Etikettarkiv: Equmeniakyrkan

Vill ni ha besök?

I den berömda monologen om pastor Jansson spelar Hans Alfredsson en klockare som inleder med orden: ”Varför kommer ni inte när jag ringer för?” Vi skulle kunna vända på orden och fråga: ”Varför ringer ni inte när vi vill komma?”

 

Den 11 mars 2018 är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen. Många har redan hört av sig och vi har bokat in ett 30-tal besök. Men fler församlingar får gärna höra av sig och fråga efter besök. Vi tar inget arvode när vi kommer. Och besöken kan även ske någon annan söndag än den 11 mars.

Vi som är villiga att komma är pastors- och diakonkandidater, lärare, rektorer och personal på skolorna samt ledamöter i antagningsnämnden. När det gäller pastorskandidaterna predikar de gärna. Så är det även med flera av diakonkandidaterna, men några av dem kanske känner att det räcker med ett vittnesbörd eller en hälsning från skolan. Flera av oss som gärna kommer är beredda att berätta lite mer om utbildningarna vid kyrkkaffet och svara på eventuella frågor.

 

Det här är även ett viktigt tillfälle att aktualisera kallelsen till diakon och pastor. Två veckor efter bön- och offerdagen är det Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Datumen är 16-17 mars.

 

Vi brukar säga att diakon- och pastorskandidaterna helst inte ska medverka i sina egna hemförsamlingar eller församlingar där de varit medlemmar. Det är en viktig del av utbildningen att få se nya församlingar som man inte haft kontakt med tidigare. Gärna i en annan geografisk del av Sverige, med ett annat fromhetsmönster och i en annan storlek än den egna hemförsamlingen.

 

Ni behöver alltså inte betala något arvode utan endast reseersättning. Är resan lång kan gästen också behöva någonstans att sova över.

 

Vi kan inte lova att vi kan ordna något besök, men vi ska göra vad vi kan, och ju förr ni hör av er desto större chans är det att vi kan komma. Ni bokar oss genom att maila till mig, Rune W Dahlén, på e-postadress rune.w.dahlen@ths.se. Och berätta då gärna vilken typ av besök ni vill ha. Önskar ni predikan eller information eller både och?

 

I första hand prioriterar vi besök i de församlingar som inte hade besök förra läsåret, alltså vårvintern 2017. Församlingar som har pastorer eller diakoner i vägledningsåret har mindre chans att få någon. Helst vill vi komma till församlingar som inte fått besök på många år.

 

Förra läsåret slog vi rekord för tredje året i rad. 121 församlingar fick besök. Det vill säga nästan var femte församling i Equmeniakyrkan. Så många blir det kanske inte i år, men en hög målsättning är aldrig fel.

Jonas Eveborn har börjat som kaplan på THS

Från och med detta läsår har Equmeniakyrkan en kaplan anställd på Teologiska högskolan, Stockholm (THS). Frågan har diskuterats i flera år och när studenterna började sin hösttermin i slutet på augusti började också Jonas Eveborn sin tjänst som kaplan på 25 procent.

Jonas ordinerades till pastor i Svenska Missionskyrkan 2005 och tog initiativet till att bilda Immanuel 153 i Stockholm, där han arbetade i 4½ år. Sedan dess har han varit pastor och föreståndare i Linköpings Missionskyrka i 7½ år. Han har efterträtt Peter Halldorf som föreståndare för Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby, med Liselotte J Andersson som vice föreståndare. Men den tjänsten är inte på heltid, och därför fanns det också utrymme när Equmeniakyrkan ville anställa honom som kaplan på THS.

Jonas kommer att bo kvar i Linköping tillsammans med sin fru Christina och barnen Isak och Judit. Han är också mycket angelägen om att ha ett fortsatt ideellt engagemang i Linköpings Missionsförsamling och menar att den lokala församlingen är grunden för allt kristet arbete.

De tre saker som Jonas särskilt vill prioritera som kaplan är följande:

1) Vara ett stöd för Equmeniakyrkans pastorskandidater under deras utbildning.
2) Finnas med i gudstjänst-, andakts- och bönelivet på skolan.
3) Påminna om kärleken till den lokala församlingen, därifrån man kommer som pastorskandidat och dit man är på väg som pastor.

Konkret innebär tjänsten att Jonas kommer att finnas tillgänglig på THS för samtal framför allt på tisdagar. Men också finnas med i arbetet med retreater och med att samtala om kallelse till exempel på olika konferenser.

Det har länge funnits ett behov av att kunna hänvisa studenterna till en kaplan på THS. Inte så sällan uppstår frågor som man i första hand inte vill samtala med sina lärare om, utan med någon som inte sätter betyg eller sitter i antagningsnämnden. Även Svenska kyrkan har en kaplan på skolan, och från och med i år även Ortodoxa kyrkan. Eftersom flera studenter från Pingströrelsen nu går på skolan finns också en pingstpastor som kontaktperson och kaplan.

Rune W Dahlén

Vi är på Hönökonferensen

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Denna vecka pågår två viktiga arrangemang på var sin ö, och i båda är Equmeniakyrkan med. Hönökonferensen på Västkusten och Almedalsveckan på Gotland. Det finns ingen anledning att sätta dem emot varandra trots att de är väldigt olika till sin karaktär. Några få har möjlighet att åka emellan och vara med lite på båda ställena, men de flesta andra har inte den möjligheten.

En tradition sedan decennier tillbaka är att Hönö missionsförsamling bjuder de som läser till pastor i Missionsförbundet/Missionskyrkan och numera Equmeniakyrkan. Två måltider om dagen i mattältet och en säng i en skolsal är erbjudandet. Hundratals pastorskandidater har genom åren använt sig av den möjligheten med stor tacksamhet. Och eftersom Almedalsveckan är dyr och Hönökonferensen gratis är valet nog rätt enkelt för de flesta fattiga studenter på THS. Jag vet att åtminstone ett 25-tal pastorskandidater finns på Hönö minst en dag denna sommarkonferens, alltså nästan hälften av Equmeniakyrkans pastorskandidater.

Unni Jonsson har gjort bilder som visas på skärmar i Hönötältet före varje möte.

Equmeniakyrkan är oerhört tacksamma till Hönö missionsförsamling för den enorma arbetsinsats det innebär att år efter år arrangera Hönökonferensen. Och som kontaktlärare för pastorskandidaterna är jag väldigt tacksam för generositeten mot de blivande pastorerna. Att kombinera vinterns tysta retreat med läsårets utmanande akademiska kurser och sommarens trosvissa Hönökonferens är en väldigt bra mix.

Jag uppmanar alla er pastorskandidater på Hönö att ta till er av den goda undervisningen och de intressanta seminarierna. Men också att själva ställa upp som förebedjare och samtalspersoner i anslutning till mötena. Det är ovärderliga ”övningstillfällen” i skarpt läge inför framtida församlingstjänst.

Vi är också glada över att fyra pastorer i vägledningsåret medverkar på årets Hönökonferens. Carin Dernulf som talare, Maria Hammar och David Lund som ungdomskoordinatorer och ansvariga för förbönen vid ungdomsmötena, samt Annie Kirk som tolk vid onsdagskvällens möte.

I år kommer min kollega Linnéa Lidskog att finnas till hands på onsdag och torsdag för enskilda samtal om kallelse och tjänst . Linnéa har på deltid arbetat ett år som kontaktperson för pastorskandidaterna och från och med hösten är hon på halvtid handläggare för vägledningsåret och finns med på pastorskandidaternas samlingar och som rekryterare av nya medarbetare.

Även biträdande kyrkoledare Olle Alkholm erbjuder samtal, men på torsdag och fredag. Ett av hans ansvarsområden är just utbildningsfrågor och han har mångårig erfarenhet från bland annat antagningsnämnden.

Ta vara på möjligheten, du som emellanåt går med funderingar på om Gud kallat dig till pastor eller diakon i Equmeniakyrkan. Ibland är det gott att få samtala om sin egen upplevelse av kallelsen med någon som har erfarenhet av hur olika kallelser kan se ut. Och du som är alldeles trygg i att Gud kallat dig – boka in ett samtal för att höra hur du kan gå vidare i antagning, utbildning och ordination.

I konferensens kvällsmöte på onsdag klockan 19.00 blir det en speciell inbjudan till alla diakon- pastors- och prästkandidater, alla volontärer, teamare och ungdomsledare,  alla som ska läsa någon bibelskola i höst och alla som läser till församlingspedagoger, församlingsmusiker och liknande samt alla som inom de närmaste månaderna ska ut som missionärer, missionsarbetare och volontärer. Ni ska få komma fram i slutet av mötet för att få förbön. Linnéa Lidskog leder denna förbönsakt i år, och vi vet att många upplever den som en av konferensens verkliga höjdpunkter.

I en andra inbjudan kommer de att få förbön som önskar klarhet i sin kallelse och visshet om vad Gud vill med deras liv. Och då gäller det inte bara församlingsarbete som ett yrke, utan över huvud taget vad Gud har för plan med den enskilde. Många brukar söka förbön vid dessa tillfällen, och jag som sitter i antagningsnämnden och läser alla kallelseberättelser vet att det är många som räknar onsdagskvällens Hönömöte som en avgörande och helig stund i deras liv.

Efter mötet kommer pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan att sälja tidningen Årsringar utanför tältet. Tidningen handlar om kallelsen och om att vara en Jesu lärjunge. Den kostar 50 kr och hela den summan används för att göra det möjligt för pastorskandidaterna att åka på en retreat per år och att åka på en gemenskapsresa till en lägergård varje höst. Det går utmärkt att swisha för den som inte har kontanter.

Presentation av alla nyordinerade och mottagna

Vi på BliPastor.nu gläder oss över Kyrkokonferensen i Vårgårda 2017 där elva pastorer och sju diakoner ordinerades. Dessutom mottogs fem pastorer från andra samfund.

Fotograf: Boppe Perhamn (gäller samtliga foton)

EvaMarie Brännström har första tjänst som pastor och föreståndare i Motala. Hon bor i Linköping och har tidigare arbetat som musiklärare samt på Studieförbundet Bilda.

Maria Fässberg Norrhall bor i Lindome söder om Göteborg. Hon har arbetat som läkare i flera år och arbetar nu som pastor i en projekttjänst på Överås.

Kennet Heinevik är utbildad fritidspedagog och har arbetat i många år i Hovslätts missionsförsamling. Sedan 2011 har han haft en tjänst  i Lekeryds missionsförsamling och där fortsätter han nu som pastor och föreståndare efter studier på THS.

Esther Kazen har läst teologi i Wales och på THS och har sedan 2013 varit anställd i Flatåskyrkan i Göteborg. Där fortsätter hon som pastor och föreståndare.

Från vänster: EvaMarie Brännström, Maria Fässberg Norrhall, Kennet Heinevik och Esther Kazen.

Hanna-Sara Leones har varit ungdomsledare i Södertälje och Vårgårda och varit skolledare inom Apg 29. Efter studier på THS är hon nu pastor och föreståndare i Västerportskyrkan i Kalmar samt på en mindre deltid studentpastor.

Josué Leones är född och uppväxt i Ecuador, där han också gått en dataingenjörsutbildning. Liksom sin fru Hanna-Sara har han varit engagerad inom Apg 29. Efter fyra års studier på THS delar han sin tid mellan en föreståndartjänst i Borgholm och en pastorstjänst i Kalmar.

Hanna-Sara och Josué Leones strax innan intåget i gudstjänsten.

Oscar Molneryd har läst fyra år på THS. Han har varit ungdomsledare i Hovslätt och är nu pastor med ungdomsinriktning i Lerum.

Matilda Nilsson kommer från Donsö och har läst global utveckling och teologi i Göteborg, Lund, Umeå och på THS. Hennes första pastorstjänst är i Mariakyrkan i Hammarkullen.

Phillip Taylor kommer från England där han läst teologi i fem år. I flera år har han arbetat i Sverige inom Ungdom med uppgift, bland annat i Vilhelmina där han också är bosatt. Under sitt vägledningsår var han pastor i Piteå och söker nu annan pastorstjänst.

Josué Leones, Oscar Molneryd, Matilda Nilsson, Phill Taylor, Kajsa Werling och Elin Westöö.

Kajsa Werling har läst fyra år på THS, men redan under sitt sista läsår började hon arbeta i Håstenskyrkan i Varberg, där hon fortsätter som pastor och föreståndare. Tidigare har hon varit ungdomsledare på Smögen.

Elin Westöö har läst teologi i Örebro och kompletterat med studier på THS. Hon har arbetat i två olika kyrkor i Örebro och är nu pastor och föreståndare i Larslundskyrkan i Sköllersta.

Först vid intåget gick Elin Westöö och Kajsa Werling.

Fem pastorer mottogs från andra samfund och välkomnades i gudstjänsten. Efter ordinationsakten fick de förbön.

Christina Andersson kommer från Svenska kyrkan och EFS och är nu pastor i Centrumkyrkan i Vindeln.

Bengt-Göran Backman kommer från Pingströrelsen och är ekumeniskt anställd skolpastor i Eskilstuna.

Saoud Bahhi är född i Syrien och kommer från den evangeliska synoden i Syrien och Libanon. Han bor i Linköping och har gudstjänster för arabisktalande grupper på flera ställen i Östergötland, bland annat i Linköping och Norrköping.

Mats Polsten kommer från Pingströrelsen och är nu pastor i Fågelmara missionsförsamling.

George Youssef är född i Egypten och kommer från den koptisk-katolska kyrkan och Salesianorden Don Bosco. Han är bosatt i Lidingö och har gudstjänster på arabiska i Ansgarskyrkan på Lidingö.

Christina Andersson, BG Backman, Saoud Bahhi, Mats Polsten och George Youssef.

Förutom alla dessa pastorer som ordinerades och välkomnades, ordinerades även sju diakoner.

På bilden syns från vänster till höger (uppgifterna om tjänst kommer från diakonihandläggare Marie Lindholm):

Linda Andersson är diakon i Ekensbergskyrkan i Solna.

Anna-Lena Christensen arbetade som diakon i Filipstad under vägledningsåret.

Anna-Karin Elebjörk Wahlström är diakon i Hållnäs-Skärplinge.

Maria Fahlcrantz driver ett café i Rimbo som socialt företagande.

Amie Holmqvist är församlingspedagog i Hyssna församling (Svenska kyrkan) och volontärdiakon i sin hemförsamling, Kinna missionsförsamling.

AnnaMaria Rose är diakon i Centrumkyrkan i Kungsör.

Charlotte Rosengren är diakon i Equmeniakyrkan i Huskvarna.

Och här är hela gruppen samlad på en bild, med diakonihandläggare Marie Lindholm till vänster och handläggaren för rekrytering, Rune W Dahlén, till höger.

Ett stort tack till fotografen Boppe Perhamn som tagit samtliga foton och lånat ut dem till BliPastor.nu.

Hur många pastorer behövs egentligen?

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Igår kväll var vi många på Equmeniakyrkans teologgrupp på THS. Många pastorskandidater och många diakonkandidater. Tillsammans med de medverkande var det ungefär 45 personer samlade och lyssnade på intressanta råd och tips från anställda på Equmenia om vad man bör tänka på som församlingsanställd när man rör sig i de sociala nätverken på internet.

dsc_0502

En fråga som dyker upp när man möter alla pastorskandidater är hur många pastorer som behövs i framtiden i Equmeniakyrkan? Eftersom vi inte haft något svar på den frågan har vi famlat och gissat. Men nu har förre THS-läraren och docenten Sven Halvardson gjort en undersökning som ger oss mer underlag, även om det ändå finns osäkerheter kvar förstås.

Så här skriver Sven:

”På kort sikt täcks behoven i församlingarna med befintlig försörjning av medarbetare och nyrekrytering med nuvarande volym. På lite längre sikt behövs fler pastorer. Om det är där siktet ska tas föreslår jag en mindre utökning av antalet antagna pastorskandidater till, säg, 12 ‐ 18 årligen.”

Anledningen till att det behövs fler i framtiden är att många pastorer snart går i pension. Precis som i alla andra yrken finns det också ett antal pastorer som inte kommer att fortsätta inom det yrket fram till pension. Liksom det finns människor inom andra yrkesgrupper som kommer att sadla om och bli pastorer. Dessutom finns det pastorskandidater som upptäcker att de förstått kallelsen fel och som hoppar av under utbildningens gång, vilket gör att antagningsnämnden bör anta några fler än de 12-18 årligen som Sven nämner.

dsc_0501

Men hur många pastorskandidater har vi tagit emot de senaste åren? Ja, även det har Sven Halvardson undersökt genom att gå tillbaka allt ifrån antagningsnämndens första sammanträde i oktober 2012 och tre år framåt i tiden.

Antalet antagna pastorskandidater 2012-2015

Läsår Totalt Kvinnor Män
2012/13 17 10 7
2013/14 14 10 4
2014/15 8 3 5
TOTALT 39 23 = 59% 16 = 41%

Det kan ju verka dystert att antalet sjunkit för varje år. Men eftersom det nu gått ytterligare ett läsår kan vi lägga till några siffror och få följande tabell som är mer positiv:

Antalet antagna pastorskandidater 2012-2016

Läsår Totalt Kvinnor Män
2012/13 17 10 7
2013/14 14 10 4
2014/15 8 3 5
2015/16 14 11 3
TOTALT 53 34 = 64% 19 = 36%

Om vi tittar på ännu längre tid genom att lägga till statistik från Svenska Missionskyrkan, som var det största av de tre bildarsamfunden inom Equmeniakyrkan ser det ut så här:

Läsår Totalt Kvinnor Män
Svenska Missionskyrkan      
1998/99 14 5 9
1999/00 6 3 3
2000/01 8 4 4
2001/02 13 9 4
2002/03 26 12 14
2003/04 17 6 11
2004/05 14 7 7
2005/06 19 11 8
2006/07 20 11 9
2007/08 9 4 5
2008/09 17 4 13
2009/10 9 3 6
2010/11 12 9 3
2011/12 18 10 8
       
Equmeniakyrkan      
2012/13 17 10 7
2013/14 14 10 4
2014/15 8 3 5
2015/16 14 11 3
       
Totalt 255 132 = 52% 123 = 48%

Till Svenska Missionskyrkans statistik ska förstås Baptistsamfundets och Metodistkyrkans siffror fogas, men så långt jag förstått var det inga höga siffror. Det man tydligt kan se är dock att antalet nya pastorskandidater skiftar väldigt mycket år från år. En tillfällig nedgång bör därför inte leda till någon panik. Däremot har ju siffrorna sjunkit om man tittar över en längre tid, vilket gör det angeläget att ännu mer tala om Guds kallelse ute i församlingarna.

Och här är det oerhört viktigt att poängtera att rekryteringen inte bara kan skötas av några nationellt anställda, utan det är varje församlings och pastors uppgift att hjälpa människor att se sin kallelse. Eller annorlunda uttryckt: Gud har förstås kallat fler personer än de som svarat ja, och vi bör alla hjälpas åt att få de som är kallade att lyssna in denna kallelse och göra det möjligt för dem att gå.

Tittar man på varifrån de svenskfödda pastorskandidaterna kommer, och jämför med hur många pastorskandidater det borde ha varit i förhållande till antalet församlingsmedlemmar i varje region ser det ut så här.

Region Antal antagna pastorskandidater Antal pastorskandidater som borde ha antagits i förhållande till antalet församlingsmedlemmar i regionen
Nord 1 1
Mitt 3 4
Svealand 8 6
Stockholm 2 5
Väst 11 10
Öst 9 8
Syd 2 2
Totalt 36 36

Det man kan se är alltså att rekryteringen gått över förväntan i region Svealand (där för övrigt samtliga åtta pastorskandidater kommer från Värmland), region Väst och region Öst, medan rekryteringen gått sämre i region Mitt och framför allt i region Stockholm. Varför rekryteringen gått så dåligt i just Stockholm, där utbildningen ligger, återstår att analysera tillsammans med Stockholmsförsamlingarna.

Vi gläds förstås också över de nysvenskar som blivit pastorskandidater, och skulle önska att deras antal var ännu större.

I Sven Halvardsons utmärkta rapport finns det betydligt fler intressanta siffror och analyser, och där handlar det inte bara om pastorer utan också om diakoner. Jag rekommenderar därför alla intresserade att läsa vidare i rapporten som återfinns här.

Nya medarbetare

Så är då det nya läsåret påbörjat. Lärare och personal på THS var samlade på Marielund ute på Ekerö för ett par veckor sedan, då med fler medarbetare än någonsin. Och för en vecka sedan startade studenterna. Ett 70-tal var antagna till första året i det teologiska programmet och över 40 registrerade sig första dagen, vilket är ett mycket bra resultat.

I välkomstprogrammet på måndag förmiddag talade rektor samt en student från programmet Mänskliga rättigheter och en från det Teologiska programmet. Teologistudenten var Elin Harrysson från Årjäng, som är pastorskandidat i Equmeniakyrkan (se bild under fliken Bilder/film). Tre ungdomar från musiklinjen på Bromma folkhögskola spelade och sjöng.

DSC_0200Redan dagen därpå hade Equmeniakyrkans teologgrupp sin första träff med ett 30-tal deltagare, varav flera nya på THS. Då blev det tårtfika eftersom vi avtackade en medarbetare och välkomnade en annan. Under ett år har Charlotte Höglund arbetat halvtid med teologgruppen, vägledningsåret och rekrytering av nya pastorskandidater. Nu har hon valt att gå tillbaka till pastorstjänst i Immanuelskyrkan i Stockholm. Vi kommer att sakna henne! Hon har haft en fantastisk förmåga att skapa kontakt och leda andakter. Det andliga forum hon ledde på THS var nog ett av de bästa i skolans historia.

DSC_0195

Under ett år blir det nu en tillfällig lösning, där Britta Hermansson på 25 % tar ansvar för besöken hos pastorer i Vägledningsåret. Britta har tidigare haft tjänsten under en tvåårsperiod, och känner därför de nya pastorerna. Charlotte Höglund kommer att lånas ut av Immanuelskyrkan för att vara med på en övernattning och en retreat med diakonerna och pastorerna i Vägledningsåret.

DSC_0198Linnéa Lidskog och Charlotte Höglund

Som ny medarbetare för teologgruppen och för rekrytering har Linnéa Lidskog lovat att ställa upp ett år på 25 %. Linnéa är själv utbildad på THS för några år sedan och har hunnit med att bland annat vara pastor och föreståndare i Tumba, och sedan 2013 är hon barn- och ungdomskoordinator i Equmenia. Det är en stor glädje att Linnéa med kort varsel kunnat rycka in och arbeta med uppgifter som hon är väl lämpad för. Vi är också glada för kopplingen mellan THS och Equmenia.

DSC_0202

Liksom tidigare finns Rune W Dahlén som utbildningssekreterare på 75 % med ansvar för antagningsnämnden, teologrupper, rekrytering etc. Övriga 25 % arbetar han vidare som lärare på THS.

Närmast på programmet för teologgruppen står en offentlig bokloppis på THS den 12-14 september (öppet kl 8.30-17.00 varje dag) samt en resa med alla pastorskandidaterna till Gotland den 22-25 september. Söndagen den 25 september medverkar pastorskandidaterna i gudstjänster i Visby, Hemse, Garda, Väte och i Suderkyrkan på södra Gotland.

Rune W Dahlén

Men vilka var dom?

Från Rune W Dahlén.

För ett par dagar sedan ordinerades tolv pastorer i  Equmeniakyrkans kyrkokonferens. Vilken fest det var! Jag var som vanligt fylld av olika känslor – stor tacksamhet i först hand, men också vemod eftersom jag under flera år varit deras kontaktlärare och delat glädjeämnen och bekymmer med dem.

Många har läst deras namn och många var med och såg dem i gudstjänsten, antingen på plats eller via länk.  Men vilka är de egentligen? Var kommer de ifrån och hur ser deras liv ut?

Här har jag försökt att kort sammanfatta något om var och en, och det finns även länkar till blogginlägg där de skrivit och där ni kan se deras foton. Jag skulle önska att du läser under bön för var och en av dem.

Ordination 2016

Ivani Ahlberg är född och uppväxt i Brasilien. Hon har en lärarutbildning, flera års psykologstudier samt två års teologistudier vid ett seminarium i São Paulo. Hon gifte sig med en svensk man och de flyttade till Sverige. Efter praktik i Uppsala Baptistförsamling blev hon pastorskandidat inom Baptistsamfundet och har nu läst på THS i fyra år. Under detta läsår är hon anställd på vikariat som pastor och föreståndare i Björksäterkyrkan i Bålsta, och söker ny tjänst inför hösten. Läs mer här!

Johanna Buller bodde som barn i Uppsala och Göteborg. Hon jobbade en sommar inom Svenska kyrkan och sedan som ungdomsledare i Saronförsamlingen i Göteborg. Efter ett år på bibelskola och arbete som bl a butiksbiträde och lärarvikarie läste hon på Johannelunds teologiska högskola i tre år och på ett college i Oxford i ett år. Sedan 2012 arbetar hon som barn- och ungdomspastor i Fiskebäcks missionsförsamling och parallellt med det har hon kompletterat sina studier med kurser vid THS. Läs mer här och här!

Linnea Dyne kommer från Göteborg och blev i tonåren med i Furulundskyrkan i Partille som är en samarbetskyrka mellan EFS och Svenska kyrkan. Hon har gått UMU:s lärjungaskola och en ledarutbildning på Helsjöns folkhögskola vars huvudman är Svenska kyrkan. I Furulundskyrkan har hon gjort praktik och varit anställd som församlingspedagog. Sina teologiska studier började hon på Göteborgs universitet och på THS har hon tagit en master i teologi. Under studietiden har hon varit sommarpastor i Västerås en sommar. Hon är nu anställd som pastor med ungdomsinriktning i Vidablickskyrkan i Norrköping. Läs mer här!

Johanna Fredrixon är uppväxt i Umeå. Hon kom med i ungdomsarbetet inom EFS men gick sedan över till Svenska kyrkan. Under besök i Taizé fördjupades hennes gudsrelation. 2008 började hon läsa teologi vid Umeå universitet med inriktning mot att bli präst. Men hon kunde inte riktigt dela församlingssynen i Svenska kyrkan och blev istället medlem i Hedlundakyrkan som är en del av Equmeniakyrkan. De teologiska studierna har hon kompletterat på THS parallellt med att hon sedan 2012 arbetat som pastor i Ingarps Missionskyrka. Hon är gift och har tre barn. Läs mer här!

Karin Fritzson kommer från Stockholm, eller närmare bestämt Trångsund. Hon konfirmerades i Svenska kyrkan och kom sedan med i ungdomsarbetet i en Pingstkyrka. På Södra Vätterbygdens folkhögskola läste hon bibellinjen och gjorde ett praktikår som ungdomsledare i Finspångs missionsförsamling. Hon läste sedan vidare på fritidsledarlinjen och den diakonala linjen på Lidingö folkhögskola innan hon ordinerades som diakon 1998. Därefter har hon arbetat som diakon i Norrtälje och i Abrahamsbergskyrkan. Hon har haft stort förtroende i Missionskyrkan som bl a ledamot i Sociala missionens styrelse, Församlingsrådet och Ansvarsnämnden samt som ordförande i Diakonernas riksförbunds styrelse. På THS har hon läst in en teol kand och söker nu pastorstjänst. Hon är gift med Arne som också är pastor. Läs mer här!

Johanna Johansson och hennes man började hösten 2008 att följa med sin dotter till Hökerums Missionskyrka under hennes konfirmationstid. På våren förstod hon hur viktig Jesus är och så småningom blev hon medlem i församlingen. Men redan innan hon blev medlem upplevde hon en kallelse att predika. Hon har jobbat på ett postorderföretag, men även som laboratorieingenjör efter att hon utbildat sig till kemiingenjör. Efter att ha gått distriktets lekmannautbildning började hon läsa på THS. För att få mer erfarenhet har hon jobbat i missionsförsamlingarna i Rävlanda och Hökerum samt varit sommarpastor i Edsbyn och Arbrå. Nu har hon tjänst som pastor i Tvärred och Liared. Läs mer här!

Marcus Linds familj brukade åka på Torpkonferensen och där lämnade Marcus sig till Gud i de yngre tonåren. Han studerade ett år på KTH för att bli civilingenjör men tog ett uppehåll för att läsa på Credoakademin. Därefter blev han ungdomsledare i sin hemförsamling Grindtorpskyrkan i Täby som samarbetar med Pingströrelsen. Våren 2009 var han volontär på ett center för föräldralösa barn i Kenya. När han samma höst började läsa på THS var han ännu inte pastorskandidat, men blev det drygt ett år senare. För att lära känna Equmeniakyrkan lite mer har han varit sommarpastor i Degerfors och Tranås och även varit anställd på deltid i S:t Peter i Stockholm. Efter fyra år på THS läste han in en master i teologi i Uppsala och flyttade sedan med sin fru till Linköping där han är pastor med inriktning på barn, ungdom och student. Läs mer här!

Karen Magnin Andersson är född i Schweiz och bodde under sin uppväxttid även i Österrike och England innan hon flyttade till Sverige. Hon utbildade sig till officer inom Frälsningsarmén och arbetade på kårerna i Jönköping, Norrtälje och Sundsvall. Sedan flyttade hon och hennes man till Östergötland och blev medlemmar i Vikingstads missionsförsamling. Karen har drivit familjehem och har haft ett företag ihop med sin man. Hon har också varit engagerad i böneteam inom Teamevangelisation och Framtidens evangelister. Under utbildningstiden på THS var hon sommarpastor i Motala två år i rad och nu är hon pastor och föreståndare i Equmeniakyrkan i Nävlinge-Rickarum i Skåne. Läs mer här!

Oscar Marklund är född och uppväxt i en liten by utanför Herrljunga. När han var i 8-10-årsåldern var han på ett möte där några elever från Teologiska Seminariet på Lidingö medverkade, och från den stunden ville han bli pastor. Efter gymnasiet arbetade han som lagerarbetare och butikssäljare ett par år och blev sedan ungdomsledare i Lidköping i fem terminer, parallellt med arbete på en möbelfirma. Hans fru ville läsa en lovsångsledarutbildning på North Park i Chicago och Oscar passade då på att läsa teologi vilket så småningom ledde fram till en Master of Art in Christian Formation. Väl hemma i Sverige vikarierade han som ungdomspastor på Donsö i två år innan han på THS kompletterade sina teologiska studier. Efter att ha vikarierat som pastor med ungdomsinriktning i Sävedalens missionsförsamling i Göteborg har han nu blivit föreståndare i samma församling. I familjen finns numera även två barn. Läs mer här!

Gunilla S Olofsson är född i Göteborg men familjen flyttade senare till Lilla Edet där Gunilla gick med i missionsförsamlingen när hon var 13 år. Hon utbildade sig till jurist och var i flera år delägare i en juristbyrå. Under perioder har hon också läst vidare och arbetat deltid inom vården och som lärarvikarie samt jobbat politiskt. Läsåret 2009/10 gick hon distriktets lekmannautbildning och började sedan läsa på THS. Under utbildningen har hon varit sommarpastor på Värmlandsnäs. Hon är gift och mamma till tre vuxna barn, och arbetar deltid som pastor och föreståndare i sin hemförsamling i Lilla Edet. Läs mer här och här!

David Wedegård kommer från Vårgårda och tog ett beslut att följa Jesus när han var 13 år. Musiken har alltid betytt mycket för honom och han har dels spelat i Nardus som i flera år stod för musiken på ungdomsmötena på Hönökonferensen, dels i ett kristet metalband. I flera år har han arbetat på olika bemanningsföretag samt inom koncernen Autoliv. Under ett bibelskoleår på Örebro Missionsskola började han ta det kristna livet mer på allvar och året efter praktiserande och vikarierade han som ungdomspastor i sin hemförsamling. På THS har han läst på heltid i fyra och ett halvt år och under den tiden även varit sommarpastor i Degerfors, Tranås och Nyköping. Sedan nyår 2015 arbetar han som pastor i Jakobsbergskyrkan i Järfälla. Han är gift och har ett barn. Läs mer här!

Bengt Åkesson är född och uppväxt i den lilla byn Rickarum i Skåne. Han fick tidigt en barnatro och i tonåren förstod han att Gud ville ha en personlig relation till honom. Han lämnade sig då till Gud och blev medlem i missionsförsamlingen. Under några år bodde han i Lomma men flyttade sedan till föräldragården i Rickarum där han bor med sin hustru. I familjen finns fyra barn varav några hunnit flytta hemifrån. Under många år har han arbetat inom näringslivet, så småningom på chefsnivå med många utlandsresor. I början på 1990-talet gick han distriktets lekmannautbildning och har sedan dess predikat mycket och haft ledande uppgifter i sin hemförsamling. Kallelsen till pastor har funnits latent länge, och för några år sedan började han läsa på THS. Nu arbetar han som pastor och församlingsutvecklare i Region Syd på deltid, parallellt med arbete på gården. Läs mer här och här!

I gudstjänsten ordinerades även åtta diakoner, och de är självfallet lika viktiga och lika stora gåvor till kyrkan. Men de har jag inte varit kontaktlärare för och därför vågar jag mig inte på att beskriva deras liv och kallelse. Men här är namnen: Karin Henningsson, Peter Karlbom, Lise­‐lott Karlsson, Maria Lundgren, Maria Lundin, Sara Löfstedt, Elisabeth Rydsmo, Johanna Vingren.

Till sist mottogs tre pastorer från andra samfund: Rimon Murad, Jakob Olofsgård och René Sköld.

Bed också för diakonerna och de som mottogs som pastorer från andra samfund!

Vilken kyrka!

Nilsson, Matilda 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Matilda Nilsson.

Vilken Kyrka! Tänka sig, det kunde ingen tro! Med absolut stärkt samfundstillhörighet, stärkt identitet som blivande pastor i Equmeniakyrkan och helt klart förstärkt stolthet och glädje över denna tillhörighet lämnade jag Equmeniadagarna.

Det enda som var nedslående var kanske namnet på dessa dagar, Equmeniadagar, det säger ju ingenting… Men jag kan förklara: Under utbildningens sista år möts alla pastorskandidater som skall ut i vägledningsåret följande läsår. Dels några dagar på hösten och dels några dagar på våren. Under vårdagarna fick vi möta personer som arbetar med Equmenia eller Equmeniakyrkan nationellt. Det låter kanske torrt, men för mig var det på sätt och vis fantastiskt. Jo, det pirrar faktiskt lite i kroppen nu när jag tänker på det, så nödvändiga och värdefulla var dessa möten för mig! Det fina var att jag kände mig indragen i Equmeniakyrkan och kände en närhet till henne och en ny samhörighet med vårt frikyrkliga arv och våra gemensamma framtidsplaner. Typ så.

Att bottna i verkade vara ett trendord på ekumeniska centret i Alvik där vi höll till, och det beskriver också min upplevelse, att få bottna mer i en gemensam vision och rota sig mer i ett gemensamt vi. En Kyrka för hela livet, där mötet med Jesus Kristus förvandlar – mig, dig och hela världen. För just mig var denna erfarenhet både efterlängtad och nödvändig. Även Karin Wiborn från Sveriges Kristna råd gav oss rådet att öppna våra ekumeniska ögon och samtidigt rota oss i vår egen tradition, så värdefullt tänker jag som hoppas på pastorsjobb i ett ekumeniskt sammanhang!

Jag söker en stabil grund. Kanske gör du det också? Kristus är vår enda grund, det vet vi. Men med en uppsjö av församlingar och samfund med olika inriktningar, uttryck och teologi är det lätt att känna sig vilsen. Det kan kännas som att gå ut i havet och uppleva hur fötterna ibland lyfter när vågorna kommer och vattnet plötsligt når midjan. Det är som en skumpande tillvaro där det är svårt att hitta balans och röra sig i en bestämd riktning.

Det svåraste är kanske när detta tillstånd gäller själva tron, tilliten till Gud, att inte bottna där. För mig är det en hjälp även för min tillit till Gud att på nytt känna tillit till det sammanhang som är mitt, Equmeniakyrkan. Det är Equmeniakyrkan jag vill ha som mitt hemma, som utgångspunkt och som hjälp för att lära känna Kristus och följa honom, vart helst det bär.

Men plötsligt, väl hemma, drabbades jag av en motsatt känsla, typ mindervärdeskomplex eller likande. Här har jag gått och varit så nöjd över att vara en del av något stort som i själva verket är mycket litet! Jag menar: Hur många är vi, nä just det, ganska få! Hur betydelsefulla kan vi då vara och hur mycket eller hur många blir egentligen förvandlade? Det kändes ungefär som att stå utanför verkligheten och titta ner på små kyrkor från google maps flygplansvy. Allt ser puttigt och futtigt ut!

UnderbaraClara beskriver en annan situation som är fylld av ungefär samma känsla, upprymdhetens bakslag:

Det är ju så fantastiskt härligt att börja med något nytt! Jag blir lycklig av att upptäcka att jag har fallenhet för något – och i början går utvecklingen snabbt. Jag får hybris och tror jag är snudd på ett geni. Finns ingen i världen som lär sig så snabbt som jag gör och som är så bra på så mycket!

Så skriver UnderbaraClara i ett blogginlägg. Därefter fortsätter hon till sitt problem som jag tror att många av oss, i alla fall jag, känner igen oss i!

Men ju bättre jag blir desto mer ser jag vad jag har kvar att lära mig. Och hur långt före mig de riktiga proffsen ligger. Och denna insikt får mig att känna mig sämre än innan jag kunde något alls.

Men så läste jag ett blogginlägg av Emil Dahl om precis det här fenomenet ”The Dunning-Kruger effect”. Det finns alltså ett namn för eländet. Det är en helt naturlig utvecklingskurva som de flesta går igenom – men kanske särskilt i skapande yrken. Man börjar som nolla och får världens självförtroendeboost av det man lär sig. Med tiden får man allt större kunskap men också självinsikt. Man inser hur duktiga alla andra är – och hur mycket man har att lära.

Tricket är att kämpa vidare och rida ut stormen. Till slut blir man duktig på riktigt och har självinsikt nog att inse det.

Nilsson, Matilda

Två punkter av igenkänning finner jag hos UnderbaraClara. Dels den känslan som slår emot en ibland när en studerat i flera år, funderat och praktiserat och nu själv ska försöka ge sig ut och bidra som pastor i församling. Hur ska det gå? Plötsligt känns det som att jag inte har något på fötterna! Den andra punkten rör just tilliten. Om jag ”lyckas” vara en god pastor, är det värt något ändå? Vilka är vi kristna, vi i Equmeniakyrkan? Kan vi verkligen betyda något eller göra någon som helst skillnad? Varför ska vi alls vara kyrka? Helt kort, jag befinner mig på djupt vatten. Eller i en Dunning-Kruger effect gällande tilliten till mitt sammanhang, till Kyrkan och mig själv, och ja, ytterst också till Gud.

Till mig och till dig vill jag därför skicka en uppmuntrande hälsning som hejdar vågorna och ger fast mark under fötterna. Vi är Kyrkan för att vi hör till Kristus, som delar av hans egen kropp kan vi inget annat vara. Vi har var och en fått en kallelse att följa Jesus och vara hans kropp på jorden. Därför är vi Equmeniakyrkan, i vått och torrt, i stort och smått. Hur små eller stora vi nu må vara. Vi är både kallade till närhet med Kristus och till att gå ut. Kanske var det något av detta som en del medarbetare och kyrkoledare på ett djupare plan lyckades förmedla till mig under Equmeniadagarna, några som genom erfarenhet nått längre i Dunning-Kruger termer och funnit en djupare självinsikt? Jesus själv har ju bett oss: Bli kvar i mig så blir jag kvar i er.

En konkret utmaning

Gillsjö, Gustav 6Från pastorskandidaten och gästbloggaren Gustav Gillsjö.

För mig kom den smygande. Gud verkade i mitt omedvetna innan jag en dag blev överrumplad av kallelsen på väg mellan Brommaplan och THS våren 2013. Vi pastorskandidater har alla valt vår utbildning i övertygelse om att Gud, trots våra brister och tillkortakommanden, kan och vill använda oss i ledande roller i sina församlingar.

För mig är dock inte kallelsen till pastor den viktiga kallelsen i mitt liv. Jag tror att vi alla, pastorskandidat som tandhygienist, har en betydligt viktigare kallelse i våra liv – en kallelse till att inse oss vara skapade. I Psalm 139 i Psaltaren läser vi:

”Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet.
Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.”

Psalmisten berättar för mig vem jag är, och den första kallelse varje människa har är just att vara en skapad människa. Denna kallelse innebär också att stå i relation till den som har skapat henne och det är hon inbjuden till genom den aktiva efterföljelsen av Guds uppenbarelse i Jesus. Bara denna kallelse i sig själv är en brottningskamp. För mig är det inte alltid lätt att låta mig bli älskad. Jag vill så gärna klara mig själv och få bekräftelse för det jag gör. Men att landa i insikten om att jag finns för att Gud vill och att det bara är genom Guds handlande och vilja jag har mitt värde – det är min och din första kallelse.

Men vi har inte bara en kallelse i livet, vi har många. Och Gud kallar inte bara pastorer och diakoner utan också lärare, elektriker, brevbärare, optiker och ”Gud vet allt”. Vi har alla platser i församlingen, samhället och världen där de gåvor Gud har lagt ner i våra liv gör oss mer lämpade än andra. Platser dit Gud drar oss genom vår längtan, Andens tilltal, våra gåvor och genom bröders och systrars vägledning.

Vart och till vad är du kallad?

Jag har burit en kallelse på mitt hjärta under ett halvår, en kallelse som inte bara är till mig utan kanske också till dig som läser detta. Jag ser mig runt i Equmeniakyrkan och ser små och stapplande församlingar där skörden är stor men arbetarna få. Jag ser också stora församlingar som har stora medlemsantal där det finns möjlighet att sända ut missionärer. Kallelsen jag bär är till äventyrslystna människor i dessa församlingar med trygga medlemsantal som längtar efter ett mindre sammanhang där deras gåvor kan få användas till att starta om en församling. Tänk er en församlingsmedlemspool där de som känner kallelsen att åka ut som missionärer inom vårt samfund, inom vårt land, får mötas för att skapa relationer och dela sin längtan. Finns du där ute som har möjligheterna att söka ett nytt jobb på en ny plats? Finns du där ute som vill vara med och bygga upp församlingar som ber om väckelse men inte har kraft att gå till handling? Denna kallelse är till dig!

Här kommer en konkret utmaning till omstartsarbetet inom Equmeniakyrkan. Starta en medlemspool dit villiga och äventyrslystna lärjungar får utmanas till att sändas ut i församlingar under omstartsprocesser.

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 13 mars. Och den 18-19 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 11 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu minst två gånger i veckan. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat och pastor.

Låt Equmenia gå före!

Linder, Maria 5Hej, jag heter Maria och är pastorskandidat i Equmeniakyrkan.

Den 4 juni 2011 bildades Equmeniakyrkan. Att starta en ny kyrka i ett land som tillhör de mest sekulariserade i världen är modigt, och jag är stolt över att få vara med i detta. Det tar tid att starta kyrka och det behövs tålamod så att vishet och andlig ledning lyssnas in, så att kyrkan går dit Gud vill.

Jag är en av dem som gärna ville ha namnet Equmeniakyrkan på vårt nya samfund. Det inbjuder till dialog och samarbete genom anspelningen på ekumenik, det vädjar till emotionell intelligens, det liknar orden diakonia och koinonia. För mig säger dessa ord någonting – men det säger inte särskilt mycket till icke-kyrkliga i samhället.

Bild 014

Sedan 2007 har ungdomsförbundet Equmenia funnits. I ungdomsförbundet var man otroligt stolta när kyrkan valde samma namn som de hade valt några år tidigare. Men namnet väcker en del frågetecken. Baptistamfundet predikar ett visst dop. Missionskyrkan missionerar mycket. Metodistkyrkan har vissa metoder i liturgin. Vad gör Equmeniakyrkan? Ekumenik? Och vad är det i så fall?

Efter att det senaste halvåret ha besökt många olika församlingar och samfund runt om i Sverige slås jag av okunskapen kring Equmeniakyrkans profil. Både andra församlingar och våra egna undrar: vilka är Equmeniakyrkan? Vad tycker vi? Vad är vår huvudfråga?

Jag utgår från att kyrkan behöver en tydlig (och relevant) identitet och profil för att också få en tydlig plats i samhället. Detta är ännu viktigare för vårt samfund som står ganska så i mitten teologiskt sett i kyrk-Sverige. Nu i småbarnsåren har Equmeniakyrkan chansen att profilera sig och ta sin plats i Sverige. Vilken stol ska Equmeniakyrkan ta? Vårt motto är ”en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar – mig, dig och världen”. Hur skapar vi platser där detta händer och dit människor vill komma?

Bild 016

Den senaste tiden har jag funderat på vad jag tycker i denna fråga. Mitt förslag är att Equmeniakyrkan blir det samfund som är bäst på att skapa riktigt bra platser för barn och unga att vara på. Med roliga och vettiga evenemang, aktiviteter, möten och diskussioner. Som ger människor möjlighet att växa till dem de är tänkta att vara. Som låter människor vara som de är. Equmeniakyrkan började i ungdomsförbundet och kanske bör det vara vår profil även framåt?

Bild 017

Jag är bara en av knappt 70 000 medlemmar i Equmeniakyrkan – jag räknar inte med att jag får bestämma. Men jag vill föra diskussionen vidare, så att jag, när jag säger ”Hej, jag heter Maria och är pastorskandidat i Equmeniakyrkan”, också kan svara på frågan om vad vårt signum är: ”vi är bra på, jobbar på och brinner för (…).”

Låt oss vara modiga i uppstarten av kyrkan och drömma tillsammans. Vad tycker DU att Equmeniakyrkan ska vara bra på och brinna för?

Maria Linder

(PS Om någon vet vem som tagit bilderna lägger vi gärna till uppgift om fotograf. DS)