Sprickorna

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Ulrika Johansson.

Jag sitter på en bänk nere vid Stångån vid slottet Bjärka-Säby, njuter av den värmande vårsolen och ber. Då hör jag ett ljud jag inte riktigt känner igen. Jag tittar mig omkring och ser ingenting som kan förklara ljudet. Så hör jag det igen. Då förstår jag att det är isen som sjunger sin dova sång över vårsolen för mig. Jag går fram till kanten på ån och följer den en bit. Då ser jag dem, sprickorna i isen. Jag fortsätter att gå utmed kanten och börjar fundera på det där med sprickor och så kommer några strofer ur sången ”Det sjunger i själen” med Erik Tilling till mig: ”Det sjunger i själen och hjärtat, en sång jag vill ge till dig. Det rymmer min glädje och smärta, tanken, känslan, hela mig, min sång till dig.”

Jag har på senare år mött olika uttryck för att det finns de som inte vågar visa sig sårbara för varandra i församlingarna. För mig är det en viktig fråga och jag undrar vad som skulle hända, med både mig och gemenskapen, om jag i församlingen inte skulle våga visa att mitt liv ”rymmer både glädje och smärta”?

Jesus har sagt att vi ska komma till honom om vi är tyngda av bördor (Matt 11:28). Paulus har påtalat för oss att om en kroppsdel lider så lider också de andra delarna av Kristi kropp (1 Kor 12:26) och i Rom 15:1 står det att ”vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva”. Stämmer dessa bibelord och det de beskriver in på våra församlingar idag? Bär vi varandras bördor? Lider vi med den som lider? Vågar vi komma till Jesus med det som tynger oss?

Ingen av oss är perfekt, om nu någon trodde det. Vi har alla större eller mindre sprickor i våra liv. Men jag tror att genom att bland annat våga visa att vi är sårbara så kan vi som församlingar komma närmare både varandra och Jesus.

Jag kan förstå att det finns de som anser att det kan vara svårt att våga visa sig sårbar i en vanlig söndagsgudstjänst. Men då vill jag lyfta fram en gåva som vi kan ge varandra, nämligen förbön. Att få möjligheten att med åtminstone en annan person få blotta en liten spricka eller få dela det som i mitt liv rymmer både glädje och smärta och tillsammans få lyfta upp detta inför vår Herre i förbön. Det är en underbar möjlighet vi kan ha i våra gudstjänster.

Sedan kan ”den lilla gruppen” i församlingen vara en annan gåva vi kan få del av. I en bönesamling med ett mindre antal personer kan jag våga ta av mig min mask ännu mera. Då kan jag våga visa alla de vackra sprickorna som är en del av mitt liv och som vill sjunga ut det min själ bär på.

Jag skulle därför med detta blogginlägg vilja uppmuntra dig till att våga visa dina sprickor. Det är genom dem som du kan släppa in lite ljus och kärlek från Gud och dina medmänniskor. Leonard Cohens uttrycker det så här i sången “Anthem”: “There´s a crack in everything – that´s how the light gets in” (Det finns en spricka i allting – det är så ljuset når in).

– – – – – – – – – – – – – –

Den 12 mars var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum under våren. Den 24-25 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Anmälningstiden har gått ut, men vill man ändå anmäla sig går det bra om man är beredd att ta med sig mat att äta, eller gå till någon restaurang i närheten. Den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden bloggar vi ofta på BliPastor.nu.