Tänk att det finns bra pastorer ändå!

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Linder.

Jag steg in i butiken dagen före första advent. Jag hade en tid att passa, och ville därför snabbt bestämma mig för vad jag skulle köpa.

– Behöver du hjälp? frågade expediten.

– Nej tack, svarade jag något markerande.

Efter en stund hade jag bestämt mig för en handfull varor och gick till disken.

– Ska något vara inslaget? frågade expediten.

– Nej, svarade jag kort. Allt är till mig.

– Åhå, sa expediten, så du handlar till dig själv så här i julklappstider?

– Vet du, svarade jag, precis innan jag kom in i butiken handlade jag den sista julklappen för i år.

Expediten spärrade upp ögonen.

– Värst vad du är tidigt ute! utbrast hon.

– Ja, sa jag. Jag ska resa bort i december och därför ville jag ha klart allt i god tid.

– Vart ska du resa? frågade expediten.

– Bara till Göteborg, svarade jag. Men jag ska vara där ett bra tag, på praktik.

– Vadå för praktik? frågade expediten.

Fram till nu hade jag svarat henne med en ganska kort och stel ton, men vid svaret på denna fråga anammade jag en försiktigare attityd eftersom jag inte visste hur reaktionen skulle bli.

– Pastorspraktik, svarade jag.

Expediten blev inte besvärad (som jag hade befarat) utan berättade att hon som ung varit med i en församling, men efter att ha gjort någon form av livsval som församlingen inte stöttade hade hon blivit utfryst och indirekt tvingats att lämna gemenskapen. Jag lyssnade uppmärksamt och hennes berättelse smärtade mig. Så varmt och uppriktigt jag kunde sa jag till henne att hon minsann inte hade gjort något fel, utan att församlingen hade gjort fel som inte kunnat bemöta henne på ett mer välkomnande sätt i den livssituation hon stod i.

Expediten såg på mig förvånat men med ett litet leende, packade mina varor och önskade mig en trevlig praktik, och sedan önskade vi varandra god jul. På vägen ut hörde jag henne säga till sin kollega som hört vårt samtal: ”tänk att det finns bra pastorer ändå!”
Jag vill hamna i fler sådana här möten. Kanske kommer min pastorsskjorta öppna upp för flera sådana samtal, kanske kommer den skrämma iväg andra. Men min längtan efter att prata om tron och göra den tillgänglig för andra har lett mig till pastorsstudier, och jag ser fram emot att få jobba med den längtan varje dag. Till dess tänker jag fortsätta vara öppen för sådana här samtal, med mindre stressad och kort ton och en varmare attityd.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 12 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Den 24-25 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden kommer vi att blogga ofta på BliPastor.nu.

Så som i himlen, så ock på jorden

Sjölander, Sara 3Blogginlägg av pastorskandidaten och gästbloggaren Sara Sjölander.

”Så som i himlen,
så ock på jorden.
Var det inte så vi sa.
Sanningen svider.
Du sviker din broder.”

Ibland drabbas vi av ord. De talar rakt in i vår vardag, i våra liv och pekar på en punkt där det bränner. Ovanstående ord, skrivna av Danny Saucedo, var just sådana ord för mig.

Idag, när jag börjar skriva detta blogginlägg, har jag haft förmånen att predika över Jesu ord från Markusevangeliet 1:14-15. Två korta verser som rymmer så mycket och som är aktuella fortfarande i dag.

”När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: ‘Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.'”

Alla stora ledare har programförklaringar, slogans, som skall sammanfatta vad de vill åstadkomma. Dessa ord är Jesus programförklaring, det vi kan läsa om i evangelierna är utvidgningar av just detta budskap. Det har nu gått 2000 år.

Har vi lyssnat? Har vi förstått?

Världen ser annorlunda ut nu mot hur den såg ut då, när Jesus kom och talade rakt in i den tiden. På många sätt går det inte att jämföra vår verklighet med deras. Vår värld är större och mer globaliserad. Vår kunskap ser annorlunda ut. Religion är inte lika viktigt, men andra saker har blivit vår religion. Det är inte lagen som styr oss utan tidsandan – individualismen, kapitalismen, konsumismen, kortsiktigheten. Inte budorden som sätter standard för hur vi ska leva utan bloggarna, magasinen, media …

Mitt ibland oss står fortfarande Jesus, och han säger samma sak som han gjorde för 2000 år sedan. ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.”

Lyssnar vi?

Jag har under den här hösten skrämts av att vi lever som om som om allt är som det ska, som om vi kommer att leva i evighet. Vi söker vårt andrum, vi tror att det funkar att bygga murar, och vi anförtror oss åt ledare som känns mer eller mindre sunda, vi kör våra bilar, äter vårt kött, går till våra jobb och hänger upp julstjärnor i fönstret som om allt är som det ska. Men mitt ibland oss finns människor som lider, både nära oss och långt ifrån. Människor som ropar efter hjälp, som ropar efter ögon som ser dem, efter öron som hör dem och efter händer som hjälper dem. De ropar efter oss. Så som ni har tagit emot en av dessa mina minsta har ni tagit emot mig, säger Jesus.

”Jag tror vi vill, jag tror vi kan. Vi måste lyfta upp varann till himmelen”, fortsätter Dannys sång.

Världen är full av bevis för att människor kan åstadkomma förändringar. Trots att de bara är människor. Moder Teresa, Martin Luther King. Rosa Parks, Desmond Tutu, Nelson Mandela
Jonatan Alfvén, Siavosh Derakhti, Elise Lindqvist. Och många, många fler som verkar i det tysta, som inte vinner nobelpris eller syns i media men som ändå dedicerar sina liv åt att hjälpa andra.

Gudstjänst 2

Som kristna är vi kallade att vara ljus i mörkret. Och jag hoppas att något håller på att hända, att alla goda krafter ska samlas och lysa upp mörkret i vår värld. ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Johannesevangeliet 1:5

Med önskan om en God Jul och ett Gott nytt år!

Får vi komma?

dsc_8004_runewdalen_ek16_137x181Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Förra läsåret var vi med om ett svårslaget rekord. Vi besökte 113 församlingar i samband med bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen. Extra roligt var det att vi fick komma till många församlingar som inte haft besök från pastors- eller diakonutbildningen på många år.

Nu är det hög tid att boka in besök inför 2017 års bön- och offerdag. Den infaller den 12 mars, men det går förstås bra att istället välja något annat datum.

Vi kommer gärna! Men i första hand prioriterar vi de församlingar som inte hade besök förra läsåret, alltså vårvintern 2016.

dsc_0501

Vi som är villiga att komma är pastors- och diakonkandidater, lärare, rektorer och personal på skolorna samt ledamöter i antagningsnämnden. När det gäller pastorskandidaterna predikar de gärna. Så är det även med flera av diakonkandidaterna, men några av dem kanske känner att det räcker med ett vittnesbörd eller en hälsning från skolan. Flera av oss som gärna kommer är också beredda att berätta lite mer om utbildningarna vid kyrkkaffet och då även svara på frågor.

Det här är även ett viktigt tillfälle att aktualisera kallelsen till diakon och pastor. Två veckor efter bön- och offerdagen är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola).

bild-33-campus-bromma-1

Vi brukar säga att diakon- och pastorskandidaterna helst inte ska medverka i sina egna hemförsamlingar eller församlingar där de varit medlemmar. Det är en viktig del av utbildningen att få se nya församlingar som man inte haft kontakt med tidigare. Gärna i en annan geografisk del av Sverige, med ett annat fromhetsmönster och i en annan storlek än den egna hemförsamlingen.

Ni behöver inte betala något arvode utan endast reseersättning. Är resan lång kan er gäst också behöva någonstans att sova över.

Vi kan inte lova att vi kan ordna något besök, men vi ska göra vad vi kan, och ju förr ni hör av er desto större chans har ni. Blir det ett positivt möte för den gästande pastors- och diakonkandidaten kanske ni har större förutsättningar att lösa en vakans någon gång i framtiden.

Ni bokar oss genom att maila till mig, Rune W Dahlén, på e-postadress rune@ths.se. Och berätta då gärna vilken typ av besök ni vill ha. Önskar ni predikan eller information eller både och?

Vi lever på kontakterna med församlingarna! Utan den kontakten måste vi genast lägga ner utbildningen av pastorer och diakoner!

Våga lyssna, våga gå och våga berätta!

ryberg-anna-karin-2

 

 


Blogginlägg av pastorskandidaten och gästbloggaren Anna-Karin Ryberg

Läser om den etiopiske hovmannen som träffar Filippos på en dammig väg mellan Jerusalem och Gaza (Apostlagärningarna 8:26-39).

Texten inspirerar och utmanar mig.

Filippos möter en ängel. Ängeln talar om för honom att han skall gå till vägen som leder från Jerusalem till Gaza. Filippos går direkt. När han kommer fram till vägen, så får vidare instruktioner av Guds ande om att hålla sig nära en vagn.

Mannen som sitter i vagnen är hovman från Etiopien, han har varit i Jerusalem för att tillbe Gud. Mannen sitter nu i sin vagn och läser Bibeln, han läser från Jesaja bok. Filippos frågar mannen om han förstår vad han läser, mannen svarar att han inte har någon möjlighet att förstå om han inte får träffa någon som kan vägleda honom.

Filippos börjar berätta för mannen, mannen frågar, Filippos svarar. Med skriftstället som utgångspunkt berättar Filippos budskapet om Jesus för mannen. När vagnen efter en stund kommer fram till ett ställe där det finns vatten, undrar hovmannen om han kan få bli döpt. Filippos döper mannen och när de båda männen stigit upp ur vattnet, så rycker Herrens ande undan Filippos och hovmannen fortsätter sin resa fylld av glädje.

vag

För att människor i vår tid skall få höra budskapet om Jesus, så måste jag precis som Filippos lyssna, vara villig att gå och ha mod att berätta.

Jag bär på en innerlig längtan om att få vara ett redskap i Guds rike, att få vara en länk mellan jord och himmel.

GUD, du som ser min längtan att tjäna dig,
gör mig lyhörd för din röst, gör mig villig att gå.
Ge mig mod att berätta om din son Jesus Kristus,
för dem jag möter på min något dammiga väg.
AMEN

Hur många pastorer behövs egentligen?

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Igår kväll var vi många på Equmeniakyrkans teologgrupp på THS. Många pastorskandidater och många diakonkandidater. Tillsammans med de medverkande var det ungefär 45 personer samlade och lyssnade på intressanta råd och tips från anställda på Equmenia om vad man bör tänka på som församlingsanställd när man rör sig i de sociala nätverken på internet.

dsc_0502

En fråga som dyker upp när man möter alla pastorskandidater är hur många pastorer som behövs i framtiden i Equmeniakyrkan? Eftersom vi inte haft något svar på den frågan har vi famlat och gissat. Men nu har förre THS-läraren och docenten Sven Halvardson gjort en undersökning som ger oss mer underlag, även om det ändå finns osäkerheter kvar förstås.

Så här skriver Sven:

”På kort sikt täcks behoven i församlingarna med befintlig försörjning av medarbetare och nyrekrytering med nuvarande volym. På lite längre sikt behövs fler pastorer. Om det är där siktet ska tas föreslår jag en mindre utökning av antalet antagna pastorskandidater till, säg, 12 ‐ 18 årligen.”

Anledningen till att det behövs fler i framtiden är att många pastorer snart går i pension. Precis som i alla andra yrken finns det också ett antal pastorer som inte kommer att fortsätta inom det yrket fram till pension. Liksom det finns människor inom andra yrkesgrupper som kommer att sadla om och bli pastorer. Dessutom finns det pastorskandidater som upptäcker att de förstått kallelsen fel och som hoppar av under utbildningens gång, vilket gör att antagningsnämnden bör anta några fler än de 12-18 årligen som Sven nämner.

dsc_0501

Men hur många pastorskandidater har vi tagit emot de senaste åren? Ja, även det har Sven Halvardson undersökt genom att gå tillbaka allt ifrån antagningsnämndens första sammanträde i oktober 2012 och tre år framåt i tiden.

Antalet antagna pastorskandidater 2012-2015

Läsår Totalt Kvinnor Män
2012/13 17 10 7
2013/14 14 10 4
2014/15 8 3 5
TOTALT 39 23 = 59% 16 = 41%

Det kan ju verka dystert att antalet sjunkit för varje år. Men eftersom det nu gått ytterligare ett läsår kan vi lägga till några siffror och få följande tabell som är mer positiv:

Antalet antagna pastorskandidater 2012-2016

Läsår Totalt Kvinnor Män
2012/13 17 10 7
2013/14 14 10 4
2014/15 8 3 5
2015/16 14 11 3
TOTALT 53 34 = 64% 19 = 36%

Om vi tittar på ännu längre tid genom att lägga till statistik från Svenska Missionskyrkan, som var det största av de tre bildarsamfunden inom Equmeniakyrkan ser det ut så här:

Läsår Totalt Kvinnor Män
Svenska Missionskyrkan      
1998/99 14 5 9
1999/00 6 3 3
2000/01 8 4 4
2001/02 13 9 4
2002/03 26 12 14
2003/04 17 6 11
2004/05 14 7 7
2005/06 19 11 8
2006/07 20 11 9
2007/08 9 4 5
2008/09 17 4 13
2009/10 9 3 6
2010/11 12 9 3
2011/12 18 10 8
       
Equmeniakyrkan      
2012/13 17 10 7
2013/14 14 10 4
2014/15 8 3 5
2015/16 14 11 3
       
Totalt 255 132 = 52% 123 = 48%

Till Svenska Missionskyrkans statistik ska förstås Baptistsamfundets och Metodistkyrkans siffror fogas, men så långt jag förstått var det inga höga siffror. Det man tydligt kan se är dock att antalet nya pastorskandidater skiftar väldigt mycket år från år. En tillfällig nedgång bör därför inte leda till någon panik. Däremot har ju siffrorna sjunkit om man tittar över en längre tid, vilket gör det angeläget att ännu mer tala om Guds kallelse ute i församlingarna.

Och här är det oerhört viktigt att poängtera att rekryteringen inte bara kan skötas av några nationellt anställda, utan det är varje församlings och pastors uppgift att hjälpa människor att se sin kallelse. Eller annorlunda uttryckt: Gud har förstås kallat fler personer än de som svarat ja, och vi bör alla hjälpas åt att få de som är kallade att lyssna in denna kallelse och göra det möjligt för dem att gå.

Tittar man på varifrån de svenskfödda pastorskandidaterna kommer, och jämför med hur många pastorskandidater det borde ha varit i förhållande till antalet församlingsmedlemmar i varje region ser det ut så här.

Region Antal antagna pastorskandidater Antal pastorskandidater som borde ha antagits i förhållande till antalet församlingsmedlemmar i regionen
Nord 1 1
Mitt 3 4
Svealand 8 6
Stockholm 2 5
Väst 11 10
Öst 9 8
Syd 2 2
Totalt 36 36

Det man kan se är alltså att rekryteringen gått över förväntan i region Svealand (där för övrigt samtliga åtta pastorskandidater kommer från Värmland), region Väst och region Öst, medan rekryteringen gått sämre i region Mitt och framför allt i region Stockholm. Varför rekryteringen gått så dåligt i just Stockholm, där utbildningen ligger, återstår att analysera tillsammans med Stockholmsförsamlingarna.

Vi gläds förstås också över de nysvenskar som blivit pastorskandidater, och skulle önska att deras antal var ännu större.

I Sven Halvardsons utmärkta rapport finns det betydligt fler intressanta siffror och analyser, och där handlar det inte bara om pastorer utan också om diakoner. Jag rekommenderar därför alla intresserade att läsa vidare i rapporten som återfinns här.

Nya medarbetare

Så är då det nya läsåret påbörjat. Lärare och personal på THS var samlade på Marielund ute på Ekerö för ett par veckor sedan, då med fler medarbetare än någonsin. Och för en vecka sedan startade studenterna. Ett 70-tal var antagna till första året i det teologiska programmet och över 40 registrerade sig första dagen, vilket är ett mycket bra resultat.

I välkomstprogrammet på måndag förmiddag talade rektor samt en student från programmet Mänskliga rättigheter och en från det Teologiska programmet. Teologistudenten var Elin Harrysson från Årjäng, som är pastorskandidat i Equmeniakyrkan (se bild under fliken Bilder/film). Tre ungdomar från musiklinjen på Bromma folkhögskola spelade och sjöng.

DSC_0200Redan dagen därpå hade Equmeniakyrkans teologgrupp sin första träff med ett 30-tal deltagare, varav flera nya på THS. Då blev det tårtfika eftersom vi avtackade en medarbetare och välkomnade en annan. Under ett år har Charlotte Höglund arbetat halvtid med teologgruppen, vägledningsåret och rekrytering av nya pastorskandidater. Nu har hon valt att gå tillbaka till pastorstjänst i Immanuelskyrkan i Stockholm. Vi kommer att sakna henne! Hon har haft en fantastisk förmåga att skapa kontakt och leda andakter. Det andliga forum hon ledde på THS var nog ett av de bästa i skolans historia.

DSC_0195

Under ett år blir det nu en tillfällig lösning, där Britta Hermansson på 25 % tar ansvar för besöken hos pastorer i Vägledningsåret. Britta har tidigare haft tjänsten under en tvåårsperiod, och känner därför de nya pastorerna. Charlotte Höglund kommer att lånas ut av Immanuelskyrkan för att vara med på en övernattning och en retreat med diakonerna och pastorerna i Vägledningsåret.

DSC_0198Linnéa Lidskog och Charlotte Höglund

Som ny medarbetare för teologgruppen och för rekrytering har Linnéa Lidskog lovat att ställa upp ett år på 25 %. Linnéa är själv utbildad på THS för några år sedan och har hunnit med att bland annat vara pastor och föreståndare i Tumba, och sedan 2013 är hon barn- och ungdomskoordinator i Equmenia. Det är en stor glädje att Linnéa med kort varsel kunnat rycka in och arbeta med uppgifter som hon är väl lämpad för. Vi är också glada för kopplingen mellan THS och Equmenia.

DSC_0202

Liksom tidigare finns Rune W Dahlén som utbildningssekreterare på 75 % med ansvar för antagningsnämnden, teologrupper, rekrytering etc. Övriga 25 % arbetar han vidare som lärare på THS.

Närmast på programmet för teologgruppen står en offentlig bokloppis på THS den 12-14 september (öppet kl 8.30-17.00 varje dag) samt en resa med alla pastorskandidaterna till Gotland den 22-25 september. Söndagen den 25 september medverkar pastorskandidaterna i gudstjänster i Visby, Hemse, Garda, Väte och i Suderkyrkan på södra Gotland.

Rune W Dahlén

Växtvärk

IMG_8074Från pastorskandidaten och gästbloggaren Jennie Lund.

För några veckor sedan gick en dröm jag haft i uppfyllelse, för första gången i livet äger jag nu en odlingslott. Nu är det fullt upp där, sommaren är i sin början och det är dags att odla och få ordning på allting. Det är spännande att se det växa!

Längtan och livet är lite som sommaren tänker jag. Så skört och så kraftfullt på samma gång. Växterna som spirar. Träden som slår ut. Gröna blad i björkarna och rosa blommor i syrenbuskarna. Allt är pampigt, vackert och starkt. Så härligt och kraftfullt men också lite skört.

IMG_7940

För ett litet frö som börjat gro behöver uppmärksamhet. Inte för lite och inte för mycket vatten. Inte för varmt eller kallt.  Det är lite som Karin Boye skriver att det gör ont när knoppar brister. Det där kraftfulla vackra som man vill rusa in i och spänner och töjer i kroppen kan samtidigt göra lite ont.

Visst gör det ont när knoppar brister
när längtan är stor
och stegen små
när du ropar inuti mig
sjunger högt
viskar lågt
då vet jag att det går
att du går
med mig Gud

Lund, Jennie 4Att följa längtan att bli pastor har inneburit delar av detta för mig. Både i teologistudier men även i att göra konkreta pastorsuppgifter. Att se vad jag kan och våga kasta mig ut i lite okända marker. Allt från att leda min första andakt till att möta olika synsätt i studier och samtal. Men ibland längtar jag efter ännu mer. Jag längtar efter att prata mer om Gud och mindre om olika trosinriktningar. Jag tror drömmen kan bli ännu större och verkligare. Den där drömmen som Du håller Gud.

Vad drömmer du om eller vad tror du Gud drömmer om för dig?
Det som Gud bär åt dig.

Ty jag är Herren, din Gud,
jag tar dig vid handen
och säger till dig:
Var inte rädd, jag hjälper dig.
(Jesaja 41:13)

Men vilka var dom?

Från Rune W Dahlén.

För ett par dagar sedan ordinerades tolv pastorer i  Equmeniakyrkans kyrkokonferens. Vilken fest det var! Jag var som vanligt fylld av olika känslor – stor tacksamhet i först hand, men också vemod eftersom jag under flera år varit deras kontaktlärare och delat glädjeämnen och bekymmer med dem.

Många har läst deras namn och många var med och såg dem i gudstjänsten, antingen på plats eller via länk.  Men vilka är de egentligen? Var kommer de ifrån och hur ser deras liv ut?

Här har jag försökt att kort sammanfatta något om var och en, och det finns även länkar till blogginlägg där de skrivit och där ni kan se deras foton. Jag skulle önska att du läser under bön för var och en av dem.

Ordination 2016

Ivani Ahlberg är född och uppväxt i Brasilien. Hon har en lärarutbildning, flera års psykologstudier samt två års teologistudier vid ett seminarium i São Paulo. Hon gifte sig med en svensk man och de flyttade till Sverige. Efter praktik i Uppsala Baptistförsamling blev hon pastorskandidat inom Baptistsamfundet och har nu läst på THS i fyra år. Under detta läsår är hon anställd på vikariat som pastor och föreståndare i Björksäterkyrkan i Bålsta, och söker ny tjänst inför hösten. Läs mer här!

Johanna Buller bodde som barn i Uppsala och Göteborg. Hon jobbade en sommar inom Svenska kyrkan och sedan som ungdomsledare i Saronförsamlingen i Göteborg. Efter ett år på bibelskola och arbete som bl a butiksbiträde och lärarvikarie läste hon på Johannelunds teologiska högskola i tre år och på ett college i Oxford i ett år. Sedan 2012 arbetar hon som barn- och ungdomspastor i Fiskebäcks missionsförsamling och parallellt med det har hon kompletterat sina studier med kurser vid THS. Läs mer här och här!

Linnea Dyne kommer från Göteborg och blev i tonåren med i Furulundskyrkan i Partille som är en samarbetskyrka mellan EFS och Svenska kyrkan. Hon har gått UMU:s lärjungaskola och en ledarutbildning på Helsjöns folkhögskola vars huvudman är Svenska kyrkan. I Furulundskyrkan har hon gjort praktik och varit anställd som församlingspedagog. Sina teologiska studier började hon på Göteborgs universitet och på THS har hon tagit en master i teologi. Under studietiden har hon varit sommarpastor i Västerås en sommar. Hon är nu anställd som pastor med ungdomsinriktning i Vidablickskyrkan i Norrköping. Läs mer här!

Johanna Fredrixon är uppväxt i Umeå. Hon kom med i ungdomsarbetet inom EFS men gick sedan över till Svenska kyrkan. Under besök i Taizé fördjupades hennes gudsrelation. 2008 började hon läsa teologi vid Umeå universitet med inriktning mot att bli präst. Men hon kunde inte riktigt dela församlingssynen i Svenska kyrkan och blev istället medlem i Hedlundakyrkan som är en del av Equmeniakyrkan. De teologiska studierna har hon kompletterat på THS parallellt med att hon sedan 2012 arbetat som pastor i Ingarps Missionskyrka. Hon är gift och har tre barn. Läs mer här!

Karin Fritzson kommer från Stockholm, eller närmare bestämt Trångsund. Hon konfirmerades i Svenska kyrkan och kom sedan med i ungdomsarbetet i en Pingstkyrka. På Södra Vätterbygdens folkhögskola läste hon bibellinjen och gjorde ett praktikår som ungdomsledare i Finspångs missionsförsamling. Hon läste sedan vidare på fritidsledarlinjen och den diakonala linjen på Lidingö folkhögskola innan hon ordinerades som diakon 1998. Därefter har hon arbetat som diakon i Norrtälje och i Abrahamsbergskyrkan. Hon har haft stort förtroende i Missionskyrkan som bl a ledamot i Sociala missionens styrelse, Församlingsrådet och Ansvarsnämnden samt som ordförande i Diakonernas riksförbunds styrelse. På THS har hon läst in en teol kand och söker nu pastorstjänst. Hon är gift med Arne som också är pastor. Läs mer här!

Johanna Johansson och hennes man började hösten 2008 att följa med sin dotter till Hökerums Missionskyrka under hennes konfirmationstid. På våren förstod hon hur viktig Jesus är och så småningom blev hon medlem i församlingen. Men redan innan hon blev medlem upplevde hon en kallelse att predika. Hon har jobbat på ett postorderföretag, men även som laboratorieingenjör efter att hon utbildat sig till kemiingenjör. Efter att ha gått distriktets lekmannautbildning började hon läsa på THS. För att få mer erfarenhet har hon jobbat i missionsförsamlingarna i Rävlanda och Hökerum samt varit sommarpastor i Edsbyn och Arbrå. Nu har hon tjänst som pastor i Tvärred och Liared. Läs mer här!

Marcus Linds familj brukade åka på Torpkonferensen och där lämnade Marcus sig till Gud i de yngre tonåren. Han studerade ett år på KTH för att bli civilingenjör men tog ett uppehåll för att läsa på Credoakademin. Därefter blev han ungdomsledare i sin hemförsamling Grindtorpskyrkan i Täby som samarbetar med Pingströrelsen. Våren 2009 var han volontär på ett center för föräldralösa barn i Kenya. När han samma höst började läsa på THS var han ännu inte pastorskandidat, men blev det drygt ett år senare. För att lära känna Equmeniakyrkan lite mer har han varit sommarpastor i Degerfors och Tranås och även varit anställd på deltid i S:t Peter i Stockholm. Efter fyra år på THS läste han in en master i teologi i Uppsala och flyttade sedan med sin fru till Linköping där han är pastor med inriktning på barn, ungdom och student. Läs mer här!

Karen Magnin Andersson är född i Schweiz och bodde under sin uppväxttid även i Österrike och England innan hon flyttade till Sverige. Hon utbildade sig till officer inom Frälsningsarmén och arbetade på kårerna i Jönköping, Norrtälje och Sundsvall. Sedan flyttade hon och hennes man till Östergötland och blev medlemmar i Vikingstads missionsförsamling. Karen har drivit familjehem och har haft ett företag ihop med sin man. Hon har också varit engagerad i böneteam inom Teamevangelisation och Framtidens evangelister. Under utbildningstiden på THS var hon sommarpastor i Motala två år i rad och nu är hon pastor och föreståndare i Equmeniakyrkan i Nävlinge-Rickarum i Skåne. Läs mer här!

Oscar Marklund är född och uppväxt i en liten by utanför Herrljunga. När han var i 8-10-årsåldern var han på ett möte där några elever från Teologiska Seminariet på Lidingö medverkade, och från den stunden ville han bli pastor. Efter gymnasiet arbetade han som lagerarbetare och butikssäljare ett par år och blev sedan ungdomsledare i Lidköping i fem terminer, parallellt med arbete på en möbelfirma. Hans fru ville läsa en lovsångsledarutbildning på North Park i Chicago och Oscar passade då på att läsa teologi vilket så småningom ledde fram till en Master of Art in Christian Formation. Väl hemma i Sverige vikarierade han som ungdomspastor på Donsö i två år innan han på THS kompletterade sina teologiska studier. Efter att ha vikarierat som pastor med ungdomsinriktning i Sävedalens missionsförsamling i Göteborg har han nu blivit föreståndare i samma församling. I familjen finns numera även två barn. Läs mer här!

Gunilla S Olofsson är född i Göteborg men familjen flyttade senare till Lilla Edet där Gunilla gick med i missionsförsamlingen när hon var 13 år. Hon utbildade sig till jurist och var i flera år delägare i en juristbyrå. Under perioder har hon också läst vidare och arbetat deltid inom vården och som lärarvikarie samt jobbat politiskt. Läsåret 2009/10 gick hon distriktets lekmannautbildning och började sedan läsa på THS. Under utbildningen har hon varit sommarpastor på Värmlandsnäs. Hon är gift och mamma till tre vuxna barn, och arbetar deltid som pastor och föreståndare i sin hemförsamling i Lilla Edet. Läs mer här och här!

David Wedegård kommer från Vårgårda och tog ett beslut att följa Jesus när han var 13 år. Musiken har alltid betytt mycket för honom och han har dels spelat i Nardus som i flera år stod för musiken på ungdomsmötena på Hönökonferensen, dels i ett kristet metalband. I flera år har han arbetat på olika bemanningsföretag samt inom koncernen Autoliv. Under ett bibelskoleår på Örebro Missionsskola började han ta det kristna livet mer på allvar och året efter praktiserande och vikarierade han som ungdomspastor i sin hemförsamling. På THS har han läst på heltid i fyra och ett halvt år och under den tiden även varit sommarpastor i Degerfors, Tranås och Nyköping. Sedan nyår 2015 arbetar han som pastor i Jakobsbergskyrkan i Järfälla. Han är gift och har ett barn. Läs mer här!

Bengt Åkesson är född och uppväxt i den lilla byn Rickarum i Skåne. Han fick tidigt en barnatro och i tonåren förstod han att Gud ville ha en personlig relation till honom. Han lämnade sig då till Gud och blev medlem i missionsförsamlingen. Under några år bodde han i Lomma men flyttade sedan till föräldragården i Rickarum där han bor med sin hustru. I familjen finns fyra barn varav några hunnit flytta hemifrån. Under många år har han arbetat inom näringslivet, så småningom på chefsnivå med många utlandsresor. I början på 1990-talet gick han distriktets lekmannautbildning och har sedan dess predikat mycket och haft ledande uppgifter i sin hemförsamling. Kallelsen till pastor har funnits latent länge, och för några år sedan började han läsa på THS. Nu arbetar han som pastor och församlingsutvecklare i Region Syd på deltid, parallellt med arbete på gården. Läs mer här och här!

I gudstjänsten ordinerades även åtta diakoner, och de är självfallet lika viktiga och lika stora gåvor till kyrkan. Men de har jag inte varit kontaktlärare för och därför vågar jag mig inte på att beskriva deras liv och kallelse. Men här är namnen: Karin Henningsson, Peter Karlbom, Lise­‐lott Karlsson, Maria Lundgren, Maria Lundin, Sara Löfstedt, Elisabeth Rydsmo, Johanna Vingren.

Till sist mottogs tre pastorer från andra samfund: Rimon Murad, Jakob Olofsgård och René Sköld.

Bed också för diakonerna och de som mottogs som pastorer från andra samfund!

Vilken kyrka!

Nilsson, Matilda 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Matilda Nilsson.

Vilken Kyrka! Tänka sig, det kunde ingen tro! Med absolut stärkt samfundstillhörighet, stärkt identitet som blivande pastor i Equmeniakyrkan och helt klart förstärkt stolthet och glädje över denna tillhörighet lämnade jag Equmeniadagarna.

Det enda som var nedslående var kanske namnet på dessa dagar, Equmeniadagar, det säger ju ingenting… Men jag kan förklara: Under utbildningens sista år möts alla pastorskandidater som skall ut i vägledningsåret följande läsår. Dels några dagar på hösten och dels några dagar på våren. Under vårdagarna fick vi möta personer som arbetar med Equmenia eller Equmeniakyrkan nationellt. Det låter kanske torrt, men för mig var det på sätt och vis fantastiskt. Jo, det pirrar faktiskt lite i kroppen nu när jag tänker på det, så nödvändiga och värdefulla var dessa möten för mig! Det fina var att jag kände mig indragen i Equmeniakyrkan och kände en närhet till henne och en ny samhörighet med vårt frikyrkliga arv och våra gemensamma framtidsplaner. Typ så.

Att bottna i verkade vara ett trendord på ekumeniska centret i Alvik där vi höll till, och det beskriver också min upplevelse, att få bottna mer i en gemensam vision och rota sig mer i ett gemensamt vi. En Kyrka för hela livet, där mötet med Jesus Kristus förvandlar – mig, dig och hela världen. För just mig var denna erfarenhet både efterlängtad och nödvändig. Även Karin Wiborn från Sveriges Kristna råd gav oss rådet att öppna våra ekumeniska ögon och samtidigt rota oss i vår egen tradition, så värdefullt tänker jag som hoppas på pastorsjobb i ett ekumeniskt sammanhang!

Jag söker en stabil grund. Kanske gör du det också? Kristus är vår enda grund, det vet vi. Men med en uppsjö av församlingar och samfund med olika inriktningar, uttryck och teologi är det lätt att känna sig vilsen. Det kan kännas som att gå ut i havet och uppleva hur fötterna ibland lyfter när vågorna kommer och vattnet plötsligt når midjan. Det är som en skumpande tillvaro där det är svårt att hitta balans och röra sig i en bestämd riktning.

Det svåraste är kanske när detta tillstånd gäller själva tron, tilliten till Gud, att inte bottna där. För mig är det en hjälp även för min tillit till Gud att på nytt känna tillit till det sammanhang som är mitt, Equmeniakyrkan. Det är Equmeniakyrkan jag vill ha som mitt hemma, som utgångspunkt och som hjälp för att lära känna Kristus och följa honom, vart helst det bär.

Men plötsligt, väl hemma, drabbades jag av en motsatt känsla, typ mindervärdeskomplex eller likande. Här har jag gått och varit så nöjd över att vara en del av något stort som i själva verket är mycket litet! Jag menar: Hur många är vi, nä just det, ganska få! Hur betydelsefulla kan vi då vara och hur mycket eller hur många blir egentligen förvandlade? Det kändes ungefär som att stå utanför verkligheten och titta ner på små kyrkor från google maps flygplansvy. Allt ser puttigt och futtigt ut!

UnderbaraClara beskriver en annan situation som är fylld av ungefär samma känsla, upprymdhetens bakslag:

Det är ju så fantastiskt härligt att börja med något nytt! Jag blir lycklig av att upptäcka att jag har fallenhet för något – och i början går utvecklingen snabbt. Jag får hybris och tror jag är snudd på ett geni. Finns ingen i världen som lär sig så snabbt som jag gör och som är så bra på så mycket!

Så skriver UnderbaraClara i ett blogginlägg. Därefter fortsätter hon till sitt problem som jag tror att många av oss, i alla fall jag, känner igen oss i!

Men ju bättre jag blir desto mer ser jag vad jag har kvar att lära mig. Och hur långt före mig de riktiga proffsen ligger. Och denna insikt får mig att känna mig sämre än innan jag kunde något alls.

Men så läste jag ett blogginlägg av Emil Dahl om precis det här fenomenet ”The Dunning-Kruger effect”. Det finns alltså ett namn för eländet. Det är en helt naturlig utvecklingskurva som de flesta går igenom – men kanske särskilt i skapande yrken. Man börjar som nolla och får världens självförtroendeboost av det man lär sig. Med tiden får man allt större kunskap men också självinsikt. Man inser hur duktiga alla andra är – och hur mycket man har att lära.

Tricket är att kämpa vidare och rida ut stormen. Till slut blir man duktig på riktigt och har självinsikt nog att inse det.

Nilsson, Matilda

Två punkter av igenkänning finner jag hos UnderbaraClara. Dels den känslan som slår emot en ibland när en studerat i flera år, funderat och praktiserat och nu själv ska försöka ge sig ut och bidra som pastor i församling. Hur ska det gå? Plötsligt känns det som att jag inte har något på fötterna! Den andra punkten rör just tilliten. Om jag ”lyckas” vara en god pastor, är det värt något ändå? Vilka är vi kristna, vi i Equmeniakyrkan? Kan vi verkligen betyda något eller göra någon som helst skillnad? Varför ska vi alls vara kyrka? Helt kort, jag befinner mig på djupt vatten. Eller i en Dunning-Kruger effect gällande tilliten till mitt sammanhang, till Kyrkan och mig själv, och ja, ytterst också till Gud.

Till mig och till dig vill jag därför skicka en uppmuntrande hälsning som hejdar vågorna och ger fast mark under fötterna. Vi är Kyrkan för att vi hör till Kristus, som delar av hans egen kropp kan vi inget annat vara. Vi har var och en fått en kallelse att följa Jesus och vara hans kropp på jorden. Därför är vi Equmeniakyrkan, i vått och torrt, i stort och smått. Hur små eller stora vi nu må vara. Vi är både kallade till närhet med Kristus och till att gå ut. Kanske var det något av detta som en del medarbetare och kyrkoledare på ett djupare plan lyckades förmedla till mig under Equmeniadagarna, några som genom erfarenhet nått längre i Dunning-Kruger termer och funnit en djupare självinsikt? Jesus själv har ju bett oss: Bli kvar i mig så blir jag kvar i er.

Vad längtar du efter?

Fjelstad, Carolina 4Från pastorskandidaten och gästbloggaren Carolina Fjelstad.

Kallelse kan bli ett så stort ord. KALLELSE. Som om det blåser upp sig självt och blir stort som en luftballong. Kanske är vi rädda för att sitta i korgen när kallelsen plötsligt kan lyfta och ta oss bort, kanske är vi rädda att försvinna ut i en okänd rymd eller landa någonstans där vi inte alls vill vara. Kanske är vi rädda för det som inte går att kontrollera.

Och visst är kallelsen till viss del okontrollerbar. Den är Guds Ande som susar, viner eller stormar i oss och Anden mästrar vi inte – hon blåser vart hon vill.

Men vi behöver inte vara rädda. Kallelsen är inget yttre ok som läggs på våra axlar, den är vår innersta längtan. Så, vad händer om vi istället för att tänka ”KALLELSE” tänker ”längtan…”? En del vet precis vad de längtar efter, andra behöver kanske börja lyssna mer noggrant för att höra den i sitt liv. Om du är en av dem som inte riktigt vet, börja fråga dig själv: Vad är det som drar i mig? Vad i mitt liv väcker pirrig glädje eller förväntan? Vilka frågor eller vilka drömmar släpper inte taget om mig?

Jag har varit pastorskandidat i snart tre år men frågan om jag skulle bli pastor fanns med mig flera år innan dess och fortfarande idag är det en fråga jag lever med, medan jag är på väg.

Att vara kallad, oavsett vad du är kallad till, behöver inte betyda att du vet exakt vart du är på väg men det betyder att du har börjat gå för att något inom dig inte kan låta bli.

Fjelstad 4

Jag tror inte att längtan behöver visa sig i en tydlig bild för att vi ska kunna följa den men den är vår vägvisare och guide; den leder oss ibland in på vägar vi egentligen inte vågar gå; den leder oss ibland in på svåra vägar där vi inte ser slutet men där vi ändå kan fortsätta gå, för på något sätt är vi på väg dit vi själva hör hemma.

Funderar du på kallelse? Tänk inte att du måste veta var vägen slutar innan du börjar gå – ta ett första steg och se vad som händer.

En samlingsplats för de som är intresserade av kallelsen till pastor.