Kategoriarkiv: Rune

Sju förebedjare fullt sysselsatta

Kallelsedagarna har blivit ett begrepp inom Equmeniakyrkan och Equmenia. Ett femtiotal deltagare och cirka 15 medverkande hade kommit till Campus Bromma och årets Kallelsedagar den 20-21 mars 2015.

På både THS och Bromma folkhögskola var det Öppet hus under fredagen och i direkt anslutning till detta startade Kallelsedagarna på fredagskvällen. Jonas Lundkvist ledde ett bibelstudium där han bland annat berättade om Barnabas, men också personligt om sin egen väg till att bli pastor. Efteråt var det musikcafé i den nya restaurangen med musiker från Bromma folkhögskola. Cai Berger som är pastor i Tensta och Maud Skagerman som är diakon i Högdalen intervjuades om hur de upplevt kallelsen och om hur de arbetar i mångkulturella miljöer.

Kallelsedagar.se

Foto: Peter Karlbom

På lördag höll Britta Hermansson ett bibelstudium om kallelse och därefter kunde man välja mellan nio olika seminarier, och dessutom enskilda samtal hos tre olika samtalspersoner. I seminarierna handlade det inte enbart om kallelsen till pastor och diakon, utan också om kallelsen till missionär, församlingsmusiker och ungdomsledare. Equmeniakyrkan står och faller med att vi vågar presentera Jesus till nya människor i nya miljöer, därför fanns det seminarier om församlingsgrundande arbete, om att arbeta som studentpastor och om att vara ”idrottsmissionär”. Många av de som vill bli diakon- och pastorskandidater är numera i medelåldern och har en tidigare yrkesutbildning. Eftersom antalet deltidstjänster i församlingarna växer svarar de på ett behov i kyrkan, och därför hade ett seminarium rubriken: ”Att sadla om mitt i livet.”

I den avslutande andakten på lördag eftermiddag fick deltagarna lyssna till ett par olika kallelseberättelser. Musiker från Bromma folkhögskola ledde lovsång. Det fanns möjlighet att skriva ner sina böneämnen och att tända ett böneljus. Sju olika förebedjare fick först egen förbön och erbjöd sedan deltagarna personlig förbön. Detta har kanske blivit den viktigaste delen av Kallelsedagarna de senaste åren, och kön till förbönsplatsen längst ner i kapellet var lång.

DSC_0965

Foto från något tidigare års Kallelsedagar

Utvärderingarna visar en tacksamhet hos deltagarna. Någon säger att hon fått redskap att hantera sina tankar. En annan använder orden ”nyttigt och spännande” och en tredje menar att Kallelsedagarna är ”riktigt bra” när man funderar på kallelsen och jobb inom kyrkan. I ansökningar om att bli diakon- eller pastorskandidat nämns ofta Kallelsedagarna som en viktig del i beslutsprocessen. Eller som en person skrev för något år sedan: Att komma till Kallelsedagarna var som att komma hem – jag förstod äntligen vad jag hade längtat efter.

Rune W Dahlén

NU behöver vi beställningarna av Årsringar!

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan publicerar varje år ett nytt nummer av tidningen Årsringar. Årets nummer har precis kommit från tryckeriet och kan nu beställas av församlingarna. Ska tidningarna hinna fram till bön- och offerdagen den 8 mars är det bråttom!

Tidningen har i år temat Risk. Där finns en artikel om församlingen i Skellefteå som vågade sig ut på stan för att inbjuda till Alphakurser och som genom det fått se en församlingstillväxt. Saoud Bahhi är en pastor från Syrien som vågade ett uppbrott med sin familj och som nu praktiserar i Linköping. Syster Veronica från S:t Davidsgården i Rättvik skriver om trons risk. Vi får även veta mer om en teologistuderande från Brazzaville och om Equmenias nye ordförande.

Som vanligt innehåller tidningen artiklar om kallelse och utbildning till diakon och pastor och vittnesbörd från sådana som utbildar sig till medarbetare i Equmeniakyrkan. Fyra pastorskandidater intervjuas om gudstjänsten och rektor och en lärare på THS skriver var sin artikel. Där finns även foton på alla diakon- och pastorskandidater samt lärare och personal på THS och lärare på den diakonala linjen på Lidingö folkhögskola.

Tidningen är helt finansierad genom annonser och därför går hela försäljningssumman till att stödja pastorsutbildning i de båda Kongostaterna och i Sverige. De pengar som går till pastorsutbildningen i Sverige öronmärks för att pastorskandidaterna ska kunna åka på retreat en gång per år samt varje höst besöka en av Equmeniakyrkans regioner.

Vi hoppas att många församlingar ska ta hem tidningar och sälja. Ladda gärna hem infobladet om tidningen.

Årsringar kostar 40 kr + frakt och kan beställas i enskilda exemplar eller i buntar till församlingen genom till exempel ett mejl till Rune W Dahlén (rune@ths.se).

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

När Ingemar Stenmark inte vann

Ingemar Stenmark är en av de absolut mest hyllade svenska idrottshjältarna. Vi är många som minns hur Sverige stod stilla när det var hans tur att åka i backen. Och han vann. Och han vann. Och han vann…

Två OS-guld, fem VM-guld och 86 världscupsegrar blev det under hans makalösa karriär. På Wikipedia kan man också läsa att han som barn vunnit Kalle Anka-trofén och Kalle Anka Cup.

Men nu ska det avslöjas! Nämligen att han faktiskt inte alltid vann! Låt oss gå till källorna!

Stenmark 1969 - 3Jag har en bunt med gamla Kalle Anka hemma. När teologin blir för invecklad och nyheterna för tunga så händer det att jag sätter mig med en serietidning. Ja, ärligt talat inte så sällan faktiskt. Om man räknar in stunderna med Asterix och Lucky Luke.

Och en dag för inte så länge sedan såg jag att det i en tidning fanns en redovisning över hur det gått i Sverigefinalen i Kalle Anka-trofén 1968. Jag ögnade igenom resultatlistan (jag som annars har noll koll på idrottsresultat), och fann då att bland 12-åringarna vann visserligen Ingemar Stenmark specialslalom, men han kom bara tvåa i storslalom. Tätt följd av den inte helt okände Stig Strand.

Stenmark 1968 1

Och nu var min nyfikenhet väckt. Jodå, vi hade en tidning med resultatlistan för 1969 också. Då fanns en tävling i störtlopp som hette Kalle Ankas Guldhjälm, och där blev Ingmar Stenmark bara sjua.

Stenmark 1969

Och inte ens i Kalle Anka-trofén (som väl var slalom) vann han, utan kom ”bara” tvåa. Vinnarna i de olika klasserna fick åka till Österrike och tävla. Men Ingemar Stenmark fick alltså snällt stanna hemma i villan på Slalomvägen i Tärnaby, där han ju för övrigt bodde granne med Stig Strand.

Stenmark 1969 - 2

Och det är nu tanken far genom mitt huvud. Tänk om Stenmark hade surnat till och sagt att Nej, nu får det vara nog med skidåkande. Får jag inte åka med till Österrike så kan det kvitta med alltihop. Nu ska jag ägna mig åt något annat. Kanske matematik eller simhopp, balett eller rockmusik.

Men han gav inte upp. Han tränade vidare. Kämpade på i sin backe därhemma i Tärnaby. Åkte gång efter gång efter gång. Ramlade och reste sig igen. Ställde upp i fler tävlingar. Och så småningom blev han en av de mest framgångsrika svenska idrottsmän genom alla tider. Och hela backen i Tärnaby blev uppkallad efter honom.

DSC_0177

Jag önskar att jag hade lite mer av den envishet som Ingemar Stenmark visade upp. Allt för lätt ger jag upp, tänker att det är kört, tappar hoppet och tron, blir missmodig. Det kan gälla allt möjligt. Och inte bara mig själv.

Är det lönt att kämpa? Kommer jag någonsin igenom den här tjocka boken? Är det någon idé att källsortera och köpa ekologiskt? Vad hjälper det att blogga gång efter annan? Vad lönar det sig att undervisa i kyrkohistoria år efter år? Varför håller jag på att utbilda pastorer till en krympande kyrka?

För några år sedan satt jag på tåget precis som jag gör just nu. Det var höst och det mörknade där ute. Jag hade samma dag fått veta något som gjorde mig alldeles uppgiven. Ärligt talat satt jag och kämpade mot gråten mest hela resan. Och tänkte: Bara jag kommer fram och får stänga dörren om mig. Gång efter gång tänkte jag: Snart får jag stänga dörren och vara ensam med min oro och sorg. Till slut var jag framme. Och jag stängde den där dörren om mig. Och ser plötsligt att på insidan av den dörren hade jag för någon månad sedan tejpat upp en affisch som min dotter gjort. En affisch med texten ”Det finns alltid hopp”. Den kvällen blev det en profetisk hälsning rätt in i mitt liv.

Hopp 1

Ge inte upp! Du som tragglar med dina grekiska verb eller tyska teologer! Ge inte upp! Du ska bli pastor och en dag är du framme om än vägen känns oändlig! Ge inte upp! Du som städar i kyrkan, serverar kyrkkaffe och misströstar över bråkiga scouter! Ge inte upp! Du är insatt i ett större sammanhang och du kan inte ens ana vad det du gör betyder inför evigheten! Ge inte upp! Du tycker du predikar för döva öron och ser medlemsantalet i församlingen minska år efter år. Ge inte upp! Du är en Guds tjänare och har hela treenigheten på din sida och snart, snart kan det bryta igenom! Ge inte upp! Ge för Guds skull inte upp!

De flesta av oss kommer inte att applåderas på de stora galorna som bragdmedaljörer. Vi kommer inte att stå på prispallen i Skid-VM. Men kanske den största bragden i ditt och mitt liv är att inte ge upp. Att inte tappa modet. Att räkna med Gud. Att inte bli liggande utan att resa oss igen. Och igen. Och igen.

Det var för väl att inte Ingemar Stenmark slutade åka skidor som 12- eller 13-åring!

Rune W Dahlén

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Besök i nästan 100 församlingar

Utan församlingar inget THS! Församlingarna i Equmeniakyrkan är utgångspunkten och målet för allt arbete med pastorsutbildningen på THS. Vi tar emot studerande från församlingarna och vi sänder ut pastorer till församlingarna. Och däremellan gör vi massor av församlingsbesök och är helt beroende av församlingarnas förböner och gåvor.

Samma sak kan förstås sägas om Bromma folkhögskola och diakonutbildningen där. THS och Bromma folkhögskola är numera närmaste grannar på Campus Bromma och det är vi väldigt glada för. Från mitt arbetsrum på THS där jag sitter just nu ser jag över den snötäckta gräsmattan in till folkhögskolan.

Den 8 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Det är en av läsårets allra viktigaste dagar, oavsett om församlingarna väljer just den 8 mars eller någon annan söndag i närheten.

Därför är det extra roligt att nu kunna säga att vi kommer att besöka nästan hundra olika församlingar på bön- och offerdagen detta år. Och skulle vi räkna in alla församlingar vi besöker under ett helt år skulle listan bli mycket, mycket längre.

Här på hemsidan har vi nu uppdaterat inför årets bön- och offerdag. Här finner du en lista över alla de församlingar vi besöker. Här finns den hälsning som kan läsas upp i gudstjänsten, oavsett om man får besök från skolorna eller inte. Och, det viktigaste av allt, här kan du hämta hem bönelistan där alla pastors- och diakonkandidater finns med, och där det finns ett förslag på bön att bedja i gudstjänsten.

Tidningen Årsringar som produceras av pastorskandidaterna kommer från tryckeriet denna vecka. Eftersom den är helt finansierad av annonser går hela behållningen till att stötta pastorsutbildning – hälften till våra samarbetskyrkor i de båda Kongostaterna och hälften till att pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan kan åka på retreat en gång per år, samt resa till en region i kyrkan under en långhelg. Du kan redan nu beställa Årsringar, antingen ett eget exemplar till bara dig eller i en bunt för att sälja i din församling. När vi kommer från skolorna har vi med oss tidningar att sälja.

Till sist kan du även ladda ner affischen inför bön- och offerdagen. Den är ovanligt innehållsrik och man kan sitta länge och titta på den och associera kring de olika föremålen.

Gåvorna som kommer in går inte till skolornas allmänna arbete, utan är öronmärkta för att bekosta just det som gör de diakonistuderande till diakoner och de teologistuderande till pastorer. Det handlar om att se till att alla pastorskandidater har en församlingsanställd pastor som mentor och att de som vill får en andlig vägledare. Gåvorna finansierar också en samtalsserie hos en erfaren terapeut/själavårdare för att de blivande pastorerna och diakonerna själva ska ha bearbetat sina upplevelser och erfarenheter innan de sitter i samtal för att hjälpa andra. Andligt forum är ett program på THS som helt finansieras av kollektmedel, liksom undervisningen och övningarna i röst- och talteknik. Arbetet med VFU – verksamhetsförlagd utbildning i olika församlingar – bekostas också av gåvorna denna dag. Bara för att nämna några insamlingsmål.

Det behövs mycket förbön och stora gåvor. Välkommen att fira gudstjänst på bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen!

Rune W Dahlén

Längtar du?

Kanske du börjat längta efter att bli pastor eller diakon?

Eller är längtan ett för starkt ord? Kanske är det mer som en tanke som du inte kan släppa utan som återkommer gång på gång.

Eller längtan är kanske istället ett för svagt ord. Kanske handlar det mer om en spirande visshet, en medvetenhet om en kallelse som växer.

Nu söker vi dig som vågar ta risker! Vi söker dig som inget hellre vill än att nya människor ska få höra evangeliet. Som beräknat kostnaderna och vet att det kommer att bli svårt. Men som också vet att änglarnas glädjesång kan höras ända ner till jorden när någon säger ja till Kristus och blir en lärjunge.

Att vara pastor eller diakon innebär inte bara svårigheter, utan också den fantastiska känslan när man får be för någon som blir kristen. Det är också mötet med scouter och konfirmander, kursdeltagare i alpha, eldsjälar och entusiaster, sångkörer och daglediggrupper, bedjande och bullbakande äldre människor, brudpar och luciatåg. Det är att i djupet av sitt hjärta känna att det bär trots allt, att det är värt det och att det är bara nåd alltsammans.

Det är riskfyllt! Men för dig som inte är nöjd med något annat och mindre och som bara inte kan låta bli att försöka, välkommen!

Den 20-21 mars har vi Kallelsedagar i Equmenia och Equmeniakyrkan.

Kallelsedagar2

Kallelsedagarna hålls på Campus Bromma, det vill säga Teologiska högskolan, Stockholm och Bromma folkhögskola. Programmet börjar på fredag kväll, men vi rekommenderar alla att först vara med på skolornas Öppet Hus samma dag.

I år har vi laddat rejält. Britta Hermansson och Jonas Lundkvist är huvudtalare på Kallelsedagarna.  Olle Alkholm, Hanna Czitrom och Cai Berger är också medverkande. Seminarier hålls av Cecilia Björnlinger och ungdomsledare från Södra Vätterbygdens folkhögskola, församlingsmusiker Carin Åkesson och studentpastor Helen Florberger. Ett seminarium handlar om att vara kallad till pionjär och leds av Peter Svanberg. I ett annat seminarium samtalar man om att vara kallad till ”idrottsmissionär”, och där medverkar Tomas Arvidson som är pastor i församlingsplanteringen BeachChurch.

Och detta är ändå bara några av alla dem som medverkar.

Det blir bibelstudier, musikcafé, seminarier, enskilda samtal för dem som vill, andakter, vittnesbörd och förbön. Och för allt detta betalar man bara 150 kr. Du kan läsa mer på Kallelsedagarnas egen hemsida där du också kan anmäla dig senast den 12 mars.

Tipsa dem som du tror kan behöva åka på Kallelsedagarna! Och kom själv! Du är välkommen!

Rune W Dahlén

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

När Edin Lövås bad mig om hjälp

DSC_0009För några veckor sedan dog Edin Lövås. Han var en av mina förebilder, en av dem som betytt väldigt mycket för mig. Andra har skrivit dödsrunor och det finns även en mycket bra biografi om honom på norska av Knut Grönvik. Jag väljer att här bara ge några korta minnesbilder.

Edin Lövås var emellanåt gäst i mitt föräldrahem. Han sov nog aldrig över eftersom vi bodde så trångt i vår lägenhet, men när han var på genomresa eller när han varit och predikat hemma i Missionskyrkan hände det vid flera tillfällen att han var hos oss på en smörgås eller en bit mat. Som barn förstod jag aldrig storheten i det, men jag älskade Edin på grund av hans humor. Edin var en historieberättare av rang, och han släppte gärna loss i vårt hem som så många andra predikanter efter ett kvällsmöte.

Edin hade direkt efter sin pastorsutbildning blivit evangelist i Norska Missionsförbundet. Året var 1942 och Frank Mangs var den stora förebilden för honom som för så många andra. Senare blev han ungdomspastor i Oslo. Så får han göra starka andliga upplevelser och med hjälp av bl a texter av Ignatius av Loyola finner han den enkla Jesusmeditationen som blir en stor hjälp för honom. 1956 startar han Sandom Retreatsenter, och blir därmed pionjären i Norden med sin retreatverksamhet. Men hans samfund förstår honom inte och han får utstå mycket kritik. Det gör att Edin börjar resa som talare i Sverige och framför allt i Svenska Missionsförbundet. Och det var på den vägen han kom till mitt föräldrahem.

Mina föräldrar hade en stark önskan att få vara med om en retreat på Sandom, men det var inte så lätt med tanke på mig och min bror. Men till sist blev det av. Vi bröder fick dispens att vara med så mycket vi ville och vi fick bo i två små rum i källaren i Stillhetens hus. Jag var nog 16 år och min bror 18, och vi var med på i stort sett alla samlingar. Det var en märklig vecka! Vissa saker finns fortfarande knivskarpa i mitt minne.

Sandoms retreater var alltid halvtysta vid denna tid, vilket innebar att vissa timmar på dygnet var det tyst och andra timmar var det tillåtet att samtala. Edin erbjöd enskilda samtal, men något sådant vågade jag inte boka in. Men en eftermiddag kom Edin fram till mig ute på tunet och föreslog att vi skulle gå en promenad. När vi hade gått en stund utmed vägen pekade Edin upp i en slänt och sa att här finns det smultron. Så där satt Edin och jag på huk och åt smultron och samtalade. Jag minns precis vad vi samtalade om, och vad Edin sa blev mig till stor hjälp. Tänk att han såg mig, den blyge 16-åringen, och tog sig tid med mig!

En annan eftermiddag bad Edin oss syskon om hjälp. Sandom ligger alldeles intill den breda Ottaälven och på andra sidan låg en liten enkel roddbåt som skulle ros tillbaka till Sandom. Edin och en retreatdeltagare körde oss över närmaste bro och fram till stranden där båten låg. Den var verklig liten, men just därför drev den väldigt lätt i den strida älven. Min bror hade brutit armen tidigare samma sommar så det var jag som fick ro. Och det hade nog gått om det inte var för de trasiga årtullarna som mest bara bestod av lite ståltråd. Jag rodde tills ståltråden gav med sig och sedan fick vi försöka laga årtullarna så gott det nu gick medan båten drev nedströms. När jag hade rott tillbaka där vi var när vi började laga årtullarna var det dags att laga dem igen och vi drev på nytt. Edin satt på ena stranden och våra föräldrar på den andra. Edin erkände aldrig efteråt att han var orolig, men sanningen var att mina handflator var fulla av blåsor när vi kom fram, och flera av dem hade redan spruckit. Men fram kom vi.

Det som i så stor utsträckning präglade retreatverksamheten under Edins ledning var koncentrationen kring Jesusgestalten. Metoderna skiftade men detta var alltid centralt, att lära känna Jesus bättre. Han slutade inte som evangelist när han blev retreatledare, han bara ändrade formerna. Jag minns med vilken glädje han berättade om dem som kom till retreaterna utan att bekänna sig som troende, men hur de i retreatens tystnad, samtal, bön och Jesusmeditation kom till tro.

Jag mötte Edin Lövås flera gånger efter den där första retreaten. Jag lyssnade mer än gärna på honom och fick till och med hålla en föreläsning i en konferens i Göteborg dit vi båda och några till hade kallats. Jag kan fortfarande säga var Edin satt i kyrkan och lyssnade med stor uppmärksamhet och såg på mig med sin alltid lika varma blick. Att han var min förebedjare i den samlingen gick inte att ta miste på.

Men Edin förenade också retreatens stillhet och det sociala ansvaret. När han fyllde 75 år spelades det in ett TV-program om honom i Norge. Där fick han frågan hur han som ägnat så stor del av sitt liv åt retreatverksamhet kunde gå i demonstrationståg och stå på barrikaderna som ung. Edin svarade: ”En människa som beder, med meditationer, med Kristusupplevelser, den människan är totalt förfelad om hon inte förstår att det går linjer ifrån dessa upplevelser och ut i samhället. Här är ett sammanhang som vi aldrig får bryta. Det finns en förbindelse mellan mystik och politik.” Och vidare hävdade han att ett gudsmöte som inte för med sig högst konkreta, praktiska, sociala och politiska följder, är ett möte utan djup och verklighet.

En gång till skulle Edin be mig om hjälp. Sommaren 1998 skrev han i ett brev att han nu var 77 år gammal och att hans hälsa inte var helt på topp. Retreatverksamheten hade han för länge sedan lämnat till andra. Men nu drömde han om att starta en verksamhet i Oslo för att nå människor inom den alternativa andligheten med evangelium. Brevet blev långt och han ber om ursäkt för det, men undrar om jag som studerat nyandligheten under många år hade något råd eller någon vägledning att ge honom.

Och så skriver han: ”Min stora lidelse i livet har varit kallelsen att vinna människor för Gud”.

77 år gammal! Och med sviktande hälsa! Då drömde han om att vinna ännu några fler för Kristus.

Att kunna förena retreatens stillhet och det sociala engagemangets kamp och genom allt bevara lidelsen för evangelisation – det var Edin Lövås! Jag önskar – och tror – att vi på THS ska kunna få fram många pastorer med samma passion. Det är min bön och längtan.

Denna och nästa vecka åker alla pastorskandidater på retreat, antingen på S:t Davidsgården eller på Nya Slottet Bjärka Säby. Tänk gärna på dem i bön!

Rune W Dahlén

Den tid jag har kvar

 ht 2014Blogginlägg av Rune W Dahlén.

I våras fyllde jag 60 år. Då hann jag inte reflektera så mycket över det, men under sommaren har jag tänkt en hel del. Jag vet inte hur länge till jag ska jobba som rekryterare och kontaktlärare för pastorskandidater. Men ett är säkert: Innan jag nästa gång fyller jämnt har jag gått i pension. Kanske jag har fem år kvar. Kanske jag har mycket mindre än så. Och vad vill jag då satsa på den tid jag har kvar?

Under sommaren återupptog jag det sätt att läsa Bibeln som jag använt mig av tidigare, nämligen att lära mig utantill. Det var väl en särskild utmaning efter 60, tänkte jag. Kan det gå? Och visst gick det, om än lite långsammare än förr.

Två verser i Kolosserbrevets första kapitel blev väldigt viktiga för mig: ”Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder.”

Dessa verser, tillsammans med flera samtal och upplevelser under sommaren, fick mig att till sist landa i det som var så viktigt för mig när jag som 24-åring ordinerades till pastor. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess,  gått många varv med olika tyngdpunkter, intressen och tonvikter. Men nu är jag där igen.

Den tid jag har kvar vill jag hjälpa blivande pastorer att vinna människor för Gud. Så är det!

Jag vill leda dem in i glädjen över människor som kommer till tro. Locka dem att hitta vägar att nå nya människor med evangelium. Påminna oss alla om att vi har blivit räddade ur mörkrets välde och fått förlåtelse för våra synder. Dansa med änglarna över varje syndare som omvänder sig.

Finns det då inte andra viktiga saker? Jo men självklart! Undervisningen på THS är bred för att forma pastorer som klarar att möta alla de uppgifter som kommer att möta dem i församling och samhälle. Och vi vet att människors väg till tro inte så sällan går via en församling som är trovärdig och engagerad i de många stora frågorna. Men likfullt behöver vi hjälpa människor att ta det sista, avgörande steget till en egen tro och bekännelse.

Men ska alla nu bli evangelister? Nej, så klart inte! Alla har inte evangelistens nådegåva. Jag har det inte. Och jag vet att frågorna om evangelisation kan skapa kramp hos en del. Men det får ju inte hindra oss från att förlösa gåvorna hos de som verkligen är evangelister. Alla pastorer ska inte vara evangelister, men jag tror det är viktigt att alla pastorer har sin stora glädje i att fler människor får möta Jesus och bli hans lärjungar.

Men hör det inte ihop, gudstjänst, predikan, liturgi, evangelisation, diakoni? Jo, och eftersom vi har en särskild diakonutbildning och eftersom pastorskandidaterna får en omfattande och bra utbildning på så många andra viktiga områden är det nu tid att förstärka när det gäller evangelisation: Hur hjälper man en andlig sökare som vill veta hur man blir kristen?

IMG_2748

När jag gick min pastorsutbildning saknade vi evangelisation på schemat. Genom alla år som lärare på pastorsutbildning har jag hört samma fråga: När ska vi få lära oss evangelisation? Sedan jag blev pastor i Svenska Missionskyrkan 1978 har det samfundet och sedan Equmeniakyrkan ständigt minskat i medlemsantal. Hur tänker vi!?

Allt går inte att få in i akademiska kurser under Universitetskanslersämbetets vingar. Men då får vi ju se till att det finns möjligheter vid sidan av. Den tid jag har kvar, kort eller lång, vet jag nu vad jag vill satsa på, inte enbart och ensidigt, men mer än något annat.

Ett led i detta är att vi nu på lördag erbjuder en heldag för dem som vill lära sig att bli Alphakursledare. Det är inte den enda metoden att evangelisera. Jag vet inte ens om det är den bästa. Men vad jag vet är att många kommit till tro genom Alpha, och därför är det viktigt att de blivande pastorerna och diakonerna får med sig det verktyget i sin verktygslåda. Den nationella ledaren för Alpha Sverige, Anders Marklund, sa i somras att han gärna kommer och har en kursdag på THS om det blir minst tre deltagare . Just nu är det 20 anmälda! Och fler kan det bli! Bed gärna för oss!

Nu är vi igång!

Inlägg från Rune W Dahlén.

Idag var en historisk dag i Bromma. De blivande pastorerna och diakonerna i Equmeniakyrkan har nu sin utbildning på samma campus eller skolområde. Bromma folkhögskola startade sitt nya läsår förra måndagen och THS startade denna vecka. Och idag samlades för första gången alla studerande på den diakonala linjen tillsammans med Equmeniakyrkans teologgrupp på THS. Så här såg det ut:

DSC_1210

(Observera att alla på bilden är inte antagna diakon- eller pastorskandidater. Lille Manfred i mamma Kajsas knä till höger är det till exempel inte. Men däremot Elin som viftar glatt längst ner till höger…)

DSC_1208Vi fyllde det största klassrummet på THS, och där presenterade vi oss för varandra, och Bromma folkhögskolas rektor Torbjörn Bådagård talade.

Det är viktigt att de blivande diakonerna och pastorerna känner igen varandra och kan mötas i restaurangen och gemensamma gudstjänster. De antagna diakonkandidaterna inbjuds också att vara med på Equmeniakyrkans teologgruppssamlingar på THS, även om de knappast kan vara med varje gång eftersom de bara läser måndagar och tisdagar.

Restaurangen som skapats genom en utbyggnad av matsalen är inte helt klar, men går att använda. Det är en fantastisk miljö. Här är ett par bilder från THS personaldagar i förra veckan, då vi första gången kunde komma och fika.

DSC_1196DSC_1190

 

 

 

 

 

DSC_1197

Och så här ser restaurangen ut från mitt arbetsrum. Det är en del kvar att göra på utsidan.

DSC_1203I måndags var det högtidligt välkomstprogram på THS. En av talarna var pastorskandidaten HannaSara Leones. Efteråt var det gudstjänst i ett fullsatt kapell med predikan av rektor Owe Kennerberg.

DSC_1206

 

 

 

 

Vemod – och tacksamhet!

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Nu har sista gudstjänsten hållits i kapellet på gamla Missionsskolan på Lidingö. Fullt med folk, mycket tacksamhet, trevliga minnen, men också vemod – för att inte säga sorg.

20140601-171532

Mitt eget förhållande till skolan är att jag gick där som elev 1974-1978 (studieuppehåll läsåret 75/76) och att jag återvände som timlärare och vikarierande lärare tio år senare. Som veckopendlare kom jag att bo i olika rum som för tillfället stod lediga, och har därmed nog bott i snart sagt vartenda rum i stora skolbyggnaden. De flesta nätterna tillbringade jag nog i det rum som varit Thilda Waldenströms sovrum. I två år bodde jag i det som en gång var jungfrukammaren i rektorsbostaden, men jag har även bott i andra rum i det huset och i Munkebo.

När jag skrev min avhandling fick jag anledning att bläddra mig igenom nästan hela 1955 09 30 Gehenna Missionsskolanarkivet i källaren och fick mängder av bredvidkunskap som inte platsade i avhandlingen men som hamnade i ett manus som skulle ha blivit en bok om skolan. Jag intervjuade ett antal äldre personer som vuxit upp på skolan som barn till lärare och personal. Starkast intryck gjorde nog vaktmästardottern Barbro Norén som var född på Missionsskolan 1910 och som var döpt av Waldenström och mindes hur hon fick gå med posten till Waldenströms lägenhet.

1957 10 01 Infarten till MissionsskolanSena kvällar långt borta från familjen i Skåne kunde jag ägna åt att studera de stora husritningarna i arkivet och gå och mäta och knacka mig fram i väggarna för att konstatera att dörrhål hade flyttats och att ritningarna stämde. Jag ”lärde känna” de gamla lärarna som jag aldrig träffat och visste vem de gifte sig med och hur många barn de hade och när de föddes. Jag kunde peka ut vilken del av fruktträdgården som varje lärare förfogade över, var vägar och stigar gått, var hästar och grisar höll till, var brä1925 ca Potatisen kommernder startat och var de gamla lekplatserna på 1940-talet fanns. Underlig hobby, men till slut kände jag nog skolan och dess hundraåriga historia bättre än kanske någon annan. Genom åren har många gått på historiska rundturer på skolan, då jag nog haft mest roligt själv men där många andra också uttryckt intresse. Tre rundturer fick jag göra i söndags för att alla skulle få möjlighet att komma med.

 

Det är märkligt hur sammanväxt man kan bli med en plats. Och jag har verkligen älskat denna oas med sin lummiga park, sina blommande fruktträd och fantastiska hus fyllda av historia och historier.

Flygfoto Thunqvist

1927 Gamla hörsalen

Konferensavslutning 2

Kapellet byggsNu på fredag den 6 juni är det 50 år sedan kapellet i parken invigdes. Det tog något år innan jag insåg hur fint detta var. Utifrån betraktat är det en mörk och ganska intetsägande låda med en låg entré. Men när man gått in några meter öppnar sig ett fantastiskt gudstjänstrum i ljust trä och fyllt av ljus från de enorma fönstren högt upp mot taket. Det är i sanning ett hus som är större på insidan än utsidan, och i detta ryms en vacker och djupt kristen symbolik.

Kapellet invigs

20140601-150424Otaliga morgnar har jag suttit i detta kapell och lyssnat på blivande pastorers andakter och predikoövningar. Och jag har ju förvisso själv stått där och försökt så gott jag kunnat. Men när jag och andra misslyckats med att fånga intresset har blicken gått upp mot fönstren där man kunnat se de stora trädkronorna och en bit av himlen. Och så har det blivit andakt även om inte orden nått fram.

Ännu längre tid tog det att uppskatta Sten Kauppis triptyk på fondväggen. Men den nådde fram! I ett stort antal andakter har jag visat på fadersgestalten som i sin nåd, med utsträckta armar, vill omfamna både den förlorade och den hemmavarande sonen. Och den centrala bilden med korsfästelsen, där man efter ett tag kan upptäcka hur konstnären satt ner Kristi kors i Afrikas jord som en påminnelse om den mission som varit så levande på Missionsskolan. Vilken förkunnelse det ligger i detta konstverk!

Jag var osäker på om jag skulle klara känslorna denna sista dag på Lidingö. Hjärtat hade 20140601-151244snörpts åt bara genom att några dagar i förväg se hur kapellet hade möblerats inför den sista gudstjänsten. Och jag minns hur jag sörjde den våren då THS flyttade till Bromma. Men jag stålsatte mig och det höll till och med när vi dukade av nattvardsbordet och bar ut Bibel, ljusstakar och nattvardsservis. Men när jag skulle berätta det igår för en person som inte var med, då brast det.

Lidingö - kapellet

En av de vackraste berättelserna från gamla Missionsskolan är när Waldenström flera år före sin död skriver sitt eget begravningstal. Inte för att han är rädd för att man ska prata illa om honom i begravningen, utan för att han är rädd för att man ska tala alldeles för mycket om honom. Och så skriver han ett begravningstal över Psaltarversen ”Din nåd är bättre än liv”, ett tal som rektor Mosesson den 20 juli 1917 får läsa upp vid denna frikyrkliga och därmed förbjudna begravningsakt i Missionsskolans hörsal. Och så fick Waldenström, som ett helt liv predikat om Guds kärlek och nåd, ett sista tillfälle i denna sin egen begravning att än en gång påminna om Nåden.

För precis 40 år sedan såg jag skolan för första gången. Och som jag sedan älskat denna plats! Det är ju därför det är så vemodigt just nu. Men verket går vidare och nåden är bättre än liv och bättre än ett stycke mark och några hus på Lidingö. Vi får påminna oss om att det första läsåret på Lidingö började 66 elever där. I slutet på det här läsåret har vi haft 74 pastorskandidater i Equmeniakyrkan. Och på THS har det i år varit över 350 studenter som åtminstone läst någon kurs i teologi, och över 650 studenter när vi även räknar de som läst på MR-programmet. Livet går vidare! Och Guds nåd räcker än!

20140601-16491720140601-140713

 

 

 

 

 

 

 

 

20140601-140331

Bilder: Björn Wennfors, Per Ström med flera

Efter tio års planering är vi nu igång!

Så är det då igång. Det första vägledningsåret. I 10 år har vi samtalat om detta i bildarsamfunden och i Equmeniakyrkan. Åsikterna har varit många, det har funnits ett visst motstånd och det har funnits en hel del påhejare. Missförstånd har ägt rum och bristen på information har ibland väckt känslor hos de blivande medarbetarna.

Men nu är vi alltså där.

Denna småkyliga men soliga Kristi Himmelfärdsdag 2014 fick pastors- och diakonkandidater förbön för att gå ut i tjänst under Vägledningsåret. Och jag hoppas att de känner att vi verkligen vill be för dem och stötta dem detta första år i tjänst, för att de ska hålla längre som diakoner och pastorer.

Så här uttryckte kyrkoledare Lasse Svensson det i förbönsakten: ”Inför
första året i tjänst och ett år innan ordination vill vi be för er i vår
kyrkokonferens och därmed betyga att ni är inneslutna i vår förbön och vår
omsorg.”

Det är 16 pastorskandidater och 4 diakonkandidater som nu närmar sig slutet av sin utbildning och som idag fått förbön i kyrkokonferensens inledningsgudstjänst. Från och med idag är de pastorer och diakoner utan ordination och får använda frimärksskjortan eller rundkragen (2 av dem är redan klara med sina studier och har fått denna möjlighet redan tidigare i vår).

DSC_1103

Bakre raden från vänster: Marta Karlsson, Karen Magnin Andersson (skymd), Samuel Östersjö, John Lindar, Jenny Arnerlöf, Johanna Lindar, Johnny Brorsson, Arne Josefsson, Ulf Södahl (diakon), Kelly Reid (diakon).
Främre raden från vänster: Tove Lilled, Ann Schylander Cortés, Marcela Moraga (diakon), Oskar Johansson, Frida Hägglund, Signe Ekström, Elina Skarin, Camilla Mattebo (diakon), Petra Jonsson.
Saknas på bilden: Anders Dahlström

Den bön som bads för de nya pastorerna och diakonerna kan du läsa här nedanför, och du får gärna vara med och bedja i den.

Gud, tack för att du har omsorg om oss människor och hela skapelsen och kallar oss att vara dina medarbetare i världen. Hjälp dem som idag sänds ut i tjänst att förbli i din kärlek och att kunna ge den vidare till andra. Hjälp dem att gå i Andens kraft! Vi ber särskilt för Anders som på grund av sin elöverkänslighet inte kan vara med idag och vi ber för honom och de andra som ännu inte fått någon tjänst. Tack för att du har öppnat vägen till försoning, befrielse och upprättelse för oss, för alla människor och hela skapelsen. Låt dem som idag sänds få leva av din förlåtelse och använda sina gåvor i försoningens tjänst. Hjälp dem att kunna förlåta och att be om förlåtelse. Hjälp dem att inte tappa modet utan istället kunna gå till dig när de upplever motgång. Låt dem få föra människor till tro på dig, snart och ofta. Låt dem få uppleva mycket glädje. Amen.