskolan att rivas för att bereda plats för ett nytt stort museum. THS kommer faktiskt att rivas redan nu i sommar. Många har undrat över det stora grävlingshålet som på framsidan går sig ner under skolbyggnaden. Nu kan det avslöjas att det inte alls är ett grävlingshål utan nerfarten för en fjärrstyrd arkeologrobot. Många viktiga fynd har redan gjorts under THS, bland annat grunden till en mycket äldre skolbyggnad från 100-talet.

IMG_6761

Här visar en av arkeologerna ett fynd som gjorts av arkeologroboten under THS. Troligen rör det sig om en pekpinne från den skola i trä som legat på platsen tidigare. Professor Thomas Kazen tittar intresserat på och menar att pekpinnen sannolikt är från år 72 ef Kr.

???????????????????????????????

Här får några studenter pröva att ytterst försiktigt hålla i den uråldriga pekpinnen under ledning av professor Kazen.

THS letar alltså just nu efter nya lokaler. Tills vidare måste man hitta en mer tillfällig lösning, men därmed inte något förenklat och slarvigt. THS kommer nämligen att segla in som ett av de verkligt betydelsefulla utbildnings- och forskningscentrena i världen. Därför har man redan sagt nej till Livets Ords erbjudande om att få hyra deras stora gård Ribbingebäck utanför Uppsala. Inte minst sedan pastor Joakim Lundqvist ställt som krav att han själv skulle få undervisa i alla årskurser om Livets Ords historia.

Ett nytt mer troligt alternativ har dykt upp i samband med kungens och drottningens önskan om att få flytta närmare sitt barnbarn på Haga slott. Hovet har nämligen erbjudit THS att för en förhållandevis låg summa hyra Drottningholms slott. – Vi tycker det är ett spännande förslag, säger rektor Kennerberg, men vi avvaktar ännu en tid för att se om det dyker upp något större och mer exklusivt alternativ som bättre kan framhäva THS betydelse för teologin i allmänhet och mänskligheten i synnerhet.

På sikt kommer ett bokrullens museum att byggas på Campus Bromma. Man räknar med att detta museum kommer att bli Sveriges i särklass mest besökta, långt viktigare än till exempel Vasamuseet. Experter som studerat texterna från Bromma är nämligen överens om att de är minst lika intressanta som Dödahavsrullarna som hittades i Qumran 1947.

Shrine of the Book, Israel Museum

Museum i Israel för Dödahavsrullarna. Något liknande, men förstås större, kommer att byggas där Campus Bromma finns idag.

Vaktmästarens villa på området ska göras om till en souvenirbutik där man kan ska kunna köpa med sig olika minnessaker. Som exempel kan nämnas plastfigurer föreställande såväl Lasse Svensson som Sankt Arne, pussel föreställande Rikard Roitto i lergropen, kortspel med bilder på THS-lärare (såsom herr Owe, unga fröken Mona, fru Marianne och unge herr Joel), legomodeller med Bromma reningsverk och plasttavlor med visdomsord ur bokrullarna (till exempel: ”Klä dig varmt på hösten” och ”Livet är alltid bättre på andra sidan ån. Halleluja!”).

Meiga gallega

Exempel på hur en souvenir skulle kunna se ut, men då med namnet Bromma förstås.

En firma har också önskat få sälja plasthjälmar med kohorn i souvenirbutiken, men hittills har man från souvenirbutikens ledning inte lagt någon beställning på dessa eftersom inget tyder på att Sankt Arne bar någon sådan huvudbonad. Det verkar dock inte som om tillverkaren tycker att det är något hållbart skäl för att inte sälja dem i Bromma, och har anhållit om bygglov för en konkurrerande souvenirbutik vid Drottningholms pizzeria.

Förutom forskare väntas flera prominenta gäster till platsen nu när de unika fynden blivit kända. Kungaparet kommer faktiskt att besöka Campus Bromma redan idag kl 14.30. Pinsamt nog har flaggstången tagits ner, men THS-studenterna kan uppsöka Sophia Tonneman och folkhögskoleeleverna kan knacka på hos Inger Östh för att få låna små flaggor att stå och vifta med när kungaparet gör entré.

King and Queen of Sweden

Även påven väntas besöka Bromma inom det närmaste och helgonförklaringen av Sankt Arne kan ske i rekordfart. Vissa antydningar har också gjorts om att Rikard Roitto kan helgonförklaras, men att man nog väntar med det tills han inte är lika levande som nu. ”Den som lever får väl se”, har Rikard kommenterat detta, vilket tyder på att han fortfarande är i något slags chocktillstånd och inte fattat någonting. Men å andra sidan är det ju inte var dag man hittar kapitel 14 i Hebréerbrevet.

Rune W Dahlén

Sju förebedjare fullt sysselsatta

Kallelsedagarna har blivit ett begrepp inom Equmeniakyrkan och Equmenia. Ett femtiotal deltagare och cirka 15 medverkande hade kommit till Campus Bromma och årets Kallelsedagar den 20-21 mars 2015.

På både THS och Bromma folkhögskola var det Öppet hus under fredagen och i direkt anslutning till detta startade Kallelsedagarna på fredagskvällen. Jonas Lundkvist ledde ett bibelstudium där han bland annat berättade om Barnabas, men också personligt om sin egen väg till att bli pastor. Efteråt var det musikcafé i den nya restaurangen med musiker från Bromma folkhögskola. Cai Berger som är pastor i Tensta och Maud Skagerman som är diakon i Högdalen intervjuades om hur de upplevt kallelsen och om hur de arbetar i mångkulturella miljöer.

Kallelsedagar.se

Foto: Peter Karlbom

På lördag höll Britta Hermansson ett bibelstudium om kallelse och därefter kunde man välja mellan nio olika seminarier, och dessutom enskilda samtal hos tre olika samtalspersoner. I seminarierna handlade det inte enbart om kallelsen till pastor och diakon, utan också om kallelsen till missionär, församlingsmusiker och ungdomsledare. Equmeniakyrkan står och faller med att vi vågar presentera Jesus till nya människor i nya miljöer, därför fanns det seminarier om församlingsgrundande arbete, om att arbeta som studentpastor och om att vara ”idrottsmissionär”. Många av de som vill bli diakon- och pastorskandidater är numera i medelåldern och har en tidigare yrkesutbildning. Eftersom antalet deltidstjänster i församlingarna växer svarar de på ett behov i kyrkan, och därför hade ett seminarium rubriken: ”Att sadla om mitt i livet.”

I den avslutande andakten på lördag eftermiddag fick deltagarna lyssna till ett par olika kallelseberättelser. Musiker från Bromma folkhögskola ledde lovsång. Det fanns möjlighet att skriva ner sina böneämnen och att tända ett böneljus. Sju olika förebedjare fick först egen förbön och erbjöd sedan deltagarna personlig förbön. Detta har kanske blivit den viktigaste delen av Kallelsedagarna de senaste åren, och kön till förbönsplatsen längst ner i kapellet var lång.

DSC_0965

Foto från något tidigare års Kallelsedagar

Utvärderingarna visar en tacksamhet hos deltagarna. Någon säger att hon fått redskap att hantera sina tankar. En annan använder orden ”nyttigt och spännande” och en tredje menar att Kallelsedagarna är ”riktigt bra” när man funderar på kallelsen och jobb inom kyrkan. I ansökningar om att bli diakon- eller pastorskandidat nämns ofta Kallelsedagarna som en viktig del i beslutsprocessen. Eller som en person skrev för något år sedan: Att komma till Kallelsedagarna var som att komma hem – jag förstod äntligen vad jag hade längtat efter.

Rune W Dahlén

Tack Floda Missionskyrka!

Kazen, Esther 4Från pastorskandidaten och gästbloggaren Esther Kazen från Edane i Västvärmland, som nu är anställd på deltid i Flatåskyrkan i Göteborg.

En fråga som jag burit med mig de senaste åren är: ”Vad kan vi göra bättre tillsammans än var och en för sig”. Att jobba inom kyrkan blir lätt ensamt, och som pastor har man otroligt många olika arbetsuppgifter och roller på samma gång. Och för att kunna göra dessa uppgifter på bästa sätt tror jag det är viktigt att man låter sig inspireras av andra.

Att vara på Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) ger möjligheter att som blivande pastor få just denna inspiration av andra, men också mycket mer än så. Vid tre tillfällen åker vi pastorskandidater på THS ut till olika församlingar, cirka 15 arbetsdagar i varje församling. Där får vi ”gå i pastorns fotspår”, ta del av det som händer i församlingen, samtidigt som vi reflekterar kring olika teologiska frågeställningar utifrån de kurser vi läser parallellt. Vi får inspireras, ta del av erfarenheter, får nya idéer och reflektera kring varför församlingen gör just så som den gör.

Floda MIssionskyrka

Jag själv spenderade några veckor i Floda Missionskyrka under en av mina VFU-perioder, där jag bland annat fick ta del av konfirmandarbetet, tonårsgudstjänst, söndagsgudstjänst och församlingens spännande arbete med att kunna bygga en ny kyrkobyggnad. Församlingen i Floda var ganska annorlunda mot min hemförsamling, och att spendera tid där var både spännande och lärorikt. Att dess-utom få sitta ner med församlingens pastor för att ställa frågor, diskutera och be om råd och tips gav det där lilla extra. Att göra VFU är både en försmak på livet som pastor och en ”inspirations-boost”!

Både som studenter, kristna, blivande pastorer, tror jag att det är viktigt att ta alla tillfällen att lära oss av varandra. Om vi lyssnar in varandras kunskap så stärker vi varandra, vilket alla vinner på.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

I söndags var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum. Den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag idag, den 12 mars. Vi har under några veckor valt att blogga på BliPastor.nu varje vardag, och har då behandlat lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Den verksamhetsförlagda delen av pastorsutbildningen (VFU) förläggs till församlingar tre perioder under åren 2-4, totalt 9 veckor. Denna del av utbildningen ger inte akademiska poäng, men hänger samman med kurserna i praktisk teologi (PT). I VFU får pastorskandida­terna möjlighet att fördjupa reflektionen och praktiskt öva det som behandlas i PT-kurserna. Genom VFU får pastorskandidaterna också erfarenheter från församlingar med olika inrikt­ning och karaktär på flera platser i landet. Perioderna bidrar även till att stärka samspelet mellan THS och de lokala församlingarna. VFU-platserna bestäms i samverkan mellan VFU-ansvarig och Equmeniakyrkans kontaktperson.

De gåvor som kommer in på bön- och offerdagen går bland annat till att administrera VFU-programmet.

Mentorskap, eller, Jesus var en Jedi

Fjelstad, Carolina 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Carolina Fjelstad från Orsa, numera bosatt i Hammarkullen sedan flera år.

Har du någonsin tänkt på likheten mellan Jesusrörelsen, ”Stjärnornas Krig” och en pastorsutbildning?

Jesus drog, som bekant, med sig lärjungar där han gick. Han undervisade dem genom att hålla dem nära sig, genom att leva sin undervisning tillsammans med dem, utmana dem och ge dem chans att ställa frågor.

I ”Stjärnornas Krig” börjar varje Jedi som lärling till en äldre Jedi, en Jedi-master. Lärlingen följer sin Jedi-master i allt för att själv lära sig att hantera sina krafter och sina egna känslor och beteenden i relation till omgivningen på ett gott sätt.

Två rörelser som hävdar att de står i människornas och det godas tjänst – en gemensam strategi för lärande. Vi anar ett mönster. Men vad har det här med pastorsgrejen att göra?

Som pastorskandidat består en del av utbildningen i att ta till sig kunskap genom teoretiska studier i olika aspekter av teologi, t ex historia och bibelvetenskap. En annan del av utbildningen är de mer praktiska kurserna där vi får erfarenhet av t ex att predika och leda gudstjänst eller öva oss i själavårdande samtal.

Alltså, här har vi en utbildning som ger både teoretisk kunskap och verktyg för att omsätta den i praktiken. Bra grejer! Och fullt tillräckligt, eller?

När jag för flera år sedan började fråga mig själv om jag skulle kunna tänka mig att bli pastor delade jag mina tankar och tvivel kring detta med en klok person. Denna person sa då till mig: Carolina, Gud kallar inte pastorer, Gud kallar människor.

Kanske är det så, att om Gud kallade pastorer skulle en person vara fullt redo för sin pastorsroll efter att ha fullföljt ovan nämnda utbildning. Om det istället är så att Gud kallar människor krävs det kanske något mer för att se hur min egen erfarenhet av att vara människa kan gå ihop med min väntande roll som pastor.

Fjelstad 1

Det är ingen slump att Jesus och hans lärjungar inte bara samlades till några lektioner i ämnet ”Kärlek i teori och praktik”, utan att lärjungarna vandrade med sin mästare. De lärde sig genom att se hur han levde i alla aspekter av livet. I Kyrkan lever denna form av lärande kvar i viss form inom klosterrörelsen. De nyaste systrarna eller bröderna blir noviser och introduceras stegvis i det nya livet. De har under dessa år en följeslagare i en mer erfaren syster/broder. Denna rörelse, nästan lika gammal som kyrkan själv, har förstått att även om varje person måste lära sig genom egna erfarenheter underlättas detta lärande av att ha någon som kommit längre att ty sig till, speciellt i början av det nya livet.

Precis som en blivande Jedi i ”Stjärnornas Krig” måste följa en Jedi-master under en tid tror jag de flesta av oss skulle behöva någon med större erfarenhet som går med oss en bit av vägen, medan vi försöker att orientera oss i ett nytt sammanhang.

I pastorsutbildningen motsvaras denna levda del av utbildningen av Mentorsprogrammet. Under minst två terminer i utbildningen har vi som pastorskandidater rätt till en mentor. En person som själv är pastor, som har kommit längre på vägen, som vi kan bolla våra frågor med och som delar med sig av sin levda kunskap.

För mig har den här delen av utbildningen varit en lika viktig del som någon av de andra. Den lär mig inte bara mer om hur jag kan verka som pastor, den hjälper mig att hitta sätt att leva som människa i den nya roll som jag förbereder mig för. Tillsammans med min mentor kan jag utforska konkreta aspekter av livet som pastor och hur jag kan hantera dem på ett sunt sätt.

Fjelstad 3

Påståendet att Gud inte kallar pastorer, utan människor, har hjälpt mig att förstå att vi alltid är kallade att vara människor först och främst, oavsett vad vi arbetar med. Men ibland kan vi behöva vägledning i att hantera vår mänsklighet i relation till det vi tänker oss som yrke. Det är det mentorsprogrammet är till för, och kanske är det ingen slump att samma person som sa de orden till mig idag också är min mentor, min egna Jedi-master.

– – – – – – – – – – – – – – – – – –

På söndag är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. De gåvor som kommer in då går bland annat till att administrera mentorsprogrammet. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

En samlingsplats för de som är intresserade av kallelsen till pastor.