Kategoriarkiv: Rune

Får vi komma?

dsc_8004_runewdalen_ek16_137x181Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Förra läsåret var vi med om ett svårslaget rekord. Vi besökte 113 församlingar i samband med bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen. Extra roligt var det att vi fick komma till många församlingar som inte haft besök från pastors- eller diakonutbildningen på många år.

Nu är det hög tid att boka in besök inför 2017 års bön- och offerdag. Den infaller den 12 mars, men det går förstås bra att istället välja något annat datum.

Vi kommer gärna! Men i första hand prioriterar vi de församlingar som inte hade besök förra läsåret, alltså vårvintern 2016.

dsc_0501

Vi som är villiga att komma är pastors- och diakonkandidater, lärare, rektorer och personal på skolorna samt ledamöter i antagningsnämnden. När det gäller pastorskandidaterna predikar de gärna. Så är det även med flera av diakonkandidaterna, men några av dem kanske känner att det räcker med ett vittnesbörd eller en hälsning från skolan. Flera av oss som gärna kommer är också beredda att berätta lite mer om utbildningarna vid kyrkkaffet och då även svara på frågor.

Det här är även ett viktigt tillfälle att aktualisera kallelsen till diakon och pastor. Två veckor efter bön- och offerdagen är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola).

bild-33-campus-bromma-1

Vi brukar säga att diakon- och pastorskandidaterna helst inte ska medverka i sina egna hemförsamlingar eller församlingar där de varit medlemmar. Det är en viktig del av utbildningen att få se nya församlingar som man inte haft kontakt med tidigare. Gärna i en annan geografisk del av Sverige, med ett annat fromhetsmönster och i en annan storlek än den egna hemförsamlingen.

Ni behöver inte betala något arvode utan endast reseersättning. Är resan lång kan er gäst också behöva någonstans att sova över.

Vi kan inte lova att vi kan ordna något besök, men vi ska göra vad vi kan, och ju förr ni hör av er desto större chans har ni. Blir det ett positivt möte för den gästande pastors- och diakonkandidaten kanske ni har större förutsättningar att lösa en vakans någon gång i framtiden.

Ni bokar oss genom att maila till mig, Rune W Dahlén, på e-postadress rune@ths.se. Och berätta då gärna vilken typ av besök ni vill ha. Önskar ni predikan eller information eller både och?

Vi lever på kontakterna med församlingarna! Utan den kontakten måste vi genast lägga ner utbildningen av pastorer och diakoner!

Hur många pastorer behövs egentligen?

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Igår kväll var vi många på Equmeniakyrkans teologgrupp på THS. Många pastorskandidater och många diakonkandidater. Tillsammans med de medverkande var det ungefär 45 personer samlade och lyssnade på intressanta råd och tips från anställda på Equmenia om vad man bör tänka på som församlingsanställd när man rör sig i de sociala nätverken på internet.

dsc_0502

En fråga som dyker upp när man möter alla pastorskandidater är hur många pastorer som behövs i framtiden i Equmeniakyrkan? Eftersom vi inte haft något svar på den frågan har vi famlat och gissat. Men nu har förre THS-läraren och docenten Sven Halvardson gjort en undersökning som ger oss mer underlag, även om det ändå finns osäkerheter kvar förstås.

Så här skriver Sven:

”På kort sikt täcks behoven i församlingarna med befintlig försörjning av medarbetare och nyrekrytering med nuvarande volym. På lite längre sikt behövs fler pastorer. Om det är där siktet ska tas föreslår jag en mindre utökning av antalet antagna pastorskandidater till, säg, 12 ‐ 18 årligen.”

Anledningen till att det behövs fler i framtiden är att många pastorer snart går i pension. Precis som i alla andra yrken finns det också ett antal pastorer som inte kommer att fortsätta inom det yrket fram till pension. Liksom det finns människor inom andra yrkesgrupper som kommer att sadla om och bli pastorer. Dessutom finns det pastorskandidater som upptäcker att de förstått kallelsen fel och som hoppar av under utbildningens gång, vilket gör att antagningsnämnden bör anta några fler än de 12-18 årligen som Sven nämner.

dsc_0501

Men hur många pastorskandidater har vi tagit emot de senaste åren? Ja, även det har Sven Halvardson undersökt genom att gå tillbaka allt ifrån antagningsnämndens första sammanträde i oktober 2012 och tre år framåt i tiden.

Antalet antagna pastorskandidater 2012-2015

Läsår Totalt Kvinnor Män
2012/13 17 10 7
2013/14 14 10 4
2014/15 8 3 5
TOTALT 39 23 = 59% 16 = 41%

Det kan ju verka dystert att antalet sjunkit för varje år. Men eftersom det nu gått ytterligare ett läsår kan vi lägga till några siffror och få följande tabell som är mer positiv:

Antalet antagna pastorskandidater 2012-2016

Läsår Totalt Kvinnor Män
2012/13 17 10 7
2013/14 14 10 4
2014/15 8 3 5
2015/16 14 11 3
TOTALT 53 34 = 64% 19 = 36%

Om vi tittar på ännu längre tid genom att lägga till statistik från Svenska Missionskyrkan, som var det största av de tre bildarsamfunden inom Equmeniakyrkan ser det ut så här:

Läsår Totalt Kvinnor Män
Svenska Missionskyrkan      
1998/99 14 5 9
1999/00 6 3 3
2000/01 8 4 4
2001/02 13 9 4
2002/03 26 12 14
2003/04 17 6 11
2004/05 14 7 7
2005/06 19 11 8
2006/07 20 11 9
2007/08 9 4 5
2008/09 17 4 13
2009/10 9 3 6
2010/11 12 9 3
2011/12 18 10 8
       
Equmeniakyrkan      
2012/13 17 10 7
2013/14 14 10 4
2014/15 8 3 5
2015/16 14 11 3
       
Totalt 255 132 = 52% 123 = 48%

Till Svenska Missionskyrkans statistik ska förstås Baptistsamfundets och Metodistkyrkans siffror fogas, men så långt jag förstått var det inga höga siffror. Det man tydligt kan se är dock att antalet nya pastorskandidater skiftar väldigt mycket år från år. En tillfällig nedgång bör därför inte leda till någon panik. Däremot har ju siffrorna sjunkit om man tittar över en längre tid, vilket gör det angeläget att ännu mer tala om Guds kallelse ute i församlingarna.

Och här är det oerhört viktigt att poängtera att rekryteringen inte bara kan skötas av några nationellt anställda, utan det är varje församlings och pastors uppgift att hjälpa människor att se sin kallelse. Eller annorlunda uttryckt: Gud har förstås kallat fler personer än de som svarat ja, och vi bör alla hjälpas åt att få de som är kallade att lyssna in denna kallelse och göra det möjligt för dem att gå.

Tittar man på varifrån de svenskfödda pastorskandidaterna kommer, och jämför med hur många pastorskandidater det borde ha varit i förhållande till antalet församlingsmedlemmar i varje region ser det ut så här.

Region Antal antagna pastorskandidater Antal pastorskandidater som borde ha antagits i förhållande till antalet församlingsmedlemmar i regionen
Nord 1 1
Mitt 3 4
Svealand 8 6
Stockholm 2 5
Väst 11 10
Öst 9 8
Syd 2 2
Totalt 36 36

Det man kan se är alltså att rekryteringen gått över förväntan i region Svealand (där för övrigt samtliga åtta pastorskandidater kommer från Värmland), region Väst och region Öst, medan rekryteringen gått sämre i region Mitt och framför allt i region Stockholm. Varför rekryteringen gått så dåligt i just Stockholm, där utbildningen ligger, återstår att analysera tillsammans med Stockholmsförsamlingarna.

Vi gläds förstås också över de nysvenskar som blivit pastorskandidater, och skulle önska att deras antal var ännu större.

I Sven Halvardsons utmärkta rapport finns det betydligt fler intressanta siffror och analyser, och där handlar det inte bara om pastorer utan också om diakoner. Jag rekommenderar därför alla intresserade att läsa vidare i rapporten som återfinns här.

Nya medarbetare

Så är då det nya läsåret påbörjat. Lärare och personal på THS var samlade på Marielund ute på Ekerö för ett par veckor sedan, då med fler medarbetare än någonsin. Och för en vecka sedan startade studenterna. Ett 70-tal var antagna till första året i det teologiska programmet och över 40 registrerade sig första dagen, vilket är ett mycket bra resultat.

I välkomstprogrammet på måndag förmiddag talade rektor samt en student från programmet Mänskliga rättigheter och en från det Teologiska programmet. Teologistudenten var Elin Harrysson från Årjäng, som är pastorskandidat i Equmeniakyrkan (se bild under fliken Bilder/film). Tre ungdomar från musiklinjen på Bromma folkhögskola spelade och sjöng.

DSC_0200Redan dagen därpå hade Equmeniakyrkans teologgrupp sin första träff med ett 30-tal deltagare, varav flera nya på THS. Då blev det tårtfika eftersom vi avtackade en medarbetare och välkomnade en annan. Under ett år har Charlotte Höglund arbetat halvtid med teologgruppen, vägledningsåret och rekrytering av nya pastorskandidater. Nu har hon valt att gå tillbaka till pastorstjänst i Immanuelskyrkan i Stockholm. Vi kommer att sakna henne! Hon har haft en fantastisk förmåga att skapa kontakt och leda andakter. Det andliga forum hon ledde på THS var nog ett av de bästa i skolans historia.

DSC_0195

Under ett år blir det nu en tillfällig lösning, där Britta Hermansson på 25 % tar ansvar för besöken hos pastorer i Vägledningsåret. Britta har tidigare haft tjänsten under en tvåårsperiod, och känner därför de nya pastorerna. Charlotte Höglund kommer att lånas ut av Immanuelskyrkan för att vara med på en övernattning och en retreat med diakonerna och pastorerna i Vägledningsåret.

DSC_0198Linnéa Lidskog och Charlotte Höglund

Som ny medarbetare för teologgruppen och för rekrytering har Linnéa Lidskog lovat att ställa upp ett år på 25 %. Linnéa är själv utbildad på THS för några år sedan och har hunnit med att bland annat vara pastor och föreståndare i Tumba, och sedan 2013 är hon barn- och ungdomskoordinator i Equmenia. Det är en stor glädje att Linnéa med kort varsel kunnat rycka in och arbeta med uppgifter som hon är väl lämpad för. Vi är också glada för kopplingen mellan THS och Equmenia.

DSC_0202

Liksom tidigare finns Rune W Dahlén som utbildningssekreterare på 75 % med ansvar för antagningsnämnden, teologrupper, rekrytering etc. Övriga 25 % arbetar han vidare som lärare på THS.

Närmast på programmet för teologgruppen står en offentlig bokloppis på THS den 12-14 september (öppet kl 8.30-17.00 varje dag) samt en resa med alla pastorskandidaterna till Gotland den 22-25 september. Söndagen den 25 september medverkar pastorskandidaterna i gudstjänster i Visby, Hemse, Garda, Väte och i Suderkyrkan på södra Gotland.

Rune W Dahlén

Men vilka var dom?

Från Rune W Dahlén.

För ett par dagar sedan ordinerades tolv pastorer i  Equmeniakyrkans kyrkokonferens. Vilken fest det var! Jag var som vanligt fylld av olika känslor – stor tacksamhet i först hand, men också vemod eftersom jag under flera år varit deras kontaktlärare och delat glädjeämnen och bekymmer med dem.

Många har läst deras namn och många var med och såg dem i gudstjänsten, antingen på plats eller via länk.  Men vilka är de egentligen? Var kommer de ifrån och hur ser deras liv ut?

Här har jag försökt att kort sammanfatta något om var och en, och det finns även länkar till blogginlägg där de skrivit och där ni kan se deras foton. Jag skulle önska att du läser under bön för var och en av dem.

Ordination 2016

Ivani Ahlberg är född och uppväxt i Brasilien. Hon har en lärarutbildning, flera års psykologstudier samt två års teologistudier vid ett seminarium i São Paulo. Hon gifte sig med en svensk man och de flyttade till Sverige. Efter praktik i Uppsala Baptistförsamling blev hon pastorskandidat inom Baptistsamfundet och har nu läst på THS i fyra år. Under detta läsår är hon anställd på vikariat som pastor och föreståndare i Björksäterkyrkan i Bålsta, och söker ny tjänst inför hösten. Läs mer här!

Johanna Buller bodde som barn i Uppsala och Göteborg. Hon jobbade en sommar inom Svenska kyrkan och sedan som ungdomsledare i Saronförsamlingen i Göteborg. Efter ett år på bibelskola och arbete som bl a butiksbiträde och lärarvikarie läste hon på Johannelunds teologiska högskola i tre år och på ett college i Oxford i ett år. Sedan 2012 arbetar hon som barn- och ungdomspastor i Fiskebäcks missionsförsamling och parallellt med det har hon kompletterat sina studier med kurser vid THS. Läs mer här och här!

Linnea Dyne kommer från Göteborg och blev i tonåren med i Furulundskyrkan i Partille som är en samarbetskyrka mellan EFS och Svenska kyrkan. Hon har gått UMU:s lärjungaskola och en ledarutbildning på Helsjöns folkhögskola vars huvudman är Svenska kyrkan. I Furulundskyrkan har hon gjort praktik och varit anställd som församlingspedagog. Sina teologiska studier började hon på Göteborgs universitet och på THS har hon tagit en master i teologi. Under studietiden har hon varit sommarpastor i Västerås en sommar. Hon är nu anställd som pastor med ungdomsinriktning i Vidablickskyrkan i Norrköping. Läs mer här!

Johanna Fredrixon är uppväxt i Umeå. Hon kom med i ungdomsarbetet inom EFS men gick sedan över till Svenska kyrkan. Under besök i Taizé fördjupades hennes gudsrelation. 2008 började hon läsa teologi vid Umeå universitet med inriktning mot att bli präst. Men hon kunde inte riktigt dela församlingssynen i Svenska kyrkan och blev istället medlem i Hedlundakyrkan som är en del av Equmeniakyrkan. De teologiska studierna har hon kompletterat på THS parallellt med att hon sedan 2012 arbetat som pastor i Ingarps Missionskyrka. Hon är gift och har tre barn. Läs mer här!

Karin Fritzson kommer från Stockholm, eller närmare bestämt Trångsund. Hon konfirmerades i Svenska kyrkan och kom sedan med i ungdomsarbetet i en Pingstkyrka. På Södra Vätterbygdens folkhögskola läste hon bibellinjen och gjorde ett praktikår som ungdomsledare i Finspångs missionsförsamling. Hon läste sedan vidare på fritidsledarlinjen och den diakonala linjen på Lidingö folkhögskola innan hon ordinerades som diakon 1998. Därefter har hon arbetat som diakon i Norrtälje och i Abrahamsbergskyrkan. Hon har haft stort förtroende i Missionskyrkan som bl a ledamot i Sociala missionens styrelse, Församlingsrådet och Ansvarsnämnden samt som ordförande i Diakonernas riksförbunds styrelse. På THS har hon läst in en teol kand och söker nu pastorstjänst. Hon är gift med Arne som också är pastor. Läs mer här!

Johanna Johansson och hennes man började hösten 2008 att följa med sin dotter till Hökerums Missionskyrka under hennes konfirmationstid. På våren förstod hon hur viktig Jesus är och så småningom blev hon medlem i församlingen. Men redan innan hon blev medlem upplevde hon en kallelse att predika. Hon har jobbat på ett postorderföretag, men även som laboratorieingenjör efter att hon utbildat sig till kemiingenjör. Efter att ha gått distriktets lekmannautbildning började hon läsa på THS. För att få mer erfarenhet har hon jobbat i missionsförsamlingarna i Rävlanda och Hökerum samt varit sommarpastor i Edsbyn och Arbrå. Nu har hon tjänst som pastor i Tvärred och Liared. Läs mer här!

Marcus Linds familj brukade åka på Torpkonferensen och där lämnade Marcus sig till Gud i de yngre tonåren. Han studerade ett år på KTH för att bli civilingenjör men tog ett uppehåll för att läsa på Credoakademin. Därefter blev han ungdomsledare i sin hemförsamling Grindtorpskyrkan i Täby som samarbetar med Pingströrelsen. Våren 2009 var han volontär på ett center för föräldralösa barn i Kenya. När han samma höst började läsa på THS var han ännu inte pastorskandidat, men blev det drygt ett år senare. För att lära känna Equmeniakyrkan lite mer har han varit sommarpastor i Degerfors och Tranås och även varit anställd på deltid i S:t Peter i Stockholm. Efter fyra år på THS läste han in en master i teologi i Uppsala och flyttade sedan med sin fru till Linköping där han är pastor med inriktning på barn, ungdom och student. Läs mer här!

Karen Magnin Andersson är född i Schweiz och bodde under sin uppväxttid även i Österrike och England innan hon flyttade till Sverige. Hon utbildade sig till officer inom Frälsningsarmén och arbetade på kårerna i Jönköping, Norrtälje och Sundsvall. Sedan flyttade hon och hennes man till Östergötland och blev medlemmar i Vikingstads missionsförsamling. Karen har drivit familjehem och har haft ett företag ihop med sin man. Hon har också varit engagerad i böneteam inom Teamevangelisation och Framtidens evangelister. Under utbildningstiden på THS var hon sommarpastor i Motala två år i rad och nu är hon pastor och föreståndare i Equmeniakyrkan i Nävlinge-Rickarum i Skåne. Läs mer här!

Oscar Marklund är född och uppväxt i en liten by utanför Herrljunga. När han var i 8-10-årsåldern var han på ett möte där några elever från Teologiska Seminariet på Lidingö medverkade, och från den stunden ville han bli pastor. Efter gymnasiet arbetade han som lagerarbetare och butikssäljare ett par år och blev sedan ungdomsledare i Lidköping i fem terminer, parallellt med arbete på en möbelfirma. Hans fru ville läsa en lovsångsledarutbildning på North Park i Chicago och Oscar passade då på att läsa teologi vilket så småningom ledde fram till en Master of Art in Christian Formation. Väl hemma i Sverige vikarierade han som ungdomspastor på Donsö i två år innan han på THS kompletterade sina teologiska studier. Efter att ha vikarierat som pastor med ungdomsinriktning i Sävedalens missionsförsamling i Göteborg har han nu blivit föreståndare i samma församling. I familjen finns numera även två barn. Läs mer här!

Gunilla S Olofsson är född i Göteborg men familjen flyttade senare till Lilla Edet där Gunilla gick med i missionsförsamlingen när hon var 13 år. Hon utbildade sig till jurist och var i flera år delägare i en juristbyrå. Under perioder har hon också läst vidare och arbetat deltid inom vården och som lärarvikarie samt jobbat politiskt. Läsåret 2009/10 gick hon distriktets lekmannautbildning och började sedan läsa på THS. Under utbildningen har hon varit sommarpastor på Värmlandsnäs. Hon är gift och mamma till tre vuxna barn, och arbetar deltid som pastor och föreståndare i sin hemförsamling i Lilla Edet. Läs mer här och här!

David Wedegård kommer från Vårgårda och tog ett beslut att följa Jesus när han var 13 år. Musiken har alltid betytt mycket för honom och han har dels spelat i Nardus som i flera år stod för musiken på ungdomsmötena på Hönökonferensen, dels i ett kristet metalband. I flera år har han arbetat på olika bemanningsföretag samt inom koncernen Autoliv. Under ett bibelskoleår på Örebro Missionsskola började han ta det kristna livet mer på allvar och året efter praktiserande och vikarierade han som ungdomspastor i sin hemförsamling. På THS har han läst på heltid i fyra och ett halvt år och under den tiden även varit sommarpastor i Degerfors, Tranås och Nyköping. Sedan nyår 2015 arbetar han som pastor i Jakobsbergskyrkan i Järfälla. Han är gift och har ett barn. Läs mer här!

Bengt Åkesson är född och uppväxt i den lilla byn Rickarum i Skåne. Han fick tidigt en barnatro och i tonåren förstod han att Gud ville ha en personlig relation till honom. Han lämnade sig då till Gud och blev medlem i missionsförsamlingen. Under några år bodde han i Lomma men flyttade sedan till föräldragården i Rickarum där han bor med sin hustru. I familjen finns fyra barn varav några hunnit flytta hemifrån. Under många år har han arbetat inom näringslivet, så småningom på chefsnivå med många utlandsresor. I början på 1990-talet gick han distriktets lekmannautbildning och har sedan dess predikat mycket och haft ledande uppgifter i sin hemförsamling. Kallelsen till pastor har funnits latent länge, och för några år sedan började han läsa på THS. Nu arbetar han som pastor och församlingsutvecklare i Region Syd på deltid, parallellt med arbete på gården. Läs mer här och här!

I gudstjänsten ordinerades även åtta diakoner, och de är självfallet lika viktiga och lika stora gåvor till kyrkan. Men de har jag inte varit kontaktlärare för och därför vågar jag mig inte på att beskriva deras liv och kallelse. Men här är namnen: Karin Henningsson, Peter Karlbom, Lise­‐lott Karlsson, Maria Lundgren, Maria Lundin, Sara Löfstedt, Elisabeth Rydsmo, Johanna Vingren.

Till sist mottogs tre pastorer från andra samfund: Rimon Murad, Jakob Olofsgård och René Sköld.

Bed också för diakonerna och de som mottogs som pastorer från andra samfund!

Blivande pastorer gör praktik bland hemlösa

THS och Equmeniakyrkan har tillsammans beslutat att de blivande pastorerna ska genomföra en praktikperiod bland hemlösa under sin studietid. Pastorskandidaterna behöver få se verkligheten sådan den är och under en tid dela de förhållanden som så många hemlösa i Stockholm upplever natt och dag.

En längre tid har samtal förts om en sådan här praktikperiod, och nu har planerna kommit så långt att det är dags att offentliggöra dem. Tanken från början var att pastorskandidaterna skulle tillbringa tre veckor tillsammans med hemlösa. Det är den tidsperiod som är vikt för så kallad verksamhetsförlagd utbildning (VFU) i församlingar de tre sista åren. Dessa VFU-perioder skulle nu kompletteras med en praktikperiod bland hemlösa under första läsåret.

Men vi tar det från början – en lång resa som inte slutade riktigt där den började.

512px-Middle_Age-road
En hel rad frågor behövde lösas, vilket gjorde att praktikperioden kom att förkortas. Bland annat var det en försäkringsfråga. Det försäkringsbolag som står för studenternas försäkring chockhöjde premien eftersom de ansåg att det var för stora risker att låta pastorskandidaterna bo där uteliggarna finns.

”Hur skulle det se ut?”, frågade försäkringsbolaget. ”Nästan vad som helst kan ju hända. Inga människor kan ju bo som de hemlösa.” När Trassenheide,_Die_Welt_steht_KopfTHS lite försynt påminde om att de hemlösa faktiskt är människor och att det även finns norskar som bor där ingen kunde tro att man kan bo, svarade bolaget att så är det kanske, ”men de hemlösa är ju inte som oss andra”. THS tyckte att just det svaret var skäl nog för att pastorskandidaterna behövde få träffa hemlösa, eftersom både kyrkan och högskolan är helt överens om att de hemlösa är just precis som alla andra, med samma behov och känslor, rädslor och glädjeämnen.

Efter långa förhandlingar skedde en förlikning med försäkringsbolaget, vilket innebar att praktikperioden kortades ner till två veckor, samt att alla pastorskandidater skulle ha ett överlevnadskit med sig. Det handlade om ett bekvämt liggunderlag och en varm sovsäck, ett överfallslarm och en GPS.

Wild_and_Watson_in_sleeping_bag_tent_on_sledge_journey

Men inte bara försäkringsbolaget reagerade, utan också Socialstyrelsen. De menade att man inte kan utsätta svenska studenter för så stora faror som att umgås med hemlösa. Det är omänskligt, sa de i ett uttalande. Tänk om pastorskandidaterna blir tvungna att sova utomhus, eller på något ställe där det är dragigt eller tvärtom luktar instängt. Men även här skedde en förlikning.  Maskin_från_Emils_utställning_i_GöteborgTHS minskade praktikperioden till en vecka och gick med på kraven att studenterna även skulle ha tält med sig, samt en speciell apparat som kunde mäta syremängden och draghalten i luften. Dessutom skulle en medicinlåda tas med, innehållande medikamenter mot de vanligaste sjukdomarna, såsom huvudvärk, förkylning och skoskav. Likaså en matlåda med 6-8 smörgåsar.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) tillfrågades om det gick att få högskolepoäng för den här praktikperioden, och det bemöttes faktiskt positivt. Men bara på vissa villkor. Nämligen att studenten först skulle läsa minst 30 hp i något av de språk som är vanligast bland hemlösa, t ex romanes. Eftersom THS inte hade någon möjlighet att ge sådan undervisning beslöt man att praktikperioden skulle läggas som en del av den pastorala formationen och därmed inte vara studiemedelsberättigad. Det gjorde också att praktikperioden fick dras ner till sex dagar.

Även studenternas intresseorganisation SFS, Sveriges förenade studenter, hade synpunkter. De hade inget principiellt emot en praktikperiod bland hemlösa, men de menade att sådana experiment inte får äventyra studenternas välfärd. Välfärden för studenterna är redan så pass låg att den under inga omständigheter får naggas i kanten. Det är så oerhört ont om studentbostäder i Stockholmsområdet, så har man fått ett studentrum kan man inte bara lämna det för att bli hemlös under sex dagar. I så fall finns det andra studenter som vill ha rummet. Det försvårar också statistiken om en student både hyr ett studentrum och registreras som bostadlös.

Kath. Jungendheim St. Martin in Frankfurt am Main/Unterweg Lehrlingszimmer

Studenterna bör även ha betalt för att genomföra en sådan här praktikperiod när de nu inte kan få studiemedel. Välfärden får som sagt inte sänkas. Den här frågan förhandlades länge och parterna enades till slut om att praktiken bara skulle vara fem dagar och att bara de pastorskandidater som kunde visa intyg på att de under praktikperioden hyrde ut sitt studentrum åt någon hemlös student kunde få genomföra praktiken. Equmeniakyrkan sa också att i värsta fall får kyrkan avlöna pastorskandidaterna under perioden. De skulle i så fall bli projektanställda och få en vanlig akademikerlön som de får betala skatt på.

Någon pastorskandidat kände sig obekväm inför tanken att få lön för att praktisera bland hemlösa och fattiga människor. ”Kan inte de hemlösa istället få den lönen som en gåva”, sas det. Men SFS framhöll att man som student inte kan avstå sin välfärd bara för att några har det sämre ställt. Det är först när man själv har det riktigt bra som man kan börja tänka på andra. Så är det också på flygplanen om luften skulle ta slut – först får man sätta på sig sin egen syremask innan man kan hjälpa medhavda barn. Pastorskandidaterna tyckte i och för sig att liknelsen var bra eftersom de kände att det var som att ha en mask av medmänsklighet att praktisera med full lön bland hemlösa. SFS kontrade med att det är bättre med en mask för ansiktet än mask i magen om de gastronomiska förhållandena skulle bli för svåra och realistiska. ”Om vi ger efter på denna punkt kommer utbildningsdepartementet att hävda att när det ändå finns studenter som frivilligt avstår både studiemedel och bostad så bör vi kunna sänka standarden för alla studenter. Och då är välfärden hotad och vi kommer att få ett kaos och en hemlöshetskatastrof bland studenter som för Sverige tillbaka till medeltiden.” Så sades det.

Chaos_(6930838882)

Utbildningsdepartementet fick därmed nys om historien och la sig i planerna. De menade att praktik i all ära, men studenterna måste kunna läsa böcker under terminernas alla dagar. De krävde därför att pastorskandidaterna i sitt bagage skulle ha en rejäl pannlampa, en hopvikbar och sittriktig stol samt hörselskydd. De behövde också kunna koppla upp sig mot kurshemsidor och får aldrig vara längre från ett bibliotek än 500 meter.

Bild 55. BiblioteketTHS fick vika sig på den här punkten vilket gjorde att praktikperioden bara blev fyra dagar. I samband med att man på en karta ringade in de områden som ligger tillräckligt nära bibliotek började Stockholms stad att visa ett visst intresse. ”HEMLÖSA?”, sa de med stor förvåning och inte så lite uppbragta. ”Det finns inga hemlösa i Stockholm!” Och när THS ändå pekade ut någon hemlös på gatan sa representanterna för Stockholms stad att ”Jaså, ni menar såna! De kallar vi inte hemlösa, det är ett fult ord. De kallas istället för appartementsupplikanter, för att de inte ska känna sig nedvärderade och ifrågasatta. Det är ju viktigt att även appartementsupplikanter ska känna att de har en trygg plats i samhället, eller en hemvist om man så vill.”

I den debatt som uppstod saknades dock inte positiva röster. En reklambyrå tyckte att det var en strålande idé och ville gärna gå in och sponsra hela projektet. Bland annat ville de låna ut bilar med reklambyråns logga, THS-fisken och Equmeniakyrkans kors. Varje pastorskandidat skulle få sitt eget namn på bildörren och någon reklamslogan, t ex ”Utan hem men inte utan bil”, ”Min Volvo är mitt hem” eller ”Inte hemlös i praktiken men på praktiken”. TV 5 ville göra en jättegala i Globen därifrån pastorskandidaterna skulle sändas ut i den hemlösa djungeln tillsammans med ljudtekniker och kameramän så att publiken kunde följa deras strapatser. Man skulle också kunna rösta ut pastorskandidater som smygsov på vandrarhem eller på annat sätt inte var hemlösa nog. Kvar till sist skulle den hemlösaste stå som segrare. Priset skulle vara en exklusiv Ivana_Kobilca_-_Kofetaricavilla med gott om utrymme. Även en klädkedja visade intresse för att billigt erbjuda profilkläder. Deras slogan skulle vara ”Hellre hemlös än byxlös”. En restaurangkedja erbjöd sponsring under devisen ”Jesus föddes hemlös – krubba hos oss!” Ett kaffebolag lovade att skänka kaffe till pastorskandidaterna som de i sin tur kunde få bjuda andra på, samtidigt som företaget vädrade morgonluft för sin gamla slogan som de tänkte ändra till: ”När du gör ett oväntat besök.”

Både Equmeniakyrkan och THS förhöll sig dock väldigt avvaktande till alla dessa erbjudanden. Och när en hemslöjdsfirma (hur kan man ha hemslöjd om man är bostadslös!?) även ville köpa rättigheten att virka små hemlösa pastorskandidatsdockor sa man ifrån på skarpen: ”Varför sponsrar ni inte de hemlösa med bostäder när ni nu tycks ha så gott om pengar!?” Jo, företagen skulle gå hem (!) och fundera på det, men sedan hörde de inte av sig mer. Det verkade inte som att idén hade gått hem. För att minska uppmärksamheten kring praktiken beslutade THS att dra ner antalet praktikdagar till tre.

EU var en av de starkaste kritikerna. Först reagerade de över att THS och pastorskandidaterna fått en idé som EU inte ens kommit på att stifta lagar och utfärda direktiv mot. Talesmän för EU menade att det i sig borde vara straffbart. Men sedan blixtinkallade de några – oklart vilka – som snabbt utfärdade direktiv som resulterade i starka begränsningar i rätten att praktisera bland hemlösa. Det innebär för det första att praktikperioden måste vara mindre än tre dagar, vilket gjorde att THS fick dra ner perioden till två dagar. Man får inte heller passera någon sockengräns för att uppsöka de hemlösa. När THS ifrågasatt denna regel svarade EU med att sätta ut gränsvakter. THS svarade i sin tur med att kontakta hemlösa inne i Stockholm för att få dem att, så att säga, bosätta sig i Bromma socken. Men det hjälpte inte eftersom EU då började forsla hemlösa i andra riktningen. För varje ny hemlös från Stockholms innerstad som passerade Bromma sockengräns plockade EU upp en av socknens egna hemlösa och förvisade dem ut ur socknen. Det här kostade förstås väldigt mycket pengar, och därför frågade Equmeniakyrkan om inte de pengarna istället skulle kunna satsas på bostäder till de hemlösa. Men då svarade en EU-representant att ”nej men hallå, det har vi faktiskt 37 lagar som omöjliggör”.

1024px-Insida_av_Visby_ringmurInte nog med det! En politiker från ett parti vars namn vi inte nämner hotade med att sätta taggtråd utmed gränsen, och en av partiets mer vidlyftiga sympatisörer började yra om att bygga en mur runt socknen. Partiledaren i det nämnda partiet (vars namn vi inte nämner, som nämnts) sa först att politikern skulle uteslutas från partiet, men ändrade sig sedan och menade att lite taggtråd har väl aldrig någon dött av.

EU:s nya direktiv innebar även att pastorskandidaterna skulle ha hjälm, flytväst och livlina med sig. Varje pastorskandidat skulle också ha en egen guide. Dessa guider skulle hämtas från diakonutbildningen på Bromma folkhögskola och de skulle ha rosa kepsar på sig med några blinkande dioder för att pastorskandidaterna inte skulle tappa bort dem. De är så inne i teologiska studier att de lätt går/gör bort sig.

Till sist reagerade även Polismyndigheten. De sa mycket bestämt ifrån att de inte ville ha fler bostadslösa utan färre. ”Hemlösa sover ofta på farliga ställen och ibland även på olagliga. Det finns även kriminella personer bland de hemlösa.” THS svarade att det finns väl bra och mindre bra folk i alla grupper av människor och att det ju inte kan hindra att man möter dem som just människor. Polismyndigheten var dock obeveklig – pastorskandidaterna får inte sova bland de hemlösa, inte ens med hjälm, pannlampa, sovsäck, liggunderlag, tält, hopvikbar och sittriktig stol, överfallslarm, hörselskydd, GPS, livlina, medicinlåda, flytväst, matlåda, guide och en speciell apparat som mäter syremängden och draghalten i luften.

Rast_vid_forshuvudet_ovanför_Bieliteforsen_under_en_färd_1895_till_vårhelgen_i_Fantomakke_-_Nordiska_Museet_-_NMA.0048681

Så i detta läge verkade hela idén med praktiken gå i stöpet.

Men det var då det vände!

En pastorskandidat undrade lite försynt om man inte kunde tänka tvärtom, så att hemlösa kunde praktisera hos studenterna. Och som genom ett trollslag började ett energiskt nytänkande på alla håll. En unik lösning kom till stånd där alla instanser plötsligt började samverka.

Stockholms stad kommer helt enkelt att bygga bostäder nära THS åt de hemlösa. Socialstyrelsen bidrar med smörgåsar och annan mat. Polisen kommer att söka upp alla hemlösa och gratis skjutsa alla som vill till de nya bostäderna. Utbildningsdepartementet kommer att ge THS 150 nya studieplatser för att de hemlösa ska kunna börja studera och UKÄ kommer att ge examensrättigheter i bland annat romanes. Försäkringsbolaget utlyser stipendium för hemlösa studenter. SFS utlovar gratis sjukvård och EU bidrar med ett stort ekonomiskt projektbidrag som över en natt gör THS till den rikaste högskolan i landet.

DSC_0833

Hela frågan om pastorskandidaternas praktik bland de hemlösa har därmed blivit en sjusärdeles framgångssaga. Praktikperioden bland hemlösa blev i praktiken en gemenskap mellan människor med olika bakgrund och olika erfarenheter, där ingen är varken färglös eller bostadslös. En dröm blev sann och sagan slutade som sagor ska sluta: Alla blev lyckliga. Och i högskolevärlden höjs THS till skyarna, vilket gör att förkortningen THS numera uttolkas som den TokHyllade Skolan.

Rune W Dahlén

De flesta fotona är tagna från Wikimedia:  Vägen: Sten Porse. Upp- och nervända huset: Backkratze. Sovsäckarna: State Library of New South Wales Collection. Apparaten: Larnslarns. Studentrum: Rolf Unterberg. Kaos: Image Copyrights by Moyan Brenn.  Kaffe: konstnär Ivana Kobilca, National Gallery of Slovenia. Mur: Artifex. Hjälm: Nordiska museet.
Biblioteksfotot: Equmeniakyrkans arkiv. EU-skylten: Foto av Rune W Dahlén.

Vi kommer mer än gärna!

Kopia av Tårtkalas 2Vi lever på kontakterna med församlingarna! Utan den kontakten måste vi genast lägga ner utbildningen av pastorer och diakoner!

Söndagen den 13 mars 2016 är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Vi från Campus Bromma (Teologiska högskolan, Stockholm och Bromma folkhögskola) brukar då vara ute i ett hundratal församlingar för att predika och vittna. Jag som skriver denna hälsning har varit ansvarig för kontakterna mellan församling och skolor de senaste sex åren. Och det jag nu börjar upptäcka är att det är ungefär samma hundra församlingar som alltid frågar efter våra besök.

Det säger mig två saker:

1) Besöken brukar vara uppskattade. Så roligt – det gläder oss verkligen!

2) Vi borde besöka även andra församlingar i Equmeniakyrkan. Det vill vi gärna!

IMG_0643

Därför har jag gått ut lite tufft och säger till många av de församlingar som återkommit flera år i rad att vi prioriterar inte dem lika högt i år. Istället vill vi besöka andra församlingar.

Så min fråga är: Får vi komma till er?

Kopia  av Tårtkalas 4Vi som är villiga att komma är pastors- och diakonkandidater, lärare, rektor och personal på skolorna samt ledamöter i antagningsnämnden. När det gäller pastorskandidaterna predikar de gärna. Så är det även med flera av diakonkandidaterna, men några av dem kanske känner att det räcker med ett vittnesbörd eller en hälsning från skolan. Ni bokar oss genom att maila till mig, Rune W Dahlén, på e-postadress rune@ths.se. Och berätta då gärna vilken typ av besök ni vill ha.

Fässberg Norrhall, Maria 4Vi brukar också säga att diakon- och pastorskandidaterna helst inte ska medverka i sina egna hemförsamlingar eller församlingar där de varit medlemmar. Det är en viktig del av utbildningen att få se nya församlingar som man inte haft kontakt med tidigare. Gärna i en annan geografisk del av Sverige, med ett annat fromhetsmönster och i en annan storlek än den egna hemförsamlingen.

IMG_5156

Ni behöver inte betala något arvode utan endast reseersättning. Är resan lång kan er gäst också behöva någonstans att sova över.

Om inte datumet 13 mars fungerar för er, kan ni föreslå ett annat datum under vårterminen. Vi kan inte lova att vi kan ordna något besök, men vi ska göra vad vi kan, och ju förr ni hör av er desto större chans har ni. Blir det ett positivt möte för den gästande pastors- och diakonkandidaten kanske ni har större förutsättningar att lösa en vakans någon gång i framtiden.

Rune W Dahlén

Apropå ALT

Idag kan man läsa en artikel i Dagen om hur en blivande pastor är besviken på att inte få bli ordinerad i Equmeniakyrkan efter att ha läst på ALT – Akademi för ledarskap och teologi. ”Blivande pastorer på ALT tvingas läsa ett extra år” är den braskande rubriken. Journalisten har på många sätt gjort ett bra jobb, men det går ju inte att få in all information i en kort artikel. Därför passar jag på att här komplettera och förtydliga vad som sägs i artikeln.

Låt mig först säga att ALT säkert är en bra skola på många sätt. Jag har hört mycket gott om den och jag har en god relation till Ulrik Josefsson som är utbildningsföreståndare.

Så nu är det sagt.

En viktig fråga i sammanhanget är att varje kyrka och samfund måste ha sin egen ordning för pastorsrekrytering. Man kan ha synpunkter på dessa ordningar, men varje kyrka måste själv bestämma sin egen ordning.

Utan att kritisera någon annan kyrkas ordning måste man konstatera att det finns skillnader mellan t ex Pingströrelsens och Equmeniakyrkans ordningar på denna punkt. Liksom det finns skillnader mellan Equmeniakyrkans ordning och Svenska kyrkans eller Katolska kyrkans ordning. Skillnaderna kan vara så stora att det är svårt för en person utanför den egna kyrkan att riktigt förstå sättet att tänka.

IMG_3577

Nu ska jag ändå försöka förklara hur vi tänker i Equmeniakyrkan.

Den som vill bli ordinerad pastor i Equmeniakyrkan måste ansöka till kyrkans antagningsnämnd om att bli pastorskandidat. Det är en omständlig process som innefattar ansökningsblankett, livsberättelse, referenser, samtal med en regional kyrkoledare och intervju där den sökande möter tre olika personer. Antagningsnämnden består av sju ledamöter och fem adjungerade och har 5-6 heldagssammanträden per år. I nämnden sitter bland annat en biträdande kyrkoledare, en regional kyrkoledare och en representant för församlingarna. I besluten försöker man alltid uppnå konsensus eftersom frågorna är så viktiga.

När någon blir antagen tittar antagningsnämnden genast på hur utbildningen ser ut. Huvudvägen är alltid fyra år på THS. Men antagningsnämnden har möjlighet att i speciella fall besluta om särskild studiegång. Det kan gälla personer som har svårt att läsa i fyra år pga ålder, familj, tidigare yrkesutbildning etc. Långvarigt församlingsengagemang i Equmeniakyrkan, livserfarenhet och mångårig yrkeserfarenhet kan efter särskild prövning ge en något förkortad utbildning.

Om någon har en tidigare teologisk utbildning från ett universitet eller högskola i Sverige eller utomlands försöker vi värdera den utbildningen tillsammans med studierektor på THS. Frågan är vad som behöver kompletteras. Det är inte alldeles enkelt att veta i de fall då utbildningen kanske ägt rum i Libanon eller Honduras eller Pakistan, men vi gör så gott vi kan.

Ännu har ingen som läst hela utbildningen på ALT ansökt, men när det sker kommer vi att behandla den ansökan precis som alla andra ansökningar. Vi ser vad personen har med sig och beslutar om den komplettering som vi finner nödvändig.

Jag inser att man från t ex Pingströrelsens håll har svårt att förstå den här ordningen. Inom Pingströrelsen finns ju varken en antagningsnämnd, begreppet pastorskandidat, vägledningsår eller en nationell kyrkokonferens med ordination av diakoner och pastorer. När studenter från ALT klagar på att man inte kan bli ordinerad i Equmeniakyrkan direkt efter den utbildningen kräver man egentligen något som inte heller pastorskandidaterna blir efter sin utbildning på THS. Jag förstår som sagt att detta kan vara svårt att inse om man har en bakgrund i Pingströrelsen eller EFK. Men därför är det viktigt att läsa vidare i den här texten.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Ibland blir jag uppringd av en församling i Equmeniakyrkan som anställt en person som inte läst på THS. Församlingen uttrycker ett önskemål om att deras pastor ska ordineras så fort som möjligt. Mitt svar är då alltid att personen ifråga måste som alla andra ansöka om att bli pastorskandidat i Equmeniakyrkan. Inte för att arbetsgivaren vill det utan på grund av en inre kallelse.

En lokal församling kan aldrig fullgöra vad som åligger antagningsnämnden att göra. Det är bara antagningsnämnden som har kyrkostyrelsens uppdrag att bedöma om den sökande är lämplig. Den lokala församlingen bedömer om personen är lämplig i den egna församlingen, men antagningsnämndens uppgift är att bedöma om den sökande är lämplig som pastor i kyrkan som helhet. Det kan alltså bli en lång process, i all synnerhet om personen inte tidigare tillhört Equmeniakyrkan.

I den ekumeniska tid som vi lever i kan en person ha påbörjat en teologisk utbildning utan att veta vad hon ska ha den till, men under utbildningens gång kan det ha klarnat att kallelsen gäller pastor i Equmeniakyrkan. Om personen då ansöker om att få bli pastorskandidat försöker vi hitta en lösning där man inte behöver läsa om allting. Men har man för avsikt att bli pastor i Equmeniakyrkan kan man inte själv välja att t ex läsa två år på någon annan högskola och de två sista åren på THS.

Däremot kan antagningsnämnden besluta att någon får läsa något år på t ex ALT eller ett universitet om det finns starka skäl till det. Sådana beslut har tagits.

Andra högskolors utbildning är dock ofta så annorlunda i sitt upplägg att det blir schematekniska svårigheter när man flyttar över till THS. Utrymmet för fritt valda kurser krymper och i flera fall har det inneburit ett års längre utbildning än om man läste på THS redan från början.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Vägen till att bli pastor i Equmeniakyrkan är lång. Den går ofta via en bibelskola, församlingsanställning som ungdomsledare, ansökan BÅDE till att bli pastorskandidat och till utbildning, fyra års pastorsutbildning på THS med akademiska kurser och ett stort pastoralt program vid sidan av kurserna, regelbundna samtal med kyrkans kontaktpersoner, en ny prövning med intervjuomgång inför det sista läsåret, personbearbetning i en samtalsserie och utbildningsdagar som Equmeniakyrkan och Equmenia ansvarar för under det sista läsåret, samtal med de regionala kyrkoledarna inför första tjänst, vägledningsåret mellan studier och ordination med t ex förbön i kyrkokonferensen, enskild handledning, mentor, ett par besök av en kontaktperson från antagningsnämnden, en A-retreat med Magnus Malm och Ulla Käll och ett ordinationssamtal med en av kyrkoledarna. Först därefter kommer ordinationen i kyrkokonferensen som brukar vara en stark upplevelse med kyrkoledarens frågor, församlingsombudens kraftiga ja på frågan om man vill ta emot dessa som diakoner och pastorer i Equmeniakyrkan, och inte minst förbönsstunden.

IMG_2736

För många kanske vägen till pastor i Equmeniakyrkan tar sju-åtta år av studier, praktik, prövning och vägledning.

Att vägen till att bli pastor i Equmeniakyrkan ser ut så här är beslutat i demokratisk ordning av kyrkostyrelse och kyrkokonferens. Och vi tror att det också kan formuleras att den helige Ande och vi har beslutat detta tillsammans.

Andra kyrkor må få välja andra vägar, det har vi stor respekt för. Men så här ser det ut i Equmeniakyrkan, och vi tycker att man kan förvänta sig åtminstone en smula respekt för det.

Men varför ska man då läsa på THS om man vill bli pastor i Equmeniakyrkan? Jag ska ge några orsaker till det, men vill först säga att denna uppräkning inte ska ses som kritik mot andra kyrkors pastorsutbildning eller mot statens högskolor och universitet. Varje kyrka måste själv få besluta hur man vill att den egna pastorsutbildningen ska bedrivas.

1. Vissa kurser finns bara på THS, t ex Equmeniakyrkans historia och identitet.

2. När allt fler människor har en högskoleutbildning är det viktigt att även pastorn är akademiskt skolad och vet vad den miljön innebär.

3. Det är viktigt att det finns en viss volym i pastorsutbildningen vad gäller antalet studenter så att det verkligen blir en miljö där samtal och diskussioner kan förekomma och där det finns tillräckligt med studenter för att också kunna genomföra en utbildning med både bredd och spets. Det ska vara möjligt att själv kunna välja en viss fördjupning och inriktning beroende på gåvor och kallelse.

4. En blivande pastor måste få möta vanliga människors frågor mitt i utbildningen, vi tror alltså att det är bra med en högskola där inte alla ska bli pastorer eller präster och där inte ens alla är troende. Utbildningen får inte vara en skyddad verkstad utan bör finnas i vimlet av människor och frågor. En del pastorskandidater har uttryckt att de lärt sig lika mycket i fikarummet på THS som i föreläsningssalarna.

5. I en bra pastorsutbildning ska man ha tillgång till ett antal lärare som finns i huset och som man kan söka upp och fråga och samtala med. Det bör också finnas en bredd bland lärarna så att den blivande pastorn själv kan ta ställning i olika teologiska frågor, och då göra det utifrån bland annat personliga möten och inte enbart andrahandsuppgifter.

6. För att själv kunna söka kunskap under utbildningen måste det finnas ett stort teologiskt bibliotek med både bredd och djup.

7. Ska man bli pastor i Equmeniakyrkan är det viktigt att man går på en skola där det finns ett antal lärare som själva är pastorer i Equmeniakyrkan. På THS är också rektor, studierektor och utbildningsledaren för det teologiska programmet pastorer i Equmeniakyrkan.

8. En bra pastorsutbildning förenar akademisk utbildning och möjligheter till andakt och andlig fördjupning i ett frivilligt gudstjänst- och andaktsliv i stort sett varje studiedag.

Kallelsedagar.se

9. En pastorsutbildning får aldrig bara bestå av akademiska kurser. På THS finns för pastorskandidaterna t ex en avancerad utbildning med övningar i kommunikation och röst- och talteknik, predikoövningar som filmas och analyseras i gudstjänstseminarier, en samtalsserie på femton samtal hos en erfaren terapeut för personlig bearbetning, andligt forum med föreläsningar av olika gäster och efterföljande samtal och bön i grupper, samtal och övningar hos en mentor som själv är pastor i en Equmeniaförsamling.

10. Kontakten med församlingarna är livsviktig i pastorsutbildningen. Den sker på THS bl a genom att man som huvudregel ska ha varit anställd i en församling under minst ett år innan studierna påbörjas. Vidare genom verksamhetsförlagd utbildning i församlingar under andra, tredje och fjärde läsåret. Många är anställda som sommarpastorer åtminstone någon gång under utbildningen. De flesta predikar åtminstone några gånger per termin, studiebesök görs i församlingar i flera kurser, engagemang i en lokal hemförsamling uppmuntras. Vi tror att det är viktigt att den blivande pastorn inte knyts till bara en församling under utbildningen utan får smaka något av bredden i kyrkan, både geografiskt, storleksmässigt och fromhetsmässigt.

11. Equmeniakyrkan samarbetar med THS, framför allt genom sina två kontaktpersoner (varav en också är lärare på THS). Dessa personer leder Equmeniakyrkans teologgrupp som anordnar kvällssamlingar med föredrag, samtal och förbön, men också resor och övernattningar, församlingsbesök, retreater, pilgrimsvandringar, studiebesök, andlig vägledning i enskilda samtal med mera.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

12. Pastorsutbildningen ska ske i en miljö där det utöver alla andra studenter också finns en grupp som har samma inriktning. De blivande pastorerna behöver träffa personer i samma situation och formas tillsammans genom samtal i gemensamma samlingar. Att vara pastor är ofta ett ganska ensamt yrke, och det är oerhört viktigt att det formas sociala nätverk redan under utbildningen, vilket man kommer att ha glädje av vid fortbildningstillfällen, nationella medarbetarkonferenser och de årliga kyrkokonferenserna, regionala medarbetarsamlingar etc, men inte minst när man behöver någon att samtala med i vardagen.

Kan då THS erbjuda den perfekta pastorsutbildningen? Nej, givetvis inte, det finns alltid problem att lösa och förbättringar att göra. På enskilda punkter kan andra utbildningar ha nått längre än vi gjort på THS. Men med en viss tvärsäkerhet (och med glimten i ögat) hävdar vi att det för en blivande pastor i Equmeniakyrkan inte finns någon utbildning i hela världen som är bättre än THS.

Men hur ser ekumeniken ut? På THS utbildas blivande präster i Svenska kyrkan och blivande pastorer från olika samfund. Svenska kyrkan har sin egen teologgrupp och när det finns tillräckligt stora grupper från någon annan kyrka tar vi kontakt med den kyrkan och uppmuntrar till att de ordnar med en kontaktperson och en teologgrupp.

Den som ordineras till pastor i Equmeniakyrkan är inte livegen. Man kan lånas ut till ett annat samfunds församling, liksom Equmeniakyrkans församlingar kan låna in pastorer. Vill man byta samfund är det ingen stor sak. Vi står i dörren och önskar Guds välsignelse i det nya sammanhanget. Guds rike är större än Equmeniakyrkan. På samma sätt tar Equmeniakyrkan varje år emot pastorer från andra samfund, både i Sverige och utomlands. Även då granskar antagningsnämnden ansökningarna och beslutar om kompletterande utbildning. Särskilt noga prövar vi så att ingen kommer med agg och bitterhet mot det gamla sammanhanget. Vi har ingen glädje av pastorer som öser galla över ett annat samfund.

Men kan man då inte utbilda sig och bli pastor i ett annat samfund och sedan så snart som möjligt välkomnas in i Equmeniakyrkans pastorskår och på det sättet själv kunna välja sin pastorsutbildning? Svaret på den frågan är ganska enkelt: Om någon medvetet och helt individuellt väljer en sådan väg för att efter eget huvud kringgå de beslut som finns i kyrkan, ja, då passar man nog inte heller som pastor.

cropped-IMG_9887-B.jpg

Här på BliPastor.nu kan man med hjälp av etiketterna läsa mer om de olika delarna i Equmeniakyrkans pastorsutbildning. Man kan också läsa mer i det dokument som försöker beskriva pastorsutbildningen. Det går att ladda ner här:

Past utb 150500

Den som vill är också välkommen att kontakta mig för ytterligare samtal i denna fråga.

Rune W Dahlén

Förbön och kläder

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Nyss har vi avslutat Kyrkokonferensen i en ordinationsgudstjänst med mycket glädje, allvar och högtid. Så bra det blev!

Jag var en av dem som gick i processionen. Precis när jag passerade dörröppningen in i hallen där gudstjänsten skulle hållas gjorde jag en ganska stark upplevelse av att gå in i en atmosfär av bön och helighet. Jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Det var ju precis detta vi hade bett om!

Av kommentarer efteråt har jag förstått att gudstjänsten blev en stark upplevelse också för de som blev ordinerade och välkomnade. Och det var ju det allra viktigaste.

Tack för era böner allesammans!

Kyrkokonferensen inleddes också med förbön för nya diakoner och pastorer. Det var i torsdagsmorgonens gudstjänst där de som skulle gå in i Vägledningsåret kallades fram för att vi skulle kunna be för dem.

DSC_0024Samling innan gudstjänsten i torsdags med de som nu går in i
Vägledningsåret och de som var förebedjare

De som nu går in i Vägledningsåret är följande personer:

Pastorer:
Ivani Ahlberg
Johanna Buller
Linnea Dyne
Johanna Fredrixon
Karin Fritzson
Johanna Johansson
Marcus Johansson
Karen Magnin Andersson
Oscar Marklund
Gunilla S Olofsson
David Wedegård
Bengt Åkesson

Diakoner:
Karin Henningsson
Peter Karlbom
Lise-Lotte Karlsson
Maria Lundin
Sara Löfstedt
Elisabeth Rydsmo
Johanna Vingren

Om du vill vara med och be för de nya pastorerna och diakonerna så här i efterhand kan du till exempel göra följande bön till din. Den bads vid förbönsakten.

Gud, tack att du kallar alla människor till gemenskap med dig och till tjänst i ditt rike. Tack att vi med våra olika gåvor får komplettera varandra. Hjälp dem som idag sänds ut i tjänst att förbli i din kärlek och att kunna ge den vidare till andra. Vi ber för dem som redan har en församlingstjänst, de som snart ska gå ut i en och de som ännu söker tjänst. Hjälp dem alla att få vara till glädje och välsignelse, att arbeta hårt och vila tungt. Låt dem få bära frukt, låt människor få komma till tro genom deras liv, ord och handling, låt dem få mogna och vara visa. Tack att du ger oss alla av din nåd, dina utmaningar och dina möjligheter. Amen.

DSC_0839

Den som vägleder är i första hand Kristus. Målning i Åmåls kyrka av konstnären Olle Hjortzberg

När man går in i Vägledningsåret ska de flesta studier vara klara, även om man kan ha en del studierester fram till den 1 mars det år man blir ordinerad. Detta är alltså i princip ett år mellan studier och ordination. Samtidigt är det första året i tjänst, en tjänst som man i regel fortsätter efter ordinationen. Under tiden får man kalla sig pastor respektive diakon.

Här kan du läsa mer om Vägledningsåret.

Några har undrat varför inte de som fick förbön inför Vägledningsåret använde pastors- respektive diakonskjorta. Det hade ju blivit mer enhetligt framme på podiet då.

När vi införde Vägledningsåret var vi noga med att de blivande medarbetarna inte skulle få mindre förbön än tidigare, utan mer. Det ledde till att de får förbön i två kyrkokonferenser efter varandra. Men då gäller det att förbönen i den första konferensen inte förväxlas med ordinationsakten ett år senare. Därför hade vi sagt att de som skulle få förbön i torsdags morse inte skulle ha diakon- eller pastorsklädsel.

Bland de som fick förbön i förra kyrkokonferensen var det någon som också teologiskt var tveksam till att använda pastorsklädsel under Vägledningsåret, utan ville göra det först vid ordinationen. Andra ville att välkomstgudstjänsten i församlingen skulle bli ett så viktigt steg som möjligt och ville därför ta på sig pastorskragen för första gången i samband med den.

När vi förberedde förbönsakten förra vårvintern var det viktigt för oss att gå dessa personer till mötes, och eftersom ingen av dem tyckte det var livsviktigt att ha rundkrage på sig vid förbönsakten sa vi att ingen skulle göra det. Just för att det skulle bli mer enhetligt. Och då var det naturligt att vi gjorde likadant i år.

När vi nu genomfört ett första Vägledningsår ska vi utvärdera det. Vi tror att vi är på rätt väg, men inget är så bra utan att det kan bli ännu bättre.

Än sen!

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Snart ska de ordineras! Tänk vad de har fått vänta! Jag tänker på pastorskandidaterna som var inställda på att bli ordinerade 2014. Och så hittade vi plötsligt på något som hette Vägledningsåret och som innebar att de inte blev ordinerade efter (nästan) färdiga studier utan var tvungna att vänta ett helt år till.

Ett helt år!

Som de har väntat! Och även diakonkandidaterna förstås! Och vi alla! Visserligen fick vi ifjol vara med om ordinationen av några pastorer som valt att gå över från annat samfund. Men den där riktiga ordinationshögtiden, med lång procession och en hel rad av unga och medelålders ordinander, den har vi fått vänta på i två år.

IMG_2604

Tänk vad detta ska bli roligt! Och härligt! Och saligt och välsignat och alldeles underbart!

– Ja, men de ska ju komma in i blåa kläder. Och med vit stola. Alldeles för blåa. Alldeles för vita. Och för snäva. Och för vida. Och för långa. Och för korta. Och odemokratiskt beslutade.

Än sen! För att nu citera självaste Paulus i Fil 1:18.

Förstå mig rätt. Det är klart vi måste få samtala och tycka och diskutera. Men skulle vi inte kunna vänta till efter ordinationen!? Skulle vi inte kunna lägga band på oss själva en dryg vecka? Kan vi inte få ett litet, litet moratorium nu?

IMG_2757

När ordinanderna tågar in i gudstjänsten nästa lördagskväll skulle jag önska att det gick ett sus genom hela skaran av människor. Men inte ett sus med tyckanden om den blåa roben. Utan ett äkta, gammaldags bönesus! En tackbön för dessa som nu är beredda att ge sina liv för Kristus och Equmeniakyrkan. Tänk vilken gåva till kyrkan!

När processionen kommer in i gudstjänstlokalen är det en del som har varit på väg väldigt länge. Flera av dem har gått bibelskola, varit ute som ungdomsledare i flera år, läst teologi i fyra eller fem år, och så Vägledningsåret på det. Några har dessutom annan utbildning bakom sig, år av yrkeserfarenhet och livserfarenhet. Vissa kommer från andra länder och har mödosamt lärt sig svenska språket för att kunna förkunna evangeliet här i Sverige. De har varit på väg länge, länge.

Och nu är det bara några få steg kvar till ordinationen. När de kommer in, låt dem mötas av förbön och tacksamhet, glädje och värme! De är inte mannekänger denna kväll! De är ordinander, beredda att svara ja på kyrkoledarens frågor och bli ordinerade diakoner och pastorer. De är värda all vår respekt. De är värda alla våra förböner.

IMG_2736

Och när kyrkoledaren frågar oss alla: Vill ni bekräfta dessa kvinnors och mäns särskilda kallelse och stödja dem i deras tjänst? Då är de värda ett så rungande JA så att vaktmästarna hoppar högt och förstår att vi faktiskt har förberett oss på detta ja i flera år.

– Men jag tycker inte om roben…

Än sen!

Nu är det ordination på gång, livsavgörande löften, förbön och fest! Diskutera kan vi göra en annan gång. Men nu bör vi ägna tiden åt att be för ordinanderna att de ska få se fram emot ordinationen med glädje och förväntan, trots alla diskussioner och inlägg om det som de kommer att ha på sig. Nu ska vi be att Gud möter dem och välsignar dem långt utöver deras förväntningar.

Kan vi inte lova varandra det!?

 

IMG_2776

IMG_2863

Fotona är tagna av Oskar Skarin vid ordinationen 2012.

Där människor kommer till tro

Fyra kvällar per termin är det teologgruppssamling på THS för de blivande pastorerna i Equmeniakyrkan. Lägger vi samlingen en måndagskväll kan även diakonkandidater vara med, och nästa samling är just på måndag den 4 maj.

Denna kväll samlas vi med temat ”Där människor kommer till tro”. Två pastorer är våra gäster, Linda Alexandersson från Arvika missionsförsamling och Stig Bomberhult från Ulriksbergskyrkan i Växjö som samarbetar med EFK och Pingst.

Vi kunde ha bjudit in andra gäster som kunde ha berättat från andra församlingar där människor kommer till tro, men nu blev det dessa och vi ser mycket fram emot denna kväll. För vad skulle kunna vara viktigare att samtala om i Equmeniakyrkan än hur fler människor ska kunna ta emot Jesus till omvändelse och frälsning!? Och vad skulle kunna vara viktigare för blivande medarbetare i Equmeniakyrkan att få goda exempel på, och goda förebilder i?

Frågor om grekiska verbformer och kyrkans historia är inte oviktiga. Inte heller frågan om pastorns klädsel eller ordinationens teologiska grund. Vi tar i de frågorna också. Men nu är det läsårets sista teologgruppsträff och då väljer vi den viktigaste av alla viktiga frågor.

Flera pastorskandidater ska arbeta som sommarpastorer i sommar och ännu många fler ska predika, vara ledare på läger och ha andakter i olika sammanhang. Min bön är att deras arbete ska leda till att människor får en tro och blir lärjungar till Jesus. Be gärna du också.

Rune W Dahlén