Etikettarkiv: Andakt och gudstjänst

I väntan på…

I mitten av Stilla veckan, fastans sista vecka, inser jag att det finns en förväntan inför vad som komma ska. Än en gång ska vi få gestalta påskens drama i ord och gudstjänster och jag inser att jag längtar…

… efter sockenkyrkans dymlade klocka, där kläppen är lindad och klockklangen dov och stum.
… efter skärtorsdagens mässa som avslutar agapemåltiden.
… efter de fem vissnande rosorna på nattvardsbordet på långfredagen.
… efter tonårstidens hängivenhet som gjorde påskafton till en fastedag och där festen bröt ut först efter påsknattsmässan.
… efter påsknattsmörkret som bryts av ropet ”Kristus är uppstånden”.
… efter påskdagsgudstjänst med barn och ljus och hinkar med påskliljor.
… efter Annandags pilgrimsvandring i Emmausvandrarnas spår.

Under de snart 40 år som jag firat påsk i olika församlingars hägn är det olika saker som varit viktiga, men gemensamt är att man försökt att sätta ord på det mest revolutionerande som någonsin hänt.
Det mest centrala i den kristna tron, det som går djupare än alla samfundsolikheter. Att Kristus dött och uppstått. Att döden inte längre har det sista ordet.

Jag lånar Jan Mattssons ord:

Från den tomma graven hörs en sång,
Genom döden går en väg till liv.

Det är ju ofattbart, fantastiskt, inte konstigt att man längtar…

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Kaisa Svennberg.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Måndagens den 16 april är sista ansökningsdag inför höstens program och kurser på THS. Ansökningar om att bli pastors- eller diakonkandidat bör ha inkommit senast den 25 april.

Kan fler musikallåtar än psalmer

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Olivia Salomonsson.

Jag jämför mig ofta med andra. Så när vi pastorskandidater för några veckor sedan åkte på retreat och vi skulle vara tysta med våra egna tankar började jag fundera på om jag kan bli en bra pastor. Jag kände mig så annorlunda mot alla de andra, för jag är inte så bra på att sticka och jag tycker inte om att läsa i bibeln under tiden jag äter. Hur kan jag vara pastor om jag inte är som de andra pastorskandidaterna? Det jag glömmer bort när oron för att inte vara bra nog får tag i mig, är att vi alla är olika. Att det inte finns en pastorskandidatmall som vi alla måste passa in i innan vi blir antagna.

Kapellets altartavla
Altartavlan

Ofta när vi har andakt i kapellet på Campus Bromma så fastnar min blick på korset som är utrymmet mellan fyra bilder på en stenhäll. Och genom stenhällen går sprickor, olika i djup och bredd men de allra flesta går genom korset. Och jag tänker att vi är som sprickorna, olika men på väg mot samma håll. Kanske är det så att jag är annorlunda, men inte mer än någon av de andra pastorskadidaterna. Kanske är det okej att jag kan fler musikallåtar än psalmer och att jag inte kände till särskilt många teologer innan jag började på THS. Gud kan nog använda mig ändå.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 11 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Den 16-17 mars är det Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden kommer vi att blogga ofta på BliPastor.nu.

Vad händer när traditioner möts?

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Gustav Gillsjö.

Det är höstens första gudstjänst på THS, kapellet är fullt. Andakter och gudstjänster på THS erbjuds som ett dagligt centrum på skolan, ett nav som resten av skoldagen kan få präglas av. Självklart är det ett tillfälle för övning och utveckling av oss som predikanter och gudstjänstledare, men ännu viktigare en plats där våra liv får synkroniseras närmare det som vi är skapade till – människor som tillber vår helige Fader.

På THS läser representanter för många olika traditioner i Kristi kropp jämsides. Blivande präster och pastorer inom Equmeniakyrkan, Pingst, Ortodoxa kyrkan och Svenska kyrkan läser tillsammans, äter tillsammans och tillber tillsammans. Det sistnämnda gav mig, denna höstens första gudstjänst, en vacker vy, en himmelsk vy. Det som slog mig var hur de olika traditionerna fick färga gudstjänsten, hur vi hjälpte varandra att se på det heliga med varandras ögon. Någon reser sig under psalmen Guds Lamm i vördnad inför Jesu offer, en annan sträcker sina händer mot himlen under lovsången för att hylla Jesus, kungars Kung. Någon gör korstecknet efter att ha tagit emot nattvarden, en annan tänder ett ljus för att symbolisera ett böneämne denne bär på. Någon sjunger med hjärtats lust när sången finns med i psalmboken, en annan när nyare sånger sjungs från det utdelade lösbladet. Men det är till samma kors vi vänder oss, det är samme Herre vi tillber.

I Uppenbarelseboken får Johannes i sin profetia berätta för oss om hur den upprättade skapelsen, Guds rike, ser ut.

Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.” (Upp 7:9-10)

Även om inte Johannes ens nämner det ingår naturligtvis även alla kyrkofamiljer i denna bilden. I den himmelska gudstjänsten kommer alla Jesu lärjungar, oberoende av kyrkofamilj, stå inför tronen och hylla Kungen på tronen. Vi är inte där än, men vi får ibland små glimtar av hur det kommer vara.