Bli pastor på länk?

Ibland blir inte livet riktigt som man tänkt sig.

Jag har snart läst färdigt mina studier för att komma ut i arbetslivet som pastor. Ett steg på den vägen är att delta i en gudstjänst under samfundets årliga kyrkokonferens med en förbönsakt för pastorer och diakoner som ska ut i vägledningsåret. Det är en högtidlig stund för hela kyrkan när man får be för de människor som ska ut i tjänst för Guds rike. Ett fint ögonblick.

Jag är en av de pastorer som ska ut i vägledningsåret till hösten och har därför sedan länge sett fram emot att gå upp på estraden som pastorskandidat och ner som pastor. Inte på något sätt för att få uppmärksamhet, utan för att det är en stor och djupt ödmjuk stund att hela Equmeniakyrkans kyrkokonferens ber om Guds välsignelse över min kommande tjänst som pastor under vägledningsåret. Denna stund då jag för första gången får bära pastorsskjortan och se ut över samfundet som har min rygg, och som jag har så mycket att tacka. Det är en svindlande tanke att jag som en enkel människa från lilla Jonsered får äran och privilegiet att bli buren i bön och omsorg av en så vacker gemenskap som Equmeniakyrkan. Det skulle bli en stor och viktig stund för mig, och jag skulle skriva ett blogginlägg om min upplevelse efteråt.

En stor och viktig stund blev det, fast på ett mycket annorlunda sätt. Istället för att åka till Gävle blev jag hemma med en nyfödd liten dotter. Jag hade med andra ord ingen möjlighet att åka upp till konferensen och fick följa gudstjänsten hemifrån tv-soffan. Jag hade laddat upp med att ta på mig pastorsskjortan och samlat min fru, min son och vår underbara lilla nyfödda dotter framför gudstjänsten. Jag smärtades av att jag inte kunde närvara, men samtidigt insåg jag vilken vacker stund jag fick tillsammans med min familj. Vi fick gemensamt delta i förbönsstunden hemifrån, och det blev till och med en och annan tår som stillsamt föll. En vacker stund, på ett helt annat sätt än jag hade föreställt mig. Det är fortfarande tråkigt att jag inte kunde närvara på konferensen, men samtidigt fick jag dela den stunden med de som jag har allra närmast mitt hjärta, och det blev på sitt sätt ett ögonblick att minnas länge.

Numera får jag lov att kalla mig pastor och skall snart ut i tjänst för Guds rikes skull. Vilken glädje att få spendera sitt liv med Gud, och att i sitt yrkesliv få arbeta för att människor skall få lära känna Jesus och växa i lärjungaskap samt att få finnas där för människor i alla livets situationer. Jag längtar ut i tjänst samtidigt som jag med stor ödmjukhet omfamnar ansvaret och utmaningen det innebär. Därför blir förbönsstunden i kyrkokonferensen en stark och viktig stund. Jag kommer inte bara ha Gud vid min sida när jag går ut i tjänst, jag kommer även ha ett helt samfund i ryggen. Ett samfund som tror på mig och ber för mig.

Nu är jag pastor. Känn på den!
Emil Thelin, pastor.