Funderingar från ”the windy city”

North Park 2Från pastorskandidaten och gästbloggaren Oscar Elfström som denna termin studerar i USA. 

Jag funderar på varför jag valde att åka till Chicago för att studera på North Park University i en termin. Vad var det som gjorde att jag lämnade vänner, familj och flickvän för att åka till ett främmande land för att studera på ett främmande språk? Vad var det som gjorde att jag valde att lägga ner allt extra jobb med visumansökningar och mail-korresponderande med personal på skolan i Chicago?

Första gången jag kom i kontakt med North Park var för fyra år sedan då jag gick på Södra Vätterbygdens folkhögskola. SVF har tillsammans med North Park University en collegelinje. Jag gick inte  den linjen utan bibellinjen, men jag spenderade väldigt mycket tid tillsammans med collegelinjen och fick flera nära vänner.

Det var flera olika faktorer som gjorde att jag ville ta vara på den här möjligheten att studera utomlands och just på North Park. En faktor var att jag fick möjlighet att träffa de vänner jag hade fått fyra år tidigare. En annan anledning var att få lite mer äventyr i mitt liv och en tredje anledning var att jag ville byta miljö.

Dessa var dock inte de främsta anledningarna, den främsta anledningen var utbildningen. Utbildningen här skiljer sig ganska mycket från i Sverige och i det påståendet lägger jag ingen värdering för utbildningarna är bra på olika sätt.

North Park

En fråga som jag brinner för och som jag tycker är väldigt intressant och viktig är ledarskap och ledarskapsträning. Jag har fått möjlighet att läsa några företagskurser här på North Park, bland annat How to build high performance teams och Ethical leadership. Att lära sig hur man arbetar med grupper är mycket viktigt för mitt framtida liv som pastor. Att få fundera på vilken ledartyp man själv är och vilka styrkor och svagheter man har i sitt eget ledarskap kommer också att hjälpa mig.

En annan kurs som jag tagit är Pastoral care and counseling. För att kunna vägleda andra måste vi förstå oss själva. Att på lektionstid få jobba med sig själv och försöka förstå sig själv är en stor förmån. Vi fick i kursen bland annat besöka ett möte med AA, Anonyma alkoholister. En insikt från det mötet är att det finns så många sårade människor i vårt samhälle som vi som pastorer kommer att möta. Vi behöver lyssna på deras berättelser.

Jag vet att många som läser det här blogginlägget funderar på att bli pastor eller redan är pastor. Jag vill uppmana er att besöka ett AA-möte, det är det minsta vi kan göra som kristna medmänniskor för att försöka förstå vad några av de sårade människorna i vår närhet går igenom.

Att studera ett halvår utomlands innebär att jag missar saker där hemma, ibland funderar jag på att packa mina väskor och åka tillbaka till tryggheten. Men att studera utomlands är ett fantastiskt privilegium och ett stort äventyr. Det här äventyret innehåller möten med nya människor, möten med nya kulturer, möten med mig själv och möten med Gud.

Utan att helt och hållet veta vad det här äventyret faktiskt har gjort med mig, så kommer jag säkert att se tillbaka på det och tänka att det har förändrat mitt liv.

Utan choklad i tentatider

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Linder.

Påsken är spännande. Mitt bland påskris, kycklingar och alla sorters ägg firar vi kristendomens triumf: Jesu seger över döden.

Som förberedelse för påsken fastar vi i fyrtio dagar. Kristna väljer att avstå något: antingen för att få mer tid till Gud eller för att pröva sin uthållighet för Guds ära. Att fasta innebär att vara ett föredöme genom att ta tron på allvar, men också något privat man gör för att fördjupa tron.

Linder, MariaJag har alltid varit en bokmal. Minst två (gärna fem!) böcker läses samtidigt vid sidan av kurslitteratur och Bibeln. Det tar tid i vardagen och var därför en bra sak att fasta från för att få mer tid för Gud. Det var svårt första veckan, men har lett till fler bönetimmar och närmare gemenskap med Gud. Värt!

Jag har också fastat i smyg. För jag ville testa min uthållighet i tro och var inte säker på att jag skulle klara det. Min bästa vän sa en gång: ”Maria, det händer att ditt humör dippar, men får du en kopp kaffe och en bit choklad är du glad igen.” Sedan december dricker jag inte kaffe. Och nu skulle jag testa att fasta från choklad: mitt snabba trick för att bli en bra medmänniska när livet är motigt.

Resultatet? Kämpigt. Speciellt i tentatider, när jag hundratals gånger slitit håret och önskat en chokladbit för att muntra upp. Men det innebär också att jag hundratals gånger har tänkt: ”Jesus, tillsammans klarar vi det här.” Jag har fått känna på teamwork med frälsaren. Jag har fått se hur tron och uthålligheten bär. Jag har gett upp en liten (men ack så viktig) sak för att visa tacksamhet för Jesus för allt det som han har gett till mig: evigt liv.

På söndag är fastan slut och tidernas seger firas. Jesus, vilket blir vårt nästa teamworkprojekt?

Sankt Arne var före Ansgar

THS ska rivas!

Anledningen är ett sensationellt fynd förra våren. Fyndet är i världsklass och det är ett mirakel i sig att det har kunnat hemlighållas ett helt år.

Men låt oss ta det från början.

Förra våren grävdes det i gräsmattan mellan THS och Bromma folkhögskola. Restaurangen skulle byggas ut och då grävde man också ut för att få en större källare. Många reagerade på att grävarbetet tog så lång tid och nu kommer alltså förklaringen på detta. Det handlade inte alls om att marken var speciellt ogynnsam att bygga på och att man funderade på om det behövde pålas.

DSC_0924

DSC_1030

Här syns vårens grävningsarbete för ny restaurang under två olika faser.

Hela anledningen till fördröjningen var istället några leriga krukor som hittades i marken. Ganska snart anade man att detta kunde röra sig om viktiga arkeologiska fynd. Samtidigt var behovet av en fungerande restaurang mycket stort och det fanns en ovillighet hos Bromma folkhögskolas rektor, Torbjörn Bådagård, att fördröja byggprojektet genom en större utgrävning. Det var först när Rikard Roitto, lektor i Nya testamentets exegetik vid THS, slog larm som det började hända något.

Rikard är långpendlare och brukar sova i något av övernattningsrummen i Bromma folkhögskolas källare. En kväll hade han blivit fördröjd på sitt arbetsrum på grund av någon speciellt svårartad tentamensrättning, så när han gav sig iväg över till folkhögskolan var det alldeles mörkt ute. Till råga på allt hade en kraftig dimma svept in från Reningsverket. Det ville sig därför inte bättre än att han gick vilse ute på gräsmattan och passerade flaggstången på fel sida. Och plötsligt ramlade han rätt ner i gropen som grävdes för restaurangbygget, och där landade han på en lerig kruka som råkade gå sönder.

Han krålade runt i lervällingen en stund i totalt mörker, men fick till sist tag på en bit pergament. Mobilen gav honom exakt så mycket ljus att han förstummad kunde konstatera att det var några verser ur Hebréerbrevets förlorade fjortonde kapitel.

The Damascus Document Scroll

Hebréerbrevets kapitel 14 – fynd i gräsmattan på Campus Bromma.

Nu började det hända saker. Fyndet var alldeles för sensationellt för att Riksantikvarieämbetet skulle sköta utgrävningarna. Här handlade det som sagt om fynd i världsklass och snart fanns forskare på plats från alla de stora universiteten i världen: Harward, Yale, Oxford med flera. När vanliga forskare som inte kände till det uppseendeväckande fyndet kom på besök släpptes de förstås inte ner i den stora gropen. De fick istället hålla till i en liten grop bredvid där THS dumpat en del utrangerade biblioteksexemplar av uppbyggelseböcker från 1950-talets slut.

Det mesta utgrävningsarbetet skedde nattetid för att dölja fyndet för världspressen innan allt hade hittats och innan man var helt säker på skriftrullarnas äkthet. På dagtid stod grävskopan som vanligt och flyttade några jordhögar fram och tillbaka för att upprätthålla skenet av byggarbete. Så småningom byggdes restaurangen upp som ett kamouflage, men få vet vilken forskning som fortfarande bedrivs i källaren där man huggit bort betongen ner till jordgolvet.

Ändå skedde det som inte fick ske. Ett rykte började cirkulera och en sen kväll kom Janne Josefsson vandrande på området tillsammans med sin hund. Forskarna låg alldeles stilla och försökte göra sig osynliga och efter en stund gick Janne Josefsson vidare medan han hördes mumla: Nej, nog är Grums mer intressant än detta.

Arne var först

Men hur har dessa leriga krukor hamnat i gräsmattan på Campus Bromma? Forskarna är idag överens om att det är en grupp tidiga kristna från Antiokia som utvandrat runt år 42 ef Kr för att missionera intill jordens yttersta gräns. Ansgar var alltså inte alls först och Sveriges kyrkohistoria måste skrivas om. Sveriges första missionär hette istället Arne enligt textrullarna. Efter långa vandringar och många ytterst spännande äventyr kom han och hans medarbetare till Bromma våren år 49 och slog sig ner där eftersom trakten då som nu var synnerligen vacker.

I Bromma påbörjades ett missionsarbete som ledde fram till en församlingsbildning med några skandinaviska järnåldersmänniskor. Rester av en slag kyrkobyggnad har påträffats. Av lämningarna kan man förstå att det var ett enkelt trähus med en stor sal där det finns en slags upphöjning längst fram på ena kortsidan. Någon sorts eldstad tycks ha funnits nere i ett hörn av salen. I en mindre sal bakom den stora salen har det påträffats något så helt unikt som kaffebönor som tycks ha ramlat ner mellan stenarna i golvet. Några forskare hävdar att man här funnit ett så kallat missionshus som är 1800 år äldre än de missionshus man hittills känt till. På denna punkt är dock forskarna inte helt eniga.

Bokrullarna tycks vara av två olika slag. Dels sådana som man haft med sig i bagaget under den långa vandringen, dels sådana som producerats i Bromma under de ungefär hundra år som gruppen varit samlad. Sankt Arne är författare till de flesta texterna, men där finns också andra författare.

För att hedra minnet av dessa tidiga kristna som vågade sig så långt norrut ska Den helige Arnes kyrka byggas där Bromma reningsverk ligger idag. Det finns en slags vacker symbolik i det tycker rektor Owe Kennerberg. Inte kunde de som byggde reningsverket ha en aning om att det just på denna plats predikats rening från synden redan i början på vår tideräkning.

Magdeburger Dom mit Elbe

En katedral inte olik denna kommer att byggas där reningsverket ligger idag. Man planerar att den ska vara 119 meter lång och lika hög. Byggtiden beräknas till 73 år. Sten från den höga skorstenen vid reningsverket kommer att återanvändas i katedralen.

Den helige Arnes kyrka ska byggas för pengar som kommit in vid försäljningen av metodistkyrkan S:t Paul på Söder i Stockholm. Det har varit mycket diskussion om denna kyrkoförsäljning, men nu kan det äntligen avslöjas varför kyrkan säljs och hur pengarna ska användas, och varför det har varit så svårt att få klarhet i dessa frågor.

Equmeniakyrkan blir det första samfundet i världen att bygga en kyrka till minne av S:t Arne. Man räknar med att det om några hundra år kommer att bli en av de viktigaste vallfartsorterna i norra Europa. Rektor Kennerberg har ett stort hjärta för pilgrimsvandring och det är beslutat att pilgrimsleder ska ställas i ordning till Bromma från alla de stora kyrkliga centrana, såsom Rom, Assisi, Trondheim, Fiskebäck, Iona, Mukimbungu, Taizé och Norsjö.

Beskrivning av en sann biblisk församling

Innehållet i bokrullarna kan inte avslöjas i detalj ännu. Men tydligen finns det flera olika genrer, varav en är ett slags förtydligande av sådant som kan upplevas lite oklart i Bibeln. Framför allt gäller det förtydligande om hur en församling ska vara. Här är några punkter:

Församlingen ska vara ekumenisk, kongregationalistisk och demokratisk. Två sakrament ska finnas, nämligen dop och nattvard, och församlingen ska praktisera både barndop och dop av medvetet troende. I församlingen ska det finnas två särskilda tjänster som man kan ordineras till, pastor och diakon. Församlingarna ska leva tillsammans i ett ömsesidigt beroende och ledas av tre kyrkoledare, en kvinna och två män.

Redan så här långt kan man se en märklig likhet mellan innehållet i bokrullarna i Bromma och Equmeniakyrkan med dess teologiska grund. Så gott som på varje punkt finns en samstämmighet. Detta har lett till att kyrkoledare Lasse Svensson ska lämna ett DNA-prov för att se om han till och med är släkt i rakt nedstigande led till Sankt Arne och hans följeslagare.

lasse_svensson_foto_peter_hoelstad1Själv tar Lasse Svensson det hela med ett påtagligt lugn och en stor ödmjukhet. – Visst finns det stora likheter mellan Equmeniakyrkan och de nya Jesusord som nu upptäckts i Bromma, men det betyder förstås inte att Equmeniakyrkan är den enda helt sanna kyrkan i världen. Det kan mycket väl finnas fler. Men visst, det är klart att världens alla övriga kyrkor måste känna en stor tacksamhet över att det ändå finns en kyrka som Equmeniakyrkan.

Peter och Joel Halldorf kommer med anledning av fynden att ge ut en ny, mer fullständig upplaga av det synaxarium som de första gången gav ut 2013. Självklart måste den nygamle kyrkofadern Abba Arne finnas med. Hans dag kommer för övrigt att firas på Lasse Svenssons födelsedag den 28 maj.

Förutsägelser inför framtiden

En annan genre bland bokrullarnas texter är de profetiska framtidsförutsägelserna. Här kan vi tala om en nära nog kuslig precision. Några exempel från de gamla texterna på förutsägelser som gäller Sverige och den moderna tiden:

Volvo Amazon, Hylands hörna, Göran Persson, Dansbandsveckan i Malung, Kamrat-Posten, kassettbanden, Hönökonferensen, Bingolotto, Gotland, Arga snickaren, strumpebandshållare, dvärgpudeln, risotto, Åke Viberg, örngott, handsvett, gräslök och Ernst.

Volvo Amazon

Bland alla märkligheter som S:t Arne och hans församling förutspådde för nästan 2000 år sedan är Volvo Amazon en av de mest oväntade.

Men det finns också mer internationella företeelser som förutsägs: Platon, pergament, istiden, Nebukadnessar, lerkrukor, Edens paradis, Aristoteles, svinkoppor, Rom, bokstäver, Julius Caesar, solnedgångar, den trojanska hästen och Tyrannosaurus Rex.

Ja, det är naturligtvis oerhört uppseendeväckande att allt detta kunde förutsägas så tidigt som under det första århundradet efter Kristus.

Museum

Men åter till den heliga platsen i Bromma. Man tror att man ännu bara hittat en bråkdel av vad som går att finna i marken kring de första fynden. Under täckmantel av att man behöver fler utrymmen för den allmänna linjen håller Bromma folkhögskola på att byggas om. I själva verket är det ett topphemligt projekt för att skapa arbetsrum för forskare från hela världen.

På sikt kommer dock folkhögskolan att rivas för att bereda plats för ett nytt stort museum. THS kommer faktiskt att rivas redan nu i sommar. Många har undrat över det stora grävlingshålet som på framsidan går sig ner under skolbyggnaden. Nu kan det avslöjas att det inte alls är ett grävlingshål utan nerfarten för en fjärrstyrd arkeologrobot. Många viktiga fynd har redan gjorts under THS, bland annat grunden till en mycket äldre skolbyggnad från 100-talet.

IMG_6761

Här visar en av arkeologerna ett fynd som gjorts av arkeologroboten under THS. Troligen rör det sig om en pekpinne från den skola i trä som legat på platsen tidigare. Professor Thomas Kazen tittar intresserat på och menar att pekpinnen sannolikt är från år 72 ef Kr.

???????????????????????????????

Här får några studenter pröva att ytterst försiktigt hålla i den uråldriga pekpinnen under ledning av professor Kazen.

THS letar alltså just nu efter nya lokaler. Tills vidare måste man hitta en mer tillfällig lösning, men därmed inte något förenklat och slarvigt. THS kommer nämligen att segla in som ett av de verkligt betydelsefulla utbildnings- och forskningscentrena i världen. Därför har man redan sagt nej till Livets Ords erbjudande om att få hyra deras stora gård Ribbingebäck utanför Uppsala. Inte minst sedan pastor Joakim Lundqvist ställt som krav att han själv skulle få undervisa i alla årskurser om Livets Ords historia.

Ett nytt mer troligt alternativ har dykt upp i samband med kungens och drottningens önskan om att få flytta närmare sitt barnbarn på Haga slott. Hovet har nämligen erbjudit THS att för en förhållandevis låg summa hyra Drottningholms slott. – Vi tycker det är ett spännande förslag, säger rektor Kennerberg, men vi avvaktar ännu en tid för att se om det dyker upp något större och mer exklusivt alternativ som bättre kan framhäva THS betydelse för teologin i allmänhet och mänskligheten i synnerhet.

På sikt kommer ett bokrullens museum att byggas på Campus Bromma. Man räknar med att detta museum kommer att bli Sveriges i särklass mest besökta, långt viktigare än till exempel Vasamuseet. Experter som studerat texterna från Bromma är nämligen överens om att de är minst lika intressanta som Dödahavsrullarna som hittades i Qumran 1947.

Shrine of the Book, Israel Museum

Museum i Israel för Dödahavsrullarna. Något liknande, men förstås större, kommer att byggas där Campus Bromma finns idag.

Vaktmästarens villa på området ska göras om till en souvenirbutik där man kan ska kunna köpa med sig olika minnessaker. Som exempel kan nämnas plastfigurer föreställande såväl Lasse Svensson som Sankt Arne, pussel föreställande Rikard Roitto i lergropen, kortspel med bilder på THS-lärare (såsom herr Owe, unga fröken Mona, fru Marianne och unge herr Joel), legomodeller med Bromma reningsverk och plasttavlor med visdomsord ur bokrullarna (till exempel: ”Klä dig varmt på hösten” och ”Livet är alltid bättre på andra sidan ån. Halleluja!”).

Meiga gallega

Exempel på hur en souvenir skulle kunna se ut, men då med namnet Bromma förstås.

En firma har också önskat få sälja plasthjälmar med kohorn i souvenirbutiken, men hittills har man från souvenirbutikens ledning inte lagt någon beställning på dessa eftersom inget tyder på att Sankt Arne bar någon sådan huvudbonad. Det verkar dock inte som om tillverkaren tycker att det är något hållbart skäl för att inte sälja dem i Bromma, och har anhållit om bygglov för en konkurrerande souvenirbutik vid Drottningholms pizzeria.

Förutom forskare väntas flera prominenta gäster till platsen nu när de unika fynden blivit kända. Kungaparet kommer faktiskt att besöka Campus Bromma redan idag kl 14.30. Pinsamt nog har flaggstången tagits ner, men THS-studenterna kan uppsöka Sophia Tonneman och folkhögskoleeleverna kan knacka på hos Inger Östh för att få låna små flaggor att stå och vifta med när kungaparet gör entré.

King and Queen of Sweden

Även påven väntas besöka Bromma inom det närmaste och helgonförklaringen av Sankt Arne kan ske i rekordfart. Vissa antydningar har också gjorts om att Rikard Roitto kan helgonförklaras, men att man nog väntar med det tills han inte är lika levande som nu. ”Den som lever får väl se”, har Rikard kommenterat detta, vilket tyder på att han fortfarande är i något slags chocktillstånd och inte fattat någonting. Men å andra sidan är det ju inte var dag man hittar kapitel 14 i Hebréerbrevet.

Rune W Dahlén

Sju förebedjare fullt sysselsatta

Kallelsedagarna har blivit ett begrepp inom Equmeniakyrkan och Equmenia. Ett femtiotal deltagare och cirka 15 medverkande hade kommit till Campus Bromma och årets Kallelsedagar den 20-21 mars 2015.

På både THS och Bromma folkhögskola var det Öppet hus under fredagen och i direkt anslutning till detta startade Kallelsedagarna på fredagskvällen. Jonas Lundkvist ledde ett bibelstudium där han bland annat berättade om Barnabas, men också personligt om sin egen väg till att bli pastor. Efteråt var det musikcafé i den nya restaurangen med musiker från Bromma folkhögskola. Cai Berger som är pastor i Tensta och Maud Skagerman som är diakon i Högdalen intervjuades om hur de upplevt kallelsen och om hur de arbetar i mångkulturella miljöer.

Kallelsedagar.se

Foto: Peter Karlbom

På lördag höll Britta Hermansson ett bibelstudium om kallelse och därefter kunde man välja mellan nio olika seminarier, och dessutom enskilda samtal hos tre olika samtalspersoner. I seminarierna handlade det inte enbart om kallelsen till pastor och diakon, utan också om kallelsen till missionär, församlingsmusiker och ungdomsledare. Equmeniakyrkan står och faller med att vi vågar presentera Jesus till nya människor i nya miljöer, därför fanns det seminarier om församlingsgrundande arbete, om att arbeta som studentpastor och om att vara ”idrottsmissionär”. Många av de som vill bli diakon- och pastorskandidater är numera i medelåldern och har en tidigare yrkesutbildning. Eftersom antalet deltidstjänster i församlingarna växer svarar de på ett behov i kyrkan, och därför hade ett seminarium rubriken: ”Att sadla om mitt i livet.”

I den avslutande andakten på lördag eftermiddag fick deltagarna lyssna till ett par olika kallelseberättelser. Musiker från Bromma folkhögskola ledde lovsång. Det fanns möjlighet att skriva ner sina böneämnen och att tända ett böneljus. Sju olika förebedjare fick först egen förbön och erbjöd sedan deltagarna personlig förbön. Detta har kanske blivit den viktigaste delen av Kallelsedagarna de senaste åren, och kön till förbönsplatsen längst ner i kapellet var lång.

DSC_0965

Foto från något tidigare års Kallelsedagar

Utvärderingarna visar en tacksamhet hos deltagarna. Någon säger att hon fått redskap att hantera sina tankar. En annan använder orden ”nyttigt och spännande” och en tredje menar att Kallelsedagarna är ”riktigt bra” när man funderar på kallelsen och jobb inom kyrkan. I ansökningar om att bli diakon- eller pastorskandidat nämns ofta Kallelsedagarna som en viktig del i beslutsprocessen. Eller som en person skrev för något år sedan: Att komma till Kallelsedagarna var som att komma hem – jag förstod äntligen vad jag hade längtat efter.

Rune W Dahlén

Tack Floda Missionskyrka!

Kazen, Esther 4Från pastorskandidaten och gästbloggaren Esther Kazen från Edane i Västvärmland, som nu är anställd på deltid i Flatåskyrkan i Göteborg.

En fråga som jag burit med mig de senaste åren är: ”Vad kan vi göra bättre tillsammans än var och en för sig”. Att jobba inom kyrkan blir lätt ensamt, och som pastor har man otroligt många olika arbetsuppgifter och roller på samma gång. Och för att kunna göra dessa uppgifter på bästa sätt tror jag det är viktigt att man låter sig inspireras av andra.

Att vara på Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) ger möjligheter att som blivande pastor få just denna inspiration av andra, men också mycket mer än så. Vid tre tillfällen åker vi pastorskandidater på THS ut till olika församlingar, cirka 15 arbetsdagar i varje församling. Där får vi ”gå i pastorns fotspår”, ta del av det som händer i församlingen, samtidigt som vi reflekterar kring olika teologiska frågeställningar utifrån de kurser vi läser parallellt. Vi får inspireras, ta del av erfarenheter, får nya idéer och reflektera kring varför församlingen gör just så som den gör.

Floda MIssionskyrka

Jag själv spenderade några veckor i Floda Missionskyrka under en av mina VFU-perioder, där jag bland annat fick ta del av konfirmandarbetet, tonårsgudstjänst, söndagsgudstjänst och församlingens spännande arbete med att kunna bygga en ny kyrkobyggnad. Församlingen i Floda var ganska annorlunda mot min hemförsamling, och att spendera tid där var både spännande och lärorikt. Att dess-utom få sitta ner med församlingens pastor för att ställa frågor, diskutera och be om råd och tips gav det där lilla extra. Att göra VFU är både en försmak på livet som pastor och en ”inspirations-boost”!

Både som studenter, kristna, blivande pastorer, tror jag att det är viktigt att ta alla tillfällen att lära oss av varandra. Om vi lyssnar in varandras kunskap så stärker vi varandra, vilket alla vinner på.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

I söndags var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum. Den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag idag, den 12 mars. Vi har under några veckor valt att blogga på BliPastor.nu varje vardag, och har då behandlat lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Den verksamhetsförlagda delen av pastorsutbildningen (VFU) förläggs till församlingar tre perioder under åren 2-4, totalt 9 veckor. Denna del av utbildningen ger inte akademiska poäng, men hänger samman med kurserna i praktisk teologi (PT). I VFU får pastorskandida­terna möjlighet att fördjupa reflektionen och praktiskt öva det som behandlas i PT-kurserna. Genom VFU får pastorskandidaterna också erfarenheter från församlingar med olika inrikt­ning och karaktär på flera platser i landet. Perioderna bidrar även till att stärka samspelet mellan THS och de lokala församlingarna. VFU-platserna bestäms i samverkan mellan VFU-ansvarig och Equmeniakyrkans kontaktperson.

De gåvor som kommer in på bön- och offerdagen går bland annat till att administrera VFU-programmet.

Mentorskap, eller, Jesus var en Jedi

Fjelstad, Carolina 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Carolina Fjelstad från Orsa, numera bosatt i Hammarkullen sedan flera år.

Har du någonsin tänkt på likheten mellan Jesusrörelsen, ”Stjärnornas Krig” och en pastorsutbildning?

Jesus drog, som bekant, med sig lärjungar där han gick. Han undervisade dem genom att hålla dem nära sig, genom att leva sin undervisning tillsammans med dem, utmana dem och ge dem chans att ställa frågor.

I ”Stjärnornas Krig” börjar varje Jedi som lärling till en äldre Jedi, en Jedi-master. Lärlingen följer sin Jedi-master i allt för att själv lära sig att hantera sina krafter och sina egna känslor och beteenden i relation till omgivningen på ett gott sätt.

Två rörelser som hävdar att de står i människornas och det godas tjänst – en gemensam strategi för lärande. Vi anar ett mönster. Men vad har det här med pastorsgrejen att göra?

Som pastorskandidat består en del av utbildningen i att ta till sig kunskap genom teoretiska studier i olika aspekter av teologi, t ex historia och bibelvetenskap. En annan del av utbildningen är de mer praktiska kurserna där vi får erfarenhet av t ex att predika och leda gudstjänst eller öva oss i själavårdande samtal.

Alltså, här har vi en utbildning som ger både teoretisk kunskap och verktyg för att omsätta den i praktiken. Bra grejer! Och fullt tillräckligt, eller?

När jag för flera år sedan började fråga mig själv om jag skulle kunna tänka mig att bli pastor delade jag mina tankar och tvivel kring detta med en klok person. Denna person sa då till mig: Carolina, Gud kallar inte pastorer, Gud kallar människor.

Kanske är det så, att om Gud kallade pastorer skulle en person vara fullt redo för sin pastorsroll efter att ha fullföljt ovan nämnda utbildning. Om det istället är så att Gud kallar människor krävs det kanske något mer för att se hur min egen erfarenhet av att vara människa kan gå ihop med min väntande roll som pastor.

Fjelstad 1

Det är ingen slump att Jesus och hans lärjungar inte bara samlades till några lektioner i ämnet ”Kärlek i teori och praktik”, utan att lärjungarna vandrade med sin mästare. De lärde sig genom att se hur han levde i alla aspekter av livet. I Kyrkan lever denna form av lärande kvar i viss form inom klosterrörelsen. De nyaste systrarna eller bröderna blir noviser och introduceras stegvis i det nya livet. De har under dessa år en följeslagare i en mer erfaren syster/broder. Denna rörelse, nästan lika gammal som kyrkan själv, har förstått att även om varje person måste lära sig genom egna erfarenheter underlättas detta lärande av att ha någon som kommit längre att ty sig till, speciellt i början av det nya livet.

Precis som en blivande Jedi i ”Stjärnornas Krig” måste följa en Jedi-master under en tid tror jag de flesta av oss skulle behöva någon med större erfarenhet som går med oss en bit av vägen, medan vi försöker att orientera oss i ett nytt sammanhang.

I pastorsutbildningen motsvaras denna levda del av utbildningen av Mentorsprogrammet. Under minst två terminer i utbildningen har vi som pastorskandidater rätt till en mentor. En person som själv är pastor, som har kommit längre på vägen, som vi kan bolla våra frågor med och som delar med sig av sin levda kunskap.

För mig har den här delen av utbildningen varit en lika viktig del som någon av de andra. Den lär mig inte bara mer om hur jag kan verka som pastor, den hjälper mig att hitta sätt att leva som människa i den nya roll som jag förbereder mig för. Tillsammans med min mentor kan jag utforska konkreta aspekter av livet som pastor och hur jag kan hantera dem på ett sunt sätt.

Fjelstad 3

Påståendet att Gud inte kallar pastorer, utan människor, har hjälpt mig att förstå att vi alltid är kallade att vara människor först och främst, oavsett vad vi arbetar med. Men ibland kan vi behöva vägledning i att hantera vår mänsklighet i relation till det vi tänker oss som yrke. Det är det mentorsprogrammet är till för, och kanske är det ingen slump att samma person som sa de orden till mig idag också är min mentor, min egna Jedi-master.

– – – – – – – – – – – – – – – – – –

På söndag är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. De gåvor som kommer in då går bland annat till att administrera mentorsprogrammet. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Hur får du ihop allt egentligen?

Fredrixon, JohannaFrån pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Fredrixon.

Jag får relativt ofta frågan: Hur får du ihop allt egentligen? Men hur många gånger jag än ställs inför frågan blir jag aldrig riktigt klok på vad jag förväntas att svara.

För frågan är ju felställd från början, i och med att den förutsätter att jag faktiskt ”får ihop allting”. Men det får jag ju inte. Jag får inte ”ihop det”.

Trösta ledsen treåring kl. 03.35 på natten. Upp med sjuåring kl. 06.20 som ska till skolbussen. Mjölk över hela köksgolvet. Stressigt. Var är gympaskorna?? Välling till ettåringen. Svara på jobb-sms. Treåring ska till förskolan. Alla dessa vinterkläder!! Samla ihop sig. Försöka skriva predikan. Ettåring vill ha uppmärksamhet. Hämta Lego. Åter till predikan. Just det! Lunchmöte. Svara på mail. Ringa viktiga samtal på väg till möte. Plugga lite i väntan på att hämta treåring. Mobilen ringer. Hem till kaoset. Plocka dammråttor från golvet. Ledsen ettåring. Arg sjuåring kommer hem. Telefonen ringer. Bryter ihop. Kommer igen. Laga mat. Inga ägg hemma?! Åka till kyrkan. Jobba. Roligt och intensivt. Hem. Svara på mail. Borde plugga mera. Imorgon THS. Skriva ut anmälan till scoutlägret. Somna. Vakna. Trösta ledsen treåring kl. 04.35 …

Att arbeta heltid i församling, vara mamma till tre små barn och samtidigt läsa och pendla från Småland till THS i Stockholm för att avsluta en pastorsutbildning får man liksom inte ”ihop”. Jag tror inte att det är möjligt. Självklart underlättas det enormt om man har en make som ställer upp till 110%, men det är ändå en omöjlig ekvation.
Och ändå går det, på något mirakulöst sätt.

Jag kan känna en samhörighet med det judiska folket under deras 40-åriga vandring i öknen. Det är torrt och kargt, svårt och kallt. Det går inte att leva länge i öknen. Och ändå så går det. Det är en daglig övning i förtröstan och tillit. Det innebär att leva helt av Guds nåd, att inse att man i sig själv har inget men att man i Honom har allt.

Om du befinner dig i en liknande situation som jag och funderar på att läsa till pastor eller diakon, men känner att ”Nej, det går aldrig – det är för mycket”, så vill jag säga till dig att du nog har rätt. Det kommer inte att gå; du kommer inte att ”få ihop det”. Och samtidigt så kommer det ändå att lösa sig.

Jag vet inte hur, jag vet inte på vilket sätt. Men när vi går i Guds kallelse så skjuter han till precis den kraften vi behöver, exakt i den stunden vi behöver det. Och det är inte mitt förnuft som säger att det är på det viset, det är min erfarenhet.

——

Blott en dag, ett ögonblick i sänder.
Vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft och vara”,
detta löfte gav han mig.

Lina Sandell-Berg
Psalmer och sånger nr 249

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Kallelsen kan drabba människor i olika livssituationer. Ibland handlar det om en 22-åring som lever singel och gärna flyttar till Stockholm för att läsa fyra år. Ibland handlar det om en småbarnsmamma i Västvärmland som inte kan flytta på grund av villa, barn och makes arbete. När det finns starka skäl för det kan antagningsnämnden ge dispens genom en förkortad utbildning eller genom att man får läsa vissa poäng på en annan högskola än THS. Oftast ger antagningsnämnden råd och anvisningar för att pastorskandidaten ska kunna genomföra sin utbildning. Ibland följs de råden, men inte alltid. Ibland vill pastorskandidaten följa råden, men av olika skäl är det inte möjligt. Vid några tillfällen har det också hänt att antagningsnämnden direkt avrått en pastorskandidat från att fullfölja studierna i en omöjlig livssituation, och istället gett rådet att återkomma när livet ser lite annorlunda ut.

Antalet pastorskandidater som inte läser fyra år i sträck på THS har stadigt ökat de senaste åren. Det ökar också arbetsbördan för lärare och personal på THS och för kontaktlärare, kontaktperson och antagningsnämnd i Equmeniakyrkan. I kyrkan och på THS arbetar vi kontinuerligt för att skapa bättre möjligheter för denna grupp av pastorskandidater. En del av gåvorna på bön- och offerdagen till pastors- och diakoniutbildningen  går till detta arbete.

NU behöver vi beställningarna av Årsringar!

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan publicerar varje år ett nytt nummer av tidningen Årsringar. Årets nummer har precis kommit från tryckeriet och kan nu beställas av församlingarna. Ska tidningarna hinna fram till bön- och offerdagen den 8 mars är det bråttom!

Tidningen har i år temat Risk. Där finns en artikel om församlingen i Skellefteå som vågade sig ut på stan för att inbjuda till Alphakurser och som genom det fått se en församlingstillväxt. Saoud Bahhi är en pastor från Syrien som vågade ett uppbrott med sin familj och som nu praktiserar i Linköping. Syster Veronica från S:t Davidsgården i Rättvik skriver om trons risk. Vi får även veta mer om en teologistuderande från Brazzaville och om Equmenias nye ordförande.

Som vanligt innehåller tidningen artiklar om kallelse och utbildning till diakon och pastor och vittnesbörd från sådana som utbildar sig till medarbetare i Equmeniakyrkan. Fyra pastorskandidater intervjuas om gudstjänsten och rektor och en lärare på THS skriver var sin artikel. Där finns även foton på alla diakon- och pastorskandidater samt lärare och personal på THS och lärare på den diakonala linjen på Lidingö folkhögskola.

Tidningen är helt finansierad genom annonser och därför går hela försäljningssumman till att stödja pastorsutbildning i de båda Kongostaterna och i Sverige. De pengar som går till pastorsutbildningen i Sverige öronmärks för att pastorskandidaterna ska kunna åka på retreat en gång per år samt varje höst besöka en av Equmeniakyrkans regioner.

Vi hoppas att många församlingar ska ta hem tidningar och sälja. Ladda gärna hem infobladet om tidningen.

Årsringar kostar 40 kr + frakt och kan beställas i enskilda exemplar eller i buntar till församlingen genom till exempel ett mejl till Rune W Dahlén (rune@ths.se).

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Predikoövningar för utsocknes

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Fässberg Norrhall.

Det är en måndagförmiddag i mitten av höstterminen och jag sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm på väg till THS. I väskan har jag med mig en nyskriven predikan och jag funderar på eftermiddagen som väntar. Känslan är som vanligt en blandning av förväntan och lite nervositet. Jag är på väg till ett av våra homiletikseminarier, eller, med vår kontaktlärare Runes terminologi, ”seminarium för utsocknes predikanter”.

En gång per termin blir vi som läser med särskild studiegång, och därför inte vistas på THS lika ofta, inbjudna till ett seminarium i homiletik. Homiletik betyder ungefär ”predikokonst” och det vi får öva oss i på dessa seminarier är hur vi skall kunna bli goda predikanter. Vi får helt enkelt predika för varandra och med på seminarierna så brukar det också vara två lärare . Dels Sune Fahlgren som är lärare i homiletik och dels någon annan lärare som brukar variera från gång till gång.

Utanför tågfönstret rullar landskapet förbi och jag sneglar lite på schemat för eftermiddagen. Den här gången är vi åtta personer som skall vara med. Eftermiddagen skall alltså bjuda på åtta predikningar på raken och jag är nummer tre. Tänker att jag är glad att jag inte är sist och funderar hur det kommer bli den här gången. Jag undrar lite vilka texter de andra har valt. Kommer de ha tänkt ungefär som jag eller kommer jag få höra något nytt och kanske lite oväntat?

När vi har våra seminarier så brukar instruktionen oftast vara att vi skall välja någon av texterna från evangelieboken som hör till söndagen före eller efter den dag då vi ses. Den som är med för första gången brukar dock få välja helt fritt.

Efter ett byte till tunnelbana och en kort promenad kommer jag till skolan. Jag hälsar på de andra. Det är roligt att ses igen. Vi sitter ju ganska ofta för oss själva hemma och läser och ses inte så ofta, så de här seminarierna har ju en sådan funktion också. Att få träffa blivande kollegor och dela något med varandra. Sune hälsar oss välkomna och sen drar eftermiddagen igång.

En efter en får vi dela ordet med varandra och när eftermiddagen är slut är jag trött, men också uppfylld av en djup känsla av både ödmjukhet, tacksamhet och glädje. För det som händer varje gång är något alldeles förunderligt. Det alldeles vanliga klassrummet som vi varit i, har för en stund förvandlats till ett heligt rum. Vi som har mötts är väldigt olika, vi predikar på olika sätt, har ibland olika teologisk ingång, klär vår predikan i olika språkdräkt, men vi drivs av något gemensamt: Viljan att få dela Guds ord vidare till de församlingar vi så småningom kommer att möta som pastorer. Åtta predikningar på raken kan ju låta lite mycket, men det brukar aldrig bli tråkigt, för alla har verkligen ansträngt sig för att låta texterna förmedla något viktigt

Fässberg Norrhall, Maria 4

Foto: Sven-Anders Svensson

Morgonen efter samlas vi igen och nu är det dags för oss att få både beröm och kritik från de båda lärare som är med. Sune brukar titta på hur vi använt texten i vår predikan, vilken ”typ” av predikan vi hållit osv. Den andra läraren bedömer oss utifrån sitt ämnesområde, det har ibland t.ex. varit hur vi använt rösten, kroppsspråk, men också retorik eller teologiskt innehåll. Det är lite nervöst, men kritiken ges i en positiv anda och det känns verkligen som man får med sig något konkret hem att fortsätta arbeta med.

De studenter som läser sin utbildning mestadels på skolan predikar istället i de andakter som hålls på skolan nästan varje dag. De får sedan feedback återkommande i mindre grupper. För oss som inte bor i Stockholm skulle detta vara svårt att kunna vara med på. Jag är därför oerhört tacksam över att vi ”utsocknes” på det här sättet också får möjligheten att öva oss för att successivt bli bättre och bättre predikanter. Förmodligen är min kommande församling också tacksam för det…

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

De homiletikseminarier som Maria beskriver bekostas helt av de gåvor som kommer in på bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen.

Tack Edsbyn och Arbrå!

Johansson, Johanna 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Johansson från Hökerum i Västergötland.

För några år sedan hade vi Motstånd som tema i vår tidning Årsringar. Jag tyckte det var ett lite konstigt tema. Visserligen kunde jag i början av min kallelse se vissa praktiska, yttre hinder, men jag har alltid gått med ett glatt hjärta.

Men redan samma vår fick jag känna av mitt eget, inre motstånd. Antagningsnämnden hade bestämt att jag skulle tjänstgöra som sommarpastor någon gång under min utbildning och det var jag helt införstådd med, men jag hade ingen brådska. Det kunde ju vänta ett år.

Under våren läste jag en annons om att Edsbyns missionsförsamling sökte en sommarpastor. Annonsen lockade, men jag hade verkligen inga planer på att lämna familjen för att arbeta som sommarpastor 50 mil hemifrån. Mitt eget motstånd var starkt och nog trodde jag att man och dotter skulle protestera om jag lämnade dem själva större delen av sommaren. Det visade sig dock att familjen inte hade några som helst invändningar och trots mitt stora, inre motstånd sökte jag tjänsten.

Det blev en väldigt bra sommar!

Församlingens verksamhet är under sommaren förlagd till sommarhemmet Kägelholmen. Det ligger lummigt inbäddat på en liten holme i Voxnan och är granne med den stora bandyarenan. Här serveras goda bakverk och matpajer och många kommer till Kägelholmen bara för att koppla av och njuta av lugnet och stillheten en stund.

Den sommaren fick jag bland annat agera mötesledare på lördagskvällar och några söndagar, leda dagledigträffar och bönestunder, hålla andakt på äldreboende och ordna aktiviteter för ungdomarna. Jag fick predika vid flera tillfällen och det gav mig möjlighet att prova olika sätt att skriva ner min predikan (ordagrant, med stödord eller som en mindmapping-karta). Sommaren i Edsbyn kunde jag praktisera det jag lärt mig i olika sammanhang.

Som sommarpastor har man också en fantastisk möjlighet att lära känna en annan del av Sverige. Jag besökte bland annat några Hälsingegårdar med deras fantastiska väggmålningar. Att få plocka hjortron och äta kôlbullar hörde också till upplevelserna. Möten med människorna är en del av livets väsentligheter och många av dem jag träffade bär jag fortfarande med mig i mina tankar.

Johansson, Johanna 4

Sommaren gick fort och det var inte förrän det var dags att lämna församlingen som jag förstod hur mycket alla dessa människor kommit att betyda för mig. Med sorg i hjärtat åkte jag därifrån, men som tur är kan man ju ta med sig alla sina minnen.

Johansson, Johanna 5När Forsbrokyrkan i Arbrå nästa år sökte en sommarpastor kändes inget motstånd inom mig. Snarare en glädje att få återse Hälsingland. Jag bodde på loftet i deras sommarhem Fagernäs vid Ljusnans strand. De första veckorna var det iskallt och regn, men sedan blev det en kanonsommar. Jag åt frukost utomhus med utsiktJohansson, Johanna 3 över Ljusnan, badplatsen låg bara nerför backen och solnedgångarna var fantastiska. Jag hade ofta sällskap av småfåglar som var av en annan sort än de som jag brukar se i mina hemtrakter.

 

På Fagernäs gjorde jag ungefär samma saker som i Edsbyn, men här fick jag också ta hand om Barnens minuter i gudstjänsten. Det var nytt för mig och jag lärde mig att ta hjälp av de Johansson, Johannadockor som de brukade använda. Även om mjukishunden Alfred, som kom som en födelsedagspresent på posten från min familj, snart tog över föreställningen. Den största utmaningen var att på tisdagskvällarna ordna gemenskapskvällar för gammal och ung. Samtidigt var det väldigt roligt att hitta på aktiviteter som kunde passa alla åldrar.

Johansson, Johanna 2

Dessa två somrar har gett mig så otroligt mycket och jag tror också att jag har fått betyda något för människorna i dessa församlingar. Vi har delat vardagen, men också glädjen och sorgen, jag har fått närvara vid barndop och fått biträda vid begravning. Jag har varit med barn, ungdomar, vuxna och äldre. Tänk att på detta sätt få kliva in och dela livet med församlingen. Helt enkelt fantastiskt!

Att vara sommarpastor handlar om en ny plats, nytt boende, nya människor, nya uppdrag, nya erfarenheter. Det handlar om en kort tid, kanske fem eller sex veckor, men det är en erfarenhet för resten av livet. Jag vill tacka de församlingar som under åren har gett oss pastorskandidater en möjlighet att prova på jobbet som pastor under några sommarveckor. Det är ovärderligt för oss!

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Att anställa en sommarpastor är ett tillfälle för alla församlingar som vill något mer. Att vara sommarpastor är också en enorm förmån för dem som förbereder sig för att bli pastorer. Tyvärr är det allt för få församlingar som är beredda att ge sommarjobb till pastorskandidater. Du kan läsa mer om sommarpastor här.

En samlingsplats för de som är intresserade av kallelsen till pastor.