Kategoriarkiv: Gäster

Du skall förkunna evangelium

 Gästinlägg av distriktsföreståndare Klas Johansson.

Kring 20 års ålder brottades jag med kallelsen att bli pastor. Flera människor talade om för mig att jag skulle passa i den uppgiften. Jag kände själv att det lockade. Men jag hade inte riktigt upplevt att Gud bekräftade det i mitt liv och jag var angelägen (på gränsen till tjatig) att Gud skulle visa att det också var Hans vilja och inte bara mina egna tankar.

Tiden gick och min brottningskamp över framtiden blev allt tydligare för mig. Så kom en gudstjänst då jag i slutet av mötet valde att gå fram till förbön. Hade inte speciellt tänkt lyfta frågan om min kallelse men den frågan fanns givetvis också med när jag sökte mig fram.

Så kommer jag fram och möts av den gästande pastorn, som jag kände något sedan tidigare men inte så väldigt väl. Det första han säger, innan jag ens hunnit säga något är: ”Klas, när du kommer fram hit så upplever jag att Gud säger till dig: ’Du skall förkunna evangelium’”.

Ibland är det som om himmel och jord möts på ett speciellt sätt och det blir ett heligt ögonblick. Kanske inte så att andra ser och förstår det men för oss personligen. För mig var och är detta ett sådant tillfälle! Pastorn och jag hade inte specifikt pratat om min kallelse. Hade inte mött varandra på länge. Ändå får han tala rakt in i mitt liv just då med det jag upplever är en direkt hälsning från Gud själv. För mig blev det livsavgörande och från det ögonblicket så visste jag att jag Gud ville att jag skulle bli pastor.

Kallelsen ser olika ut för oss. Jag vet att jag är priviligerad som har en sådan tydlig upplevelse kring min kallelse. Andra har inte samma tydliga upplevelse som jag men förstår ändå att Gud kallat dem och kan med glädje gå in i sin uppgift. Eftersom Gud tycks gilla mångfald så möter han oss olika. Viktigast är att vi söker hans vilja och vågar gå i tro när vi ändå anar och förstår att detta är vägen.

De heliga ögonblick som vi får uppleva på olika sätt är värda att vårda eftersom de bär oss när svårigheter och tveksamheter kring våra livsval uppstår. Då får vi påminna oss om att Gud är levande och verksam och den som lovat bära oss i den uppgift som han kallat oss till.

Klas Johansson

Klas Johansson är distriktsföreståndare i Övre Norrlands distrikt av Svenska Missionskyrkan.

Resumé

Gästinlägg av Lennart Helldén.

Kalle den entusiastiske tonårsledaren, som såg oss tonåringar och trodde att vi hade något att berätta om. En atmosfär med härliga skämt vid korvkiosken, vår samlingspunkt, men också  för tonåringen frågan om  ”vadan och varthän”.

Utrymmet, en kyrka o församling med plats för både frågor och svar, en gemenskap där den unge vuxne fick ta ansvar, uppleva hemkänsla och vara behövd.

En kompis kommer och ville ha hjälp, vi båda 19 år gamla. Han har på sitt första jobb fastnat i destruktivt beteende. Han vill att jag ska be för honom, för han trodde att jag kunde göra det. Vi bad  och jag tror han kunde hitta bättre sätt att leva med Guds hjälp.

Teologistuderandeporten stängdes. Jag blev inte antagen.  Men ledarbehov  i kyrkan ropade på mig. Andra i kyrkan gav mig uppgifter att läsa texter, säga något  jag varit med om.  Då minns jag ”kom till mig alla ni som är trötta och tyngda av bördor..”   — Den åldrande och vise Artur stimulerade till intressanta samtal om livet, dess kärvhet och glädje.  Skulle jag kunna ha något att säga om det?

Arbetsliv och kärlek gav nya dimensioner till livet.

Pröva igen???  Vid andra försöket lyckades jag få biljett till teologistudierna.

Jag fick läsa, läsa, läsa…. brottas med texter, Gud i historien, uppleva språkens många dimensioner, människors kamp med Gud o gud, läsa om författares brottning med Gud…. fascinationen över Pär Lagerkvists källmotiv.

Vilket bra avstamp till ett långt arbetsliv i brottningen med att försöka förstå människa och Gud. 

Lennart Helldén

Lennart Helldén är pensionerad pastor och leg psykoterapeut. Tidigare var han en av flera som tog emot pastorskandidater när de under sitt sista år hade 15 samtal med någon erfaren själavårdare/terapeut. Nu är han adjungerad i Antagningsnämnden och utför intervjuer med alla blivande diakoner och pastorer i samband med antagningen.

Värdetransport

Gästinlägg av Anna-Lena Ståhle, ordförande i antagningsnämnden.

På Stockholms central är det som vanligt fullt av folk. Jag har klivit av tåget från Jönköping och är på väg genom underjorden till T-Centralen. Utan att det är nödvändigt faller jag in i stressen, skyndar på stegen och tränger mig fram. Varje gång jag kommer in i detta myller av folk tänker jag att det borde finnas en stor skylt över alltihop där det står ”Gud är inte långt borta från någon enda av er”.

Det är skönt att resa utan allt för mycket bagage. Man behöver inte mycket för en övernattning i Stockholm. Det som väger en del i min väska är ansökningshandlingarna som vi ska ta oss an i antagningsnämnden. Det är en rejäl bunt. Ett tiotal ansökningar som gäller önskan att bli pastors- eller diakonkandidat är den värdetransport jag har med mig.

När vi väl samlats vid sammanträdesbordet och lagt våra pappersbuntar framför oss känner vi nog alla att vårt uppdrag är ansvarsfullt och viktigt. Det är ett imponerande material vi har framför oss. Vi har läst och begrundat, vi har bett och resonerat. Det är fantastiskt så många olika erfarenheter det finns i detta material.

Vi som sitter runt bordet har olika erfarenheter . Utbildningen och SMK har naturligtvis sina representanter. Själv är jag den ende ”lekmannen”, och min erfarenhet är hämtad från den lokala församlingen. Där har vi under en period samtalat om ledarskapsfrågor .  Församlingsstyrelsen har samlat in olika synpunkter på vad man anser vara viktiga egenskaper för dem som ska leda församlingen.  Några exempel: god entreprenör, god teolog, bra predikant, karismatisk, kunna ta folk, utåtriktad, god administratör, kristuscentrerad, ha omsorg om församlingsmedlemmarna…….. . Med andra ord – det finns knappast någon god egenskap eller färdighet som inte finns på önskelistan.  Naturligtvis finns det ingen som kan svara mot alla dessa önskemål. Upplevelsen av att känna sig kallad, önskan om att få göra något för Guds rike, längtan efter att få göra en insats för sina medmänniskor är tydlig i handlingarna och är också en del av förutsättningarna för tjänst i församlingen. Det känns bra att vi kan erbjuda en utbildning som lägger grunden för att tjäna inte bara den struktur vi har idag, utan också för att möta utmaningar som vi inte ens kan förutse.

Det tar större delen av en arbetsdag att gå igenom ansökningshandlingarna.  Den sökandes kallelse vill vi inte ifrågasätta, men någon gång kan vi uppleva att den sökandes bild av det som väntar när det gäller utbildning och uppdrag inte stämmer med verkligheten. Då kommer den svåra men nödvändiga uppgiften att säga nej.

Innan jag lämnar SMKs expedition låter jag dokumentförstöraren tugga sönder mina kopior av ansökningarna.  Förhoppningsvis har jag med en ny bunt nästa gång vi träffas. För det är märkligt men sant – Gud kallar ständigt nya människor till tjänst.

Anna-Lena Ståhle

Anna-Lena Ståhle är ordförande i Antagningsnämnden. Tidigare var hon ledamot i Församlingsrådet. Hon har under sitt yrkesverksamma liv som lärare och rektor bott i Alingsås. Nu bor hon som pensionär i Jönköping och har under några år varit ordförande i Immanuelsförsamlingen. Förutom att vara aktiv i församlingen ägnar hon mycket tid åt arbetet med ensamkommande flyktingbarn.

Sverige behöver fler församlingar!

Gästinlägg av Göran Undevall.

”Varje människa i vårt land ska ha en levande församling i sin närhet.” Ja, detta är den vision som vi som arbetar inom det pionjära området bär på.

I Apostlagärningarna berättas det om hur de första kristna planterade nya församlingar på plats efter plats dit Paulus och hans medarbetare kom på sina missionsresor. Det var en mycket dynamisk utveckling som man upplevde i den unga kyrkan.

Vi har ett viktigt och angeläget uppdrag – att än en gång nå vårt land med evangeliets förvandlande kraft. Våren 2008 gick tio av Sveriges samfundsledare ut i ett gemensamt uttalande och proklamerade: ”Sverige behöver fler nya församlingar och gudstjänstfirande gemenskaper.” Nu är det skarpt läge – nu handlar det om att kavla upp ärmarna och börja bryta ny mark.

För att innehållet i visionen ”Varje människa i vårt land ska ha en levande församling i sin närhet” ska bli verklighet, behöver många nya församlingar planteras i Sverige under de närmaste åren. Inte minst gäller detta våra storstadsområden. Bara för att hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen behövs det i Stockholmsområdet grundas närmare 400 församlingar fram till år 2020, enligt Sverigeundersökningen. (Öyvind Tholvsen och Klas Lundström 2008)

Min övertygelse är att många av de nya församlingar som i framtiden kommer att växa fram i olika nya bostadsområden i Sverige, kommer att vara något av spjutspets i den positiva utveckling som kyrkor och samfund kommer att få uppleva de närmaste åren.

Min bedömning är att inom det pionjära området kommer det att finnas många spännande och intressanta utmaningar för nya pastorer och diakoner inom Svenska Missionskyrkan i framtiden. Vi kommer i framtiden att nå nya människor i vårt land genom nya församlingar, i nya miljöer.

 Göran Undevall

 PS. Det pionjära arbetet inom Svenska Missionskyrkan kan ni följa på:  www.missionskyrkan.se samt på vår speciella ”Pionjär-ikon” på Skutan. Maila till mig:  goran.undevall(snabel-a)missionskyrkan.se så får ni behörighet till vår PIONJÄRKONFERENS på Skutan. DS

Göran Undevall har varit pastor i Missionskyrkan sedan 1978. Han har haft pastorstjänster i Malmberget, Partille och Norrahammar. Nu arbetar han sedan 4 1/2 år tillbaka som samordnare för församlingsplantering och omstart inom Svenska Missionskyrkan.

Den oemotståndliga dragningskraften

Gästinlägg om Kallelsedagarna av Frida Morén, T1.

Jag har den underbara turen att komma från Sveriges ovansida! Övre Norrland är en välsignad del av Sverige! Jag kom till tro i ett distrikt där gemenskapen mellan församlingar är en oerhört viktig del eftersom församlingarna ofta är små. Jag har mött välsignelsen i att jobba i ett gigantiskt distrikt där man kan ha styrelsemöte i fjällen på fredag kväll och på lördag morgon vara på scoutspårning i skärgården.

Men inte bara det, Övre Norrlands distrikt har dessutom beslutat att betala resan för dem som vill åka på Kallelsedagarna och jag tog del av det fantastiska erbjudandet 2006. Och 2007. Sen fick jag jobb på distriktet och det blev min uppgift att samordna dem som ville åka och fick därför återvända både 2009 och 2010.

Mitt första år undvek jag alla seminarier som hade med pastorsskapet att göra, jag höll mig på ”Betel-sidan” och jag hade hört att man skulle undvika Rune W Dahlén om man inte ville bli pastor. Nästa år vågade jag mig till seminariet om att vara pastor och min bild av vad det var för folk som läste på THS fick förändras lite. Det som gav mig mest var nog att jag mötte människor som var i min sits. Efter seminariet satt vi deltagare tillsammans och pratade om det vansinniga i att bli pastor och samtidigt; den oemotståndliga dragningskraften. Jag hade länge känt att det nog var det Gud ville. Utan att jag hade pratat med Rune.

Jag vill uppmuntra dig som funderar på vad Gud har i sin hand för just dig: Kom på Kallelsedagarna 25-26 mars. Anmälningstiden gick ut i går, men jag lovar att det finns nåd, snabba dig!

Sen vill jag uppmana Sveriges distrikt och församlingar att följa Övre Norrlands exempel, en sådan investering vinner man igen; se bara på statistiken. Antalet pastorskandidater från Övre Norrland har ökat med 400% sen 2006.

Frida Morén

Öppet Hus och Kallelsedagarna hålls på THS och Betel i Bromma. Anmälningstiden gick ut den 15 mars, men vi håller dörren på glänt ett par, tre dagar till. Läs mer på Kallelsedagarnas hemsida, där du också kan anmäla dig.

Tänk så det kan gå…

     
    Gästinlägg om Kallelsedagarna av Joel Sjödelius, T2.

    När jag skriver det här har jag ganska nyligen kommit hem från en liten utflykt till Hovslätt utanför Jönköping. Där predikade jag på söndagsgudstjänsten med anledning av bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen, som vi peppat rätt hårt för här på bloggen.

    Rätt lustigt egentligen, när jag var tonåring hade jag knappast väntat mig att jag skulle bo i Stockholm en dag, och verkligen inte att jag skulle läsa teologi med siktet inställt på pastorstjänst. Men så kan det gå! Och visst har den beryktade ”kallelsen” spelat roll i sammanhanget.

    Första tankarna på att arbeta i församling kom redan på gymnasiet. Så efter studenten gick jag en bibelskola där en hel termins praktik ingick, för att känna på hur det var. Jag fastnade för att arbeta med ungdomar, och ett par år senare fick jag min första heltidstjänst, som ungdomsledare i Kristinehamn. Efter ytterligare ett par år var jag så pass övertygad att detta var vad jag ville satsa på, att jag ansökte om att bli pastorskandidat i Missionskyrkan (detaljerade instruktioner finns i nya numret av Årsringar, om ni inte redan sett det!).

    Glädjande nog blev jag antagen, och sökte till THS för att påbörja själva utbildningen efter tre fina år i Värmland. Nu är jag snart halvvägs i utbildningen, och bland alla tentor och PM kan det vara nyttigt att blicka tillbaka och fundera över hur man hamnade här egentligen.

    En viktig händelse i den här processen inträffade våren 2005. Jag var inne på mitt andra år som skolevangelist i Ulricehamn, och åkte tillsammans med några vänner in till Södra Vätterbygdens Folkhögskola i Jönköping för att vara med på något som hette något så konstigt som ”Kallelsedag”. En dag på skolan med seminarier och undervisning kring det här med kallelse och pastorsyrket. Eller, ärligt talat kommer jag inte ihåg vad det var för seminarier eller vad undervisningen handlade om, jag gissar mest.

    Men jag kommer tydligt ihåg hur tanken ”Du ska bli pastor” planterades i mig under en av samlingarna, en tanke som upprepades gång på gång som för att verkligen slå in budskapet. Det skedde till synes oberoende av vad som hände just då, och jag blev verkligen tagen.

    Väl hemma satte jag mig omedelbart vid datorn för att skriva upp så många anledningar för och emot pastorstjänst som jag kan komma på. Spalten ”för” var klart övervägande, och där föddes en slags förvissning i mig. Jag skulle satsa på att bli pastor.

    Nu dröjde det ett antal år innan jag gjorde den där ansökan, men jag upplevde ingen brådska utan ville vara säker på min sak, och dessutom var det mycket roligt och givande att arbeta som ungdomsledare tills vidare! Denna händelse är naturligtvis inte den enda som gör att jag har hamnat här, men den hjälpte mig att förstå lite mer av vad jag, och Gud, ville med mitt liv.

    Nu är det snart dags för Öppet hus och Kallelsedagar på THS. Kanske är det något för dig som funderar på om det här med heltidstjänst i församling är något att satsa på? Självklart är inte Gud beroende av såna här sammankomster för att tala till oss, så du behöver inte få panik om du inte kan komma.

    Samtidigt kan det vara ett bra tillfälle att få prata med Gud om det här på allvar över en helg. Förra året var det goda andakter och intressanta seminarier, så man kan nog få ut något av dagarna även om man inte aktivt funderar på att bli pastor, missionär, ungdomsledare eller vad det nu kan vara. Eller så vet du redan att det är något sånt här du vill, men vill spana in THS och oss som redan studerar där.

    I vilket fall som helst är du varmt välkommen. Själv ska jag snart återvända till Hovslätt, den här gången för tre veckors VFU (Verksamhetsförlagd utbildning). Det är välkommet att få komma ut i församling igen efter mer än tre terminer i skolbänken, för det är ju trots allt i en församling jag vill vara.

    Joel Sjödelius

    Öppet Hus och Kallelsedagar hålls på THS och Betel i Bromma 25-26 mars. Sista anmälningsdag är idag tisdag. Läs mer och anmäl dig på Kallelsedagarnas hemsida.

Jag var där en gång. Nu är jag här igen.

Gästinlägg av Maria Hedman, T3.

Innan jag började på THS funderade jag i flera år på hur jag skulle bli pastor. Jag visste att THS var Missionskyrkans pastorsskola och jag visste några som gick där, så där kanske man skulle gå. Jag visste att det var bra om man hade varit ungdomsledare innan man började plugga, så det var jag. Och jag visste att skolan låg i Bromma nu, inte på Lidingö. Jag hade aldrig varit medveten om att den hade legat på Lidingö, men många berättade ändå att den inte låg där längre. Sedan visste jag inte så mycket mer.

Men så hörde jag om Kallelsedagarna på något sätt och tänkte att det kanske vore ett sätt att i alla fall få titta på skolan lite. Så jag och min vapendragare Ida-Maria åkte upp till Stockholm. Nervösa försökte vi smälta in och se världsvana ut samtidigt som vi ville insupa atmosfären och fundera på hur det skulle vara att gå på skolan och kanske eventuellt bli pastor också.

Tre saker bär jag framförallt med mig från de där Kallelsedagarna som bara var för fyra år sedan, men känns som en evighet sedan.

Det första är när en av pastorskandidaterna som jag hade träffat några gånger tidigare hejade på mig i toalettkön och sa att han tyckte att det var roligt att jag var där och att han tyckte att jag skulle börja på THS.

Det andra är seminariet om att bli pastor där två pastorskandidater berättade om deras kallelse och hur det var att gå på skolan. Vi fick ställa alla våra frågor om utbildningen och fick bra svar. Då kändes det inte som ett så oövervinnerligt stort steg att faktiskt börja plugga.

Det tredje är avslutningsgudstjänsten på lördagen där vi sjöng, bad, fick höra vittnesbörd och predikan och där man bad för alla oss som funderade på kallelsen. Då fick jag släppa all oro och alla grubblerier och istället bara vara där.

Ja, nu går jag ju på THS och är pastorskandidat, så så långt har det gått bra. Jag skulle inte säga att Kallelsedagarna är direkt ansvarig för det, jag hade kanske kommit hit ändå. Det som Kallelsedagarna gjorde för mig där och då är att jag fick göra mig en bild av skolan, att jag fick prata om min kallelse med människor som haft liknande upplevelser och gått före, och med andra som var i min situation.

Om du har funderat kring kallelse så tycker jag att Kallelsedagarna är ett ypperligt tillfälle att få tid, plats, förbön och annan hjälp att tänka vidare. Jag och många andra pastorskandidater är där och vill gärna prata med dig. Hoppas vi ses!

Maria Hedman

Kallelsedagarna hålls i år den 25-26 mars och det är hög tid att anmäla sig, vilket man gör på Kallelsedagarnas hemsida.

Oerhört kunniga lärare…

Gästinlägg av Lennart Johansson, pastorskandidat i T3.

När jag blev antagen som pastorskandidat och skulle börja läsa så fanns det inget annat alternativ för mig än att läsa på distans. THS erbjuder riktigt bra nätkurser och jag kunde inte riktigt förstå vad som kunde bli så mycket bättre av att läsa samma sak på plats i Stockholm. Det är klart att jag förstod de logiska resonemangen bakom det där med samtal och möten, vem gör inte det, men utbildningen var ju så bra också på nätet.

Nu har kurserna som jag kan läsa på nätet nästan tagit slut och jag har börjat veckopendla till THS och det är först nu jag kan se att det handlar om så mycket mer än bara kurserna. Kurserna är ju en del av högskoleutbildningen och kraven är de samma på nätet som på skolan, men man får så mycket mer när man är på plats.

Bara att få lyssna på föreläsningarna som våra oerhört kunniga lärare håller är värt så oerhört mycket. Att kunna få ställa frågor utan att behöva vänta ett par dagar på svar, att ha en gemenskap med både lärare och studenter på ett naturligt sätt, det kan man inte få på nätet. Dessutom tycker jag att THS ger detta på ett fantastiskt sätt.

Varför inte testa att läsa en kurs du också? Skolan är öppen för alla! Är du mest bara nyfiken så är det snart Öppet hus och Kallelsedagar så du kan komma på besök. Titta in på www.kallelsedagar.se!

Hur bra THS än är så kan skolan av naturliga orsaker inte erbjuda allt, det ingår helt enkelt inte i en högskoleutbildning. Det som fattas är det där ”runt omkring”, det som är så viktigt för att formas till en användbar pastor: Teologträffar, predikoövningar, talvård, retreater, gemenskapshelger och mycket, mycket mer.

Det är också det där ”runt omkring” som vi nu på söndag ska samla in pengar till och som är så oerhört viktigt för oss som vill bli just användbara pastorer. Vi längtar ut från skolan och vill bli använda av Gud i arbetet för Hans rike! Du kan hjälpa oss med det, både genom att stötta utbildningen ekonomiskt och genom dina förböner.

Hoppas vi ses, i THS korridorer eller ute i verkligheten!

Lennart Johansson, pastorskandidat i T3

Teologins skönhet

Gästinlägg av Johnny Brorsson, T1.

Strax innan studenten för snart åtta år sedan bläddrade mina klasskompisar febrilt i landets alla högskolors utbildningskataloger. Själv var jag mycket skeptisk till de synsätt som jag tyckte genomsyrade de flesta runtomkring mig, nämligen att enda vägen till ett meningsfullt yrke var genom en teoretisk utbildning. Det var som om skickliga hantverkares och duktiga försäljares praktiska och sociala färdigheter knappt räknades i jämförelse med en civilingenjörs förvärvade kunskaper. Jag såg också i samband med dessa tankgångar en tendens bland människor i min omgivning att man mest utbildade sig för att det var det som förväntades av en. Det dröjde därför många år innan jag ens öppnade dörren till akademins värld.

Men för ett par år sedan började något hända med mig. I samband med att Gud sakteligen planterade en dröm kring pastorsyrket i mitt hjärtam, väcktes också en längtan efter fördjupning. Jag började läsa böcker och samtala med vänner, och fann genom detta mer och mer teologins oerhörda djup och skönhet.

Jag ställer mig fortfarande skeptisk till inställningen att enbart akademisk utbildning skulle kunna leda till ett glädjefyllt arbetsliv. Men jag måste samtidigt få tillägga att det är en gudagiven gåva att få spendera stora delar av sin vakna tid med reflektioner och fördjupning. Både kring tron på Jesus Kristus och hur jag som pastor i framtiden ska kunna förmedla den på bästa möjliga sätt till människor, som precis som jag längtar efter att leva ett liv i Jesu efterföljd.

Därför är jag, som det säkert redan framgått, mycket tacksam för de pengar som varje år samlas in till Svenska Missionskyrkans diakon- och pastorsutbildning. Tack vare dessa pengar erbjuds vi pastorskandidater inte enbart akademiska högskolepoäng utan även mer praktiskt orienterad kunskap som predikokonst (homiletik), egna psykoterapisamtal, röst- och talvård, konflikthantering, kommunikation mm.

Stort tack för din gåva!

Johnny Brorsson

Bättre än TV på bästa sändningstid

Gästinlägg från Johanna Lindar, T1.

Den här veckan är det mycket på gång.

Att göra
* Läsa ikapp filosofin, etiken och missionsvetenskapen
* Ordna med sommarjobbet
* Fixa fika till TG-samlingen
* Förbereda predikan inför offerdagen på söndag (Sollentuna, vi ses!)
* Blogga på blipastor.nu

Det snurrar i min skalle, som sångaren i Familjen sjunger. Bäst jag börjar beta av listan nerifrån…

Det är skön stämning på skolan. En dag som idag har vi inga lektioner, men jag gillar att hänga här ändå. Biblioteket är nästan som ett andra hem, jag har till och med en plats som är ”min”. I hålen mellan föreläsningarna försöker jag smälta all ny kunskap. Jag hade inte föreställt mig att vi skulle hinna täcka upp så mycket på så kort tid. Sedan i höstas har vi plöjt igenom både GT och NT, Kristendomens historia, religionspsykologi, religionshistoria, filosofi och etik, missionsvetenskap och homiletik (hur man predikar). Snacka om bredd på utbildningen! Jag passar på att skicka ett varmt TACK till alla lärare på skolan för all kunskap och all inspiration jag fått. Ni som inte går här missar verkligen något. En föreläsning på THS är bättre än ett tv-program på bästa sändningstid, jag lovar.

Men som sagt, det är mycket nu. Ser fram emot kvällens TG-samling. TG står för teologgrupp och innebär fika, föreläsning, samtal och andakt. Jag har ansvar för fikat men har snackat med Per, THS egen hustomte och allas favorit, så han fixar det mesta i förväg. Måste komma ihåg att stryka det från att-göra-listan… Hur som helst, kvällens gäst heter Cahtrine Nygren och är pastor och ansvarig för NFU-arbetet i Sverige. Det ska handla om att arbeta med gåvoupptäckande i församlingen. Intressant!

Varför berättar jag det här? Jo, på söndag är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen. Den utbildningen är jag en del av, och det här är en glimt ur mitt liv. Att vara pastorskandidat är en gåva. Den gåvan finansieras till stor del av offerdagsinsamlingen. Tack så mycket för att ni bidrar! Pengarna kommer väl till användning.

Blogga – check! Över till nästa punkt på listan.

Johanna Lindar