8 mars

Tankar som ständigt har gått på repeat:
Ja: Absolut, jag kör! Det behövs fler kvinnor som säger ja, sägs det ju. Så jag säger ja.
Nej: Fast nej. Jag kan ju inte det där, när allt kommer omkring. Dessutom tar jag kanske för stor plats nu? Vad skulle alla andra säga? ”Trodde hon på riktigt att det skulle gå? Hon som varken är rolig eller kompetent nog. Och så kort dessutom, hur skulle det se ut?” Nej, det går inte.
Ja: Skärp mig nu Ida, det där är bara hjärnspöken. Jag som irriterar mig på alla patriarkala strukturer har faktiskt en plikt att säga ja, det är en del av den nödvändiga förändringen. Okej, nya bud, det blir ett ja till slut.
Nej: Men hallå, ska jag verkligen säga ja av plikt? Pliktkänslan leder till väggen, det vet ju alla kvinnor som jobbat i kyrkan. Så nej. Det får bli ett nej. Bättre att någon som faktiskt kan tala, tycka och skriva gör det istället. Någon lång person som lyckas hoppa över väggen.
Ja: Men… Jag vill.
Nej: Nej.
Ja: Men jo.
Nej: Nej.
Repeat, i ungefär 25 år.

Men så nu: Det är den 8 mars 2018 och någon har stängt av repeatknappen. Plötsligt kan jag tänka både vidare och längre.

Ja, i år är det annorlunda när jag sätter mig där på golvet bredvid Maria. Hon säger Nej, jag vill inte till Marta som fixar i köket. Till männen som brukar sitta på golvet, men där utrymmet inte är riktigt lika stort längre. Jag sitter bredvid och iakttar, så som jag gjort så många gånger förr, men den här gången vågar jag tro att de ord som Jesus uttalar gäller också mig. ”Maria har valt det som är bäst, och det skall inte tas ifrån henne.”

I år är det annorlunda. Den eld som startade i höstas nästlar sig in överallt, och den tycks inte slockna. #metoo har gett ringar på vattnet som når församlingars styrelserum, fikaborden på THS, messenger-konversationer och kapprummens kallprat. Den når in i min tankeverksamhet och den tränger undan hjärnspöken. Vi delar berättelser, diskuterar maktstrukturer och lär oss att förstå varför det gång på gång dyker upp en klump i magen. Vi som aldrig blivit ryggdunkade förr har börjat ryggdunka varandra. Och äntligen finns det kraft att våga stå emot rädslan för dålig stämning, äntligen finns det mod att säga ifrån när maktbalansen rubbas.

Ja, i år är det annorlunda när jag går bakom kvinnan som bär på en flaska dyrbar nardusbalsam. De andra i rummet protesterar när hon självsäkert suger åt sig uppmärksamheten i rummet. Trots anklagande ord från människorna runt omkring, går hon fram till Jesus och häller flaskans innehåll över hans huvud. Jag går där bakom när Jesus säger ifrån mot de som tar sig friheten att bete sig kränkande och förminskande mot henne, och jag vågar tro att Jesus också talar till mig. ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig.”

I år är det verkligen annorlunda.

Jag är där tillsammans med Maria och kvinnan med balsamflaskan. Jesus ser på oss var och en när han talar: ”Ni har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån er”. Det är den 8 mars 2018 och jag är övertygad om att det senaste halvårets ringar på vattnet kommer att fortsätta upprätta allt det som genom mänsklighetens historia begränsat kvinna efter kvinna. De är här för att rensa bort hjärnspöken och lära oss att se oss själva genom de ögon Jesus har när han talar till oss. Och jag är glad att jag om några år får tjäna som pastor i en kyrka som faktiskt lyssnar när Jesus står upp för Maria, för kvinnan med balsamflaskan och för alla andra kvinnor med dem.

Tankar, den 8 mars 2018:
Ja: Absolut, jag kör! Det behövs fler kvinnor som säger ja, sägs det ju. Så jag säger ja.
Nej: Fast nej. Jag kan ju inte det där, när allt kommer omkring.
Ja: Men come on, i år är det ju annorlunda. Den plats där männen traditionells suttit, den tillhör faktiskt också mig. Och ärligt, om jag kan eller ej är ju på det stora hela ganska oviktigt, eftersom Jesus kan. Så jo, jag säger ja!
Ingen repeat.

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Ida Tonnvik.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 11 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Den 16-17 mars är det Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola) – sista anmälningsdag den 9 mars. Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden bloggar vi ofta på BliPastor.nu.