Kategoriarkiv: Pastorskandidater

Hur får du ihop allt egentligen?

Fredrixon, JohannaFrån pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Fredrixon.

Jag får relativt ofta frågan: Hur får du ihop allt egentligen? Men hur många gånger jag än ställs inför frågan blir jag aldrig riktigt klok på vad jag förväntas att svara.

För frågan är ju felställd från början, i och med att den förutsätter att jag faktiskt ”får ihop allting”. Men det får jag ju inte. Jag får inte ”ihop det”.

Trösta ledsen treåring kl. 03.35 på natten. Upp med sjuåring kl. 06.20 som ska till skolbussen. Mjölk över hela köksgolvet. Stressigt. Var är gympaskorna?? Välling till ettåringen. Svara på jobb-sms. Treåring ska till förskolan. Alla dessa vinterkläder!! Samla ihop sig. Försöka skriva predikan. Ettåring vill ha uppmärksamhet. Hämta Lego. Åter till predikan. Just det! Lunchmöte. Svara på mail. Ringa viktiga samtal på väg till möte. Plugga lite i väntan på att hämta treåring. Mobilen ringer. Hem till kaoset. Plocka dammråttor från golvet. Ledsen ettåring. Arg sjuåring kommer hem. Telefonen ringer. Bryter ihop. Kommer igen. Laga mat. Inga ägg hemma?! Åka till kyrkan. Jobba. Roligt och intensivt. Hem. Svara på mail. Borde plugga mera. Imorgon THS. Skriva ut anmälan till scoutlägret. Somna. Vakna. Trösta ledsen treåring kl. 04.35 …

Att arbeta heltid i församling, vara mamma till tre små barn och samtidigt läsa och pendla från Småland till THS i Stockholm för att avsluta en pastorsutbildning får man liksom inte ”ihop”. Jag tror inte att det är möjligt. Självklart underlättas det enormt om man har en make som ställer upp till 110%, men det är ändå en omöjlig ekvation.
Och ändå går det, på något mirakulöst sätt.

Jag kan känna en samhörighet med det judiska folket under deras 40-åriga vandring i öknen. Det är torrt och kargt, svårt och kallt. Det går inte att leva länge i öknen. Och ändå så går det. Det är en daglig övning i förtröstan och tillit. Det innebär att leva helt av Guds nåd, att inse att man i sig själv har inget men att man i Honom har allt.

Om du befinner dig i en liknande situation som jag och funderar på att läsa till pastor eller diakon, men känner att ”Nej, det går aldrig – det är för mycket”, så vill jag säga till dig att du nog har rätt. Det kommer inte att gå; du kommer inte att ”få ihop det”. Och samtidigt så kommer det ändå att lösa sig.

Jag vet inte hur, jag vet inte på vilket sätt. Men när vi går i Guds kallelse så skjuter han till precis den kraften vi behöver, exakt i den stunden vi behöver det. Och det är inte mitt förnuft som säger att det är på det viset, det är min erfarenhet.

——

Blott en dag, ett ögonblick i sänder.
Vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft och vara”,
detta löfte gav han mig.

Lina Sandell-Berg
Psalmer och sånger nr 249

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Kallelsen kan drabba människor i olika livssituationer. Ibland handlar det om en 22-åring som lever singel och gärna flyttar till Stockholm för att läsa fyra år. Ibland handlar det om en småbarnsmamma i Västvärmland som inte kan flytta på grund av villa, barn och makes arbete. När det finns starka skäl för det kan antagningsnämnden ge dispens genom en förkortad utbildning eller genom att man får läsa vissa poäng på en annan högskola än THS. Oftast ger antagningsnämnden råd och anvisningar för att pastorskandidaten ska kunna genomföra sin utbildning. Ibland följs de råden, men inte alltid. Ibland vill pastorskandidaten följa råden, men av olika skäl är det inte möjligt. Vid några tillfällen har det också hänt att antagningsnämnden direkt avrått en pastorskandidat från att fullfölja studierna i en omöjlig livssituation, och istället gett rådet att återkomma när livet ser lite annorlunda ut.

Antalet pastorskandidater som inte läser fyra år i sträck på THS har stadigt ökat de senaste åren. Det ökar också arbetsbördan för lärare och personal på THS och för kontaktlärare, kontaktperson och antagningsnämnd i Equmeniakyrkan. I kyrkan och på THS arbetar vi kontinuerligt för att skapa bättre möjligheter för denna grupp av pastorskandidater. En del av gåvorna på bön- och offerdagen till pastors- och diakoniutbildningen  går till detta arbete.

Predikoövningar för utsocknes

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Fässberg Norrhall.

Det är en måndagförmiddag i mitten av höstterminen och jag sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm på väg till THS. I väskan har jag med mig en nyskriven predikan och jag funderar på eftermiddagen som väntar. Känslan är som vanligt en blandning av förväntan och lite nervositet. Jag är på väg till ett av våra homiletikseminarier, eller, med vår kontaktlärare Runes terminologi, ”seminarium för utsocknes predikanter”.

En gång per termin blir vi som läser med särskild studiegång, och därför inte vistas på THS lika ofta, inbjudna till ett seminarium i homiletik. Homiletik betyder ungefär ”predikokonst” och det vi får öva oss i på dessa seminarier är hur vi skall kunna bli goda predikanter. Vi får helt enkelt predika för varandra och med på seminarierna så brukar det också vara två lärare . Dels Sune Fahlgren som är lärare i homiletik och dels någon annan lärare som brukar variera från gång till gång.

Utanför tågfönstret rullar landskapet förbi och jag sneglar lite på schemat för eftermiddagen. Den här gången är vi åtta personer som skall vara med. Eftermiddagen skall alltså bjuda på åtta predikningar på raken och jag är nummer tre. Tänker att jag är glad att jag inte är sist och funderar hur det kommer bli den här gången. Jag undrar lite vilka texter de andra har valt. Kommer de ha tänkt ungefär som jag eller kommer jag få höra något nytt och kanske lite oväntat?

När vi har våra seminarier så brukar instruktionen oftast vara att vi skall välja någon av texterna från evangelieboken som hör till söndagen före eller efter den dag då vi ses. Den som är med för första gången brukar dock få välja helt fritt.

Efter ett byte till tunnelbana och en kort promenad kommer jag till skolan. Jag hälsar på de andra. Det är roligt att ses igen. Vi sitter ju ganska ofta för oss själva hemma och läser och ses inte så ofta, så de här seminarierna har ju en sådan funktion också. Att få träffa blivande kollegor och dela något med varandra. Sune hälsar oss välkomna och sen drar eftermiddagen igång.

En efter en får vi dela ordet med varandra och när eftermiddagen är slut är jag trött, men också uppfylld av en djup känsla av både ödmjukhet, tacksamhet och glädje. För det som händer varje gång är något alldeles förunderligt. Det alldeles vanliga klassrummet som vi varit i, har för en stund förvandlats till ett heligt rum. Vi som har mötts är väldigt olika, vi predikar på olika sätt, har ibland olika teologisk ingång, klär vår predikan i olika språkdräkt, men vi drivs av något gemensamt: Viljan att få dela Guds ord vidare till de församlingar vi så småningom kommer att möta som pastorer. Åtta predikningar på raken kan ju låta lite mycket, men det brukar aldrig bli tråkigt, för alla har verkligen ansträngt sig för att låta texterna förmedla något viktigt

Fässberg Norrhall, Maria 4

Foto: Sven-Anders Svensson

Morgonen efter samlas vi igen och nu är det dags för oss att få både beröm och kritik från de båda lärare som är med. Sune brukar titta på hur vi använt texten i vår predikan, vilken ”typ” av predikan vi hållit osv. Den andra läraren bedömer oss utifrån sitt ämnesområde, det har ibland t.ex. varit hur vi använt rösten, kroppsspråk, men också retorik eller teologiskt innehåll. Det är lite nervöst, men kritiken ges i en positiv anda och det känns verkligen som man får med sig något konkret hem att fortsätta arbeta med.

De studenter som läser sin utbildning mestadels på skolan predikar istället i de andakter som hålls på skolan nästan varje dag. De får sedan feedback återkommande i mindre grupper. För oss som inte bor i Stockholm skulle detta vara svårt att kunna vara med på. Jag är därför oerhört tacksam över att vi ”utsocknes” på det här sättet också får möjligheten att öva oss för att successivt bli bättre och bättre predikanter. Förmodligen är min kommande församling också tacksam för det…

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

De homiletikseminarier som Maria beskriver bekostas helt av de gåvor som kommer in på bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen.

Tack Edsbyn och Arbrå!

Johansson, Johanna 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Johansson från Hökerum i Västergötland.

För några år sedan hade vi Motstånd som tema i vår tidning Årsringar. Jag tyckte det var ett lite konstigt tema. Visserligen kunde jag i början av min kallelse se vissa praktiska, yttre hinder, men jag har alltid gått med ett glatt hjärta.

Men redan samma vår fick jag känna av mitt eget, inre motstånd. Antagningsnämnden hade bestämt att jag skulle tjänstgöra som sommarpastor någon gång under min utbildning och det var jag helt införstådd med, men jag hade ingen brådska. Det kunde ju vänta ett år.

Under våren läste jag en annons om att Edsbyns missionsförsamling sökte en sommarpastor. Annonsen lockade, men jag hade verkligen inga planer på att lämna familjen för att arbeta som sommarpastor 50 mil hemifrån. Mitt eget motstånd var starkt och nog trodde jag att man och dotter skulle protestera om jag lämnade dem själva större delen av sommaren. Det visade sig dock att familjen inte hade några som helst invändningar och trots mitt stora, inre motstånd sökte jag tjänsten.

Det blev en väldigt bra sommar!

Församlingens verksamhet är under sommaren förlagd till sommarhemmet Kägelholmen. Det ligger lummigt inbäddat på en liten holme i Voxnan och är granne med den stora bandyarenan. Här serveras goda bakverk och matpajer och många kommer till Kägelholmen bara för att koppla av och njuta av lugnet och stillheten en stund.

Den sommaren fick jag bland annat agera mötesledare på lördagskvällar och några söndagar, leda dagledigträffar och bönestunder, hålla andakt på äldreboende och ordna aktiviteter för ungdomarna. Jag fick predika vid flera tillfällen och det gav mig möjlighet att prova olika sätt att skriva ner min predikan (ordagrant, med stödord eller som en mindmapping-karta). Sommaren i Edsbyn kunde jag praktisera det jag lärt mig i olika sammanhang.

Som sommarpastor har man också en fantastisk möjlighet att lära känna en annan del av Sverige. Jag besökte bland annat några Hälsingegårdar med deras fantastiska väggmålningar. Att få plocka hjortron och äta kôlbullar hörde också till upplevelserna. Möten med människorna är en del av livets väsentligheter och många av dem jag träffade bär jag fortfarande med mig i mina tankar.

Johansson, Johanna 4

Sommaren gick fort och det var inte förrän det var dags att lämna församlingen som jag förstod hur mycket alla dessa människor kommit att betyda för mig. Med sorg i hjärtat åkte jag därifrån, men som tur är kan man ju ta med sig alla sina minnen.

Johansson, Johanna 5När Forsbrokyrkan i Arbrå nästa år sökte en sommarpastor kändes inget motstånd inom mig. Snarare en glädje att få återse Hälsingland. Jag bodde på loftet i deras sommarhem Fagernäs vid Ljusnans strand. De första veckorna var det iskallt och regn, men sedan blev det en kanonsommar. Jag åt frukost utomhus med utsiktJohansson, Johanna 3 över Ljusnan, badplatsen låg bara nerför backen och solnedgångarna var fantastiska. Jag hade ofta sällskap av småfåglar som var av en annan sort än de som jag brukar se i mina hemtrakter.

 

På Fagernäs gjorde jag ungefär samma saker som i Edsbyn, men här fick jag också ta hand om Barnens minuter i gudstjänsten. Det var nytt för mig och jag lärde mig att ta hjälp av de Johansson, Johannadockor som de brukade använda. Även om mjukishunden Alfred, som kom som en födelsedagspresent på posten från min familj, snart tog över föreställningen. Den största utmaningen var att på tisdagskvällarna ordna gemenskapskvällar för gammal och ung. Samtidigt var det väldigt roligt att hitta på aktiviteter som kunde passa alla åldrar.

Johansson, Johanna 2

Dessa två somrar har gett mig så otroligt mycket och jag tror också att jag har fått betyda något för människorna i dessa församlingar. Vi har delat vardagen, men också glädjen och sorgen, jag har fått närvara vid barndop och fått biträda vid begravning. Jag har varit med barn, ungdomar, vuxna och äldre. Tänk att på detta sätt få kliva in och dela livet med församlingen. Helt enkelt fantastiskt!

Att vara sommarpastor handlar om en ny plats, nytt boende, nya människor, nya uppdrag, nya erfarenheter. Det handlar om en kort tid, kanske fem eller sex veckor, men det är en erfarenhet för resten av livet. Jag vill tacka de församlingar som under åren har gett oss pastorskandidater en möjlighet att prova på jobbet som pastor under några sommarveckor. Det är ovärderligt för oss!

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Att anställa en sommarpastor är ett tillfälle för alla församlingar som vill något mer. Att vara sommarpastor är också en enorm förmån för dem som förbereder sig för att bli pastorer. Tyvärr är det allt för få församlingar som är beredda att ge sommarjobb till pastorskandidater. Du kan läsa mer om sommarpastor här.

Vår viktigaste kallelse

Sjölander, Sara 2Från pastorskandidaten och gästbloggaren Sara Sjölander.

Vi som läser till pastorer känner en kallelse till det som inom kyrkan kallas särskild tjänst. Vi studerar för att kunna bli som herdar för människor – pastor är det latinska ordet för herde. Det vi gör i vår utbildning syftar till att vi så småningom ska bli goda herdar för människor.

I Ef 4:11-12 står det: ”Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp.”

Det kan vara lätt att i den processen glömma att den särskilda tjänsten är viktig – men inte viktigast. Det kan vara lätt att glömma att vår viktigaste kallelse är samma som för alla människor, kallelsen in i Guds kärlek, och att vi precis som alla andra människor är får som leds av den störste herden av dem alla. Ibland behöver vi påminnas om det.

Bjärka Säby

Det var med många känslor och tankar i kroppen jag en söndagseftermiddag i början av februari åkte hem från retreat- och samtalsdagar på Bjärka-Säby. Glädje, förundran, förhoppning, förvissning, längtan … Ord jag hört, tänkt och läst blandade sig med varandra – från naivitet till naivitet, doft av frihet, det är lätt att andas nära Gud, samma gamla nya jag, indifference, att nollställa sig själv inför kallelsen … Jag tänkte att jag var samma person som jag var när jag åkte samma sträcka, fast åt andra hållet, tre dagar tidigare men ändå lite förändrad.

Bjärka Säby 3

Jag fick under några dagar umgås med andra människor, med mig själv och med Gud. Vi gjorde det under tystnad, genom samtal och i bön. Vi åt tillsammans, sjöng tillsammans och borstade tänderna i tystnad bredvid varandra. Vi fick lyssna på människor som gått några steg längre på kallelsens väg än vi, vi fick ta del av deras tankar och känslor kring vad det är att leva nära Gud som pastor men framför allt som människa.

Bjärka Säby 4När jag åkte hem var det framförallt i en förnyad kärlek till Gud, i en förvissning om att han går vid min sida vart vägarna än bär och att han tror på mig även när min tro på mig själv och honom är svag. Därför är jag tacksam för dig som köper Årsringar eller lägger en extra slant i kollekten på bön- och offerdagen för pastorsutbildningen. Du ger möjlighet för oss pastorskandidater att fördjupa vår relation till Gud och till varandra, och det är nödvändigt för att vi så småningom ska bli goda herdar.

Bjärka Säby 2

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Genom försäljningen av tidningen Årsringar blir det möjligt för alla pastorskandidater att åka på retreat en gång per år till ett starkt subventionerat pris. De som läser på heltid på campus känner varandra ganska bra och får åka på en helt tyst retreat torsdag-söndag. I år låg den retreaten på S:t Davidsgården i Rättvik med Britta Hermansson som ledare.

De andra pastorskandidaterna känner inte varandra lika bra eftersom de läser nätkurser, gör studieuppehåll, läser på halvfart eller har ännu inte påbörjat studierna på THS. De åker på retreat- och samtalsdagar torsdag-söndag. Där råder tystnad första dygnet, men sedan har de möjlighet att samtala med varandra. I år låg de dagarna på Nya slottet Bjärka Säby med Peter Halldorf som ledare.

”Vi läser inte i 4 år för att peta Lasse Svensson”

Gillsjö, Gustav 4Från pastorskandidaten och gästbloggaren Gustav Gillsjö. Han är född och uppväxt i Alstermo i Småland och har innan pastorsstudierna läst musik.

Jag har hört skräckhistorier om utbildningar där alla studenter är ute efter de bäst betalda och meriterande jobben när de är färdiga. I dessa historier gömmer studenter böcker, eller river ut sidor ur dem, för att deras klasskamrater ska få sämre resultat på tentor och inlämningar. Det är historier om hur egoismen har gjort människor till fiender, snarare än framtida kollegor.

Jag har aldrig hört en sådan historia från någon som själv upplevt det. Men i mina tidigare studier inom musikvärlden fanns en slags rivalitet som uttryckte sig på andra sätt. Det kan vara svårt att glädjas när en klasskompis får ett samtal från Stockholms stora symfoniorkestrar, för det betyder att jag missade en chans att komma in på marknaden. Det kan vara svårt att glädja sig åt att min kollega vann provspelningen och därmed fick jobbet som jag övat inför i månader. Det är svårare att glädja sig med varandra när man inte har ett gemensamt mål, något att sträva efter tillsammans, när allting handlar om att vara bättre än andra.

Detta kan vara den största skillnaden mellan att plugga på THS jämfört med andra utbildningar. Att vi inte är här i första hand för vår egen skull. Vi läser inte i fyra år för att peta Lasse Svensson som kyrkoledare eller ta reda på vilken församling som ger högsta ingångslönen. Vi som läser till pastorer gör det därför att vi på olikaGillsjö, Gustav 3 sätt har upplevt att Herren vill använda oss, trots alla våra brister, för att sprida Guds rike. Vi pastorskandidater har alla samma mål! Vi är inte rivaler, inte fiender, inte ens bara kollegor. Vi är bröder och systrar – ett dreamteam!

Varje höst börjar detta dreamteam med att åka iväg fyra dagar på det vi kallar Svalkanhelg. En ny termin betyder att det har börjat nya studenter på THS som har en kallelse att bli pastorer i Equmeniakyrkan. Jag tror att denna helg är speciellt viktig för dessa. Det blir ett tillfälle att komma in i gruppen och förstå att vår kontaktlärare Rune inte är så farlig som han ser ut.

Svalkan 15Vi får umgås en långhelg och lära känna varandra genom samtal, måltider, lekar och andakter. Vi får i större och mindre grupper dela med oss vad det innebär att vara kallad till pastor – vår glädje, våra tvivel, våra gåvor, vad vi brinner för. Och vi får tillsammans be och lägga vår förberedelse för tjänst i Jesu kyrka i Hans händer. Låt oss kalla det för en väldigt from form av nollning.

Jag är otroligt tacksam för denna gemensamma rivstart på vårt nya läsår, för det gör en sak väldigt tydlig för mig – att vi kämpar tillsammans mot ett gemensamt mål. Vi är pastorskandidater som tillsammans förbereder oss för att tillsammans, sida vid sida, gå ut i tjänst i Equmeniakyrkan!

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

När du köper tidningen Årsringar på bön- och offerdagen (eller någon annan gång på året) gör du det möjligt för pastorskandidaterna att resa på Svalkanhelg varje höst. Pengarna som kommer in vid tidningsförsäljningen går nämligen till att bl a subventionera dessa helger. Vi brukar besöka en region och en lägergård inom denna region. Den regionala kyrkoledaren är med som en av ledarna. Programmet kan bestå av föreläsningar, gemenskap, andakter, samtal, lovsång, studiebesök, lek, presentationsrunda, nattvard och förbön. På söndag brukar vi avsluta med att medverka i olika gudstjänster.

Potatisgratäng och regionala kyrkoledare

Johansson, Marcus 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Marcus Johansson som är född och uppväxt i Stockholmstrakten och som varit ungdomsledare i Grindtorpskyrkan i Täby. Marcus läser ett femte masterår och forskar om den första metodismen i Sverige.

En kväll i oktober satt jag på THS och väntade. Kvällen innan hade jag varit där och samtalet med en av de regionala kyrkoledarna om min framtid och nu skulle jag äntligen förhoppningsvis få ett förslag på tjänst att söka.

Egentligen började resan månader tidigare, redan på våren. Inför det sista året av utbildningen får nämligen alla kandidater komma med önskemål om tjänst samt beskriva sin tro och teologi samt hur den relaterar till Equmeniakyrkans teologiska grund. Det vi skriver i dessa dokument blir sedan underlag till tre intervjuer med lika många olika personer på Equmeniakyrkans kansli i Alvik. Efter år av studier och en allt starkare längtan att få komma ut i tjänst var det både spännande och nyttigt att få sätta ord på hur jag nu såg på mig själv, min kallelse och kyrkan.

De personer jag mötte vid intervjun var samma personer som jag mötte vid antagningen och samtalen går till på ungefär samma sätt. I dessa samtal fick jag också stämma av att jag fullgjort de förväntningar som finns på oss pastorskandidater. Allt för att jag ska bli en så bra pastor som möjligt. Det är trots allt jag som i min roll som pastor kommer möta både glädje och sorg, liv och död. Därför är det självklart för mig att kyrkan vill samtala om och förbereda mig för det.

Ibland får jag frågan om vi blir tilldelade tjänster och det blir vi inte. Istället får vi förslag på tjänster att söka. Detta betyder att samfundet i största möjliga mån hjälper oss att hitta en passande tjänst men i slutändan är det alltid upp till den lokala församlingen att kalla och anställa oss.

Detta för oss tillbaka till kvällen i oktober.

PotatisgratängKyrkans regionala kyrkoledare, de av oss pastors- och diakonkandidater som har ett år kvar (tillsammans med eventuella respektive) samt de på kyrkans kansli som arbetar med utbildning samlades för att först äta mat tillsammans. Det finns nämligen inget som gör stämningen mer avslappnad än lite potatisgratäng!

Sedan följer en andakt och därefter en genomgång där de regionala kyrkoledarna presenterar de lediga tjänster som de i dagsläget känner till. Därefter får vi följa med en av dem och förhoppningsvis få ett förslag. Jag skriver förhoppningsvis för det är väldigt olika från år till år hur det går just denna kväll. En del av oss kan till exempel vara låsta geografiskt på grund av familj eller liknande och då är det inte alltid tjänsterna räcker till eller passar. Så var det även för min årskull. Något som dock i sammanhanget är väldigt häftigt är att det nästan alltid sedan brukar lösa sig under året. Åtminstone för oss pastorskandidater.

Därför vill jag passa på att slå ett slag för diakonerna här, för de är helt fantastiska! Ofta läser jag annonser efter pastorer och tänker att här skulle det passa mycket bättre med en diakon. Det finns så många saker som diakonerna är bättre förberedda för än oss pastorer, men framförallt så är det fantastiska människor som är särskilt kallade att tjäna i Guds rike! Vi behöver fler människor med gröna diakonskjortor i våra församlingar.

Så hur gick det för mig då? Jag blev föreslagen en tjänst i Region Öst som jag sökte och så småningom fick. I augusti börjar jag arbeta som pastor med ungdomsansvar i Linköpings Missionsförsamling.

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Med rösten som redskap

Karlsson, Johanna 6Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Karlsson. Hon är uppväxt i Skärkind på landet mellan Norrköping och Linköping och har varit ungdomsledare i Alvesta, Moheda och Hjortsberga missionsförsamlingar. Hon är utbildad socionom och parallellt med pastorsstudier arbetar hon med ensamkommande flyktingbarn i Finspång.

Jag gick i årskurs tre på lågstadiet och publiken var min klass. Det är det första offentliga framträdande jag minns att jag hade. Det var någon form av redovisning, men jag minns inte vad den handlade om, men däremot kommer jag ihåg att jag hade roligt, kände mig trygg och var väldigt nöjd efteråt. En härlig känsla helt enkelt.

Sedan dess har jag många gånger på ett eller annat sätt pratat inför olika grupper av människor. Det är inte alltid jag känt samma positiva känsla som då. Ibland har osäkerhet och andra negativa känslor snarare varit dominerande. Troligen har lyssnarna förstått det och därför inte tyckt det varit speciellt inspirerande att lyssna. Anledningen till att jag inte har känt entusiasm i det jag har att säga har nog oftast berott på att jag inte varit trygg. Det i sin tur har gjort att jag upplevt ett ointresse från lyssnarna och blivit än mer osäker, en ond spiral helt enkelt.

Karlsson, Johanna 7Att prata inför en publik handlar inte bara om att noga skriva ner det som ska sägas och sedan säga det. Nej, att framföra ett budskap berör hela min kropp och min personlighet. När jag ska tala inför en publik behöver jag bli bekväm, inte bara med det jag ska säga, utan också med mig själv. Jag måste våga vara ett med det jag ska säga och inta scenen med trygghet. Det gör att jag blir en engagerad talare som i sin tur skapar en engagerad publik.

Detta är något som röst- och taltekniken, vilket är ett ämne som ingår i pastorsutbildningen, hjälpt mig att inse och också gett mig verktyg att hantera. Ett sådant verktyg handlar om att stå stadigt på jorden, axelbrett isär med lätt böjda knän. Ytterligare andra handlar om att lära sig hantera magstödet och att kunna rör sig inom sitt eget röstregister.

Jag upplever att röst- och taltekniken är en av många viktiga delar i processen att som blivande pastor bli trygg i sig själv. Att få gå in i ett övningsrum och få personlig undervisning av någon som hör precis vad just jag behöver öva på, få läsa samma sak om och om igen, misslyckas och skratta, men inte bli kritiserad utan uppmuntrad och pushad är ovärderligt. Det gör att jag utvecklas och har möjlighet att bli mer och mer trygg med att förmedla ett budskap. Inom alla yrken finns olika tekniker som kräver övning. Inom pastorsyrket handlar en sådan teknik om att lära sig att använda rösten och kroppen för att framföra ett budskap på bästa sätt. Därför tror jag röst- och talteknik är ett omistligt ämne på schemat för en blivande pastor. Vem skulle vilja gå till en sjuksköterska som aldrig tidigare använt en spruta?

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Röst- och talteknik är ett av de ämnen på THS som bara de blivande pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan får del av. Det bekostas helt av de offergåvor som kommer in på bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen. Som lärare i ämnet tjänstgör EwaMaria Roos som är skådespelare och utbildad logonom på Stockholms Musikpedagogiska Institut. Hon har jobbat med skådespelare, företagsledare och politiker för att hjälpa dem med rösten. Ibland hör man henne läsa Dagens dikt i P1.

Våga fråga!

Wikström, Johan 4Från pastorskandidaten och gästbloggaren Johan Wikström från Tibro.

- Har du någon gång funderat över kallelsen till pastor? frågade hon.
Mitt svar var enkelt och instinktivt:
– Ja, det har jag.
Hon fortsatte: – Nå, vad har du svarat på det då?
– Jag har nog inte svarat, men om jag hade gjort det hade det nog inte varit positivt.

Det här är ett kort urklipp ur en minnessekvens som etsat sig fast i mitt liv. Den som jag talar med är min församlingsföreståndare och sedermera en av mina närmsta vänner, Britta Bolmenäs. Vi sitter på hennes kontor i Tibro missionskyrka, utanför fönstret är sommaren på väg att gå över i höst, men jag undrar om inte de där orden förändrade mitt liv mer radikalt än vad någon årstidsförändring kan göra med naturen.

Där och då var jag 22 år gammal och åren sedan studenten hade flutit iväg på ett sätt som bara åren kan göra. Jag hade på gymnasiet haft min framtid väldigt tydligt utlagd för mig, det var polis som gällde, jag ville vara med och göra skillnad. Efter ett par ansökningar till polishögskolan och lika många nej så hade jag hamnat i ett sorts vakuum där jag kände att jag inte visste vart jag kulle ta vägen i livet. Jag minns att jag tänkte mig både civilekonom, socionom och en massa andra yrken som var mer eller mindre omöjliga för mig.

Efter den där sensommardagen 2010 vändes mitt liv från att vara en färd med oklara vägar men ett relativt klart mål till en färd med betydligt klarare vägar och med ett starkare fokus på målet. Att Britta bekräftade min kallelse, som jag känt vid ett par tillfällen men då slagit undan, var avgörande för att jag skulle bejaka den. Dagens inlägg på den här bloggen handlar om just det, att aktualisera kallelsen.

Inom Svenska Missionskyrkan har de blivande pastorerna gett ut en tidning under många år. I början hade den ett annat men sedan kom den att heta Årsringar. Det är en tidning som på många vis kan uppfylla ett antal syften men som har ett tydligt mål: Att aktualisera kallelsen.

I år har jag fått äran att sitta med i redaktionen för tidningen, och att se den skapas och faktiskt bli till är en fascinerande process. Från de första skälvande stegen i en brainstorming där många realistiska och orealistiska idéer kommer upp till det att vi faktiskt säger: Nu går den i tryck, nu kan vi inte förändra något mer.

Årsringar15v10De senaste åren har varje tidning haft sitt tema och utifrån temat speglar vi sedan det mesta av innehållet. Årets tema är “Risk” och jag kan tänka mig att just det temat kan få en del personer att haja till, men vi vill lyfta något vi tycker är mycket aktuellt: Risken i att tro, risken i att svara ja på en kallelse och risken i att gå i tro.

Jag skulle vilja tipsa lite extra om två artiklar från det kommande numret av Årsringar. Dels artikeln om Pastor Saoud Bahhi från Syrien vars kallelse kan sammanfattas med ordet Risk. Dels artikeln om Skellefteå missionsförsamling som bestämt sig för att de måste satsa utanför kyrkans väggar. Dessa två artiklar är exempel på situationer där personerna tydligt klivit utanför sin box eller bekvämlighetszon, de har tagit en risk.

Om det är något vår kyrka behöver så är det fler personer som vågar ta risker, fler församlingar som vågar ta risker. Ja, att alla vi som utgör Equmeniakyrkan vågar ta risker för vår kyrkas skull.

Återigen, hade min pastor inte frågat mig om min kallelse hade jag nog inte skrivit detta inlägg. Det är otroligt viktigt att aktualisera kallelsen, och jag tror att vi bör göra det mer i våra församlingar.

I veckan kommer den färdiga tidningen att landa på THS. Visst vill din församling köpa en bunt för att kunna sälja vidare? Tidningen kostar minst 40:- styck men då är det så bra ordnat att hälften av vinsten går till pastorsutbildningen i de båda Kongostaterna och hälften till vår utbildning här i Sverige. Men vad är då vinsten per tidning kanske du undrar? Allt du betalar är vinst eftersom den är helt betald av fantastiska annonsörer, så inte en enda krona av det vi får in går till ett tryckeri eller en redaktion. Allt går till pastorsutbildning! Bra va?!

PS. Vill du beställa Årsringar? Kolla här hur du gör!

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Tidningen Årsringar har getts ut sedan 1967, men den hade legat nere i cirka 15 år när den väcktes till liv på nytt 2005. Innan namnbytet hade tidningen hetat Missionsskolan, och hade funnits åtminstone sedan 1950-talets början. Liknande tidningar har säkert också funnits inom Baptistsamfundet och Metodistkyrkan.

”Prata med Gud innan du pratar om Gud”

Linder, Maria 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Linder från Jönköping.

Smått nervös gick jag till stationen och åkte pendeltåg, tunnelbana och därefter buss för att komma fram till den församling inom Svenska kyrkan dit kosan styrde denna torsdag förmiddag i januari 2015. Det var dags för min första andliga vägledning.

Som pastorskandidat ska man ha jobbat i en församling, gärna innan man påbörjar utbildningen. Tjänst i församling innebär ett konstant utgivande och tjänande. Det är ett välsignat arbete för man får otroligt mycket tillbaka. Men man kan också ta slut när det blir för mycket.

För mig var det frustrerande att påbörja pastorsutbildningen i höstas. Från att ha varit ungdomsledare i fyra år och hållit andakter och bibelstudium varje vecka till att själv bli påfylld och få ta emot kunskap. Välbehövligt, men ovant.

En termin in på utbildningen får man dessutom välja mellan att ta emot andlig vägledning eller att ha en mentor. Mitt val föll på andlig vägledning, vilket innebär att några gånger per termin träffa en andlig vägledare (oftast pastor eller präst) som ger råd för livet med Gud. Det kan vara i form av andliga övningar, samtal om det man funderar på i tron just nu eller något helt annat.

Som pastorsstudent och som församlingsanställd är detta otroligt värdefullt. På föreläsningarna på THS pratar man mycket om Gud. Men det är viktigt att inte glömma bort att prata med Gud. I allt det som pastorsstudenter och pastorer ska hinna med på en vecka kan det vara svårt att få in rutinen med bön. Ska jag be på morgonen eller kvällen, på tåget eller hemma, under träningen eller i skolan? När man dessutom har andakter att planera där man ska ge ut till andra kan det kännas egoistiskt att lägga tid på sin egen gemenskap med Gud.

”Emellertid spred sig ryktet om honom alltmer, och stora skaror samlade för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. Men han hade dragit sig undan till öde trakter för att be.” Lukasevangeliet 5:15-16.

Jesus, Förebilden med stort F, hade fattat grejen. Det kommer alltid finnas tusen saker att göra, stora skaror människor som behöver praktisk hjälp och hjälp till att möta Gud. Men om man som pastor kommer med viljan att ge till alla dessa människor utan att själv ha fyllts på tar man slut snabbt. Man behöver först själv ha umgåtts med Gud, för att sen kunna hjälpa andra möta Gud.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att ta sig tid för Gud är aldrig egoistiskt. Det är det klokaste man kan göra. Behovet av andligt välpåfyllda människor i vårt samhälle är stort. Andens frukter i form av kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning behövs det alltid mer av. Och en pastor som inte ofta tar sig tid för bön är nog inte pastor särskilt länge till.

Andlig vägledning är ett sätt att checka av sitt böneliv tillsammans med någon annan. Har jag och Gud det bra? Kan vi få det bättre? Har jag fastnat? Har jag för höga prestationskrav i min bön? Det är en otrolig förmån att någon annan stöttar en i detta.

Hur min första andliga vägledning gick? Oerhört bra! Det var länge sen jag skrattade så mycket under en timmas tid. Jag ser fram emot nästa möte på torsdag.

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat. Programmet för Andlig vägledning bekostas helt av de gåvor som kommer in på bön- och offerdagen.

”Akta dig så du inte tappar tron på THS!”

Elenäs, Arvid 5Från pastorskandidaten och gästbloggaren Arvid Elenäs som går sitt tredje år på THS. Han bloggar om Andligt Forum som är ett av de program som finansieras genom kollekter på bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen.

Jag kommer från Örbyhus i Norduppland, och där började min kallelse till pastor att växa fram när jag var i 15-årsåldern. Det ledde till att jag efter gymnasiet gick en bibelskola och arbetade som ungdomsledare. När dessa två roliga och utmanande år var fullbordade och lagda till erfarenhetsbanken hade jag fyllt 21 år. Nu var det dags för mig att söka till THS för pastorstudier.

Jag hade fått höra en hel del om THS innan jag började. ”Akta dig så du inte tappar tron där”, var en inte helt ovanlig kommentar. Väldigt märkligt eftersom jag på THS inte hört talas om någon som tappat tron här. Men jag tror att fördomen om att en ung brinnande pastorsstudent skulle tappa tron på THS har att göra med rädslan för vad akademiska studier ska göra med bibeltexterna och de religiösa upplevelserna. Högskolestudierna behöver förhålla sig på ett speciellt sätt till dessa delar, nämligen på ett akademiskt sätt. Vilket innebär att vi måste förhålla oss så objektivt det går till skrifterna och historien. Själv har jag inga som helst problem med att vi måste förhålla oss akademiskt. Tvärt om tror jag det är bra.

Men att tro att detta skulle vara det enda THS erbjuder är också helt fel. Vi erbjuds flera träffar med bön, samtal och möten med goda yrkesförbilder. Vi har till exempel de dagliga andakterna i kapellet, våra teologgruppssamlingar en gång i månaden och så har vi Andligt Forum.

Andligt Forum är ett av de program som riktar sig särskilt till oss pastorskandidater, men som naturligtvis är öppet för alla studenter på skolan. Det enklaste sättet att beskriva samlingen är att säga att det är en föreläsning som följs upp med samtal i grupper.

Vi går igenom olika teman termins- och årsvis. När jag började på skolan handlade träffarna om våra lärares andliga resa. Där fick vi elever ofta en ny bild av lärarna. De är djupt troende personer som bärs av en kallelse. Sedan blev temat bön och nu är det andlig läsning.

Själv har jag inte varit så förtjust i temat andlig läsning eftersom det verkar ganska flummigt. Hur skiljer man egentligen mellan en vanlig läsning och en andlig läsning? Någon gång har jag fått det förklarat som att den andliga läsningen handlar om att läsa långsamt och att reflektera över sin läsning. Jag förstår att vi alla är olika och behöver olika saker och detta gäller även vår läsning. Det som jag kommit att se som andlig läsning är att läsa bibeltexten noggrant tillsammans med olika bibelkommentarer. Då känner jag mig nära texten och Jesus och får en förståelse för vad som står.

Trots att jag varit något skeptisk till temat så har två händelser under läsårets Andliga Forum berört mig särskilt. Den ena var när Ylva Eggehorn var på besök. Hon berättade om Befrielsekyrkan och om prästen Dietrich Bonhoeffer som miste sitt liv i nazismens Tyskland. Så radikalt och spännande att få ha honom som resesällskap i sin andliga läsning! Jag tyckte mig också höra att detta verkligen färgat Ylvas resa med Gud och hennes jordnära teologi.

Den andra händelsen som berört mig var när vi läste bibeltexter högt tillsammans i vår samtalsgrupp. Detta om något blev en andlig läsning. Vi fick ta del av varandras läsande och reflektion kring bibeltexterna, vilket betydde mycket för mig.

– – – – – – – – – – – – – – –

Elenäs, Arvid 6Dietrich Bonhoeffer

 

 

 

Finns det inte någon likhet mellan mig och Dietrich?

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.