Vi kommer mer än gärna!

Kopia av Tårtkalas 2Vi lever på kontakterna med församlingarna! Utan den kontakten måste vi genast lägga ner utbildningen av pastorer och diakoner!

Söndagen den 13 mars 2016 är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Vi från Campus Bromma (Teologiska högskolan, Stockholm och Bromma folkhögskola) brukar då vara ute i ett hundratal församlingar för att predika och vittna. Jag som skriver denna hälsning har varit ansvarig för kontakterna mellan församling och skolor de senaste sex åren. Och det jag nu börjar upptäcka är att det är ungefär samma hundra församlingar som alltid frågar efter våra besök.

Det säger mig två saker:

1) Besöken brukar vara uppskattade. Så roligt – det gläder oss verkligen!

2) Vi borde besöka även andra församlingar i Equmeniakyrkan. Det vill vi gärna!

IMG_0643

Därför har jag gått ut lite tufft och säger till många av de församlingar som återkommit flera år i rad att vi prioriterar inte dem lika högt i år. Istället vill vi besöka andra församlingar.

Så min fråga är: Får vi komma till er?

Kopia  av Tårtkalas 4Vi som är villiga att komma är pastors- och diakonkandidater, lärare, rektor och personal på skolorna samt ledamöter i antagningsnämnden. När det gäller pastorskandidaterna predikar de gärna. Så är det även med flera av diakonkandidaterna, men några av dem kanske känner att det räcker med ett vittnesbörd eller en hälsning från skolan. Ni bokar oss genom att maila till mig, Rune W Dahlén, på e-postadress rune@ths.se. Och berätta då gärna vilken typ av besök ni vill ha.

Fässberg Norrhall, Maria 4Vi brukar också säga att diakon- och pastorskandidaterna helst inte ska medverka i sina egna hemförsamlingar eller församlingar där de varit medlemmar. Det är en viktig del av utbildningen att få se nya församlingar som man inte haft kontakt med tidigare. Gärna i en annan geografisk del av Sverige, med ett annat fromhetsmönster och i en annan storlek än den egna hemförsamlingen.

IMG_5156

Ni behöver inte betala något arvode utan endast reseersättning. Är resan lång kan er gäst också behöva någonstans att sova över.

Om inte datumet 13 mars fungerar för er, kan ni föreslå ett annat datum under vårterminen. Vi kan inte lova att vi kan ordna något besök, men vi ska göra vad vi kan, och ju förr ni hör av er desto större chans har ni. Blir det ett positivt möte för den gästande pastors- och diakonkandidaten kanske ni har större förutsättningar att lösa en vakans någon gång i framtiden.

Rune W Dahlén

Bibel, glass och akademiska studier

Nilsson Forsén, Moa 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Moa Nilsson Forsén

När ni nu har läst rubriken funderar ni säkert på hur dessa tre saker går ihop. Var bara lugna, jag ska förklara det. Som den organisatoriska person jag är så tar vi det från början.

Jag vet inte hur många gånger och av hur många olika personer jag har hört samma sak: Bibeln är bra att läsa! Ja det vet jag ju. Det som oftast händer är att jag får höra detta men ser sällan att man lever på det viset. Oftast säger man bara att Bibeln är bra att läsa, eller så möter jag dem som läser Bibeln men inte lever med Bibeln. Jag har också varit i den sitsen att antingen inte läsa Bibeln eller läsa den men inte leva med den.

Jag kommer från Vilhelmina som är en del av region Nord i Equmeniakyrkan. Inom regionen har jag hört att flera ledare från olika församlingar utmanar ungdomar med att ”om du läser Bibeln från pärm till pärm på ett år så får du en glass”, oftast en Piggelin. Jag har alltid tyckt att det har varit en rolig utmaning, men inte antagit den.

När jag till slut antog utmaningen var det en pastorskandidat som utmanade mig personligen och sa att jag skulle få en glass. Eftersom jag alltid har tyckt att en Piggelin är en liten glass så förhandlade jag till mig en Ben & Jerry’s och antog utmaningen.

För mig blev utmaningen värd för glassens skull, men främst för att jag hade en person som faktiskt skulle kolla mig och se hur det gick för mig att läsa.

Vad hände då med mig när jag läste Bibeln?

Jo, för det första blev glassen inte målet för min läsning eftersom jag upptäckte hur mycket gott det finns i Bibeln och så intressanta saker. Jag lärde mig att leva med Bibeln, jag läste den dagligen och fann vilken styrka jag fick eftersom det är Guds ord till mig personligen.

Under tiden jag gjorde denna utmaning förde jag även lite samtal med min pastor, och hon sa då att hon hade haft flera ungdomar som hade gjort samma upptäckt som mig. Nämligen att man får styrka av Bibeln, av att läsa den dagligen för att ha en grund i livet och av att aldrig vara utan Bibeln.

Idag när jag har börjat studera till pastor inom Equmeniakyrkan är jag glad att jag blev utmanad, för det har fört med sig en grund i mitt liv som jag står på dagligen och lever med. På de fyra år som man läser till pastor hinner man läsa så mycket annat som inte är Bibeln och Guds ord. Men att ha en vana att läsa Bibeln och be gör att man orkar läsa allt det andra också i sina teologistudier.
Redan nu ska vi pussla ihop Bibeln/Guds ord med våra teologistudier för att kunna leva ut det Gud vill att vi ska göra. Och om vi redan nu under studierna pusslar ihop detta så kommer vi att vara förberedd på vad som komma skall när vi senare ska gå ut i tjänst. Inte för att vi kan allting då, men vi har en grund att stå på och är beredda på vissa saker.

Nilsson Forsén, Moa 4Men frågan som kvarstår är om jag tog mig igenom Bibeln på ett år och hur det gick med glassen? Svaret är att jag tog mig igenom hela Bibeln från pärm till pärm på lite mindre än tio månader. När jag berättade om denna händelse vid en andakt på nyårslägret i Hemavan så överraskades jag av vår regionala kyrkoledare som gav mig tre Daimglassar. Jag väntar fortfarande på Ben & Jerry’s- glassen, men tills jag får den så har jag mycket bibel jag kan läsa.

Låt Equmenia gå före!

Linder, Maria 5Hej, jag heter Maria och är pastorskandidat i Equmeniakyrkan.

Den 4 juni 2011 bildades Equmeniakyrkan. Att starta en ny kyrka i ett land som tillhör de mest sekulariserade i världen är modigt, och jag är stolt över att få vara med i detta. Det tar tid att starta kyrka och det behövs tålamod så att vishet och andlig ledning lyssnas in, så att kyrkan går dit Gud vill.

Jag är en av dem som gärna ville ha namnet Equmeniakyrkan på vårt nya samfund. Det inbjuder till dialog och samarbete genom anspelningen på ekumenik, det vädjar till emotionell intelligens, det liknar orden diakonia och koinonia. För mig säger dessa ord någonting – men det säger inte särskilt mycket till icke-kyrkliga i samhället.

Bild 014

Sedan 2007 har ungdomsförbundet Equmenia funnits. I ungdomsförbundet var man otroligt stolta när kyrkan valde samma namn som de hade valt några år tidigare. Men namnet väcker en del frågetecken. Baptistamfundet predikar ett visst dop. Missionskyrkan missionerar mycket. Metodistkyrkan har vissa metoder i liturgin. Vad gör Equmeniakyrkan? Ekumenik? Och vad är det i så fall?

Efter att det senaste halvåret ha besökt många olika församlingar och samfund runt om i Sverige slås jag av okunskapen kring Equmeniakyrkans profil. Både andra församlingar och våra egna undrar: vilka är Equmeniakyrkan? Vad tycker vi? Vad är vår huvudfråga?

Jag utgår från att kyrkan behöver en tydlig (och relevant) identitet och profil för att också få en tydlig plats i samhället. Detta är ännu viktigare för vårt samfund som står ganska så i mitten teologiskt sett i kyrk-Sverige. Nu i småbarnsåren har Equmeniakyrkan chansen att profilera sig och ta sin plats i Sverige. Vilken stol ska Equmeniakyrkan ta? Vårt motto är ”en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar – mig, dig och världen”. Hur skapar vi platser där detta händer och dit människor vill komma?

Bild 016

Den senaste tiden har jag funderat på vad jag tycker i denna fråga. Mitt förslag är att Equmeniakyrkan blir det samfund som är bäst på att skapa riktigt bra platser för barn och unga att vara på. Med roliga och vettiga evenemang, aktiviteter, möten och diskussioner. Som ger människor möjlighet att växa till dem de är tänkta att vara. Som låter människor vara som de är. Equmeniakyrkan började i ungdomsförbundet och kanske bör det vara vår profil även framåt?

Bild 017

Jag är bara en av knappt 70 000 medlemmar i Equmeniakyrkan – jag räknar inte med att jag får bestämma. Men jag vill föra diskussionen vidare, så att jag, när jag säger ”Hej, jag heter Maria och är pastorskandidat i Equmeniakyrkan”, också kan svara på frågan om vad vårt signum är: ”vi är bra på, jobbar på och brinner för (…).”

Låt oss vara modiga i uppstarten av kyrkan och drömma tillsammans. Vad tycker DU att Equmeniakyrkan ska vara bra på och brinna för?

Maria Linder

(PS Om någon vet vem som tagit bilderna lägger vi gärna till uppgift om fotograf. DS)

Att misslyckas eller vara misslyckad

Wikström, Johan 4Från pastorskandidaten och gästbloggaren Johan Wikström.

Jag är en av de där som misslyckats, en av de där som inte levt upp till vad som anses viktigt. Jag är förvisso pastorskandidat och mina betyg hittills på THS ger inte sken av att jag skulle vara en som har misslyckats. Ändå har jag inte lyckats.

Jag vet inte vad du känner till om andra året på THS, men jag tror att alla studenter är överens om att tvåan är det tuffaste året. Det är nämligen då man läser språk.

Vi får välja om vi vill läsa Gamla eller Nya testamentets grundspråk, med andra ord hebreiska eller grekiska och båda har rykte om sig att vara riktigt svåra. En del studenter menar att det enbart handlar om hårt arbete, andra att det är svårt för att det är ett helt annat tankemönster än vad som krävs i t ex dogmatik eller missionsvetenskap.

Jag velade en hel del inför valet av språk, men landade slutligen i hebreiska för att jag ville få en djupare kunskap om Gamla testamentet. En del menar att det vettigaste är att läsa grekiska eftersom man predikar mest ur Nya testament. Men jag kommer från en tradition där det inte alls är ovanligt att Gamla testamentet predikas.

Min erfarenhet av att läsa språk då? Hårt arbete är det utan tvekan, dessutom är det något helt annat att lära sig verbformer än att diskutera treenighetens uppbyggnad. Jag kan för egen del säga att jag aldrig har pluggat så mycket i hela mitt liv som när jag pluggade hebreiska. Det är också en typ av kunskap som har otroligt svårt att slå rot i mig.

Jag krigade på under en del av hösten, men rätt snart insåg jag att det här inte kommer att gå. Kanske inte främst för att jag hade svårt för att lära mig, utan för den kritiskt ökande stressnivån i min kropp. Till sist kom jag till punkten där det handlade om att sluta eller att stupa. Givetvis valde jag det första.

Att misslyckas är något som har en otroligt negativ klang i vårt samhälle och kultur. Att misslyckas innebär per definition att man inte duger till. Vad gör det med en människa som misslyckas? Vad gör det med en kallelse?

Jag har långa stunder i höst reflekterat över om Gud ser mig som en som misslyckats, jag har ju misslyckats med en del av min pastorsutbildning som enligt vissa anses vara mycket viktig.

Det finns en läxa som för många är svår att erkänna, som många gånger låser oss och som allt som oftast faktiskt gör att vi inte kan leva fullt ut i vår kallelse. Det jag talar om är förmågan att säga: Tyvärr, jag kan inte det här, jag klarar inte av det. Mitt misslyckande med språket tvingade mig att säga så, det fanns ingen som helst annan utväg. Och kanske är det just det som är den absolut viktigaste insikten jag kunde få denna höst.

Men Gud då, tycker han att jag misslyckats?

Jag vet inte, men jag vet att Gud har gjort mycket gott i mitt liv denna höst. Jag har tydligt fått känna mig använd i flera saker som fostrat mig pastoralt. Det är samtal, uppdrag och andra saker som jag absolut inte klarat av med den arbetsbelastning jag hade när jag läste språket. Jag tror verkligen att Gud kallar mig till pastor, med eller utan något av grundspråken. Jag tror att han kommer rusta mig med det jag behöver för den plan han har med mig.

Kommer jag att bli en god pastor?

Det återstår att se, men för att citera ängeln Gabriel: ”Ty ingenting är omöjligt för Gud.”

Hur var det nu man gjorde?

Johansson, Ulrika. Foto Marcus JohnsonI detta blogginlägg berättar pastorskandidaten och gästbloggaren Ulrika Johansson om hur det känns att börja studera igen.

Varför är jag här där jag är just nu?

Det var över 15 år sedan jag studerade senast på högskola. Så när jag nu i höst har börjat studera till pastor på Teologiska högskolan, Stockholm (THS) så måste jag erkänna att det blev lite av en chock. Hur var det nu man gjorde? Men vi backar några steg och tittar på hur jag kom hit egentligen. Varför är jag här där jag är just nu?

Jag har tidigare i mitt 40-åriga liv hållit mig inom naturvetenskapens område och har bland annat studerat miljövetenskap på Högskolan i Kalmar. I drygt 15 år har jag sedan arbetat som miljö- och hälsoskyddsinspektör i min hemkommun, Motala.

För fem år sedan började Gud bli tydlig i sin kallelse och visade mig på olika sätt att jag skulle predika. Gud visade också att Han ville att jag skulle bli pastor, men det hade jag svårt att ta in till en början. För jag har periodvis kämpat emot med näbbar och klor för att jag varit för feg för att ta detta stora steg. Inte skulle väl jag våga lämna den trygghet jag byggt upp, med fast arbete, bostadsrätt och mina vänner i Motala, och våga gå in i något helt nytt.

Men så småningom började jag vänja mig vid tanken på att bli pastor och det började gro en längtan inom mig. Jag kom till en punkt då jag kände att jag var tvungen att ta tag i dessa funderingar. Jag kunde ju inte fortsätta och tänka på detta med kallelsen varje dag i resten av mitt liv, utan att göra något åt det. En sen natt när jag låg och bad och som vanligt funderade på detta med kallelsen så satte jag mig upp i sängen och sa till Gud något i stil med ”Har jag bestämt mig nu? Har jag verkligen det? Då får du hjälpa mig!”

Jag vågade ta steget till slut eller det har nog mera känts som om jag vågade hoppa rakt ut i det okända till slut. Men Gud har visat mig att Han tar emot och är med mig i detta. Så nu är jag här där jag är, på THS sedan några veckor tillbaka, och det nya livet har börjat!

Att komma igång igen

När jag studerade senast på högskola så var det en naturvetenskaplig utbildning och skillnaden mot att läsa inom humaniora är större än jag trodde den skulle vara. När vi hade våra första lektioner med mer filosofisk inriktning på kyrkohistoria måste jag erkänna att jag tyckte att detta var riktigt flummigt, inte alls så fyrkantigt som jag är van vid från naturvetenskapen. Även om jag fortfarande känner mig lite vilse i pannkakan ibland efter en dryg månads föreläsningar så börjar min hjärna att vänja sig lite vid detta, för mig helt nya, sättet att tänka.

Senast jag studerade hade vi många föreläsningar, laborationer och exkursioner samt bara ett ämne i taget. Nu har jag oftast bara föreläsningar tre dagar i veckan, men istället mycket att läsa emellan och så läser vi två kurser parallellt just nu. Trots att vi inte är i skolan så mycket, så känner jag mig aldrig ledig. Det finns alltid något jag borde läsa, alltid bara några veckor till nästa tenta och det gäller att hålla tempot uppe så allt blivit läst innan dess. Ledigt det får man ta sig. Detta är långt ifrån att stämpla ut från kommunhuset i Motala vid arbetsdagens slut och sedan kunna släppa allt. Jag måste skapa mig nya goda vanor och jag måste jobbar hårt på att få upp mitt lästempo. Det har helt enkel varit en ganska stor omställning för mig att börja plugga igen.

Plugg med grupp. Foto Maja Floberg

Jag är tacksam för mina kursare och särskilt de som jag har börjat plugga gemensamt med. Vi är ett litet gäng med pastorskandidater och en blivande präst som pluggat lite mera ihop. Vi hade några genomgångar inför första tentan i delkursen Religionshistoria, vi delar arbetsmaterial och anteckningar med varandra och brukar ofta fika ihop. Vi stöttar och hjälper varandra på ett bra sätt som jag redan uppskattar mycket. Det känns skönt att ha andra som jag vet att jag kan fråga om jag kör fast. Sedan kan vi också pusha varandra, t.ex. i den omfattande läsning i Gamla testamentet som vi nu håller på med i delkursen om GT.

Jag är tacksam för de andra studenterna i de högre årskurserna som peppar och ger bra tips till oss färskingar. Men framför allt är jag tacksam för att Gud inte gav upp när jag stretade emot, utan att Herren fortsatte att försöka få mig att förstå att det är precis här där jag är just nu, som jag ska vara.

Foto: Marcus Johnson (övre bilden) och Maja Floberg (nedre bilden)

”Jag älskar den här församlingen!”

Text och foto: Marcus Johnson.

Förväntansfulla väntar vi på att tåget skall gå mot Dalarna, Rättvik och lägergården Ensro. Det är  Svalkanhelg för pastorskandidaterna på THS. Många har varit med tidigare men för mig är det första gången jag får tillfälle att under flera dagar lära känna mina kamrater och blivande kollegor, pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan.

Stämningen på tåget är hög och både teologiska problemställningar och frågor om vårt kommande pastorsyrke avhandlas oblygt i tågvagnen. Vi förstår, efter en stund, att fler än vi lyssnat på våra diskussioner när en av oss får en lapp av en dam som stiger av vid en hållplats. På lappen finns välvilliga råd och tips till oss!

 

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_2

Rättvik möter oss med regn. Målet är Rättviks missionskyrka där vi skall äta lunch samt få information om Equmeniakyrkan Region Mitt.

Pastor Per Knutsson berättar om sin kallelse och de olika församlingar han jobbat i och hur olika de varit. Det är då han säger något som berör oss djupt: ”Jag älskar den här församlingen!” Ja, äntligen är det någon som säger det vi alla vet men inte pratar om. Kärleken till församlingen! Utan kärlek till de människor vi har runt om oss finns det ingen mening med livet och speciellt inte med ett yrke som pastor i en församling! Vi pastorskandidater blir så tagna av Pers arbete och kärlek till sin församling att vi vill be för honom och hans fru! Det blir en stund av innerliga och kärleksfulla böner för Per och Rättviks missionsförsamling!

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_9

Väl framme på lägergården Ensro möter oss stillheten och tystnaden. Det är kallt och alldeles stilla i luften. Vi installerar oss i våra rum och får kvällsmat av två damer som under dagarna på Ensro skämmer bort oss med hemlagad och mycket god mat!

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_10

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_18

De närmaste dagarna består av många saker: information om arbetet i församlingarna i regionen, bibelstudium, gruppsamtal, utelek, föredrag om mångfaldsarbete och klimatansvar, gudstjänstförberedelser och nattvardsandakt . På lördagskvällen samlas vi i bönegrupper och jag lyckas inte hålla tårarna borta när jag berättar om och ber för min familj. Det blir en mycket känslosam men kärleksfull avslutning på den dagen.

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_17

På söndagsmorgonen vaknar vi med stor förväntan. Vi skall medverka, och i vissa fall hålla i hela gudstjänsten i fem olika församlingar: Rättvik, Leksand, Orsa, Mora och Siljansnäs.

Vi blir hämtade av förväntansfulla församlingsmedlemmar från de olika församlingarna. Jag har Orsa missionskyrka som mål och min uppgift är gudstjänstledning. Alla pastorskandidater blir varmt välkomnade av församlingarna och några grupper blir guidade runt på orterna.

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_11

När vi åter ses är vi trötta men mycket nöjda. Tåget mot Stockholm och THS går och vi får höra att våra besök har gett församlingarna framtidshopp. En man i en av kyrkorna sa till den unga pastorskandidaten som just hållit sin predikan: ”Behöver DU någon utbildning?” Och hans fru tillade: ”Det var den bästa predikan jag hört på många år!”

Ja, nog behöver vi pastorskandidater utbildning. Men vi behöver också lugn och ro för att kunna växa i vår kärlek till Gud och till församlingen.

Apropå ALT

Idag kan man läsa en artikel i Dagen om hur en blivande pastor är besviken på att inte få bli ordinerad i Equmeniakyrkan efter att ha läst på ALT – Akademi för ledarskap och teologi. ”Blivande pastorer på ALT tvingas läsa ett extra år” är den braskande rubriken. Journalisten har på många sätt gjort ett bra jobb, men det går ju inte att få in all information i en kort artikel. Därför passar jag på att här komplettera och förtydliga vad som sägs i artikeln.

Låt mig först säga att ALT säkert är en bra skola på många sätt. Jag har hört mycket gott om den och jag har en god relation till Ulrik Josefsson som är utbildningsföreståndare.

Så nu är det sagt.

En viktig fråga i sammanhanget är att varje kyrka och samfund måste ha sin egen ordning för pastorsrekrytering. Man kan ha synpunkter på dessa ordningar, men varje kyrka måste själv bestämma sin egen ordning.

Utan att kritisera någon annan kyrkas ordning måste man konstatera att det finns skillnader mellan t ex Pingströrelsens och Equmeniakyrkans ordningar på denna punkt. Liksom det finns skillnader mellan Equmeniakyrkans ordning och Svenska kyrkans eller Katolska kyrkans ordning. Skillnaderna kan vara så stora att det är svårt för en person utanför den egna kyrkan att riktigt förstå sättet att tänka.

IMG_3577

Nu ska jag ändå försöka förklara hur vi tänker i Equmeniakyrkan.

Den som vill bli ordinerad pastor i Equmeniakyrkan måste ansöka till kyrkans antagningsnämnd om att bli pastorskandidat. Det är en omständlig process som innefattar ansökningsblankett, livsberättelse, referenser, samtal med en regional kyrkoledare och intervju där den sökande möter tre olika personer. Antagningsnämnden består av sju ledamöter och fem adjungerade och har 5-6 heldagssammanträden per år. I nämnden sitter bland annat en biträdande kyrkoledare, en regional kyrkoledare och en representant för församlingarna. I besluten försöker man alltid uppnå konsensus eftersom frågorna är så viktiga.

När någon blir antagen tittar antagningsnämnden genast på hur utbildningen ser ut. Huvudvägen är alltid fyra år på THS. Men antagningsnämnden har möjlighet att i speciella fall besluta om särskild studiegång. Det kan gälla personer som har svårt att läsa i fyra år pga ålder, familj, tidigare yrkesutbildning etc. Långvarigt församlingsengagemang i Equmeniakyrkan, livserfarenhet och mångårig yrkeserfarenhet kan efter särskild prövning ge en något förkortad utbildning.

Om någon har en tidigare teologisk utbildning från ett universitet eller högskola i Sverige eller utomlands försöker vi värdera den utbildningen tillsammans med studierektor på THS. Frågan är vad som behöver kompletteras. Det är inte alldeles enkelt att veta i de fall då utbildningen kanske ägt rum i Libanon eller Honduras eller Pakistan, men vi gör så gott vi kan.

Ännu har ingen som läst hela utbildningen på ALT ansökt, men när det sker kommer vi att behandla den ansökan precis som alla andra ansökningar. Vi ser vad personen har med sig och beslutar om den komplettering som vi finner nödvändig.

Jag inser att man från t ex Pingströrelsens håll har svårt att förstå den här ordningen. Inom Pingströrelsen finns ju varken en antagningsnämnd, begreppet pastorskandidat, vägledningsår eller en nationell kyrkokonferens med ordination av diakoner och pastorer. När studenter från ALT klagar på att man inte kan bli ordinerad i Equmeniakyrkan direkt efter den utbildningen kräver man egentligen något som inte heller pastorskandidaterna blir efter sin utbildning på THS. Jag förstår som sagt att detta kan vara svårt att inse om man har en bakgrund i Pingströrelsen eller EFK. Men därför är det viktigt att läsa vidare i den här texten.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Ibland blir jag uppringd av en församling i Equmeniakyrkan som anställt en person som inte läst på THS. Församlingen uttrycker ett önskemål om att deras pastor ska ordineras så fort som möjligt. Mitt svar är då alltid att personen ifråga måste som alla andra ansöka om att bli pastorskandidat i Equmeniakyrkan. Inte för att arbetsgivaren vill det utan på grund av en inre kallelse.

En lokal församling kan aldrig fullgöra vad som åligger antagningsnämnden att göra. Det är bara antagningsnämnden som har kyrkostyrelsens uppdrag att bedöma om den sökande är lämplig. Den lokala församlingen bedömer om personen är lämplig i den egna församlingen, men antagningsnämndens uppgift är att bedöma om den sökande är lämplig som pastor i kyrkan som helhet. Det kan alltså bli en lång process, i all synnerhet om personen inte tidigare tillhört Equmeniakyrkan.

I den ekumeniska tid som vi lever i kan en person ha påbörjat en teologisk utbildning utan att veta vad hon ska ha den till, men under utbildningens gång kan det ha klarnat att kallelsen gäller pastor i Equmeniakyrkan. Om personen då ansöker om att få bli pastorskandidat försöker vi hitta en lösning där man inte behöver läsa om allting. Men har man för avsikt att bli pastor i Equmeniakyrkan kan man inte själv välja att t ex läsa två år på någon annan högskola och de två sista åren på THS.

Däremot kan antagningsnämnden besluta att någon får läsa något år på t ex ALT eller ett universitet om det finns starka skäl till det. Sådana beslut har tagits.

Andra högskolors utbildning är dock ofta så annorlunda i sitt upplägg att det blir schematekniska svårigheter när man flyttar över till THS. Utrymmet för fritt valda kurser krymper och i flera fall har det inneburit ett års längre utbildning än om man läste på THS redan från början.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Vägen till att bli pastor i Equmeniakyrkan är lång. Den går ofta via en bibelskola, församlingsanställning som ungdomsledare, ansökan BÅDE till att bli pastorskandidat och till utbildning, fyra års pastorsutbildning på THS med akademiska kurser och ett stort pastoralt program vid sidan av kurserna, regelbundna samtal med kyrkans kontaktpersoner, en ny prövning med intervjuomgång inför det sista läsåret, personbearbetning i en samtalsserie och utbildningsdagar som Equmeniakyrkan och Equmenia ansvarar för under det sista läsåret, samtal med de regionala kyrkoledarna inför första tjänst, vägledningsåret mellan studier och ordination med t ex förbön i kyrkokonferensen, enskild handledning, mentor, ett par besök av en kontaktperson från antagningsnämnden, en A-retreat med Magnus Malm och Ulla Käll och ett ordinationssamtal med en av kyrkoledarna. Först därefter kommer ordinationen i kyrkokonferensen som brukar vara en stark upplevelse med kyrkoledarens frågor, församlingsombudens kraftiga ja på frågan om man vill ta emot dessa som diakoner och pastorer i Equmeniakyrkan, och inte minst förbönsstunden.

IMG_2736

För många kanske vägen till pastor i Equmeniakyrkan tar sju-åtta år av studier, praktik, prövning och vägledning.

Att vägen till att bli pastor i Equmeniakyrkan ser ut så här är beslutat i demokratisk ordning av kyrkostyrelse och kyrkokonferens. Och vi tror att det också kan formuleras att den helige Ande och vi har beslutat detta tillsammans.

Andra kyrkor må få välja andra vägar, det har vi stor respekt för. Men så här ser det ut i Equmeniakyrkan, och vi tycker att man kan förvänta sig åtminstone en smula respekt för det.

Men varför ska man då läsa på THS om man vill bli pastor i Equmeniakyrkan? Jag ska ge några orsaker till det, men vill först säga att denna uppräkning inte ska ses som kritik mot andra kyrkors pastorsutbildning eller mot statens högskolor och universitet. Varje kyrka måste själv få besluta hur man vill att den egna pastorsutbildningen ska bedrivas.

1. Vissa kurser finns bara på THS, t ex Equmeniakyrkans historia och identitet.

2. När allt fler människor har en högskoleutbildning är det viktigt att även pastorn är akademiskt skolad och vet vad den miljön innebär.

3. Det är viktigt att det finns en viss volym i pastorsutbildningen vad gäller antalet studenter så att det verkligen blir en miljö där samtal och diskussioner kan förekomma och där det finns tillräckligt med studenter för att också kunna genomföra en utbildning med både bredd och spets. Det ska vara möjligt att själv kunna välja en viss fördjupning och inriktning beroende på gåvor och kallelse.

4. En blivande pastor måste få möta vanliga människors frågor mitt i utbildningen, vi tror alltså att det är bra med en högskola där inte alla ska bli pastorer eller präster och där inte ens alla är troende. Utbildningen får inte vara en skyddad verkstad utan bör finnas i vimlet av människor och frågor. En del pastorskandidater har uttryckt att de lärt sig lika mycket i fikarummet på THS som i föreläsningssalarna.

5. I en bra pastorsutbildning ska man ha tillgång till ett antal lärare som finns i huset och som man kan söka upp och fråga och samtala med. Det bör också finnas en bredd bland lärarna så att den blivande pastorn själv kan ta ställning i olika teologiska frågor, och då göra det utifrån bland annat personliga möten och inte enbart andrahandsuppgifter.

6. För att själv kunna söka kunskap under utbildningen måste det finnas ett stort teologiskt bibliotek med både bredd och djup.

7. Ska man bli pastor i Equmeniakyrkan är det viktigt att man går på en skola där det finns ett antal lärare som själva är pastorer i Equmeniakyrkan. På THS är också rektor, studierektor och utbildningsledaren för det teologiska programmet pastorer i Equmeniakyrkan.

8. En bra pastorsutbildning förenar akademisk utbildning och möjligheter till andakt och andlig fördjupning i ett frivilligt gudstjänst- och andaktsliv i stort sett varje studiedag.

Kallelsedagar.se

9. En pastorsutbildning får aldrig bara bestå av akademiska kurser. På THS finns för pastorskandidaterna t ex en avancerad utbildning med övningar i kommunikation och röst- och talteknik, predikoövningar som filmas och analyseras i gudstjänstseminarier, en samtalsserie på femton samtal hos en erfaren terapeut för personlig bearbetning, andligt forum med föreläsningar av olika gäster och efterföljande samtal och bön i grupper, samtal och övningar hos en mentor som själv är pastor i en Equmeniaförsamling.

10. Kontakten med församlingarna är livsviktig i pastorsutbildningen. Den sker på THS bl a genom att man som huvudregel ska ha varit anställd i en församling under minst ett år innan studierna påbörjas. Vidare genom verksamhetsförlagd utbildning i församlingar under andra, tredje och fjärde läsåret. Många är anställda som sommarpastorer åtminstone någon gång under utbildningen. De flesta predikar åtminstone några gånger per termin, studiebesök görs i församlingar i flera kurser, engagemang i en lokal hemförsamling uppmuntras. Vi tror att det är viktigt att den blivande pastorn inte knyts till bara en församling under utbildningen utan får smaka något av bredden i kyrkan, både geografiskt, storleksmässigt och fromhetsmässigt.

11. Equmeniakyrkan samarbetar med THS, framför allt genom sina två kontaktpersoner (varav en också är lärare på THS). Dessa personer leder Equmeniakyrkans teologgrupp som anordnar kvällssamlingar med föredrag, samtal och förbön, men också resor och övernattningar, församlingsbesök, retreater, pilgrimsvandringar, studiebesök, andlig vägledning i enskilda samtal med mera.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

12. Pastorsutbildningen ska ske i en miljö där det utöver alla andra studenter också finns en grupp som har samma inriktning. De blivande pastorerna behöver träffa personer i samma situation och formas tillsammans genom samtal i gemensamma samlingar. Att vara pastor är ofta ett ganska ensamt yrke, och det är oerhört viktigt att det formas sociala nätverk redan under utbildningen, vilket man kommer att ha glädje av vid fortbildningstillfällen, nationella medarbetarkonferenser och de årliga kyrkokonferenserna, regionala medarbetarsamlingar etc, men inte minst när man behöver någon att samtala med i vardagen.

Kan då THS erbjuda den perfekta pastorsutbildningen? Nej, givetvis inte, det finns alltid problem att lösa och förbättringar att göra. På enskilda punkter kan andra utbildningar ha nått längre än vi gjort på THS. Men med en viss tvärsäkerhet (och med glimten i ögat) hävdar vi att det för en blivande pastor i Equmeniakyrkan inte finns någon utbildning i hela världen som är bättre än THS.

Men hur ser ekumeniken ut? På THS utbildas blivande präster i Svenska kyrkan och blivande pastorer från olika samfund. Svenska kyrkan har sin egen teologgrupp och när det finns tillräckligt stora grupper från någon annan kyrka tar vi kontakt med den kyrkan och uppmuntrar till att de ordnar med en kontaktperson och en teologgrupp.

Den som ordineras till pastor i Equmeniakyrkan är inte livegen. Man kan lånas ut till ett annat samfunds församling, liksom Equmeniakyrkans församlingar kan låna in pastorer. Vill man byta samfund är det ingen stor sak. Vi står i dörren och önskar Guds välsignelse i det nya sammanhanget. Guds rike är större än Equmeniakyrkan. På samma sätt tar Equmeniakyrkan varje år emot pastorer från andra samfund, både i Sverige och utomlands. Även då granskar antagningsnämnden ansökningarna och beslutar om kompletterande utbildning. Särskilt noga prövar vi så att ingen kommer med agg och bitterhet mot det gamla sammanhanget. Vi har ingen glädje av pastorer som öser galla över ett annat samfund.

Men kan man då inte utbilda sig och bli pastor i ett annat samfund och sedan så snart som möjligt välkomnas in i Equmeniakyrkans pastorskår och på det sättet själv kunna välja sin pastorsutbildning? Svaret på den frågan är ganska enkelt: Om någon medvetet och helt individuellt väljer en sådan väg för att efter eget huvud kringgå de beslut som finns i kyrkan, ja, då passar man nog inte heller som pastor.

cropped-IMG_9887-B.jpg

Här på BliPastor.nu kan man med hjälp av etiketterna läsa mer om de olika delarna i Equmeniakyrkans pastorsutbildning. Man kan också läsa mer i det dokument som försöker beskriva pastorsutbildningen. Det går att ladda ner här:

Past utb 150500

Den som vill är också välkommen att kontakta mig för ytterligare samtal i denna fråga.

Rune W Dahlén

Förbön och kläder

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Nyss har vi avslutat Kyrkokonferensen i en ordinationsgudstjänst med mycket glädje, allvar och högtid. Så bra det blev!

Jag var en av dem som gick i processionen. Precis när jag passerade dörröppningen in i hallen där gudstjänsten skulle hållas gjorde jag en ganska stark upplevelse av att gå in i en atmosfär av bön och helighet. Jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Det var ju precis detta vi hade bett om!

Av kommentarer efteråt har jag förstått att gudstjänsten blev en stark upplevelse också för de som blev ordinerade och välkomnade. Och det var ju det allra viktigaste.

Tack för era böner allesammans!

Kyrkokonferensen inleddes också med förbön för nya diakoner och pastorer. Det var i torsdagsmorgonens gudstjänst där de som skulle gå in i Vägledningsåret kallades fram för att vi skulle kunna be för dem.

DSC_0024Samling innan gudstjänsten i torsdags med de som nu går in i
Vägledningsåret och de som var förebedjare

De som nu går in i Vägledningsåret är följande personer:

Pastorer:
Ivani Ahlberg
Johanna Buller
Linnea Dyne
Johanna Fredrixon
Karin Fritzson
Johanna Johansson
Marcus Johansson
Karen Magnin Andersson
Oscar Marklund
Gunilla S Olofsson
David Wedegård
Bengt Åkesson

Diakoner:
Karin Henningsson
Peter Karlbom
Lise-Lotte Karlsson
Maria Lundin
Sara Löfstedt
Elisabeth Rydsmo
Johanna Vingren

Om du vill vara med och be för de nya pastorerna och diakonerna så här i efterhand kan du till exempel göra följande bön till din. Den bads vid förbönsakten.

Gud, tack att du kallar alla människor till gemenskap med dig och till tjänst i ditt rike. Tack att vi med våra olika gåvor får komplettera varandra. Hjälp dem som idag sänds ut i tjänst att förbli i din kärlek och att kunna ge den vidare till andra. Vi ber för dem som redan har en församlingstjänst, de som snart ska gå ut i en och de som ännu söker tjänst. Hjälp dem alla att få vara till glädje och välsignelse, att arbeta hårt och vila tungt. Låt dem få bära frukt, låt människor få komma till tro genom deras liv, ord och handling, låt dem få mogna och vara visa. Tack att du ger oss alla av din nåd, dina utmaningar och dina möjligheter. Amen.

DSC_0839

Den som vägleder är i första hand Kristus. Målning i Åmåls kyrka av konstnären Olle Hjortzberg

När man går in i Vägledningsåret ska de flesta studier vara klara, även om man kan ha en del studierester fram till den 1 mars det år man blir ordinerad. Detta är alltså i princip ett år mellan studier och ordination. Samtidigt är det första året i tjänst, en tjänst som man i regel fortsätter efter ordinationen. Under tiden får man kalla sig pastor respektive diakon.

Här kan du läsa mer om Vägledningsåret.

Några har undrat varför inte de som fick förbön inför Vägledningsåret använde pastors- respektive diakonskjorta. Det hade ju blivit mer enhetligt framme på podiet då.

När vi införde Vägledningsåret var vi noga med att de blivande medarbetarna inte skulle få mindre förbön än tidigare, utan mer. Det ledde till att de får förbön i två kyrkokonferenser efter varandra. Men då gäller det att förbönen i den första konferensen inte förväxlas med ordinationsakten ett år senare. Därför hade vi sagt att de som skulle få förbön i torsdags morse inte skulle ha diakon- eller pastorsklädsel.

Bland de som fick förbön i förra kyrkokonferensen var det någon som också teologiskt var tveksam till att använda pastorsklädsel under Vägledningsåret, utan ville göra det först vid ordinationen. Andra ville att välkomstgudstjänsten i församlingen skulle bli ett så viktigt steg som möjligt och ville därför ta på sig pastorskragen för första gången i samband med den.

När vi förberedde förbönsakten förra vårvintern var det viktigt för oss att gå dessa personer till mötes, och eftersom ingen av dem tyckte det var livsviktigt att ha rundkrage på sig vid förbönsakten sa vi att ingen skulle göra det. Just för att det skulle bli mer enhetligt. Och då var det naturligt att vi gjorde likadant i år.

När vi nu genomfört ett första Vägledningsår ska vi utvärdera det. Vi tror att vi är på rätt väg, men inget är så bra utan att det kan bli ännu bättre.

Det är dessa ni ska be för!

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

I mitt förra blogginlägg skrev jag om årets ordinander: ”När de kommer in [i ordinationsgudstjänsten i Kyrkokonferensen på lördag kväll], låt dem mötas av förbön och tacksamhet, glädje och värme! De är inte mannekänger denna kväll! De är ordinander, beredda att svara ja på kyrkoledarens frågor och bli ordinerade diakoner och pastorer. De är värda all vår respekt. De är värda alla våra förböner.”

Men vilka är de då? Ja, i konferenshandlingarna finns bara namn och foto, så här kommer en liten presentation av var och en. Så blir det lättare att be.

Förbönsakt

Först de som ska ordineras till pastorer.

Jenny Arnerlöf är född i Maryland i USA och har bott i Kina och Malaysia. Familjen bor nu på en gammal gård på Färingsö och består av tre barn förutom Jenny och hennes man som är född i Sverige. Hon har varit kristen i många år men började läsa på THS innan familjen ännu kommit med i Equmeniakyrkan. Ett stort intresse är agrarianism och permakultur som återfinns som en viktig grund för omställningsrörelsen. Jenny har under Vägledningsåret vikarierat som pastor i Vaxholm. Läs mer här!

Johnny Brorsson kommer från västgötska väckelsebygder och lämnade sitt liv i Guds händer på ett scoutläger. Han har gått bibellinje på Hållands folkhögskola och en bibel-missionslinje på Glimåkra folkhögskola med ett halvårs vistelse i Etiopien. I två år har han varit ungdomsledare i Alingsås, och där är han tillbaka som pastor med ungdomsinriktning. Diakonias arbete har intresserat honom mycket. I vintras blev han och hans fru föräldrar för första gången. Läs mer här!

Anders Dahlström kommer att ordineras i Uppsala Baptistförsamling nästa söndag. Det beror på att han är elallergiker och inte kan åka till Göteborg och vistas i miljön här. I många år arbetade han på Pharmacia som bl a programmerare och nätverksansvarig. Han bor utanför Uppsala i ett hus helt utan el, och där har han också byggt en liten kyrka. I framtiden hoppas han kunna predika en del och även ha retreater. Läs mer här!

Frida Hägglund är uppväxt i Norsjö och Kvarnåsen i Västerbotten. Hon kom med i församlingens arbete genom SMU-scout, och från konfirmationsåldern räknade hon sig som kristen. På Dalkarlså folkhögskola gick hon en teamutbildning och på Mariannelunds folkhögskola en bibellinje. I tre år arbetade hon sedan som ungdomsledare på deltid i Malå och på deltid i distriktet. Hon har även arbetat inom äldrevården. Nu är hon pastor och föreståndare i Hemse på Gotland. Läs mer här! Se en film här!

Oskar Johansson har som pastorsbarn bott på mer än ett ställe, men Norsjö i Västerbotten har varit ”hemma” under många år. Efter gymnasiet arbetade han som SMU-ettåring i Karlskrona och därefter gick han bibellinjen på Södra Vätterbygdens folkhögskola. Året efter var han SVF-praktikant i Japan, och under studietiden har han läst en termin på North Park i Chicago. I Equmenia har han suttit i det verksamhetsgranskande utskottet. Sitt första pastorsår med ungdomsinriktning har han gjort i Örbyhus. Läs mer här!

Petra Jonsson är född och uppväxt i södra Tyskland. Hon har läst juridik och arbetat på en advokatbyrå med invandrar- och asylrätt. Tillsammans med sin svenska make har hon bott i Toronto och Zürich. År 2006 flyttade de till Stockholm och Petra började hitta tillbaka till kyrkan och den tro hon haft sedan hon var barn. Hon sitter i Sveriges ekumeniska kvinnoråds styrelse och har varit ordförande i Västerortskyrkan i Vällingby. Trots en sjuårig juridisk utbildning och ett stort antal enstaka kurser har hon valt att läsa hela den teologiska utbildningen på THS. Nu arbetar hon deltid som pastor i Katrineholm. Läs mer här!

Arne Josefsson är uppväxt i Härnösand men flyttade så småningom till Stockholm. Han har arbetat i över tjugo år inom IT-branchen som bl a ingenjör, säljare och produktchef. Parallellt med det har han engagerat sig i Kyrkan vid Brommaplan som söndagsskollärare, husgruppsledare och ordförande i styrelsen. Kallelsen och längtan att få bli pastor har funnits i bakgrunden och så småningom började han läsa på THS. På deltid har han också arbetat i Norrmalmskyrkan några år. Förra hösten flyttade han med fru och två barn till Mariestad där han är pastor och föreståndare. Se mer här!

Marta Karlsson är född och uppväxt i en liten by utanför Jörn i Skellefteå kommun. Som ung var hon engagerad både i en EFS-förening och i en Pingstförsamling. Efter några månaders arbete som vårdbiträde gick hon en lärjungaskola inom UMU – Ungdom med uppgift. Med den rörelsen har hon varit på missionsresa till både Brasilien och Chile, och hon har bott i Vilhelmina där UMU har en bas. Under sina fyra år på THS har hon varit sommarpastor i Ludvika och Degerfors och predikat regelbundet i Tensta, och under ett uppehållsår läste hon på Wesley Theological Seminary i Washington. Nu arbetar hon halvtid som pastor och föreståndare i Luleå baptistförsamling och halvtid som föreningsutvecklare i Region Nord. Läs mer här!

Tove Lilled kommer från Göteborg och har gått Bibelskola Väst i Smyrnakyrkan. Men hon har också gått en teamträningsskola på Mariannelunds folkhögskola med praktikplats i Bodakyrkan i Borås. Hon har läst teologi både på Göteborgs universitet och på THS, och har dessutom gått en predikokurs i Tabernaklet i Göteborg. Vid sidan av studierna har hon bl a arbetat i en städfirma. Sin första tjänst har Tove som pastor och föreståndare på deltid i Bergum. Läs mer här!

Johanna Lindar är uppväxt utanför Vingåker. Tron på Gud har vuxit fram under åren, och efter gymnasiet var hon volontär i Kongo-Brazzaville i åtta månader. Året därpå läste hon franska vid Göteborgs universitet och hon har även hunnit med att arbeta som vårdbiträde inom hemtjänsten ett år. I två år var hon anställd som ungdomsledare i Immanuelskyrkan i Borås innan hon började på THS. Sitt första år som pastor har hon gjort som föreståndare i Alstermo. Läs mer här!

John Lindar har under sin uppväxttid varit mycket engagerad i Frälsningsarmén, först i Örebro och sedan i Göteborg dit familjen flyttade. Men han har också funnits med i Redbergskyrkan där han bl a arbetat i musikskolan. Han har även arbetat i reception och restaurang, som vaktmästare och på Göteborgs auktionsverk. Under två års tid var han ungdomsledare i Mölnlycke och Landvettet på halvtid. Han har spelat i ett rockband som turnerat i flera olika länder och han har suttit i Equmenias musikstag. Johanna och John är gifta med varandra och John är pastor med ungdomsinriktning i Växjö. Läs mer här!

Signe Malmsten är uppväxt i Hovslätt. Efter gymnasiet gick hon en Apg 29-kurs i Ecuador och har senare även varit ledare för en sådan skola. Hon har även gått bibelterminen på Korteboskolan och Blå Kust team- och lärjungaskola. Innan hon blev klar över att kallelsen gällde pastor i Equmeniakyrkan läste hon teologi på Örebro Missionsskola och även retorik vid Örebro universitet. Senare har hon kompletterat med studier på THS. Under knappt ett år var hon ungdomsledare på deltid i Skeppsås, där hon även var ”utlånad” till Svenska kyrkan. Under Vägledningsåret har hon gift sig och bytt namn från Ekström till Malmsten. Sin första tjänst gör hon som pastor i Vänersborg. Läs mer här!

Ann Schylander Cortés är uppväxt i en pastorsfamilj i Vallentuna. Efter studenten blev hon SMU-ettåring i Svenstavik, en period som förlängdes med ytterligare ett halvår. På Lidingö folkhögskola gick hon Missions- och U-landslinjen. Hon är sedan 1986 gymnasielärare i matte, fysik och kemi och har under flera år undervisat elever med Aspbergers syndrom. Under studietiden på THS har hon varit mycket engagerad i sin hemförsamling i Vallentuna och hon har även varit sommarpastor i Västerås. Att bli pastor har varit ett svar på en längtan hos Ann att få stå till Guds förfogande. Sedan i maj förra året är hon pastor och föreståndare i Länna. Läs mer här!

Elina Skarin är uppväxt i Hudiksvall där hon fanns med i Pingstförsamlingens barn- och ungdomsarbete. Efter gymnasiet vikarierade hon en del inom vården och som lärare, men sedan gick hon Bibelskola Livskraft utanför Aneby. I tre års tid arbetade hon som ungdomsledare i missionsförsamlingen i Hestra. Under sin utbildning på THS har hon varit sommarpastor i Leksand. På THS fann hon också sin blivande man Oskar, och de är båda två pastorer i Lycksele och väntar nu sitt första barn. Läs mer här!

Samuel Östersjö har gått bibelskola Livskraft i Aneby och har varit ungdomsledare i Kisa missionsförsamling i tre år och på deltid i Norrköpings baptistförsamling i två år. Han har en fil mag i informatik från Örebro universitet och har i flera år haft ett eget företag inom webbdesign. Som blivande baptistpastor har han läst teologi i Örebro, men har senare kompletterat med flera kurser på THS. Sin första tjänst har han som pastor med ungdomsinriktning i Lidköping. Läs mer här!

Sedan de som är pastorer i andra samfund men som nu ska välkomnas in i Equmeniakyrkans pastorskår.

Mats Backholm växte upp i det svensktalande Österbotten i Finland. Han utbildade sig till snickare och arbetade ett år i Finland innan han flyttade till Stockholm och blev vårdare på ett sjukhus. Drygt 20 år gammal blev han omvänd från ett liv där tomheten var mycket påtaglig. Han läste tre år på Nordiska Bibelinstitutet i Säffle, gjorde ett praktikår i södra Finland och blev ordinerad till pastor 1984 i Missionskyrkan i Finland. Förutom några år som busschaufför och inom hemtjänsten har han rest på fria kallelser i Sverige och Finland. Till flera församlingar har han återvänt regelbundet med förkunnelse och själavård, och han har skrivit fyra böcker. Han har under alla år i Sverige längtat efter en större gemenskap, öppen och rymlig, och har nu funnit det i Equmeniakyrkan. På THS läser han några kompletterande kurser och välkomnas i årets konferens in i Equmeniakyrkans pastorskår.

Boaz Kamran Khan kommer från Pakistan. När han var 18 år tog han emot Jesus som sin personliga frälsare. Han började arbeta som ungdomsevangelist och läste även teologi i fyra år. 2003 kom han till Sverige och har här arbetat inom restaurang och som vårdbiträde. Efter fem år var han tillbaka i Pakistan några månader och blev då ordinerad pastor. Efter att ha arbetat oavlönat som pastor i en urdutalande kyrka i Sverige, började han i januari 2014 en deltidsanställning som pastor i Hallundakyrkan (som är ansluten till Equmeniakyrkan). På THS läser han några kompletterande kurser och välkomnas i årets konferens in i Equmeniakyrkans pastorskår.

Guillermo Moreno är född i Honduras. När han var tio år mötte han Jesus och året efter döptes han i en Pingstkyrka. Som 16-åring kände han en kallelse och läste så småningom teologi i tre års tid i Guatemala. Han har senare även kompletterat sina teologiska studier i Ecuador, men även i Holland där han forskar i missionsteologi. Han har arbetat som ungdomspastor i Honduras och även varit anställd i en församling i Ecuador som är ansluten till Pactokyrkan, en av Equmeniakyrkans samarbetskyrkor. Han är gift med en svenska och de flyttade till Sverige 2013. I Kortedala har de funnit sin gudstjänstgemenskap, och Guillermo har även varit engagerad i Apg 29. På THS har han läst några kompletterande kurser och ordineras i årets konferens eftersom han inte tidigare blivit ordinerad till pastor.

Carla Vidén är född i Zimbabwe av portugisiska föräldrar och hon är uppvuxen i Lissabon. Efter att ha jobbat som au pair i Norge läste hon teologi i tre år i Portugal och fortsatte sedan i Bryssel. Under studierna praktiserade hon i Stockholm vid flera tillfällen och 1996 flyttade hon till Sverige. Hon har arbetat som pastor Värnamo pingstförsamling, Tomaskyrkan i Stockholm och som skolpastor på Kaggeholms folkhögskola. Under flera år har hon undervisat på Betel i Bromma, numera Bromma folkhögskola och hon är även deltidsanställd som pastor i Rissnekyrkan som tillhör Equmeniakyrkan. Under årens lopp har hon hållit föredrag i olika kyrkor och på olika rikskonferenser, hon har varit krönikör i ett par kristna tidningar och suttit i styrelsen för Alpha Sverige. På THS läser hon några kompletterande kurser och välkomnas i årets konferens in i Equmeniakyrkans pastorskår.

De som ska ordineras till diakoner känner jag inte lika bra eftersom jag inte är kontaktlärare för dem. Men här några rader också om dessa viktiga medarbetare i Guds rike.

Camilla Mattebo bor i Huddinge och har en magisterexamen i företagsekonomi. Hon är aktiv i Immanuel 153 och börjar i sommar en deltidstjänst som diakon i Immanuelskyrkan i Stockholm.

Marcela Moraga är född och uppväxt i Chile. Hon har bott i Sverige i många år och är engagerad i Hallundakyrkan. Första tjänst som diakon är ännu inte klar.

Kelly Reid är född och uppväxt i USA. Hon har gått fritidsledarlinjen på Lidingö folkhögskola och är nu heltidsanställd diakon med barn- och ungdomsinriktning i Falköping.

Ulf Södahl är socionom. Han har arbetat som missionär i Sydafrika och som distriktskonsulent i Västra Götalands distrikt. Han är anställd på deltid i Limmared/Hillared, arbetar för kommunen med ensamkommande flyktingbarn och är engagerad på Kuvarp.

Ingegerd Wyatt är bosatt i Falköping men har bott flera år i England. Hon är läkare och Montessorilärare. Första tjänst som diakon är ännu inte klar.

Så låt oss nu tacka Gud för dessa medarbetare i Equmeniakyrkan! De är gåvor till vår kyrka! Och låt oss be för dem att Gud ska välsigna dem så att de får vara till välsignelse!

Än sen!

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Snart ska de ordineras! Tänk vad de har fått vänta! Jag tänker på pastorskandidaterna som var inställda på att bli ordinerade 2014. Och så hittade vi plötsligt på något som hette Vägledningsåret och som innebar att de inte blev ordinerade efter (nästan) färdiga studier utan var tvungna att vänta ett helt år till.

Ett helt år!

Som de har väntat! Och även diakonkandidaterna förstås! Och vi alla! Visserligen fick vi ifjol vara med om ordinationen av några pastorer som valt att gå över från annat samfund. Men den där riktiga ordinationshögtiden, med lång procession och en hel rad av unga och medelålders ordinander, den har vi fått vänta på i två år.

IMG_2604

Tänk vad detta ska bli roligt! Och härligt! Och saligt och välsignat och alldeles underbart!

– Ja, men de ska ju komma in i blåa kläder. Och med vit stola. Alldeles för blåa. Alldeles för vita. Och för snäva. Och för vida. Och för långa. Och för korta. Och odemokratiskt beslutade.

Än sen! För att nu citera självaste Paulus i Fil 1:18.

Förstå mig rätt. Det är klart vi måste få samtala och tycka och diskutera. Men skulle vi inte kunna vänta till efter ordinationen!? Skulle vi inte kunna lägga band på oss själva en dryg vecka? Kan vi inte få ett litet, litet moratorium nu?

IMG_2757

När ordinanderna tågar in i gudstjänsten nästa lördagskväll skulle jag önska att det gick ett sus genom hela skaran av människor. Men inte ett sus med tyckanden om den blåa roben. Utan ett äkta, gammaldags bönesus! En tackbön för dessa som nu är beredda att ge sina liv för Kristus och Equmeniakyrkan. Tänk vilken gåva till kyrkan!

När processionen kommer in i gudstjänstlokalen är det en del som har varit på väg väldigt länge. Flera av dem har gått bibelskola, varit ute som ungdomsledare i flera år, läst teologi i fyra eller fem år, och så Vägledningsåret på det. Några har dessutom annan utbildning bakom sig, år av yrkeserfarenhet och livserfarenhet. Vissa kommer från andra länder och har mödosamt lärt sig svenska språket för att kunna förkunna evangeliet här i Sverige. De har varit på väg länge, länge.

Och nu är det bara några få steg kvar till ordinationen. När de kommer in, låt dem mötas av förbön och tacksamhet, glädje och värme! De är inte mannekänger denna kväll! De är ordinander, beredda att svara ja på kyrkoledarens frågor och bli ordinerade diakoner och pastorer. De är värda all vår respekt. De är värda alla våra förböner.

IMG_2736

Och när kyrkoledaren frågar oss alla: Vill ni bekräfta dessa kvinnors och mäns särskilda kallelse och stödja dem i deras tjänst? Då är de värda ett så rungande JA så att vaktmästarna hoppar högt och förstår att vi faktiskt har förberett oss på detta ja i flera år.

– Men jag tycker inte om roben…

Än sen!

Nu är det ordination på gång, livsavgörande löften, förbön och fest! Diskutera kan vi göra en annan gång. Men nu bör vi ägna tiden åt att be för ordinanderna att de ska få se fram emot ordinationen med glädje och förväntan, trots alla diskussioner och inlägg om det som de kommer att ha på sig. Nu ska vi be att Gud möter dem och välsignar dem långt utöver deras förväntningar.

Kan vi inte lova varandra det!?

 

IMG_2776

IMG_2863

Fotona är tagna av Oskar Skarin vid ordinationen 2012.

En samlingsplats för de som är intresserade av kallelsen till pastor.