Vill du bli pastor? Ingen brådska!

Wedegård, David 2Från pastorskandidaten och gästbloggaren David Wedegård från Vårgårda.

I Predikaren 12:12 kan vi läsa att ”flitiga studier gör kroppen trött”, och för den som någonsin har läst på en teologisk högskola så har nog just denna vers slängts med en hel del. För visst är det så att den som gräver ner sitt ansikte i böcker dagarna i ända är ganska sliten vid dagens slut. Många av oss pastorskandidater kan säkert vittna om tillfällen då man gärna ger upp, men ändå är det många som i slutet av terminen är sugen på att börja en till. Hur kommer detta sig?

Frågar man mig så skulle jag gärna se att en pastorsutbildning är längre än fyra år, men jag inser att det är en tuff utmaning. Utbildningen kan kännas lång, inte minst med tanke på att man helst ska ha erfarenhet av att jobba i församling innan man påbörjar sina studier. Men den dagen ett frö börjar gro, en kallelse börjar ta sin form i ens inre, så är det lätt att bli alldeles för ivrig. Man kan både tänka och känna att det är nu, och inte en sekund senare, som jag ska bli pastor. Men låt dig inte luras av denna impuls, för den är snarare ett uttryck för den tid vi nu lever i än för Guds stress. Betänk det faktum att när Gud vill rädda mänskligheten så utväljer han Abraham! Det finns säkert snabbare sätt tänker jag, men Gud verkar sällan stressad i just sådana situationer. Om Gud kallar dig till att vara hans tjänare genom att vara en herde för hans församling, ja då är det inte bråttom. Han kallar dig att också förbereda dig för den välsignade uppgift han har för dig.

Equmeniakyrkan har i dag som regel att man ska läsa fyra år på Teologiska högskolan, Stockholm (undantag finns). Oöverstigligt hinder tänker några, så tänkte inte jag. Vilken oerhörd nåd och förmån att få avskilja tid i sitt liv för att förbereda sig för tjänsten som pastor, och dessutom få pengar för det, vilket ju inte är alldeles självklart vid en global jämförelse.

Men är verkligen akademin rätt plats för en pastorsutbildning? Både ja och nej! Här är kunskap om utbildningens form nödvändig. Akademin är inte allt för en pastorskandidat. Vi läser akademiska kurser med lärare som behöver förhålla sig objektiva (även om objektiviteten egentligen är en omöjlig uppgift), men vi har också möjlighet att sitta ner med alla pastorskandidater och fundera över vad detta har med kyrkan att göra. Vi gör det både organiserat och oorganiserat. Akademin ställer vissa krav som gör det nödvändigt att möta andra människor som har andra åsikter än mig, och den ställer kravet att jag på ett sakligt och förnuftigt sätt kan förhålla mig till andra människors åsikter. Den lärdomen är ovärderlig i ett samhälle där saklighet lyser med sin frånvaro, där man istället målar den andre med mörka färger som mer påminner om känslomässig ignorans. Akademin är mycket positiv i det hänseendet.

För egen del är jag också övertygad om att akademin i viss mån hjälper kyrkan att gestalta en större enhet. För tänk om vi i den protestantiska bubblan, vi som är utspridda i mängder med olika konfessioner, hade haft var sin utbildning där vi målade ut varandra som heretiker. Den världen är en skräck för mig. Här tror jag att akademin bidrar till att kyrkan återigen får upp ögonen för varandras olikheter och samtidigt lär sig att leva med dem.

Men finns det inga problem då, undrar någon? Jo det gör det. Ibland önskar man att tron på Jesus Kristus som uppstånden Herre var mer självklar. Det är just därför akademin inte kan eller får vara allt i en pastorsutbildning. Men å andra sidan kan jag som kristen i allmänhet, eller pastor i synnerhet, inte förvänta mig att få alla svar givna till mig i alla frågor. Verkligheten är inte så enkel, den är betydligt mer komplex. Svaren finns också i församlingens liv och praktik. Gud är inte teorins Gud, utan han är verklighetens skapare. Det går aldrig att enbart läsa sig till en nära relation med Gud, den behöver gestaltas, uttryckas och få liv. Och liv får den genom församlingens kropp. Men akademin och studierna bidrar till att bättre förstå hur komplex och stor vår Gud faktiskt är. Och det är den erfarenheten som drar mig upp på morgonen för att öppna ytterligare en bok om ecklesiologi.

Jag hade gärna sett en längre utbildning, för jag har inte bråttom. Jag vilar i det faktum att Gud kallade mig för att bli en god pastor, och en sådan har inte bråttom. Om livets Gud tar sin boning i församlingens kropp, i människor som dig och mig, genom sin son Jesus Kristus, varför ska jag då stressa på livet som om det gällde något annat? Nej, i kallelsen vilar också förberedelsen. De akademiska studierna har sin tid, andra studier har sin tid, bönen och arbetet sin tid. Men livet i Herren, det är i ett ständigt Nu.

– – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.