Etikettarkiv: Equmeniakyrkan

Det är nåd att få vara med!

Så har det blivit dags att tacka för mig. Idag arbetar jag min sista dag innan jag går i pension från min tjänst som utbildningssekreterare och kontaktlärare i Equmeniakyrkan. Lärarjobbet på THS avslutade jag redan den sista juni.

De senaste veckorna har jag ofta fått frågan hur det känns. Folk förutsätter alltså att det känns, och konstigt vore det ju annars efter 30 år som lärare för blivande pastorer och efter 16 år som utbildningssekreterare och kontaktlärare, först i Svenska Missionsförbundet och sedan i Equmeniakyrkan.

Och det känns faktiskt helt rätt. Redan förra hösten insåg jag att jag inte kommer att orka ända fram till 65-årsdagen, trots att jag tidigare sagt att jag gärna arbetar tills jag är 70 om jag bara får. Men arbetet har varit intensivt och de många resorna har tröttat, inte minst de senaste åren när järnvägsproblemen gjort det mycket svårare att resa miljövänligt. Så jag har inte ångrat mitt beslut att sluta.

Men det är klart att det är lite vemodigt. Jag kommer att sakna kontakten med alla dessa underbara pastorskandidater. Varje kyrkokonferens har egentligen varit vemodig – stor glädje när pastorskandidater blir pastorer och lämnar THS, men också stor saknad. Ungefär som när barnen flyttar hemifrån, helt rätt och ändå svårt. Ibland har jag faktiskt gråtit i smyg på konferenserna. Jag trodde att jag skulle vänja mig med åren, men det har nog bara blivit svårare. Och nu ska jag lämna allesammans på en gång, visst känns det.

Men jag tröstar mig med att jag får fortsätta som timlärare på THS, åtminstone under detta läsår. Första dagen med undervisning blir faktiskt imorgon fredag. I timlärartjänsten ligger också ansvaret för kontakterna mellan församlingarna och studenterna inför bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen. På det sättet får jag fortsätta kontakten med församlingarna, som även det varit ett stort glädjeämne genom åren.

Det har varit oerhört viktigt för mig att få överlämna ansvaret till någon jag är trygg med och litar på. Och så har det i allra högsta grad blivit. Jag har svårt att tänka mig en bättre efterträdare än Linnéa Lidskog som jag redan fått arbeta tillsammans med ett par år och som nu går in på heltid i de uppgifter jag haft.

Linnéa har en mycket bred erfarenhet. Hon kommer från Lagmansholm i den frikyrkotäta Vårgårdabygden, gick bibelestetisk linje på folkhögskola, utbildade sig till förskollärare men blev sedan ungdomsledare i Remmene-Rensvist församlingskrets. Efter studier på THS (där hon läste mycket mer än vad antagningsnämnden hade krävt av henne) blev hon ordinerad som pastor i Svenska Missionskyrkan 2009. Under några år var hon pastor och föreståndare i Centrumkyrkan i Tumba, och arbetade sedan på Hela Människan Botkyrka/Salem med lokalt diakonalt arbete. Mellan åren 2013-18 har hon varit barn- och ungdomskoordinator på Equmenia, de senare åren på deltid eftersom hon från 2016 också varit handläggare för vägledningsåret och kontaktperson för pastorskandidaterna.

Linnéa nås på tfn 08-58 00 32 25 och på linnea.lidskog@equmeniakyrkan.se. Ta kontakt med henne om du funderar på kallelsen till pastor!

Vad kommer jag då att sakna mest i jobbet? Ja, vissa höjdpunkter har förstås funnits. Eftersom jag egentligen är ganska introvert har de enskilda samtalen med en eller några få känts bra. Alla samtal med sådana som funderat på att bli pastor – vilken nåd att få vara med som en liten, liten del i deras kallelseprocesser. Och samtalen om stort och smått med alla antagna pastorskandidater. Jag fick rådet från en person i början att satsa på de tydliga och starka ledarämnena och att gå nära dem. Jag hoppas att jag inte glömt de personerna, men jag valde motsatt väg eftersom jag så väl minns de som stöttat och uppmuntrat mig under de långa tider då jag känt mig liten och ängslig och svag. Ofta har jag tänkt när jag suttit med en pastorskandidat som varit lite osäker och tvivlat på sin egen förmåga: Du kan bli en bra pastor!

Retreaterna och Svalkanhelgerna med pastorskandidaterna har också varit höjdpunkter. Den första Svalkanhelgen hölls i maj 2003 som ett par gemenskapsdagar på EFS sommarhem Svalkan nära Stockholm. Sedan har det utvecklats till fyra dagars gemenskap varje höst tillsammans med någon region, och ibland även en övernattning på våren. Vi har varit i Hemavan, på Snäckan, Vägsjöfors, Kuvarp, Hjortsbergagården, Ensro, missionsbåten Shalom och många andra ställen. 25 Svalkanhelger har jag nog hunnit vara med på.

Svalkanhelg på Vägsjöfors 2009. Foto: Oscar Skarin

Inspirationen till retreaterna kom genom en enkel retreat som studentkåren anordnade och bad mig att vara ledare för. Den första tysta retreaten för pastorskandidater hölls i april 2004, då Peter Halldorf ställde upp gratis som ledare. De första retreat- och samtalsdagarna för pastorskandidater som t ex läste distanskurser hölls i januari 2005 med mig som ledare i ett försök att minimera kostnaderna. Både retreaterna och Svalkanhelgerna var från början satsningar i tro av pastorskandidaterna eftersom det egentligen inte fanns pengar. Nästan 30 retreater har jag fått vara med på, med ledare som Liselotte J Andersson, Britta Hermansson, Jonas Eveborn, Susanne Carlsson, syster Veronica, Andreas Sköldmark, Gun och Arne Gustafsson, Ulla Käll, Peter Halldorf med flera.

Retreat- och samtalsdagar på Bjärka-Säby 2017 med Jonas Eveborn

Sammanträdena med antagningsnämnden har varit bland det viktigaste i arbetet. Besluten har många gånger varit svåra, men det har alltid funnits en mycket god stämning i nämnden, trots att folk förstås bytts ut nu och då. Drygt 75 sammanträden har det blivit för min del, och vi har aldrig behövt ta annat än enhälliga beslut i antagningsfrågor. Lite drygt 250 pastorskandidater har jag fått vara med att anta. Ibland händer det att jag möter någon pastor i Equmeniakyrkan som jag inte känner, men det sker inte så ofta numera.Den första antagningsnämnden i Equmeniakyrkan, hösten 2012.

När pastorn från min barn- och ungdomstid fick ställa upp i tid och otid sa han ofta: ”Det är nåd att få vara med”. Ju äldre jag blivit desto mer har jag insett att han hade rätt. Det har verkligen varit en nåd att få vara med, att bli efterfrågad, behövd, tagen i anspråk. Paulus skriver i 1 Tim 1: ”Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus, vår herre, för att han fann mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst […] Vår herres nåd har överflödat, med tro och kärlek i Kristus Jesus. Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig […].” Så har också jag upplevt det i all min otillräcklighet. Det blev inte alltid som jag tänkt mig. Alla beslut blev inte rätt. Jag har gjort många besvikna. Ibland har jag fått brottas med tvivel på mig själv och modlöshet. Jag har ältat misstag och ord som aldrig skulle ha sagts. Att vara en syndare frälst av nåd har varit en levande realitet. Men mitt i allt frågade Gud efter mig och ville samarbeta. Vilken oerhörd nåd!

Nu önskar jag dig, Linnéa, lycka till inför framtiden! Det här kommer att bli bra!

Tack alla pastorskandidater och kollegor för att jag fick vara med några år.

Gud välsigne oss alla!

 

Hönökonferensen och kallelsen

Denna vecka pågår årets största konferens i Equmeniakyrkan. Större än kyrkokonferensen. Det är Hönökonferensen som år efter år arrangeras av Hönö missionsförsamling och som samlar tusentals människor.

Väldigt många har genom åren bestämt sig för att bli kristna just under Hönökonferensen. Många har också upplevt kallelse till pastor, ungdomsledare, missionär eller diakon under konferensen. Därför nämns ofta Hönö i de kallelseberättelser som antagningsnämnden får läsa.

I årets konferens medverkar Linnéa Lidskog och Jonas Eveborn genom att erbjuda personliga samtal med sådana som någon gång emellanåt funderar på att bli pastor eller diakon i Equmeniakyrkan.

Linnéa har i två år arbetat som kontaktperson för pastorskandidater och med rekrytering av nya medarbetare. Senaste året har hon också haft ansvar för pastorerna som går vägledningsåret. I augusti tar hon över den roll som jag, Rune W Dahlén, haft i sexton år och som innebär huvudansvaret för rekrytering av nya pastorer. Det arbetet innebär också ett ansvar för antagningsnämnden och för de redan antagna pastorskandidaterna. Själv går jag i pension sista augusti och är mycket tacksam för att få lämna över till Linnéa som varit min kollega i två år och som jag vet kommer att sköta arbetet på allra bästa sätt. Hon erbjuder samtal onsdag-fredag under konferensen.

Jonas Eveborn har under senaste året varit kaplan på Teologiska högskolan, Stockholm (THS). Tidigare har han varit pastor i Immanuel 153 i Stockholm och föreståndare i Linköpings missionsförsamling. Parallellt med arbetet som kaplan har han efterträtt Peter Halldorf som föreståndare för Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby. Han har också vikarierat en del under våren som medarbetarrekryterare och kontaktperson för pastorskandidaterna.  Att Jonas som kaplan kan erbjuda samtal för pastorskandidaterna och ta ansvar för gudstjänsterna och Andligt forum på THS är ovärderligt. Under Hönökonferensen erbjuder han samtal på onsdag och torsdag.

Ta gärna kontakt med Linnéa eller Jonas redan nu och boka in samtal. Det kan vara gott att få prata om sin egen erfarenhet av längtan och funderande. Och det är alltid bra att få veta lite mer om hur vägen kan se ut med antagning, utbildning och ordination. Du ser Linnéas och Jonas mobilnummer i bilderna här ovanför.

Redan på tisdag i konferensveckan finns en särskild samling för de som någon gång emellanåt funderar på kallelsen till ungdomsledare, pastor eller diakon. Det blir i Missionskyrkans festsal klockan 12-13, och förutom Linnéa och Jonas medverkar några som har erfarenhet av att vara ungdomsledare och att studera till pastor eller diakon. Det blir ett kort bibelstudium, personliga berättelser, information och samtal. Ett tillfälle där du inget lovar, men där du i lugn och ro kan få veta lite mer innan du bestämmer dig. Efter den samlingen kan du också boka samtalstid med Linnéa eller Jonas.

Hönö missionsförsamling har en mycket lång tradition att bjuda blivande pastorer på mat och logi under konferensen. Jag var själv där och blev välsignad under min pastorsutbildning för drygt 40 år sedan. I år är det nästan 30 blivande pastorer i Equmeniakyrkan som är med åtminstone någon eller några dagar på konferensen. Det är mycket glädjande eftersom undervisningen och atmosfären på Hönökonferensen är ett bra komplement till de akademiska studierna. Så TACK Hönö missionsförsamling för att ni år efter år erbjuder denna möjlighet! Förhoppningsvis kommer de allra flesta blivande pastorerna att också hjälpa till i bön och samtal efter kvällsmötena.

På onsdag kväll kommer de blivande pastorerna och diakonerna fram i kvällsmötet för att få förbön tillsammans med ungdomsledare, blivande missionsarbetare och församlingsmusiker, prästkandidater, bibelskoleelever med flera. Detta brukar vara en av konferensens höjdpunkter när vi får se dessa som vill satsa ett år eller kanske hela livet i tjänst för Gud och församlingarna. Så missa inte onsdagskvällens möte. Efteråt har pastorskandidaterna även tillåtelse att sälja sin tidning Årsringar utanför tältet. Hela försäljningssumman går oavkortat till pastorsutbildning i Kongo och Sverige.

Rune W Dahlén

Vilka var ordinanderna?

För knappt en vecka sedan var det ordinationsgudstjänst i Equmeniakyrkans Kyrkokonferens i Gävle. Det var en vacker syn med alla diakoner och pastorer som fick förbön och handpåläggning.

Men vilka var de egentligen? Här kommer en kort presentation.

Diakoner:
Karin Andersson, Vällingby, med tjänst i Kyrkan vid Brommaplan.
Ulrika Axelsson, Värnamo, med tjänst i Hestra och Gislaved.
John Bjurenstedt, Göteborg, med tjänst i Majornakyrkan.
Emma Gustavsson, Hudiksvall.
Nicolina Holmgren, Årjäng, med tjänst i Nordmarken.
Inga-Lill Ramnefors, Alingsås, med tjänst i Hammarkullen och Varberg.
Maria Rydbom, Trelleborg, med tjänst i Trelleborg.

Pastorer:
John Eidering, pastor och föreståndare i Vårgårda.
Åse Gardebrand, pastor och föreståndare i Vinslöv.
Maria Hammar, pastor med ungdomsinriktning i Vårgårda. Läs mer!
Elin Harrysson, pastor med ungdomsinriktning i Kyrkan vid Brommaplan. Läs mer!
Annie Kirk, pastor med ungdomsinriktning i Skövde. Läs mer!
Rebecka Benjaminsson Larsson, pastor och föreståndare i Brämhult. Läs mer!
Krister Liljegren, pastor och föreståndare i Lidköping. Läs mer!
David Lund, pastor med ungdomsinriktning i Hovslätt. Läs mer!
Erik Lund, pastor och föreståndare i Anderstorp. Läs mer!
Kennyh Widén, pastor och föreståndare i Södra Nissadalen.
Samuel Wångehag, pastor och föreståndare i Sigtuna. Läs mer!

Fyra pastorer mottogs från andra samfund:
Hugh Doyle från Baptist Union of Great Britain som har tjänst som fängelsepastor på Mariefredsanstalten.
Rosie Gard från Svenska Alliansmissionen som har tjänst som föreståndare på Wettershus retreatgård.
Martin Klemetz från Evangeliska Frikyrkan som har tjänst som krogpastor i Göteborg.
Peter Nätterdal från Pingströrelsen som är psykoterapeut och har tjänst som pastor med social inriktning i Kortedala.
Krister Liljegren

Både i Vårgårda och i Kyrkan vid Brommaplan får församlingarna ovanligt nog två nyordinerade medarbetare. I Vårgårda John Eidering och Maria Hammar och i Kyrkan vid Brommaplan Karin Andersson och Elin Harrysson.

Maria Hammar

Ett brödrapar ordinerades också: Erik och David Lund från Kil. De har för övrigt ännu en bror som är pastor: Jonas Lund i Tibro.

Samtliga foto: Boppe Perhamn

Bli pastor på länk?

Ibland blir inte livet riktigt som man tänkt sig.

Jag har snart läst färdigt mina studier för att komma ut i arbetslivet som pastor. Ett steg på den vägen är att delta i en gudstjänst under samfundets årliga kyrkokonferens med en förbönsakt för pastorer och diakoner som ska ut i vägledningsåret. Det är en högtidlig stund för hela kyrkan när man får be för de människor som ska ut i tjänst för Guds rike. Ett fint ögonblick.

Jag är en av de pastorer som ska ut i vägledningsåret till hösten och har därför sedan länge sett fram emot att gå upp på estraden som pastorskandidat och ner som pastor. Inte på något sätt för att få uppmärksamhet, utan för att det är en stor och djupt ödmjuk stund att hela Equmeniakyrkans kyrkokonferens ber om Guds välsignelse över min kommande tjänst som pastor under vägledningsåret. Denna stund då jag för första gången får bära pastorsskjortan och se ut över samfundet som har min rygg, och som jag har så mycket att tacka. Det är en svindlande tanke att jag som en enkel människa från lilla Jonsered får äran och privilegiet att bli buren i bön och omsorg av en så vacker gemenskap som Equmeniakyrkan. Det skulle bli en stor och viktig stund för mig, och jag skulle skriva ett blogginlägg om min upplevelse efteråt.

En stor och viktig stund blev det, fast på ett mycket annorlunda sätt. Istället för att åka till Gävle blev jag hemma med en nyfödd liten dotter. Jag hade med andra ord ingen möjlighet att åka upp till konferensen och fick följa gudstjänsten hemifrån tv-soffan. Jag hade laddat upp med att ta på mig pastorsskjortan och samlat min fru, min son och vår underbara lilla nyfödda dotter framför gudstjänsten. Jag smärtades av att jag inte kunde närvara, men samtidigt insåg jag vilken vacker stund jag fick tillsammans med min familj. Vi fick gemensamt delta i förbönsstunden hemifrån, och det blev till och med en och annan tår som stillsamt föll. En vacker stund, på ett helt annat sätt än jag hade föreställt mig. Det är fortfarande tråkigt att jag inte kunde närvara på konferensen, men samtidigt fick jag dela den stunden med de som jag har allra närmast mitt hjärta, och det blev på sitt sätt ett ögonblick att minnas länge.

Numera får jag lov att kalla mig pastor och skall snart ut i tjänst för Guds rikes skull. Vilken glädje att få spendera sitt liv med Gud, och att i sitt yrkesliv få arbeta för att människor skall få lära känna Jesus och växa i lärjungaskap samt att få finnas där för människor i alla livets situationer. Jag längtar ut i tjänst samtidigt som jag med stor ödmjukhet omfamnar ansvaret och utmaningen det innebär. Därför blir förbönsstunden i kyrkokonferensen en stark och viktig stund. Jag kommer inte bara ha Gud vid min sida när jag går ut i tjänst, jag kommer även ha ett helt samfund i ryggen. Ett samfund som tror på mig och ber för mig.

Nu är jag pastor. Känn på den!
Emil Thelin, pastor.

Vilka är det som går ut i Vägledningsåret?

2018 års kyrkokonferens i Gävle är nu avslutad. En av höjdpunkterna var förstås ordinationen av diakoner och pastorer på lördagskvällen, och vi återkommer på BliPastor till den gudstjänsten.

Men redan på torsdagskvällen var det en förbönsstund för de som nu går ut i Vägledningsåret som pastorer och diakoner. Vägledningsåret är året före ordinationen, och då får medarbetarna särskilt stöd av mentor och handledare. De får även besök av nationella handläggare för vägledningsåret, och de har ett par dagar tillsammans på hösten och en retreat med Magnus Malm och Ulla Käll på våren.

Under Vägledningsåret avslutas även studierna. Läsåret pågår ännu några veckor både på THS och Bromma folkhögskola, och några läser också en eller ett par kurser i höst. Den 1 mars 2019 ska alla studier vara helt avklarade inför ordinationen i kyrkokonferensen i Jönköping senare samma vår.

De flesta pastorer som ska ut i Vägledningsåret har nu fått en tjänst som de kan ha kvar även efter ordinationen. För några är det ännu inte klart med tjänst, men förhoppningsvis blir det klart under sommaren.

På bilden syns de pastorer som går ut i Vägledningsåret. De står samlade precis innan processionen in på gudstjänsten där de ska få förbön. Fotograf är Linnéa Lidskog.

• Johan Wikström, pastor i Vännäs.
• Emil Thelin, pastor med ungdomsinriktning i Ljurhalla. Han saknas på bild eftersom han nyligen blivit pappa för andra gången och inte kunde vara med på gudstjänsten. Han kommer att blogga imorgon tisdag.
• Anna Sundberg, pastor och föreståndare i Harbo.
• Sara Sjölander, samtal om tjänst pågår.
• Malin Rylander, pastor i Lindveden.
• Anna-Karin Ryberg, pastor i Sjömarken.
• Heidi Lundberg, pastor och föreståndare i Björklinge och Skuttunge.
• Maria Linder, pastor med ungdomsinriktning i Missionskyrkan i Linköping.
• Johanna Karlsson, omsorgspastor i Finspång.
• Marcus Johnson, pastor och föreståndare i Suderkyrkan på Gotland.
• Karl Hylén, pastor med ungdomsinriktning i Lerkil.
• Noomie Hammar, pastor i Sävedalen.
• Lisa Danell, pastor med ungdomsinriktning i Centrumkyrkan i Norrköping.
• Rebecca de Brito, pastor och föreståndare i Blomstermåla.
• Johanna Bjurenstedt Gustafsson, samtal om tjänst pågår (skymd på bilden)
• Mikael Andersson, pastor och föreståndare i Karlskoga.
• Lovisa Almén, pastor med ungdomsinriktning i Betlehemskyrkan i Göteborg.

De diakoner som går ut i Vägledningsåret är förstås lika viktiga som pastorerna. För information om deras tjänster hänvisas till diakonisekreterare Marie Lindholm.

Diakonerna som går ut i Vägledningsåret (och som vi tyvärr inte har någon bild på):
• Anna Ardin
• Kim D Bergman
• Liselott Björk
• Inger Burgén Levin
• Victoria Gejrot
• Anna Johannesson
• Maria Lindström
• Ulrika Magnusson
• Ingela Öhman

Sverige – ett missionsland i behov av församlingsplanterare

Är jag verkligen redo att leda en församlingsplantering? Lilla jag?! Jag är ju inte ens ordinerad än. Och dessutom är jag ju inte klar med alla uppgifter ifrån min pastorsutbildning.

I och för sig har jag drömt om församlingsgrundande i över tio år, men jag har också alltid haft bilden av att jag måste vänta in det rätta tillfället. Du vet, då några väldigt stabila, mycket mer kvalificerade och erfarna pastorer startar upp en ny församling som jag bara kan haka på. Visst har jag hunnit få en del erfarenhet av att tjäna i församling, men att starta upp en helt ny församling… Kan jag verkligen det?

Men så var det ju den där lilla ”detaljen” som jag ibland glömmer bort… Nämligen Gud. För Treenig Gud kallar ju precis vem Han vill. Till och med sådana som dig och mig.

Kanske kallar Gud även dig att utforska om församlingsgrundande kan vara din uppgift? För det behöver grundas många nya församlingar i Sverige nu, och till det arbetet behövs också många pionjärer. Jag ska förklara.

Sverige är numera ett missionsland. Det är inte roligt att behöva säga det, men vi måste våga se verkligheten som den är. Antalet församlingar runt om i Sverige sjunker i rask takt ikapp med medlemsantalen. Hur kommer detta att sluta? Och inte minst, om kyrka efter kyrka lägger ner, hur ska då människor i Sverige, mitt i sina individualistiska, postsekulära och prestationspressade liv, kunna få en rimlig möjlighet att få tag i det unika hopp som finns för dem i Jesus Kristus?

Equmeniakyrkan har tillsammans med flera andra kristna samfund insett detta krisläge och därför bestämt sig för att kavla upp ärmarna för att nå fler människor i Sverige med evangeliet. Därför satsar Equmeniakyrkan på församlingsgrundande. Och inte lite heller. ”50 nya församlingar och kristna gemenskaper innan år 2025” lyder målsättningen i Equmeniakyrkan. Underkänner Equmeniakyrkan därmed de redan etablerade församlingarna? Nej, verkligen inte! Alla olika sorters församlingar behövs för att vi på bästa sätt tillsammans ska kunna ta oss an uppdraget att nå Sverige med evangelium. För i detta uppdrag behöver vi varandra.

Equmeniakyrkan Kungsport är namnet på den församlingsplantering i Göteborg som min man Gustav och jag tillsammans leder sedan augusti 2017. Vi tror att församlingsgrundande behöver fungera som ett missionsprojekt. Där lärjungaskapet till Jesus Kristus, kärleken till Gud och medmänniskan får stå i centrum. Och där de som ansluter sig till planteringen medvetet går in för att tillsammans vara en missionell, inkluderande och generös gemenskap.

Vår bön är att människor i Sverige åter igen ska få upp ögonen för att Gud finns, för vad evangeliet om Jesus Kristus kan få innebära för dem, och för det unika och värdefulla som kyrkan kan få bidra med in i deras liv. Det finns ett fantastiskt glädjebudskap och hopp i den kristna tron som varje människa i Sverige behöver få möjlighet att höra och också ta del av.

Tänk vilken nåd det är att både du och jag får vara med på ett hörn i Guds kärleks mission, Missio Dei. Och detta bara genom att göra oss tillgängliga.

Karin Fransson
Pastorskandidat och församlingsplanterare i Equmeniakyrkan

Årsringar 18 i tryck – med avtryck

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Kim Lillskog.

Jag trodde att jag skulle bli församlingskommunikatör. Och det ska jag väl bli i någon mån även som pastor. Men jag ville, jag drömde om, jag längtade efter att få göra Jesus känd genom det som församlingarna kommunicerar. Genom att producera snygga saker skulle jag få människor att titta den där extra gången på tidningsannonsen eller facebookinlägget och så skulle de människorna få chans att möta Jesus. De affischerna, annonserna, bilderna skulle få göra avtryck.

Så berättade Gud för mig att det var pastor jag skulle bli. Till en början var jag nog lite besviken. Vilken plats har egentligen en pastorskrage, en predikstol, en pastorsexpedition i världen jämfört med webben och sociala medier, begränsar inte Gud mig nu? Kanske var det bitterhet över att det inte fanns några jobb som församlingskommunikatör som fick mig att försöka fly undan pastorskallelsen istället för att se möjligheterna.

Men när jag till slut accepterade att det var pastor jag skulle bli såg jag att det finns oändligt många sätt att kombinera de kommunikativa och de teologiska kunskaperna.

Ett av de sätten är Årsringar. Det är ett stort projekt för oss pastors- och diakonkandidater som är involverade i att få ihop den här tidningen. Men det är en ära och en stor glädje att få vara med. Att ha fått göra just det jag drömmer om, att få belysa budskapet, att få lyfta fram berättelserna genom min formgivning och peka på Gud — wow!

Jag tror att de gåvor och den inspiration jag fått av Gud har fått göra avtryck i den här tidningen och jag vet att Gud har gjort avtryck i de människor som delar sina perspektiv i årets nummer. Jag ber att de berättelser som vi lyft fram får göra avtryck i de människor som får den i sin hand och jag tror att Gud gör avtryck när de där berättelserna fått landa i deras hjärtan, på samma sätt som Gud med sin kallelse gjort avtryck i mig. Köp Årsringar och köp några extra för att ge till någon som behöver få se vilka avtryck Gud gör i världen — avtrycken är många och ser väldigt olika ut.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Tidningen Årsringar ges ut av pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan med ett nummer per år. Även diakonkandidater skriver i den. Tidningen finansieras helt av annonser, så hela behållningen går oavkortat till att stödja pastorsutbildning. Hälften går till pastorsutbildningen i de båda Kongostaterna och hälften till att Equmeniakyrkans pastorskandidater årligen får åka på retreat och till en av kyrkans regioner på gemenskapsdagar. Tidningen kostar 50 kr och kan beställas av rune@ths.se. Pastors- och diakonkandidaterna har med sig tidningar till försäljning på bön- och offerdagen, men de församlingar som inte får besök kan beställa en bunt och sälja själva.

Årets nummer har precis kommit från tryckeriet och har temat Avtryck. Chefredaktör är Gustav Gillsjö. Redaktionen har även bestått av Maria Linder och Moa Nilsson Forsén. Kim Lillskog har formgivit tidningen och fotografer har Johan Wikström, Maja Floberg och Gustav Gillsjö varit.

Vill ni ha besök?

I den berömda monologen om pastor Jansson spelar Hans Alfredsson en klockare som inleder med orden: ”Varför kommer ni inte när jag ringer för?” Vi skulle kunna vända på orden och fråga: ”Varför ringer ni inte när vi vill komma?”

 

Den 11 mars 2018 är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen. Många har redan hört av sig och vi har bokat in ett 30-tal besök. Men fler församlingar får gärna höra av sig och fråga efter besök. Vi tar inget arvode när vi kommer. Och besöken kan även ske någon annan söndag än den 11 mars.

Vi som är villiga att komma är pastors- och diakonkandidater, lärare, rektorer och personal på skolorna samt ledamöter i antagningsnämnden. När det gäller pastorskandidaterna predikar de gärna. Så är det även med flera av diakonkandidaterna, men några av dem kanske känner att det räcker med ett vittnesbörd eller en hälsning från skolan. Flera av oss som gärna kommer är beredda att berätta lite mer om utbildningarna vid kyrkkaffet och svara på eventuella frågor.

 

Det här är även ett viktigt tillfälle att aktualisera kallelsen till diakon och pastor. Två veckor efter bön- och offerdagen är det Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Datumen är 16-17 mars.

 

Vi brukar säga att diakon- och pastorskandidaterna helst inte ska medverka i sina egna hemförsamlingar eller församlingar där de varit medlemmar. Det är en viktig del av utbildningen att få se nya församlingar som man inte haft kontakt med tidigare. Gärna i en annan geografisk del av Sverige, med ett annat fromhetsmönster och i en annan storlek än den egna hemförsamlingen.

 

Ni behöver alltså inte betala något arvode utan endast reseersättning. Är resan lång kan gästen också behöva någonstans att sova över.

 

Vi kan inte lova att vi kan ordna något besök, men vi ska göra vad vi kan, och ju förr ni hör av er desto större chans är det att vi kan komma. Ni bokar oss genom att maila till mig, Rune W Dahlén, på e-postadress rune.w.dahlen@ths.se. Och berätta då gärna vilken typ av besök ni vill ha. Önskar ni predikan eller information eller både och?

 

I första hand prioriterar vi besök i de församlingar som inte hade besök förra läsåret, alltså vårvintern 2017. Församlingar som har pastorer eller diakoner i vägledningsåret har mindre chans att få någon. Helst vill vi komma till församlingar som inte fått besök på många år.

 

Förra läsåret slog vi rekord för tredje året i rad. 121 församlingar fick besök. Det vill säga nästan var femte församling i Equmeniakyrkan. Så många blir det kanske inte i år, men en hög målsättning är aldrig fel.

Jonas Eveborn har börjat som kaplan på THS

Från och med detta läsår har Equmeniakyrkan en kaplan anställd på Teologiska högskolan, Stockholm (THS). Frågan har diskuterats i flera år och när studenterna började sin hösttermin i slutet på augusti började också Jonas Eveborn sin tjänst som kaplan på 25 procent.

Jonas ordinerades till pastor i Svenska Missionskyrkan 2005 och tog initiativet till att bilda Immanuel 153 i Stockholm, där han arbetade i 4½ år. Sedan dess har han varit pastor och föreståndare i Linköpings Missionskyrka i 7½ år. Han har efterträtt Peter Halldorf som föreståndare för Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby, med Liselotte J Andersson som vice föreståndare. Men den tjänsten är inte på heltid, och därför fanns det också utrymme när Equmeniakyrkan ville anställa honom som kaplan på THS.

Jonas kommer att bo kvar i Linköping tillsammans med sin fru Christina och barnen Isak och Judit. Han är också mycket angelägen om att ha ett fortsatt ideellt engagemang i Linköpings Missionsförsamling och menar att den lokala församlingen är grunden för allt kristet arbete.

De tre saker som Jonas särskilt vill prioritera som kaplan är följande:

1) Vara ett stöd för Equmeniakyrkans pastorskandidater under deras utbildning.
2) Finnas med i gudstjänst-, andakts- och bönelivet på skolan.
3) Påminna om kärleken till den lokala församlingen, därifrån man kommer som pastorskandidat och dit man är på väg som pastor.

Konkret innebär tjänsten att Jonas kommer att finnas tillgänglig på THS för samtal framför allt på tisdagar. Men också finnas med i arbetet med retreater och med att samtala om kallelse till exempel på olika konferenser.

Det har länge funnits ett behov av att kunna hänvisa studenterna till en kaplan på THS. Inte så sällan uppstår frågor som man i första hand inte vill samtala med sina lärare om, utan med någon som inte sätter betyg eller sitter i antagningsnämnden. Även Svenska kyrkan har en kaplan på skolan, och från och med i år även Ortodoxa kyrkan. Eftersom flera studenter från Pingströrelsen nu går på skolan finns också en pingstpastor som kontaktperson och kaplan.

Rune W Dahlén

Vi är på Hönökonferensen

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Denna vecka pågår två viktiga arrangemang på var sin ö, och i båda är Equmeniakyrkan med. Hönökonferensen på Västkusten och Almedalsveckan på Gotland. Det finns ingen anledning att sätta dem emot varandra trots att de är väldigt olika till sin karaktär. Några få har möjlighet att åka emellan och vara med lite på båda ställena, men de flesta andra har inte den möjligheten.

En tradition sedan decennier tillbaka är att Hönö missionsförsamling bjuder de som läser till pastor i Missionsförbundet/Missionskyrkan och numera Equmeniakyrkan. Två måltider om dagen i mattältet och en säng i en skolsal är erbjudandet. Hundratals pastorskandidater har genom åren använt sig av den möjligheten med stor tacksamhet. Och eftersom Almedalsveckan är dyr och Hönökonferensen gratis är valet nog rätt enkelt för de flesta fattiga studenter på THS. Jag vet att åtminstone ett 25-tal pastorskandidater finns på Hönö minst en dag denna sommarkonferens, alltså nästan hälften av Equmeniakyrkans pastorskandidater.

Unni Jonsson har gjort bilder som visas på skärmar i Hönötältet före varje möte.

Equmeniakyrkan är oerhört tacksamma till Hönö missionsförsamling för den enorma arbetsinsats det innebär att år efter år arrangera Hönökonferensen. Och som kontaktlärare för pastorskandidaterna är jag väldigt tacksam för generositeten mot de blivande pastorerna. Att kombinera vinterns tysta retreat med läsårets utmanande akademiska kurser och sommarens trosvissa Hönökonferens är en väldigt bra mix.

Jag uppmanar alla er pastorskandidater på Hönö att ta till er av den goda undervisningen och de intressanta seminarierna. Men också att själva ställa upp som förebedjare och samtalspersoner i anslutning till mötena. Det är ovärderliga ”övningstillfällen” i skarpt läge inför framtida församlingstjänst.

Vi är också glada över att fyra pastorer i vägledningsåret medverkar på årets Hönökonferens. Carin Dernulf som talare, Maria Hammar och David Lund som ungdomskoordinatorer och ansvariga för förbönen vid ungdomsmötena, samt Annie Kirk som tolk vid onsdagskvällens möte.

I år kommer min kollega Linnéa Lidskog att finnas till hands på onsdag och torsdag för enskilda samtal om kallelse och tjänst . Linnéa har på deltid arbetat ett år som kontaktperson för pastorskandidaterna och från och med hösten är hon på halvtid handläggare för vägledningsåret och finns med på pastorskandidaternas samlingar och som rekryterare av nya medarbetare.

Även biträdande kyrkoledare Olle Alkholm erbjuder samtal, men på torsdag och fredag. Ett av hans ansvarsområden är just utbildningsfrågor och han har mångårig erfarenhet från bland annat antagningsnämnden.

Ta vara på möjligheten, du som emellanåt går med funderingar på om Gud kallat dig till pastor eller diakon i Equmeniakyrkan. Ibland är det gott att få samtala om sin egen upplevelse av kallelsen med någon som har erfarenhet av hur olika kallelser kan se ut. Och du som är alldeles trygg i att Gud kallat dig – boka in ett samtal för att höra hur du kan gå vidare i antagning, utbildning och ordination.

I konferensens kvällsmöte på onsdag klockan 19.00 blir det en speciell inbjudan till alla diakon- pastors- och prästkandidater, alla volontärer, teamare och ungdomsledare,  alla som ska läsa någon bibelskola i höst och alla som läser till församlingspedagoger, församlingsmusiker och liknande samt alla som inom de närmaste månaderna ska ut som missionärer, missionsarbetare och volontärer. Ni ska få komma fram i slutet av mötet för att få förbön. Linnéa Lidskog leder denna förbönsakt i år, och vi vet att många upplever den som en av konferensens verkliga höjdpunkter.

I en andra inbjudan kommer de att få förbön som önskar klarhet i sin kallelse och visshet om vad Gud vill med deras liv. Och då gäller det inte bara församlingsarbete som ett yrke, utan över huvud taget vad Gud har för plan med den enskilde. Många brukar söka förbön vid dessa tillfällen, och jag som sitter i antagningsnämnden och läser alla kallelseberättelser vet att det är många som räknar onsdagskvällens Hönömöte som en avgörande och helig stund i deras liv.

Efter mötet kommer pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan att sälja tidningen Årsringar utanför tältet. Tidningen handlar om kallelsen och om att vara en Jesu lärjunge. Den kostar 50 kr och hela den summan används för att göra det möjligt för pastorskandidaterna att åka på en retreat per år och att åka på en gemenskapsresa till en lägergård varje höst. Det går utmärkt att swisha för den som inte har kontanter.