Kategoriarkiv: Rune

Dopet och namnet i GF-kyrkan

Ett antal församlingar har önskat att dopet inte ska vara nödvändigt för medlemskap i en församling i GF-kyrkan. Det ska istället räcka med tron på Jesus. När missionsförsamlingar önskar det med hänvisning till traditionen i Missionskyrkan har man missuppfattat vår tradition.

Just nu pågår ett intensivt arbete för att bilda en ny gemensam kyrka där Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan ska ingå. Självklart är det här en viktig fråga för diakon- och pastorskandidaterna. De som nu antas som kandidater i Missionskyrkan lär aldrig bli diakoner eller pastorer i Missionskyrkan, utan i den nya kyrkan som än så länge kallas GF-kyrkan, Gemensam Framtid.

När Missionskyrkan skulle bildas på 1870-talet fanns det två linjer. Dels en som ville skynda på bildandet. Denna linje företräddes av bl a Erik Jakob Ekman som sedan blev Missionsförbundets förste ordförande och missionsföreståndare. Den andra linjen ville ta det lite mer långsamt eftersom man ville hitta en gemensam lösning för de grupper som lämnat Svenska kyrkan, i första hand Batistsamfundet och Metodistkyrkan. Denna linje företräddes av väckelseledaren och teologen Paul Petter Waldenström. Han såg det inte som bibliskt att det skulle finnas flera separata samfund av troende.

Evangelisation, mission och väckelse var den miljö man levde i, och både Ekman och Waldenström ville skapa förutsättning för att fler skulle komma till tro och finna ett andligt hem. Man sneglade bland annat på den stora väckelsen i England, där evangelisten Dwight L Moody arbetade över samfundsgränserna. När nu Moody kunde överbrygga de stora splittrande frågorna och därmed nå ut med evangeliet som kanske ingen annan i samtiden – då var detta ett hoppingivande löftestecken.

Waldenström ansåg att varken försoningsläran eller dopfrågan fick skilja troende åt. Han menade t ex att Jesus trivs lika väl hos baptister som lutheraner, så varför skulle de då inte kunna trivas tillsammans.

Men det blev allt trängre inom EFS, och därför anordnades fria predikantmöten i Stockholm som samlade hundratals predikanter från hela landet. I det fria predikantmötet 1877 tillsattes en kommitté för att utarbeta ett förslag till församlingsordning. I kommittén ingick både Waldenström och Ekman. Målet med arbetet var att åstadkomma en fusion med baptisterna. Angående dopet skrev man därför i förslaget: ”Församlingen upptager vidare till medlemmar sådana, som tro på Kristus och äro döpta vare sig såsom barn eller såsom äldre.”

När baptisterna som svar framhävde troendedopet som nödvändigt för församlings- och nattvardsgemenskap var enhetstanken i fara. Waldenström föreslog därför på det så kallade fria kyrkomötet i juni 1878 att det i församlingsordningen istället skulle stå: ”Församlingen mottager till medlemmar sådana som tro på Kristus.” Med det ville han markera att tron var det väsentliga, samtidigt som han därigenom hoppades att inte dopfrågan skulle bli splittrande. Han menade också att kväkarna var troende, trots att de inte praktiserade dopet. Det fria kyrkomötet gick på Waldenströms linje, men baptisterna stod fast vid att det måste anges att troendedopet var nödvändigt om man vill gå in i en församling.

Märkligt nog kom ändå den ordningen att bli gällande inom Missionsförbundet, att dopet inte nämns som förutsättning för att kunna bli medlem i en missionsförsamling. Detta är ytterst ovanligt och udda om man spanar ut över världens alla kristna kyrkor. För att förstå varför vi är så unika måste man veta att det alltså är en kompromiss för att uppnå enhet med andra troende, framför allt baptister och metodister. Och det är en dålig kompromiss, dels eftersom enheten ändå inte uppnåddes, dels för att det för Waldenström var fullkomligt självklart att alla troende skulle vara döpt.

När missionsförsamlingar nu önskar att dopet inte skall vara nödvändigt för medlemskap i GF-kyrkan, och det av traditionella skäl, har man missförstått vår tradition. Från första början var det aldrig tänkt att en odöpt skulle kunna bli medlem i en missionsförsamling. Man ville i allt följa Bibeln, och då var det fullständigt givet att dopet skulle finnas med.

Nu står vi inför en ny möjlighet att förena baptister, metodister och missionare i en och samma kyrka. Om vi missionare då skulle äventyra denna enhet genom att hålla fast vid en kompromiss som tillkom för att uppnå enheten redan för 130 år sedan – ja, då är det djupt olyckligt. Vår tradition är inte att man kan vara odöpt, det är bara en dålig kompromiss. Vår tradition är istället att vi är beredda att offra vissa formuleringar för att nå enhet. Om vi idag inte är beredda att låta dopet vara nödvändigt för medlemskap, då bryter vi mot denna vår tradition.

Den första skrivningen i denna fråga från både Ekman och Waldenström var alltså att tron och dopet skulle vara medlemsgrundande. Nu vill GF-kyrkan ha just den skrivningen. Om vi missionare då skulle säga nej pga tradition vore det ju helt absurt.

När församlingar genom åren gått samman har det alltid hetat att vi missionare inte är beredda att ge upp någonting. Det är de andra som måste rätta sig efter oss. Idag är det rimligt att vi ändrar oss och går med på förslaget om tro och dop som förutsättning för medlemskap. Vi rättar oss då efter Bibeln och den världsvida kyrkans tradition genom alla tider. Och vi återgår paradoxalt nog dessutom till vår egen ursprungliga tradition.

Veckans tummen upp: GF-styrelsen har föreslagit Emmauskyrkan som ett av fem namnförslag. Vackert! Underbar symbolik! På väg till Emmaus kommer Jesus själv och kastar ljus över skrifterna. I Emmaus bjuds Jesus att stanna. Vid bordet i Emmaus känner man igen Jesus när han bryter brödet. I Emmaus frågar lärjungarna: ”Brann inte våra hjärtan…?” Och från Emmaus skyndar de för att berätta om Jesus för andra. Att namnet delvis är upptaget av Emmaus Björkå kommer strax att vara oväsentligt.

Veckans tummen ner: Namnförslaget Frikyrkan: Om EFK är evangeliska frikyrkan, vad är då vi? Oevangeliska? Och begreppet ”frikyrkan” används faktiskt fortfarande i många sammanhang och står för mycket mer än bara en kyrka. Namnförslaget Enhetskyrkan: Får mig att associera till Enighetskyrkan som tidigare var namnet på en sekt. Dessutom för det tanken till 1600-talets förtryckande och allt dominerande statskyrka. Namnförslaget Samfundskyrkan. Urtråkigt. Däremot inte en tautologi som så ofta sägs. För baptisterna är det viktigt att heta samfund och för metodister och missionare är det viktigt att heta kyrka. Då kan inte samfund och kyrka vara samma sak.

Rune W Dahlén

Vi dör om vi inte får komma!

Missionskyrkan har fått tre nya diakonkandidater och tre nya pastorskandidater. Vilken glädje! Tänk att Gud fortsätter att kalla medarbetare till sin kyrka! Varje ny person som antas ser vi som en gåva till kyrkan, och vi är beredda att satsa järnet för att de ska bli så bra diakoner och pastorer som möjligt.

Samtidigt är det förstås alltid en sorg när Antagningsnämnden måste säga nej till några som ansöker. Men vi tror att det på lång sikt är bra också för den sökande att få ett nej istället för ett misslyckande i en församling efter flera års utbildning – om vi nu tror att det blir så.

Nu har Missionskyrkan 44 pastorskandidater, varav 22 kvinnor och 22 män. Tala om genusmedvetenheten i antagningsnämnden! 🙂 Och bredden är stor både vad gäller ålder, gåvor, erfarenhet, fromhetstyp, teologi och var i landet de kommer ifrån. Denna gången antog vi t ex en pastorskandidat med rötter i Pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan och en med rötter i Svenska Kyrkan och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Båda har hittat till Missionskyrkan och trivs där och vill tjäna Gud där.

Men vi behöver fler pastorskandidater. 44 är INTE tillräckligt.

– – – – –

Nu vill vi få ut folk den 13 mars då det är bön- och offerdag för diakon- och pastorsutbildning. Vi dör om vi inte får komma ut i församlingarna. Och då menar jag kanske inte som individer, men som utbildningar. Vi är helt beroende av kontakten med församlingarna. Skälen är många:

1. Det är från församlingarna som nya diakon- och pastorskandidater kommer.
2. Det är till församlingarna som vi sänder de utbildade och ordinerade diakonerna.
3. Vi är beroende av församlingarnas förböner.
4. Vi är beroende av församlingarnas ekonomiska bidrag.
5. Från församlingarna behöver vi få nya lärare.
6. Det är i församlingarna diakon- och pastorskandidaterna ska praktisera och göra VFU (verksamhetsförlagd utbildning).

Tidigare i höst har vi sagt att församlingarna ska kontakta Johnny Jonsson om de vill ha besök av någon lärare eller student från THS på bön- och offerdagen. Det stämmer inte längre. På grund av en ny tjänstefördelning är det jag, som har hand om detta. Så maila eller ring så att vi snabbt kan länsa förrådet av predikosugna THS:are:
rune@ths.se, tfn 0730-48 27 48.

Om någon vill ha besök av en lärare eller diakonkandidat från diakonutbildningen på Lidingö går det också alldeles utmärkt. Då ska man kontakta Torbjörn Bådagård:
torbjorn.badagard@ucl.se, tfn 08-636 23 65.

Är det oväsentligt om det blir en diakon- eller pastorskandidat som kommer så meddela det, men även då ska ni ta kontakt bara med den ena av de två kontaktpersonerna.

Kanske det inte passar just den 13 mars? Kanske församlingen firar sitt stora 127-årsjubileum just då. Eller kanske kyrkbänkarna ska målas om, eller anslagstavlan repareras. Då går det alldeles utmärkt att fira bön- och offerdagen en annan söndag. Vi kommer om vi bara har gnuttan av chans.

Och så den givna frågan: Kôster det nåt? Jajjamen, det gör det. Men väldigt lite. Något arvode förväntar sig inte gästerna (men om de fattiga eleverna och studenterna får en hacka så blir de förstås inte ledsna). Reseersättning är det enda som vi begär. Ja, och någonstans att bo över om vägen är lång. För denna ringa summa får man alltså en predikan (kanske någon inte vågar sig på det, utan istället ger ett vittnesbörd, men det är undantag). Dessutom får man en hälsning från utbildningen, ett kollekttal och förhoppningsvis svar på en och annan fråga.

Vänta inte längre, utan släng dig på mailapparaten och beställ en människa inför bön- och offerdagen den 13 mars 2011!

Veckans tummen upp: Igår kväll kom tåget nästan i tid hem till Kil – känns ovant, men mycket behagligt!

Veckans tummen ner: I Bibellinjens klassrum på SVF har de bytt ut Paul Petter Waldenströms byst mot Selma Lagerlöfs – det är inget fel på Selma, men ändå!

Rune W Dahlén

Lusten att vara pastor

Nu är en av terminens stora kraftansträngningar över, nämligen pastorskandidaternas bokloppis. Böcker har alltid varit min passion. På gamla Teologiska Seminariet där jag är pastorsutbildad var jag bokauktionist, och mellan alla livets bostäder har jag släpat kartong efter kartong med böcker. Nu är det alltså loppis som gäller, och alla inkomster går till pastorskandidaternas retreatkassa som gör det möjligt för pastorskandidaterna att för en billig summa åka på retreat en gång per år. Kassan subventionerar också Svalkanhelgerna vår och höst då pastorskandidaterna åker iväg till någon lägergård.

Böckerna kommer från alla möjliga håll. Det är dödsbon efter pastorer och andra, det är lärare vars bokhyllor svämmar över och det är pastorskandidater som inte vill spara på alla kursböcker när de är lästa (eller åtminstone genombläddrade). Linus Brengesjö och många andra hjälpte till och kånkade och bar och sålde och städade. Strax efter klockan 18 i fredags var det färdigt, och jag rusade till sista tåget hem till Kil (som var i rätt tid [sic!] – men Kils taxi hade glömt att hämta mig så jag höll på att frysa mig fördärvad). Hur mycket som kom in? Det vet jag inte än för jag har inte hunnit räkna, men några tusenlappar blev det i alla fall. En av dagarna var det en stor konferens om mission på THS, vilket inte gjorde resultatet sämre. Och så här såg det ut:

Det är Liselotte Kristiansen som botaniserar bland böckerna och tydligen gjort några fynd.

Och här har vi Maria Hedman, Karin Ingridsdotter och Johnny Brorsson.

Vi har också haft en kvällssamling med teologgruppen på THS. Baptisterna och missionarna har ju samlingarna ihop numera och vi brukar därför vara cirka 35 personer varje gång. Det här är Per Westblom som är kontaktperson för baptisternas teologgrupp. Han är bra! Fast han ser lite ledsen ut på det här kortet. Rent av lite rörd.

Han är nog rörd för att han här får äran att presentera kvällens gäst, Carin Dernulf, som är pastor i Centrumkyrkan i Sundbyberg. Hon talade om lusten att vara pastor, och det gjorde hon väldigt bra. Ärligt och personligt, med värme och humor. Väjde inte för svårigheterna utan delade också bekymren med att vara pastor. Men genom allt lyste ändå hennes lust och glädje över att vara pastor. På andakten efteråt erbjöd vi som vanligt personlig förbön, och många tog den chansen innan vi också bad för Carin och hennes tjänst. Här är hon förresten:

Till sist måste jag också få dela med mig av glädjen över att jag fick besöka Norrland helgen som gick. Vilken härlig landsända! Som jag skrev i min förra blogg så var jag i Skellefteå för att undervisa på deras lekmannautbildning. trevligt! Här är utsikten från hotellrummet.

Flygresan ner till Arlanda gick bra. Men sedan schabblade SJ bort sig genom att riva ner en kontaktledning. Stort virrvarr med en tågsträcka, tre bussfärder, drygt två timmars försening och bristande information (som vanligt). Det var andra resan med nya årskortet – kunde ha varit en bättre start.

Någon som funderar på kallelsen och bor i närheten av Örebro? På tisdag kl 17 möts teologgruppen i Vasakyrkan och lyssnar på dagens gäst: Carl-Olof Hultby. Hör av dig om du är intresserad!

Nu ska jag återgå till att förbereda antagningsnämndens sammanträde som hålls på måndag.

Examensintyg till salu!

Uppskattar inte din arbetsgivare dig?
Blir du inte respekterad av dina vänner och dina närmaste?
Eller kanske behöver du ett examensintyg för att nå ett mål?
Inga problem längre pga vår service.
Nu kan du nämligen få vilket examensintyg du vill, från vilket universitet, inom vilket ämnesområde och på vilken nivå som helst, antingen det är doktorsnivå eller mastersnivå.
Det finns ingen anledning längre att besöka en högskola och vänta på ett examensintyg i flera år.
Vi fixar det snabbare!

Har du också fått den här typen av reklammail? Visst är dom sköna!? Tänk att få en doktorsexamen från Oxford eller Harward utan att behöva läsa en enda bok eller tentera av en enda kurs! Nog är det lite lockande!?

Nej, knappast! Jag känner tvärtom många vetgiriga människor som inte är särskilt noga med högskolepoäng och examen, men som suger åt sig kunskapen och njuter av att få läsa böcker och gå på föreläsningar. Att studera är en förmån och ett privilegium. Ibland rent njutbart!

Så skicka inga fler reklammail om snabba examensintyg! Jag läser hellre en bok till.

Natt till igår hade vi förresten besök av några riktigt vetgiriga typer på THS. De kunde inte hejda sig till det blev morgon och biblioteket öppnade. De var bara tvungna att komma in för att få mer kunskap. Så där gick den fönsterrutan. Med sig hem fick de ett par datorer med hela bibliotekskatalogen så att de kan veta vilka böcker de ska låna härnäst.

Om ni nattliga gäster läser detta kan ni väl komma tillbaka någon gång när vi har öppet och lämna tillbaka datorerna och låna lite böcker istället som vanligt folk ! Men vi uppskattar som sagt er vetgirighet. Ibland sitter det studenter i biblioteket in på sena natten och får utbrott av all grekiska och hebreiska som de ska lära sig. Intressant med ett inbrott som omväxling.

Veckan som gått har det varit fortbildning för de diakoner och pastorer som ordinerades 2008. Fantastiskt roligt att möta dem igen och få höra deras berättelser. Nu är det fredag kväll och de är hemma igen. Gud välsigna dem i deras uppgifter!

Så här såg några av dem ut förresten:

Emma Rudäng och Anna Gustafsson är pastorer i Danderyd-Täby respektive Årjäng.

Terése Berggren i Vikingstad, Fredrik Rydell i Linköping och PeA Karlsson i Lidköping.

Igår började jag en ny kurs, nämligen Svenska Missionskyrkans historia och identitet. Alltid lika roligt! Idag har vi vältrat oss i Waldenströms försoningslära.

Och just nu sitter jag på ett hotellrum i Skellefteå för att imorgon och på söndag undervisa i Kerit, Övre Norrlands teologiska utbildning för lekmän. Detta ser jag fram emot. Deltagarna läser ett helt år för sitt höga nöjes skull, trots att de snabbt kan köpa en doktorsexamen från vilken högskola som helst.

Ett klokt val!

Blivande diakoner och pastorer tillsammans

Nu har gruppen som har hand om den här hemsidan varit samlade på mitt arbetsrum. Som ni ser har vi kommit lite på sned, och därför har också denna hemsida legat nere ett par veckor. Men nu kör vi så det ryker. Om du undrar vilka vi är så är det Frida Morén, Oskar Ohlsson, Oskar Johansson och så jag då, Rune W Dahlén. Med tre sådana medhjälpare kan det ju inte bli annat än bra!

Sedan sist har jag varit på equmenias ungdomskonferens Face to Face i Skövde. Det var verkligen uppmuntrande att se dessa över 400 ungdomar! 35 av dem valde att gå på seminariet om kallelse till heltidstjänst som Ida-Maria Brengesjö och jag hade ansvar för, och vi fick även flera goda enskilda samtal. Och vid THS monter bjöd vi på goda kola. Här kommer nog det sämsta fotot som överhuvudtaget togs i Skövde den helgen.

I veckan som gick var Gunnel Noreliusson från Mariefred och Andreas Lindström från Fiskebäck på en teologgruppsträff på THS och talade om konfaarbete. Det blev en riktig kanonkväll med många goda tips och utmaningar. Och de kompletterade varandra så bra. Andreas med 60 konfirmander per år och Gunnel som helst inte ville ha mer än 8 konfirmander när hon var församlingsanställd. Men med samma kvalité och samma vilja att göra skillnad i unga människors liv. Och vilken andakt vi fick vara med om i slutet på kvällen. Vi tre förebedjare hade fullt upp, och Elina ledde psalmer och lovsång med stor inlevelse.

Här nedanför har vi Gunnel. Hon trivdes bra i närheten av palmen eftersom hon samma dag kommit från Teneriffa (tror jag det var).

Och här har vi Oskar Fornander och Elina Skarin i fikakön, medan Andreas håller sig i bakgrunden:

De två senaste dagarna har det varit Missionskyrkodagar för de som ska ordineras till diakoner och pastorer nästa sommar. Goda dagar på Marielund, den katolska stiftsgården på Ekerö. Det är oerhört värdefullt att diakon- och pastorskandidater får mötas under utbildningen. Man önskar att det kunde ske oftare, men under Missionskyrkodagarna, två på hösten och tre på våren, finns det en stark betoning på att just mötas i samtal och bön.

Här ovanför syns diakon- och pastorskandidater om vartannat: Andreas Abrahamsson, Eva Bergström, Eva-Marie Claesson, Monica Flyman Fromell, Lena Brunell och Liselotte Kristiansen.

Diakonkandidaten Maria Lindeskär skymtar bakom pastorskandidaten Yvonne Hammarstedt.

Så här roligt är det att vara på Missionskyrkodagar tycker Joel Magnusson och Andreas Abrahamsson.

På torsdag hade vi besök av Cecilia Jonsson och Margareta Smedberg Andersson som informerade om hur det är att vara anställd i församling. Ett viktigt pass som alltid är mycket uppskattat. Och på fredag kom Sofia Karsberg från Abrahamsbergskyrkan i Bromma och Henrik Örnberg från Ekbackskyrkan i Vingåker och talade om ”Barn och unga – allas ansvar”. Engagerat och spännande! Det är Sofia och Henrik som syns närmast kameran i bilden ovanför. Och här under har vi Sofia med teologen Esmeralda i handen.

Med fem minuter till godo

Så har jag varit med den andra hälften av klass 2 på studiebesök (eller rättare sagt fältstudium) i Uppsala. Som jag skrivit tidigare så är vi alltså där i två dagar med ett mycket intensivt program. Börjar kl 9 och slutar 21.30 första dagen och 20 andra dagen. Och så resorna mellan Bromma och Uppsala därtill.

Under dessa två dagar hinner vi med tre historiska besök (Gamla Uppsala kyrka och museum samt Domkyrkan), tio församlingsbesök i olika kyrkor där vi möter präster/pastorer/kårledare (Pingst, EFK, EFS, Livets Ord, Svenska kyrkan, Baptistsamfundet, Missionskyrkan, Frälsningsarmén, Katolska kyrkan och en ekumenisk församling), sex gemensamma måltider (på sex olika ställen) samt två möten. Men det här gången blev det tre möten: Konsert på Livets Ord (som vi smet ifrån efter en halvtimme), sjungen mässa med predikan av Bo Brander i S:t Ansgar samt veckomässa i Katolska kyrkan.

Sammanlagt var det alltså 22 arrangemang som skulle tajmas in. Med hyrbilar och övernattning, medverkande och salsbokningar, allergier och specialkost, kartor och guider, toabesök och skoskav. Och vi hann och kunde till och med börja sista samlingen fem minuter tidigare än planerat.

En gång var det en student som kom fram lite försynt efter en liknande resa och frågade om jag inte kunde organisera resten av hans liv lika effektivt. En kul utmaning, men jag avstod…

De här resorna är oftast väldigt uppskattade av studenterna, och roligt nog också av de vi möter i Uppsala. Frikyrkoförsamlingarna är så stora och livskraftiga i Uppsala så att de har väldigt bra pastorer som kan svara på studenternas alla möjliga och omöjliga frågor (toaletterna i Domkyrkan är under den blå orgeln – så behöver ingen mer fråga om det). Och kyrkorna ligger så tätt i Uppsala så att det går att gå emellan de flesta. En liknande resa i Stockholm skulle ta flera veckor känns det som, eller ett halvår om vi skulle gå ända till Livets Ord och Gamla Uppsala.

Ekumeniken i Uppsala är inte alltid enkel. Men just därför lärorik. Vi sitter för det mesta i kyrksalen när vi besöker en församling, och får med oss atmosfär och arkitektur. Besöken ligger tätt efter varandra och det är lätt att dra paralleller och göra jämförelser. Ofta blir också resultatet i klasserna att man bättre förstår varandras olikheter och erfarenheter, vilket ger en bättre gemenskap och en större ekumenisk förståelse. Inga obetydliga bieffekter!

Men det är intensivt, fruktansvärt intensivt. Inte så sällan blir både studenter och lärare ganska utflippade på hemresan. Ibland när jag är frispråkig och på det humöret har jag sagt att det här är det närmaste hjärntvätt man kommer på THS. Undrar vad jag menar med det förresten?

Här kommer nu några riktigt snygga bilder från Uppsala, tagna av pastorskandidaten Oskar Ohlsson från Finspång och Karlskoga i väl avvägda doser. Sedan fortsätter vi med några rader till. Vi ses!

Här speglas avslutningen i Helga Trefaldighet och vi ska snabbt iväg för att inmundiga förmiddagsfika på Katedralcafét innan vi sedan ska vidare till Baptistkyrkan.

Guidad visning av Uppsala Domkyrka som är 118,7 m lång och har toaletterna under den blå orgeln.

Kårledare Anna-Lena Hjerpe och jag i förgrunden. Blod och eld i bakgrunden.

Hej igen!

I måndags kväll hade vi teologgruppssamling med alla blivande baptist- missionskyrko- och metodistpastorer på THS. Lasse Svensson och Anders Marklund talade om GF-kyrkan med stor entusiasm, kunnighet och humor. De fick många och svåra frågor men rodde det hela i land. I andakten efteråt bad vi för dem och den nya kyrkan så att det knakade i väggarna.

Måtte vi få en ny, Jesuscentrerad, djärv och smittande kyrka! Och redbar! Med en pålitlig grund, låga trösklar, högt i tak, stora fönster och ett bra värmesystem. Och mycket folk av alla de sorter!

Oj, vad vi har bett på THS denna vecka!

I söndags undervisade jag på ÖrebroVärmlandDals lekmannautbildning på Karlskoga folkhögskola. För mig är det jätteviktigt att inte bara utbilda blivande diakoner och pastorer. Jag ser ingen tydlig gräns mellan ordinerade tjänare i Guds rike och icke ordinerade. Alla är vi ju kallade in i viktiga uppgifter, ingen viktigare än den andra. Därför har jag i ett stort antal år ägnat mig åt distriktens utbildningar av ”vanliga” och alldeles unika församlingsmedlemmar. (Egentligen känns det inte bra att säga ”lekmän” för det förutsätter ett annat ämbetstänkande än det vi har i Missionskyrkan, och vanliga medlemmar – det finns det väl inga!)

Det koncept som de flesta distrikt nu har använt sig av togs fram i Södra Götalands distrikt, och den första kursdagen hölls den 2 feb 1991. Cirka tio år senare började ÖrebroVärmlandDal. Den grupp jag mötte i söndags är första årskursen i den femte gruppen. Anders Bernspång är oerhört duktig som ledare, och berättar att det nu är ett bra stycke över hundra medlemmar som gått eller går utbildningen bara i detta distrikt. Och vi, några THS-lärare, får nåden att vara med och undervisa. Flera av dessa som gått utbildningen är igång på sin fritid och predikar runt om i bygderna. Vilken glädje!

Imorgon fredag är sista dagen att lämna in remissvar på Gemensam framtid – den nya kyrka som Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Metodistkyrkan hoppas kunna bilda. Min förhoppning är att vi också i den nya kyrkan – GF-kyrkan – ska värna om de icke ordinerades rätt att predika, döpa och leda nattvard. Och detta säger jag trots att jag är utbildningssekreterare och rekryterar diakoner, missionärer och pastorer till vår kyrka.

Idag har jag varit på Örebro Missionsskola. Där, precis som på THS, har man en anslagstavla för de olika samfundens teologgrupper. Just nu verkade det vara ganska dött i grupperna.

Men längst bort till höger (fast hitom rören) tycks det ändå vara något på gång. Vi går närmare!

Aha! Där måste jag alltså ha varit idag. Finns du i Örebrotrakten och funderar på kallelsen så kontakta mig och haka på gruppen. De övriga träffarna detta läsår hålls i Vasakyrkan mitt i stan, och de är verkligen inte till bara för studenter på Örebro Missionsskola.

Ikväll avslutades 24-3 bönen på THS. Jag kommer att sakna bönerummet som gjorts iordning i ett klassrum. Att sitta där och be har varit en stor och rik möjlighet. Tack Elina, Oskar och Samuel som ordnat så bra med bönedagarna!

Till sist: Förstår av ett inlägg av rektor Owe på Facebook att ansökan om att utf’ärda magister- och masterexamen i exegetisk och systematisk teologi ligger klar just idag. Nu väntar vi med spänning på den dag då vi får ja på våra ansökningar…

Göteborg och Uppsala

I mitt arbete ingår att resa till Göteborg ett par gånger per termin. Där ansvarar jag för Svenska Missionskyrkans teologgrupp (TG) som möts i Betlehemskyrkan. Det har aldrig varit någon stor grupp, men den är viktig för rekryteringen av nya pastorskandidater. I ettan på THS går just nu fyra pastorskandidater som i våras var med på TG i Göteborg.

I måndags var det dags igen. Denna gång hade vi ingen gäst, utan det var jag själv som ledde ett samtal utifrån ett nytt kompendium om pastorsutbildning på THS. (Kompendiet mailar jag gärna om någon vill ha.) Fyra personer var med, varav flera också ville ha personligt samtal. En ville ha ansökningsblankett för att bli pastorskandidat. En annan av de fyra är redan antagen pastorskandidat – alla sådana i Göteborgstrakten är självklara deltagare i gruppen.

Torsdagen den 14 okt kl 13.30 har jag en liknande samling i Örebro. Om någon är intresserad skickar jag gärna en mer preciserad inbjudan.

På onsdag och torsdag var jag i Uppsala med en grupp från klass 2 på THS. Sedan mer än tio år tillbaka gör jag en sådan resa med tvåorna i kursen ”Kristendomen i Sverige”. Det är ett späckat program med tre besök på historiskt viktiga platser, tio besök i olika församlingar samt två kvällsmöten.

Pastorer/präster/kårledare/församlingsledare är oerhört generösa med att öppna kyrkor och ge av sin tid, och det brukar vara väldigt uppskattat. Mycket skratt och ibland tårar. Denna gången var det den katolske prästen som stod för tårarna. Rösten stockade sig hos honom när han talade om smärtan i att inte kunna fira nattvard tillsammans med protestanterna. Den smärtan delar jag fullt och helt.

I eftermiddag har ett av klassrummen på THS möblerats om. Måndag – torsdag är det nämligen 24-3 bön på skolan, anordnat av Missionskyrkans och Baptistsamfundets pastorskandidater. Det är öppet för alla på skolan, studenter såväl som lärare och personal. Även på en teologisk högskola behöver man be – ständigt och jämt!

Jag såg på Kvällsöppet på TV4 i onsdags efter att vi varit på Livets Ords möte. Bland andra var Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson med för att diskutera Eva Brunnes predikan vid Riksdagens högtidliga öppnande. Han berättade då om manifestationer mot rasism där man skanderat att Jimmie borde utvisas. Självklart var han både ledsen och upprörd över detta. Jag förstår honom! Stackars Jimmie, säger jag. Det är verkligen jättesynd om honom! Ingen skulle behöva höra att man borde utvisas eller att man inte får vara i Sverige.

Och det borde han förresten ha tänkt på för längesen!

Magnus Malm och Rickard Sundström

Så har då skolan varit igång en månad. En händelserik månad. Började bra med att både kaffeautomaten och ”min” toalett var trasig, men eftersom jag inte dricker kaffe var det egentligen bara en katastrof.

Nå, den reparerades ju så småningom.

Första dagarna var det bara lärarna och personalen som möttes och planerade och informerade och tog beslut.

Här ser vi dem i mer eller mindre aktivt arbete både på THS och på Ålandsbåten.

Men sedan blev det riktigt roligt, för sedan kom studenterna, och rektor Owe Kennerberg höll tal.

Föreläsningar och seminarieövningar och bokinköp och pluggande dagarna i ända. Men för pastorskandidaternas del har det framför allt varit en resa till Kuvarp på gränsen mellan Västergötland och Småland. Där fick vi lyssna till författaren och förkunnaren Magnus Malm en heldag, vi gick en kort pilgrimsvandring, lyssnade till Anders Westman som berättade om den nya församlingen i Grimsås. Dessutom lyssnade vi till varandras vittnesbörd, firade nattvard, sjöng och bad. Innan vi for hem hade vi också haft gudstjänster i fem olika församlingar.

Vill man se bilder från Kuvarpsresan kan man göra det på hemsidan som drivs av Östra Götalands distrikt av Svenska Missionskyrkan. (Ja, jag vet, här borde det vara en länk, men man lär sig inte allt på en gång.)

Igår kväll hade vi den första teologgruppsträffen på THS med Baptistsamfundets och Missionskyrkans pastorskandidater. Rickard Sundström talade om lovsångens betydelse. Riktigt bra var det!

Ja, det här var en snabb summering av första månaden. Hädanefter är det tänkt att bli ett blogginlägg i veckan. Men för att vara mitt livs första blogginlägg så får väl det här duga…