Kategoriarkiv: Pastorskandidater

Funderingar från ”the windy city”

North Park 2Från pastorskandidaten och gästbloggaren Oscar Elfström som denna termin studerar i USA. 

Jag funderar på varför jag valde att åka till Chicago för att studera på North Park University i en termin. Vad var det som gjorde att jag lämnade vänner, familj och flickvän för att åka till ett främmande land för att studera på ett främmande språk? Vad var det som gjorde att jag valde att lägga ner allt extra jobb med visumansökningar och mail-korresponderande med personal på skolan i Chicago?

Första gången jag kom i kontakt med North Park var för fyra år sedan då jag gick på Södra Vätterbygdens folkhögskola. SVF har tillsammans med North Park University en collegelinje. Jag gick inte  den linjen utan bibellinjen, men jag spenderade väldigt mycket tid tillsammans med collegelinjen och fick flera nära vänner.

Det var flera olika faktorer som gjorde att jag ville ta vara på den här möjligheten att studera utomlands och just på North Park. En faktor var att jag fick möjlighet att träffa de vänner jag hade fått fyra år tidigare. En annan anledning var att få lite mer äventyr i mitt liv och en tredje anledning var att jag ville byta miljö.

Dessa var dock inte de främsta anledningarna, den främsta anledningen var utbildningen. Utbildningen här skiljer sig ganska mycket från i Sverige och i det påståendet lägger jag ingen värdering för utbildningarna är bra på olika sätt.

North Park

En fråga som jag brinner för och som jag tycker är väldigt intressant och viktig är ledarskap och ledarskapsträning. Jag har fått möjlighet att läsa några företagskurser här på North Park, bland annat How to build high performance teams och Ethical leadership. Att lära sig hur man arbetar med grupper är mycket viktigt för mitt framtida liv som pastor. Att få fundera på vilken ledartyp man själv är och vilka styrkor och svagheter man har i sitt eget ledarskap kommer också att hjälpa mig.

En annan kurs som jag tagit är Pastoral care and counseling. För att kunna vägleda andra måste vi förstå oss själva. Att på lektionstid få jobba med sig själv och försöka förstå sig själv är en stor förmån. Vi fick i kursen bland annat besöka ett möte med AA, Anonyma alkoholister. En insikt från det mötet är att det finns så många sårade människor i vårt samhälle som vi som pastorer kommer att möta. Vi behöver lyssna på deras berättelser.

Jag vet att många som läser det här blogginlägget funderar på att bli pastor eller redan är pastor. Jag vill uppmana er att besöka ett AA-möte, det är det minsta vi kan göra som kristna medmänniskor för att försöka förstå vad några av de sårade människorna i vår närhet går igenom.

Att studera ett halvår utomlands innebär att jag missar saker där hemma, ibland funderar jag på att packa mina väskor och åka tillbaka till tryggheten. Men att studera utomlands är ett fantastiskt privilegium och ett stort äventyr. Det här äventyret innehåller möten med nya människor, möten med nya kulturer, möten med mig själv och möten med Gud.

Utan att helt och hållet veta vad det här äventyret faktiskt har gjort med mig, så kommer jag säkert att se tillbaka på det och tänka att det har förändrat mitt liv.

Utan choklad i tentatider

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Linder.

Påsken är spännande. Mitt bland påskris, kycklingar och alla sorters ägg firar vi kristendomens triumf: Jesu seger över döden.

Som förberedelse för påsken fastar vi i fyrtio dagar. Kristna väljer att avstå något: antingen för att få mer tid till Gud eller för att pröva sin uthållighet för Guds ära. Att fasta innebär att vara ett föredöme genom att ta tron på allvar, men också något privat man gör för att fördjupa tron.

Linder, MariaJag har alltid varit en bokmal. Minst två (gärna fem!) böcker läses samtidigt vid sidan av kurslitteratur och Bibeln. Det tar tid i vardagen och var därför en bra sak att fasta från för att få mer tid för Gud. Det var svårt första veckan, men har lett till fler bönetimmar och närmare gemenskap med Gud. Värt!

Jag har också fastat i smyg. För jag ville testa min uthållighet i tro och var inte säker på att jag skulle klara det. Min bästa vän sa en gång: ”Maria, det händer att ditt humör dippar, men får du en kopp kaffe och en bit choklad är du glad igen.” Sedan december dricker jag inte kaffe. Och nu skulle jag testa att fasta från choklad: mitt snabba trick för att bli en bra medmänniska när livet är motigt.

Resultatet? Kämpigt. Speciellt i tentatider, när jag hundratals gånger slitit håret och önskat en chokladbit för att muntra upp. Men det innebär också att jag hundratals gånger har tänkt: ”Jesus, tillsammans klarar vi det här.” Jag har fått känna på teamwork med frälsaren. Jag har fått se hur tron och uthålligheten bär. Jag har gett upp en liten (men ack så viktig) sak för att visa tacksamhet för Jesus för allt det som han har gett till mig: evigt liv.

På söndag är fastan slut och tidernas seger firas. Jesus, vilket blir vårt nästa teamworkprojekt?

Tack Floda Missionskyrka!

Kazen, Esther 4Från pastorskandidaten och gästbloggaren Esther Kazen från Edane i Västvärmland, som nu är anställd på deltid i Flatåskyrkan i Göteborg.

En fråga som jag burit med mig de senaste åren är: ”Vad kan vi göra bättre tillsammans än var och en för sig”. Att jobba inom kyrkan blir lätt ensamt, och som pastor har man otroligt många olika arbetsuppgifter och roller på samma gång. Och för att kunna göra dessa uppgifter på bästa sätt tror jag det är viktigt att man låter sig inspireras av andra.

Att vara på Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) ger möjligheter att som blivande pastor få just denna inspiration av andra, men också mycket mer än så. Vid tre tillfällen åker vi pastorskandidater på THS ut till olika församlingar, cirka 15 arbetsdagar i varje församling. Där får vi ”gå i pastorns fotspår”, ta del av det som händer i församlingen, samtidigt som vi reflekterar kring olika teologiska frågeställningar utifrån de kurser vi läser parallellt. Vi får inspireras, ta del av erfarenheter, får nya idéer och reflektera kring varför församlingen gör just så som den gör.

Floda MIssionskyrka

Jag själv spenderade några veckor i Floda Missionskyrka under en av mina VFU-perioder, där jag bland annat fick ta del av konfirmandarbetet, tonårsgudstjänst, söndagsgudstjänst och församlingens spännande arbete med att kunna bygga en ny kyrkobyggnad. Församlingen i Floda var ganska annorlunda mot min hemförsamling, och att spendera tid där var både spännande och lärorikt. Att dess-utom få sitta ner med församlingens pastor för att ställa frågor, diskutera och be om råd och tips gav det där lilla extra. Att göra VFU är både en försmak på livet som pastor och en ”inspirations-boost”!

Både som studenter, kristna, blivande pastorer, tror jag att det är viktigt att ta alla tillfällen att lära oss av varandra. Om vi lyssnar in varandras kunskap så stärker vi varandra, vilket alla vinner på.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

I söndags var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum. Den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag idag, den 12 mars. Vi har under några veckor valt att blogga på BliPastor.nu varje vardag, och har då behandlat lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Den verksamhetsförlagda delen av pastorsutbildningen (VFU) förläggs till församlingar tre perioder under åren 2-4, totalt 9 veckor. Denna del av utbildningen ger inte akademiska poäng, men hänger samman med kurserna i praktisk teologi (PT). I VFU får pastorskandida­terna möjlighet att fördjupa reflektionen och praktiskt öva det som behandlas i PT-kurserna. Genom VFU får pastorskandidaterna också erfarenheter från församlingar med olika inrikt­ning och karaktär på flera platser i landet. Perioderna bidrar även till att stärka samspelet mellan THS och de lokala församlingarna. VFU-platserna bestäms i samverkan mellan VFU-ansvarig och Equmeniakyrkans kontaktperson.

De gåvor som kommer in på bön- och offerdagen går bland annat till att administrera VFU-programmet.

Mentorskap, eller, Jesus var en Jedi

Fjelstad, Carolina 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Carolina Fjelstad från Orsa, numera bosatt i Hammarkullen sedan flera år.

Har du någonsin tänkt på likheten mellan Jesusrörelsen, ”Stjärnornas Krig” och en pastorsutbildning?

Jesus drog, som bekant, med sig lärjungar där han gick. Han undervisade dem genom att hålla dem nära sig, genom att leva sin undervisning tillsammans med dem, utmana dem och ge dem chans att ställa frågor.

I ”Stjärnornas Krig” börjar varje Jedi som lärling till en äldre Jedi, en Jedi-master. Lärlingen följer sin Jedi-master i allt för att själv lära sig att hantera sina krafter och sina egna känslor och beteenden i relation till omgivningen på ett gott sätt.

Två rörelser som hävdar att de står i människornas och det godas tjänst – en gemensam strategi för lärande. Vi anar ett mönster. Men vad har det här med pastorsgrejen att göra?

Som pastorskandidat består en del av utbildningen i att ta till sig kunskap genom teoretiska studier i olika aspekter av teologi, t ex historia och bibelvetenskap. En annan del av utbildningen är de mer praktiska kurserna där vi får erfarenhet av t ex att predika och leda gudstjänst eller öva oss i själavårdande samtal.

Alltså, här har vi en utbildning som ger både teoretisk kunskap och verktyg för att omsätta den i praktiken. Bra grejer! Och fullt tillräckligt, eller?

När jag för flera år sedan började fråga mig själv om jag skulle kunna tänka mig att bli pastor delade jag mina tankar och tvivel kring detta med en klok person. Denna person sa då till mig: Carolina, Gud kallar inte pastorer, Gud kallar människor.

Kanske är det så, att om Gud kallade pastorer skulle en person vara fullt redo för sin pastorsroll efter att ha fullföljt ovan nämnda utbildning. Om det istället är så att Gud kallar människor krävs det kanske något mer för att se hur min egen erfarenhet av att vara människa kan gå ihop med min väntande roll som pastor.

Fjelstad 1

Det är ingen slump att Jesus och hans lärjungar inte bara samlades till några lektioner i ämnet ”Kärlek i teori och praktik”, utan att lärjungarna vandrade med sin mästare. De lärde sig genom att se hur han levde i alla aspekter av livet. I Kyrkan lever denna form av lärande kvar i viss form inom klosterrörelsen. De nyaste systrarna eller bröderna blir noviser och introduceras stegvis i det nya livet. De har under dessa år en följeslagare i en mer erfaren syster/broder. Denna rörelse, nästan lika gammal som kyrkan själv, har förstått att även om varje person måste lära sig genom egna erfarenheter underlättas detta lärande av att ha någon som kommit längre att ty sig till, speciellt i början av det nya livet.

Precis som en blivande Jedi i ”Stjärnornas Krig” måste följa en Jedi-master under en tid tror jag de flesta av oss skulle behöva någon med större erfarenhet som går med oss en bit av vägen, medan vi försöker att orientera oss i ett nytt sammanhang.

I pastorsutbildningen motsvaras denna levda del av utbildningen av Mentorsprogrammet. Under minst två terminer i utbildningen har vi som pastorskandidater rätt till en mentor. En person som själv är pastor, som har kommit längre på vägen, som vi kan bolla våra frågor med och som delar med sig av sin levda kunskap.

För mig har den här delen av utbildningen varit en lika viktig del som någon av de andra. Den lär mig inte bara mer om hur jag kan verka som pastor, den hjälper mig att hitta sätt att leva som människa i den nya roll som jag förbereder mig för. Tillsammans med min mentor kan jag utforska konkreta aspekter av livet som pastor och hur jag kan hantera dem på ett sunt sätt.

Fjelstad 3

Påståendet att Gud inte kallar pastorer, utan människor, har hjälpt mig att förstå att vi alltid är kallade att vara människor först och främst, oavsett vad vi arbetar med. Men ibland kan vi behöva vägledning i att hantera vår mänsklighet i relation till det vi tänker oss som yrke. Det är det mentorsprogrammet är till för, och kanske är det ingen slump att samma person som sa de orden till mig idag också är min mentor, min egna Jedi-master.

– – – – – – – – – – – – – – – – – –

På söndag är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. De gåvor som kommer in då går bland annat till att administrera mentorsprogrammet. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Hur får du ihop allt egentligen?

Fredrixon, JohannaFrån pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Fredrixon.

Jag får relativt ofta frågan: Hur får du ihop allt egentligen? Men hur många gånger jag än ställs inför frågan blir jag aldrig riktigt klok på vad jag förväntas att svara.

För frågan är ju felställd från början, i och med att den förutsätter att jag faktiskt ”får ihop allting”. Men det får jag ju inte. Jag får inte ”ihop det”.

Trösta ledsen treåring kl. 03.35 på natten. Upp med sjuåring kl. 06.20 som ska till skolbussen. Mjölk över hela köksgolvet. Stressigt. Var är gympaskorna?? Välling till ettåringen. Svara på jobb-sms. Treåring ska till förskolan. Alla dessa vinterkläder!! Samla ihop sig. Försöka skriva predikan. Ettåring vill ha uppmärksamhet. Hämta Lego. Åter till predikan. Just det! Lunchmöte. Svara på mail. Ringa viktiga samtal på väg till möte. Plugga lite i väntan på att hämta treåring. Mobilen ringer. Hem till kaoset. Plocka dammråttor från golvet. Ledsen ettåring. Arg sjuåring kommer hem. Telefonen ringer. Bryter ihop. Kommer igen. Laga mat. Inga ägg hemma?! Åka till kyrkan. Jobba. Roligt och intensivt. Hem. Svara på mail. Borde plugga mera. Imorgon THS. Skriva ut anmälan till scoutlägret. Somna. Vakna. Trösta ledsen treåring kl. 04.35 …

Att arbeta heltid i församling, vara mamma till tre små barn och samtidigt läsa och pendla från Småland till THS i Stockholm för att avsluta en pastorsutbildning får man liksom inte ”ihop”. Jag tror inte att det är möjligt. Självklart underlättas det enormt om man har en make som ställer upp till 110%, men det är ändå en omöjlig ekvation.
Och ändå går det, på något mirakulöst sätt.

Jag kan känna en samhörighet med det judiska folket under deras 40-åriga vandring i öknen. Det är torrt och kargt, svårt och kallt. Det går inte att leva länge i öknen. Och ändå så går det. Det är en daglig övning i förtröstan och tillit. Det innebär att leva helt av Guds nåd, att inse att man i sig själv har inget men att man i Honom har allt.

Om du befinner dig i en liknande situation som jag och funderar på att läsa till pastor eller diakon, men känner att ”Nej, det går aldrig – det är för mycket”, så vill jag säga till dig att du nog har rätt. Det kommer inte att gå; du kommer inte att ”få ihop det”. Och samtidigt så kommer det ändå att lösa sig.

Jag vet inte hur, jag vet inte på vilket sätt. Men när vi går i Guds kallelse så skjuter han till precis den kraften vi behöver, exakt i den stunden vi behöver det. Och det är inte mitt förnuft som säger att det är på det viset, det är min erfarenhet.

——

Blott en dag, ett ögonblick i sänder.
Vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft och vara”,
detta löfte gav han mig.

Lina Sandell-Berg
Psalmer och sånger nr 249

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Kallelsen kan drabba människor i olika livssituationer. Ibland handlar det om en 22-åring som lever singel och gärna flyttar till Stockholm för att läsa fyra år. Ibland handlar det om en småbarnsmamma i Västvärmland som inte kan flytta på grund av villa, barn och makes arbete. När det finns starka skäl för det kan antagningsnämnden ge dispens genom en förkortad utbildning eller genom att man får läsa vissa poäng på en annan högskola än THS. Oftast ger antagningsnämnden råd och anvisningar för att pastorskandidaten ska kunna genomföra sin utbildning. Ibland följs de råden, men inte alltid. Ibland vill pastorskandidaten följa råden, men av olika skäl är det inte möjligt. Vid några tillfällen har det också hänt att antagningsnämnden direkt avrått en pastorskandidat från att fullfölja studierna i en omöjlig livssituation, och istället gett rådet att återkomma när livet ser lite annorlunda ut.

Antalet pastorskandidater som inte läser fyra år i sträck på THS har stadigt ökat de senaste åren. Det ökar också arbetsbördan för lärare och personal på THS och för kontaktlärare, kontaktperson och antagningsnämnd i Equmeniakyrkan. I kyrkan och på THS arbetar vi kontinuerligt för att skapa bättre möjligheter för denna grupp av pastorskandidater. En del av gåvorna på bön- och offerdagen till pastors- och diakoniutbildningen  går till detta arbete.

Predikoövningar för utsocknes

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Fässberg Norrhall.

Det är en måndagförmiddag i mitten av höstterminen och jag sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm på väg till THS. I väskan har jag med mig en nyskriven predikan och jag funderar på eftermiddagen som väntar. Känslan är som vanligt en blandning av förväntan och lite nervositet. Jag är på väg till ett av våra homiletikseminarier, eller, med vår kontaktlärare Runes terminologi, ”seminarium för utsocknes predikanter”.

En gång per termin blir vi som läser med särskild studiegång, och därför inte vistas på THS lika ofta, inbjudna till ett seminarium i homiletik. Homiletik betyder ungefär ”predikokonst” och det vi får öva oss i på dessa seminarier är hur vi skall kunna bli goda predikanter. Vi får helt enkelt predika för varandra och med på seminarierna så brukar det också vara två lärare . Dels Sune Fahlgren som är lärare i homiletik och dels någon annan lärare som brukar variera från gång till gång.

Utanför tågfönstret rullar landskapet förbi och jag sneglar lite på schemat för eftermiddagen. Den här gången är vi åtta personer som skall vara med. Eftermiddagen skall alltså bjuda på åtta predikningar på raken och jag är nummer tre. Tänker att jag är glad att jag inte är sist och funderar hur det kommer bli den här gången. Jag undrar lite vilka texter de andra har valt. Kommer de ha tänkt ungefär som jag eller kommer jag få höra något nytt och kanske lite oväntat?

När vi har våra seminarier så brukar instruktionen oftast vara att vi skall välja någon av texterna från evangelieboken som hör till söndagen före eller efter den dag då vi ses. Den som är med för första gången brukar dock få välja helt fritt.

Efter ett byte till tunnelbana och en kort promenad kommer jag till skolan. Jag hälsar på de andra. Det är roligt att ses igen. Vi sitter ju ganska ofta för oss själva hemma och läser och ses inte så ofta, så de här seminarierna har ju en sådan funktion också. Att få träffa blivande kollegor och dela något med varandra. Sune hälsar oss välkomna och sen drar eftermiddagen igång.

En efter en får vi dela ordet med varandra och när eftermiddagen är slut är jag trött, men också uppfylld av en djup känsla av både ödmjukhet, tacksamhet och glädje. För det som händer varje gång är något alldeles förunderligt. Det alldeles vanliga klassrummet som vi varit i, har för en stund förvandlats till ett heligt rum. Vi som har mötts är väldigt olika, vi predikar på olika sätt, har ibland olika teologisk ingång, klär vår predikan i olika språkdräkt, men vi drivs av något gemensamt: Viljan att få dela Guds ord vidare till de församlingar vi så småningom kommer att möta som pastorer. Åtta predikningar på raken kan ju låta lite mycket, men det brukar aldrig bli tråkigt, för alla har verkligen ansträngt sig för att låta texterna förmedla något viktigt

Fässberg Norrhall, Maria 4

Foto: Sven-Anders Svensson

Morgonen efter samlas vi igen och nu är det dags för oss att få både beröm och kritik från de båda lärare som är med. Sune brukar titta på hur vi använt texten i vår predikan, vilken ”typ” av predikan vi hållit osv. Den andra läraren bedömer oss utifrån sitt ämnesområde, det har ibland t.ex. varit hur vi använt rösten, kroppsspråk, men också retorik eller teologiskt innehåll. Det är lite nervöst, men kritiken ges i en positiv anda och det känns verkligen som man får med sig något konkret hem att fortsätta arbeta med.

De studenter som läser sin utbildning mestadels på skolan predikar istället i de andakter som hålls på skolan nästan varje dag. De får sedan feedback återkommande i mindre grupper. För oss som inte bor i Stockholm skulle detta vara svårt att kunna vara med på. Jag är därför oerhört tacksam över att vi ”utsocknes” på det här sättet också får möjligheten att öva oss för att successivt bli bättre och bättre predikanter. Förmodligen är min kommande församling också tacksam för det…

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

De homiletikseminarier som Maria beskriver bekostas helt av de gåvor som kommer in på bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen.

Tack Edsbyn och Arbrå!

Johansson, Johanna 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Johansson från Hökerum i Västergötland.

För några år sedan hade vi Motstånd som tema i vår tidning Årsringar. Jag tyckte det var ett lite konstigt tema. Visserligen kunde jag i början av min kallelse se vissa praktiska, yttre hinder, men jag har alltid gått med ett glatt hjärta.

Men redan samma vår fick jag känna av mitt eget, inre motstånd. Antagningsnämnden hade bestämt att jag skulle tjänstgöra som sommarpastor någon gång under min utbildning och det var jag helt införstådd med, men jag hade ingen brådska. Det kunde ju vänta ett år.

Under våren läste jag en annons om att Edsbyns missionsförsamling sökte en sommarpastor. Annonsen lockade, men jag hade verkligen inga planer på att lämna familjen för att arbeta som sommarpastor 50 mil hemifrån. Mitt eget motstånd var starkt och nog trodde jag att man och dotter skulle protestera om jag lämnade dem själva större delen av sommaren. Det visade sig dock att familjen inte hade några som helst invändningar och trots mitt stora, inre motstånd sökte jag tjänsten.

Det blev en väldigt bra sommar!

Församlingens verksamhet är under sommaren förlagd till sommarhemmet Kägelholmen. Det ligger lummigt inbäddat på en liten holme i Voxnan och är granne med den stora bandyarenan. Här serveras goda bakverk och matpajer och många kommer till Kägelholmen bara för att koppla av och njuta av lugnet och stillheten en stund.

Den sommaren fick jag bland annat agera mötesledare på lördagskvällar och några söndagar, leda dagledigträffar och bönestunder, hålla andakt på äldreboende och ordna aktiviteter för ungdomarna. Jag fick predika vid flera tillfällen och det gav mig möjlighet att prova olika sätt att skriva ner min predikan (ordagrant, med stödord eller som en mindmapping-karta). Sommaren i Edsbyn kunde jag praktisera det jag lärt mig i olika sammanhang.

Som sommarpastor har man också en fantastisk möjlighet att lära känna en annan del av Sverige. Jag besökte bland annat några Hälsingegårdar med deras fantastiska väggmålningar. Att få plocka hjortron och äta kôlbullar hörde också till upplevelserna. Möten med människorna är en del av livets väsentligheter och många av dem jag träffade bär jag fortfarande med mig i mina tankar.

Johansson, Johanna 4

Sommaren gick fort och det var inte förrän det var dags att lämna församlingen som jag förstod hur mycket alla dessa människor kommit att betyda för mig. Med sorg i hjärtat åkte jag därifrån, men som tur är kan man ju ta med sig alla sina minnen.

Johansson, Johanna 5När Forsbrokyrkan i Arbrå nästa år sökte en sommarpastor kändes inget motstånd inom mig. Snarare en glädje att få återse Hälsingland. Jag bodde på loftet i deras sommarhem Fagernäs vid Ljusnans strand. De första veckorna var det iskallt och regn, men sedan blev det en kanonsommar. Jag åt frukost utomhus med utsiktJohansson, Johanna 3 över Ljusnan, badplatsen låg bara nerför backen och solnedgångarna var fantastiska. Jag hade ofta sällskap av småfåglar som var av en annan sort än de som jag brukar se i mina hemtrakter.

 

På Fagernäs gjorde jag ungefär samma saker som i Edsbyn, men här fick jag också ta hand om Barnens minuter i gudstjänsten. Det var nytt för mig och jag lärde mig att ta hjälp av de Johansson, Johannadockor som de brukade använda. Även om mjukishunden Alfred, som kom som en födelsedagspresent på posten från min familj, snart tog över föreställningen. Den största utmaningen var att på tisdagskvällarna ordna gemenskapskvällar för gammal och ung. Samtidigt var det väldigt roligt att hitta på aktiviteter som kunde passa alla åldrar.

Johansson, Johanna 2

Dessa två somrar har gett mig så otroligt mycket och jag tror också att jag har fått betyda något för människorna i dessa församlingar. Vi har delat vardagen, men också glädjen och sorgen, jag har fått närvara vid barndop och fått biträda vid begravning. Jag har varit med barn, ungdomar, vuxna och äldre. Tänk att på detta sätt få kliva in och dela livet med församlingen. Helt enkelt fantastiskt!

Att vara sommarpastor handlar om en ny plats, nytt boende, nya människor, nya uppdrag, nya erfarenheter. Det handlar om en kort tid, kanske fem eller sex veckor, men det är en erfarenhet för resten av livet. Jag vill tacka de församlingar som under åren har gett oss pastorskandidater en möjlighet att prova på jobbet som pastor under några sommarveckor. Det är ovärderligt för oss!

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Att anställa en sommarpastor är ett tillfälle för alla församlingar som vill något mer. Att vara sommarpastor är också en enorm förmån för dem som förbereder sig för att bli pastorer. Tyvärr är det allt för få församlingar som är beredda att ge sommarjobb till pastorskandidater. Du kan läsa mer om sommarpastor här.

Vår viktigaste kallelse

Sjölander, Sara 2Från pastorskandidaten och gästbloggaren Sara Sjölander.

Vi som läser till pastorer känner en kallelse till det som inom kyrkan kallas särskild tjänst. Vi studerar för att kunna bli som herdar för människor – pastor är det latinska ordet för herde. Det vi gör i vår utbildning syftar till att vi så småningom ska bli goda herdar för människor.

I Ef 4:11-12 står det: ”Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp.”

Det kan vara lätt att i den processen glömma att den särskilda tjänsten är viktig – men inte viktigast. Det kan vara lätt att glömma att vår viktigaste kallelse är samma som för alla människor, kallelsen in i Guds kärlek, och att vi precis som alla andra människor är får som leds av den störste herden av dem alla. Ibland behöver vi påminnas om det.

Bjärka Säby

Det var med många känslor och tankar i kroppen jag en söndagseftermiddag i början av februari åkte hem från retreat- och samtalsdagar på Bjärka-Säby. Glädje, förundran, förhoppning, förvissning, längtan … Ord jag hört, tänkt och läst blandade sig med varandra – från naivitet till naivitet, doft av frihet, det är lätt att andas nära Gud, samma gamla nya jag, indifference, att nollställa sig själv inför kallelsen … Jag tänkte att jag var samma person som jag var när jag åkte samma sträcka, fast åt andra hållet, tre dagar tidigare men ändå lite förändrad.

Bjärka Säby 3

Jag fick under några dagar umgås med andra människor, med mig själv och med Gud. Vi gjorde det under tystnad, genom samtal och i bön. Vi åt tillsammans, sjöng tillsammans och borstade tänderna i tystnad bredvid varandra. Vi fick lyssna på människor som gått några steg längre på kallelsens väg än vi, vi fick ta del av deras tankar och känslor kring vad det är att leva nära Gud som pastor men framför allt som människa.

Bjärka Säby 4När jag åkte hem var det framförallt i en förnyad kärlek till Gud, i en förvissning om att han går vid min sida vart vägarna än bär och att han tror på mig även när min tro på mig själv och honom är svag. Därför är jag tacksam för dig som köper Årsringar eller lägger en extra slant i kollekten på bön- och offerdagen för pastorsutbildningen. Du ger möjlighet för oss pastorskandidater att fördjupa vår relation till Gud och till varandra, och det är nödvändigt för att vi så småningom ska bli goda herdar.

Bjärka Säby 2

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Genom försäljningen av tidningen Årsringar blir det möjligt för alla pastorskandidater att åka på retreat en gång per år till ett starkt subventionerat pris. De som läser på heltid på campus känner varandra ganska bra och får åka på en helt tyst retreat torsdag-söndag. I år låg den retreaten på S:t Davidsgården i Rättvik med Britta Hermansson som ledare.

De andra pastorskandidaterna känner inte varandra lika bra eftersom de läser nätkurser, gör studieuppehåll, läser på halvfart eller har ännu inte påbörjat studierna på THS. De åker på retreat- och samtalsdagar torsdag-söndag. Där råder tystnad första dygnet, men sedan har de möjlighet att samtala med varandra. I år låg de dagarna på Nya slottet Bjärka Säby med Peter Halldorf som ledare.

”Vi läser inte i 4 år för att peta Lasse Svensson”

Gillsjö, Gustav 4Från pastorskandidaten och gästbloggaren Gustav Gillsjö. Han är född och uppväxt i Alstermo i Småland och har innan pastorsstudierna läst musik.

Jag har hört skräckhistorier om utbildningar där alla studenter är ute efter de bäst betalda och meriterande jobben när de är färdiga. I dessa historier gömmer studenter böcker, eller river ut sidor ur dem, för att deras klasskamrater ska få sämre resultat på tentor och inlämningar. Det är historier om hur egoismen har gjort människor till fiender, snarare än framtida kollegor.

Jag har aldrig hört en sådan historia från någon som själv upplevt det. Men i mina tidigare studier inom musikvärlden fanns en slags rivalitet som uttryckte sig på andra sätt. Det kan vara svårt att glädjas när en klasskompis får ett samtal från Stockholms stora symfoniorkestrar, för det betyder att jag missade en chans att komma in på marknaden. Det kan vara svårt att glädja sig åt att min kollega vann provspelningen och därmed fick jobbet som jag övat inför i månader. Det är svårare att glädja sig med varandra när man inte har ett gemensamt mål, något att sträva efter tillsammans, när allting handlar om att vara bättre än andra.

Detta kan vara den största skillnaden mellan att plugga på THS jämfört med andra utbildningar. Att vi inte är här i första hand för vår egen skull. Vi läser inte i fyra år för att peta Lasse Svensson som kyrkoledare eller ta reda på vilken församling som ger högsta ingångslönen. Vi som läser till pastorer gör det därför att vi på olikaGillsjö, Gustav 3 sätt har upplevt att Herren vill använda oss, trots alla våra brister, för att sprida Guds rike. Vi pastorskandidater har alla samma mål! Vi är inte rivaler, inte fiender, inte ens bara kollegor. Vi är bröder och systrar – ett dreamteam!

Varje höst börjar detta dreamteam med att åka iväg fyra dagar på det vi kallar Svalkanhelg. En ny termin betyder att det har börjat nya studenter på THS som har en kallelse att bli pastorer i Equmeniakyrkan. Jag tror att denna helg är speciellt viktig för dessa. Det blir ett tillfälle att komma in i gruppen och förstå att vår kontaktlärare Rune inte är så farlig som han ser ut.

Svalkan 15Vi får umgås en långhelg och lära känna varandra genom samtal, måltider, lekar och andakter. Vi får i större och mindre grupper dela med oss vad det innebär att vara kallad till pastor – vår glädje, våra tvivel, våra gåvor, vad vi brinner för. Och vi får tillsammans be och lägga vår förberedelse för tjänst i Jesu kyrka i Hans händer. Låt oss kalla det för en väldigt from form av nollning.

Jag är otroligt tacksam för denna gemensamma rivstart på vårt nya läsår, för det gör en sak väldigt tydlig för mig – att vi kämpar tillsammans mot ett gemensamt mål. Vi är pastorskandidater som tillsammans förbereder oss för att tillsammans, sida vid sida, gå ut i tjänst i Equmeniakyrkan!

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

När du köper tidningen Årsringar på bön- och offerdagen (eller någon annan gång på året) gör du det möjligt för pastorskandidaterna att resa på Svalkanhelg varje höst. Pengarna som kommer in vid tidningsförsäljningen går nämligen till att bl a subventionera dessa helger. Vi brukar besöka en region och en lägergård inom denna region. Den regionala kyrkoledaren är med som en av ledarna. Programmet kan bestå av föreläsningar, gemenskap, andakter, samtal, lovsång, studiebesök, lek, presentationsrunda, nattvard och förbön. På söndag brukar vi avsluta med att medverka i olika gudstjänster.

Potatisgratäng och regionala kyrkoledare

Johansson, Marcus 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Marcus Johansson som är född och uppväxt i Stockholmstrakten och som varit ungdomsledare i Grindtorpskyrkan i Täby. Marcus läser ett femte masterår och forskar om den första metodismen i Sverige.

En kväll i oktober satt jag på THS och väntade. Kvällen innan hade jag varit där och samtalet med en av de regionala kyrkoledarna om min framtid och nu skulle jag äntligen förhoppningsvis få ett förslag på tjänst att söka.

Egentligen började resan månader tidigare, redan på våren. Inför det sista året av utbildningen får nämligen alla kandidater komma med önskemål om tjänst samt beskriva sin tro och teologi samt hur den relaterar till Equmeniakyrkans teologiska grund. Det vi skriver i dessa dokument blir sedan underlag till tre intervjuer med lika många olika personer på Equmeniakyrkans kansli i Alvik. Efter år av studier och en allt starkare längtan att få komma ut i tjänst var det både spännande och nyttigt att få sätta ord på hur jag nu såg på mig själv, min kallelse och kyrkan.

De personer jag mötte vid intervjun var samma personer som jag mötte vid antagningen och samtalen går till på ungefär samma sätt. I dessa samtal fick jag också stämma av att jag fullgjort de förväntningar som finns på oss pastorskandidater. Allt för att jag ska bli en så bra pastor som möjligt. Det är trots allt jag som i min roll som pastor kommer möta både glädje och sorg, liv och död. Därför är det självklart för mig att kyrkan vill samtala om och förbereda mig för det.

Ibland får jag frågan om vi blir tilldelade tjänster och det blir vi inte. Istället får vi förslag på tjänster att söka. Detta betyder att samfundet i största möjliga mån hjälper oss att hitta en passande tjänst men i slutändan är det alltid upp till den lokala församlingen att kalla och anställa oss.

Detta för oss tillbaka till kvällen i oktober.

PotatisgratängKyrkans regionala kyrkoledare, de av oss pastors- och diakonkandidater som har ett år kvar (tillsammans med eventuella respektive) samt de på kyrkans kansli som arbetar med utbildning samlades för att först äta mat tillsammans. Det finns nämligen inget som gör stämningen mer avslappnad än lite potatisgratäng!

Sedan följer en andakt och därefter en genomgång där de regionala kyrkoledarna presenterar de lediga tjänster som de i dagsläget känner till. Därefter får vi följa med en av dem och förhoppningsvis få ett förslag. Jag skriver förhoppningsvis för det är väldigt olika från år till år hur det går just denna kväll. En del av oss kan till exempel vara låsta geografiskt på grund av familj eller liknande och då är det inte alltid tjänsterna räcker till eller passar. Så var det även för min årskull. Något som dock i sammanhanget är väldigt häftigt är att det nästan alltid sedan brukar lösa sig under året. Åtminstone för oss pastorskandidater.

Därför vill jag passa på att slå ett slag för diakonerna här, för de är helt fantastiska! Ofta läser jag annonser efter pastorer och tänker att här skulle det passa mycket bättre med en diakon. Det finns så många saker som diakonerna är bättre förberedda för än oss pastorer, men framförallt så är det fantastiska människor som är särskilt kallade att tjäna i Guds rike! Vi behöver fler människor med gröna diakonskjortor i våra församlingar.

Så hur gick det för mig då? Jag blev föreslagen en tjänst i Region Öst som jag sökte och så småningom fick. I augusti börjar jag arbeta som pastor med ungdomsansvar i Linköpings Missionsförsamling.

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.