Etikettarkiv: församling

Årets sommarpratare – och görare

Här är årets sommarpratare. Men inte de där vanliga i radion. De där som bara pratar och spelar musik. Utan sommarpastorerna i Equmeniakyrkan som både pratar och gör en massa annat fint för att sommaren ska bli ännu bättre.

Ansgarskyrkan, Västerås: Kim Lillskog, vecka 26-32
Värmlandsnäs missionsförsamling: Ulrika Danielsson, vecka 29
Löfstadkyrkan, Tranås: Tomas Röjder
Vikarbygården i Dalarna: Maria Hassani, 26/6 – 2/8
Donsö Missionskyrka: Gustav Fransson, vecka 28-31
Klintagården på Öland: Frida Hellsing, vecka 28
Ansgarskyrkan, Lidingö: Jonathan Ramström, midsommar – 12/8

Hälsa gärna på där de är!

Att vara sommarpastor är något väldigt speciellt. Pastorskandidaterna får ibland den möjligheten, även om det tyvärr är alltför få församlingar som anställer sommarpastorer. Men oftast är det en väldigt fin möjlighet för både församlingen och pastorskandidaten.

En sommarpastor kan nå dem som är kvar hemma. Predika och leda möten, följa med på läger, skapa kontakter bland semestrande människor, ordna sommaraktiviteter för barn och unga, ta hand om andakter på sommarhem och institutioner, besöka äldre och sjuka mm. Det har visat sig vid ett par tillfällen att det också kan vara ett sätt att på lite sikt lösa en vakanssituation i församlingen.

Pastorskandidaterna som blir sommarpastorer får möjlighet att förkunna Guds Ord och samtala med människor om Jesus. Det ger dem också möjlighet att praktisera som pastor, att få inspiration, idéer och tips innan det blir allvar i en ”egen” församling. Sommarpastorerna får se lite mer av bredden i Equmeniakyrkan, med förhoppningen att de ännu lite bättre kan förstå hur andra tänker och fungerar. De kan få uppleva en fromhetskultur som de inte tidigare lärt känna och de kan också få se en ny del av Sverige innan det är dags att önska var de vill ha sin första tjänst. De får även lära känna nya människor. En del av dem kanske kan bli vänner för livet, och goda förebedjare.

Läs mer om att anställa en sommarpastor.

”Nu gör jag slut!”

Så sa Eva till Adam. Inte i bibeln alltså, utan i ungdomsfilmen ”Eva & Adam – fyra födelsedagar och ett fiasko”. När filmen kom år 2000 var jag elva år och hade följt tv-serien om två ungdomar som blir tillsammans som tolvåringar och sedan chockartat gör slut i filmen.

Elva år senare är jag ungdomsledare. Mitt i ett tonårsläger kommer rubrikerna: ”Vi är inte ett par längre”. Måns Zelmerlöw och Marie Serneholt hade gjort slut mitt i sommaren när Måns var ledare på Allsång på Skansen. Och flera ungdomar på lägret grät över att deras förebilder gått skilda vägar.

Uppbrott är jobbigt. Oavsett vad det handlar om så innebär det någon typ av förändring. För egen del är det dags att säga: ”THS – nu gör jag slut!” Nu ska jag nämligen efter fyra år som student på skolan flytta till Linköping och vara pastor. Därmed inte sagt att jag gör slut i vredesmod – jag är enormt glad och tacksam för våra år tillsammans.

  • Tack THS för all kunskap jag fått – utan den hade jag inte vågat vara pastor och leda andra i tron.
  • Tack för mognaden i tron som skett på föreläsningar, andakter, samlingar och i samtal på hög och låg nivå.
  • Tack alla lärare för all tid och engagemang ni lägger på oss studenter och för att ni inte klankar ner på oss när tentor inte är på topp, utan istället ger nåd och pepp så att vi tar oss i mål.
  • Tack all skolpersonal som står ut med frustration kring kursval, trasiga kaffeautomater och bortkomna biblioteksböcker och för att ni gör pluggmiljön smidig och bra.
  • Tack alla ni som gick i tvåan, trean, fyran och femman när jag var ny på skolan, för att ni lät mig ta rygg på er och hjälpte till att hantera stress och teologiska kriser.
  • Tack alla ni som nu går i ettan, tvåan och trean för att jag fick vara en förebild ett litet tag och för att ni nu stabilt bär THS-andan vidare.
  • Tack alla klasskamrater vid runda bordet som varit med i alla steg på vägen och alltid lockat fram skratt ända nerifrån maggropen vid välbehövliga tillfällen.
  • Tack Gud för att du varit den bästa pluggkompisen och lett mig både i studierna och livet under dessa fyra år. Styrkan kommer från dig och ”allt förmår jag genom honom som ger mig kraft” (Fil 4:13).
  • THS – tack för att du varit min fasta, trygga, stabila, härliga, roliga, spännande, frustrerande, jobbiga, sömniga, intressanta, utmanande, utvecklande och engagerande punkt dessa år. Du har format mig till den jag är som människa och pastor, och gett både riktning och vänner för livet.

Studier är inte en dans på rosor – det är både kul och spännande, men också utmanande. Men målet att bli pastor har motiverat och fört mig framåt bit för bit. Som Paulus skriver:
”Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” (2 Kor 4:16-18).

Hur slutar då denna historia?

Spoiler alert: Eva och Adam blev tillsammans igen innan filmen var slut. Det blev inte Måns och Marie, men Måns blev pappa häromveckan och Marie blir tvillingmamma senare i år – så det blev ju bra för dem båda ändå. Hur det går för mig och THS i framtiden vet inte jag. För stunden säger jag ”tack för nu”.

Men det är klart – nu börjar ju vägledningsåret. Sedan blir det fortbildning på THS under de tre första åren i tjänst. Därefter kanske jag blir sugen på att läsa någon enstaka kurs, eller varför inte skriva den där magisteruppsatsen jag förberett. Och så har jag ju en liten dröm om att forska och undervisa.

Hmm. Det gick visst inte så bra att göra slut. Typiskt mig att först avvisa och sedan ändra mig. Det kan ju vara lite skönt att det blev så här också, för då blir inte uppbrottet så totalt. Men nu vill jag faktiskt ha sommarlov, så THS – nu tar vi en paus!

Sverige – ett missionsland i behov av församlingsplanterare

Är jag verkligen redo att leda en församlingsplantering? Lilla jag?! Jag är ju inte ens ordinerad än. Och dessutom är jag ju inte klar med alla uppgifter ifrån min pastorsutbildning.

I och för sig har jag drömt om församlingsgrundande i över tio år, men jag har också alltid haft bilden av att jag måste vänta in det rätta tillfället. Du vet, då några väldigt stabila, mycket mer kvalificerade och erfarna pastorer startar upp en ny församling som jag bara kan haka på. Visst har jag hunnit få en del erfarenhet av att tjäna i församling, men att starta upp en helt ny församling… Kan jag verkligen det?

Men så var det ju den där lilla ”detaljen” som jag ibland glömmer bort… Nämligen Gud. För Treenig Gud kallar ju precis vem Han vill. Till och med sådana som dig och mig.

Kanske kallar Gud även dig att utforska om församlingsgrundande kan vara din uppgift? För det behöver grundas många nya församlingar i Sverige nu, och till det arbetet behövs också många pionjärer. Jag ska förklara.

Sverige är numera ett missionsland. Det är inte roligt att behöva säga det, men vi måste våga se verkligheten som den är. Antalet församlingar runt om i Sverige sjunker i rask takt ikapp med medlemsantalen. Hur kommer detta att sluta? Och inte minst, om kyrka efter kyrka lägger ner, hur ska då människor i Sverige, mitt i sina individualistiska, postsekulära och prestationspressade liv, kunna få en rimlig möjlighet att få tag i det unika hopp som finns för dem i Jesus Kristus?

Equmeniakyrkan har tillsammans med flera andra kristna samfund insett detta krisläge och därför bestämt sig för att kavla upp ärmarna för att nå fler människor i Sverige med evangeliet. Därför satsar Equmeniakyrkan på församlingsgrundande. Och inte lite heller. ”50 nya församlingar och kristna gemenskaper innan år 2025” lyder målsättningen i Equmeniakyrkan. Underkänner Equmeniakyrkan därmed de redan etablerade församlingarna? Nej, verkligen inte! Alla olika sorters församlingar behövs för att vi på bästa sätt tillsammans ska kunna ta oss an uppdraget att nå Sverige med evangelium. För i detta uppdrag behöver vi varandra.

Equmeniakyrkan Kungsport är namnet på den församlingsplantering i Göteborg som min man Gustav och jag tillsammans leder sedan augusti 2017. Vi tror att församlingsgrundande behöver fungera som ett missionsprojekt. Där lärjungaskapet till Jesus Kristus, kärleken till Gud och medmänniskan får stå i centrum. Och där de som ansluter sig till planteringen medvetet går in för att tillsammans vara en missionell, inkluderande och generös gemenskap.

Vår bön är att människor i Sverige åter igen ska få upp ögonen för att Gud finns, för vad evangeliet om Jesus Kristus kan få innebära för dem, och för det unika och värdefulla som kyrkan kan få bidra med in i deras liv. Det finns ett fantastiskt glädjebudskap och hopp i den kristna tron som varje människa i Sverige behöver få möjlighet att höra och också ta del av.

Tänk vilken nåd det är att både du och jag får vara med på ett hörn i Guds kärleks mission, Missio Dei. Och detta bara genom att göra oss tillgängliga.

Karin Fransson
Pastorskandidat och församlingsplanterare i Equmeniakyrkan

Han är uppstånden… och därför valde jag att läsa till pastor

Blogginlägg av pastorskandidaten och gästbloggaren Anna-Karin Ryberg, Fristad.

Under fyra år har jag pendlat till Uppsala och Stockholm för att läsa det som krävdes för att bli pastor.

Av en enda anledning – Han är uppstånden!

På påskdagen fick jag predika i den församling som jag fått tjänst,
Sjömarkenkyrkan strax utanför Borås i Västergötland. Jag predikade över texten från Markus 16:1-14 för en nästan fullsatt kyrka.

Kören sjöng underbara sånger om glädje och hopp, psalmsången klingade i dur och församlingen fick möta Jesus i Galileen.

Galileen fanns denna dag vid vår ljusbärare i vår gudstjänstlokal.
Människor som ville fick ta emot Herrens välsignelse, fick komma till förbön och fick tända ljus, alla med löftet om att Jesus gått före till Galileen och att han vill möta oss där.

Jag valde att läsa till pastor för att jag vill predika just detta, löftet om att Jesus vill möta oss, vill vara en del av våra liv, vill guida oss i våra vägskäl och bära oss när vi inte själva orkar gå.

Jag valde att läsa till pastor för att Jesus är verklighet för mig, för att sången om att han är uppstånden ständigt klingar inom mig.

Jag valde att mitt i livet läsa till pastor för att vår värld behöver höra evangeliet, det glada budskapet om att det finns hopp, det finns ljus, det finns mening – för att HAN är uppstånden!

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Måndagen den 16 april är sista ansökningsdag inför höstens program och kurser på THS. Ansökningar om att bli pastors- eller diakonkandidat bör ha inkommit senast den 25 april.

”Jag ska bli stylist och föreläsare!”

– Jag tänker aldrig bli pastor! Jag ska bli stylist och föreläsare!

Erik som intervjuade mig inför mina studier nickade, log och lyssnade.

Trots mina ord på intervjun kom jag in. Jag började läsa till pastor hösten 2014.

Varje gång vänner utanför kyrkan frågade vad jag pluggade mumlade jag att jag läste ledarskap och teologi. Sedan bytte jag ämne så fort jag kunde. I slutet av första året på pastorsutbildningen frågade min mentor varför jag så ofta sa att jag INTE skulle bli pastor. Han förklarade att jag titt som tätt pratade om ”mina älskade ungdomar i Vårgårda”. Han påstod att jag verkade brinna för alla de saker som en pastor jobbar med. Jag förstod ingenting. Pastorer, det är väl pålästa, gråhåriga män som är strukturerade och sansade? Jag är en lite lätt galen virvelvind med dåligt tålamod som älskar att tänka nytt. Jag kan väl ändå inte passa som pastor!?

Så där höll det på. Fortfarande kan tvivlet komma över mig.

Nu läser jag min sista termin innan jag ska gå ut i tjänst. Jag ska börja jobba som ungdomspastor i Betlehemskyrkan, Göteborg. Jag ska få jobba utåtriktat, med ungdomar. När jag var på första intervjun lät det som att de skapat tjänsten utifrån vem jag är. Allt kändes så förberett.

Jag har snart läst teologi i fyra år. Just nu pendlar jag mellan Alingsås och Stockholm. Det är slitigt. Det är utmanande. Det är så värt det. För jag vet att jag blir utrustad för att jobba med det jag brinner för. Varje gång som det känns trögt att åka upp till Stockholm verkar Gud påminna mig om hans plan. Det kan vara ett sms från en vän, en lovsång, ett bibelord, en affisch. Det är som att Gud ger små meddelanden längs vägen, för att jag ska orka ända fram.

Fortfarande kan jag undra hur Gud kan använda lilla mig. En sminkös med drömmen om att bli stylist och föreläsare. Jag drömmer om att få sprida kärlek till människor där mycket hat finns. Jag drömmer om att visa hur otroligt bra de är. Jag drömmer om att få hjälpa människor som halkat snett. Jag drömmer om att få lyssna på människor som behöver tröst. Jag drömmer om att hjälpa människor fram. Jag drömmer om att få visa hur mycket min tro på Jesus har hjälpt mig.

Kanske finns även du där, som längtar efter att få vara den personen för andra. Kanske har du, som jag, föreställningar om hur en pastor ska vara som inte alls stämmer. Kanske är det just du som ska börja läsa till pastor. Just du, med din dröm.

Jesus sa: ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Luk 10:2)

Välkommen in i gänget!

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Lovisa Almén.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Måndagens den 16 april är sista ansökningsdag inför höstens program och kurser på THS. Ansökningar om att bli pastors- eller diakonkandidat bör ha inkommit senast den 25 april.

I väntan på…

I mitten av Stilla veckan, fastans sista vecka, inser jag att det finns en förväntan inför vad som komma ska. Än en gång ska vi få gestalta påskens drama i ord och gudstjänster och jag inser att jag längtar…

… efter sockenkyrkans dymlade klocka, där kläppen är lindad och klockklangen dov och stum.
… efter skärtorsdagens mässa som avslutar agapemåltiden.
… efter de fem vissnande rosorna på nattvardsbordet på långfredagen.
… efter tonårstidens hängivenhet som gjorde påskafton till en fastedag och där festen bröt ut först efter påsknattsmässan.
… efter påsknattsmörkret som bryts av ropet ”Kristus är uppstånden”.
… efter påskdagsgudstjänst med barn och ljus och hinkar med påskliljor.
… efter Annandags pilgrimsvandring i Emmausvandrarnas spår.

Under de snart 40 år som jag firat påsk i olika församlingars hägn är det olika saker som varit viktiga, men gemensamt är att man försökt att sätta ord på det mest revolutionerande som någonsin hänt.
Det mest centrala i den kristna tron, det som går djupare än alla samfundsolikheter. Att Kristus dött och uppstått. Att döden inte längre har det sista ordet.

Jag lånar Jan Mattssons ord:

Från den tomma graven hörs en sång,
Genom döden går en väg till liv.

Det är ju ofattbart, fantastiskt, inte konstigt att man längtar…

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Kaisa Svennberg.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Måndagens den 16 april är sista ansökningsdag inför höstens program och kurser på THS. Ansökningar om att bli pastors- eller diakonkandidat bör ha inkommit senast den 25 april.

Brödundret i t-shirt

Som pastorskandidater får vi ge oss ut för att predika och informera om och samla in pengar till vår utbildning i församlingar runt om i landet på Equmeniakyrkans bön- och offerdag för pastors- och diakonkandidater. Många församlingar önskar besök och det är tyvärr svårt för oss att hinna med att besöka alla som vill eftersom våra studier tar en stor del av vår tid. Ändå så lyckades vi tillsammans med lärare, antagningsnämnd och diakonkandidater att boka in oss på 130 olika församlingsbesök. De flesta besöken genomfördes i samband med bön- och offerdagen den 11 mars men några återstår att genomföra.

Den här upplevelsen gjorde mig nervös eftersom det blev första gången att predika i en kyrka som jag inte kände speciellt väl, nämligen Equmeniakyrkan i Ekenässjön. Jag funderade tidigt på vad jag skulle predika över och landade ganska snart i den föreslagna texten för aktuell söndag. Brödundret.

Jag arbetade med texten och för en gångs skull var jag faktiskt färdig en vecka innan. Det här innebar att jag kunde öva på predikan tillsammans med vår logonom som gav mig värdefulla tips och idéer.

Helgen närmade sig och då kommer frågan från församlingens pastor om jag har möjlighet att komma lite tidigare eftersom de har ett ungdomsinriktat möte på lördagskvällen. Vilken chans! Givetvis ska jag berätta om min pastorskallelse för ungdomarna. Jag tackade ja vilket innebar att turen hem till familjen blev stressigare än tänkt. Konsekvensen av det blev att jag glömde min skjorta jag hade tänkt ha när jag predikade. Tur att det inte var manuset jag glömde hemma. När jag kom fram till kyrkan blev jag väl mottagen och fick kvällens upplägg berättat för mig. Några av tonårstjejerna skulle grilla mig, predikanten och lovsångsledaren om våra kallelser.

Det blev en fantastisk kväll med en hejdundrande predikan vilket fick nervositeten att stiga hos mig. Hur skulle det gå att komma efter en sådan predikant? Dessutom iförd t-shirt. Jo, det blev faktiskt riktigt bra, min predikan handlade om att jag har ett antal gåvor som i Jesu händer kan växa och bli till välsignelse precis som de fem bröden och två fiskarna. Oavsett om jag predikar i kostym eller t-shirt så får jag bidra med det jag kan.

Responsen från församlingen gjorde mig än säkrare på det jag har börjat inse. Att jag är kallad att vara pastor som jag är. Den karismatiske predikanten fyller sin funktion och jag med min betydligt lugnare framtoning fyller min funktion. Det finns en plats för var och en av oss som är pastorskandidater.

För oss pastorskandidater är det här en stor förmån, att få chansen att utveckla vår förmåga att predika. Samtidigt är det en bra möjlighet för församlingen att bekanta sig med eventuella framtida pastorer. Så nu vill jag uppmana alla församlingar därute att inte bara efterfråga vårt deltagande med predikan i samband med bön- och offerdagen utan kalla oss gärna vid andra tillfällen. Vi är många som vill predika och även om det kan vara svårt att få ihop med tentor och tolkningsövningar så ställer vi upp när vi kan.

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Henrik Einarsson

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Måndagens den 16 april är sista ansökningsdag inför höstens program och kurser på THS. Ansökningar om att bli pastors- eller diakonkandidat bör ha inkommit senast den 25 april.

Äntligen skymtar jag kyrkan!

Jag har efter resan med tåg och stadsbussarna lyckats hittat fram. Fortfarande nervös och pirrig över att nu få påbörja min andra verksamhetsförlagda utbildning (VFU) möter jag en kvinna samtidigt som jag kommer. Vi hälsar på varandra och jag förklarar att jag heter Moa och är pastorskandidat samt att jag ska ha VFU i församlingen. Hon hälsar mig välkommen till församlingen och jag känner en viss lättnad över att vara framme och en förväntan för vad dessa två veckor har att komma med.

Mina två veckor bjuder mig på många nya människor att lära känna. Tänk att jag får möta människor som kommer från andra länder och har bosatt sig i Sverige. De vill lära sig svenska och är därför på språkcafeét där jag får samtala med dem, lära dem svenska ord och hur de uttalas. Tillsammans med omsorgspastorn får jag följa med på ett hembesök och träffa en kvinna som levt ett långt liv, där hon bott på samma ställe hela sitt liv, haft en tro på Jesus och hon var tacksam för att vi ville hälsa på. Mötet med alla barnen som precis börjat sina liv. De som är med i barnrytmiken och i mina ögon är väldigt söta när de kryper runt på golvet och ler åt en. Alla nyfikna barn som en helg får sjunga i kören med artisterna Emmy & Ella. Scouterna som stolt kommer intågande på gudstjänsten då det är scoutinvigning.

När jag får predika inför konfirmanderna känner jag en glädje, det är roligt, tänk att få berätta för dem vem Jesus är. Inom mig ropar en röst: ”Ja, detta är en bra grej på min VFU”. Men när jag i en gudstjänst är med i ett drama som viseman och inte ska säga något. Då är jag oerhört nervös att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv och min kropp. I mina tankar tänker jag: ”Hur glömmer jag alltid att jag blir nervös av drama, då jag inte ska vara mig själv”.

En av de viktigaste stunderna under min VFU är då jag finner mig själv i en skön position sittande på golvet hemma hos min handledare Johanna. Jag har fått förbereda frågor till henne alltifrån om hur de tänker kring vissa specifika saker i deras församling, hur hon som pastor förbereder ett vigseltal, till hur hon ser på Gud osv. Jag har alltså fått möjligheten att sitta ner med en pastor och fråga alla de frågor jag undrar och tänker på. En stund för mig som blivande pastor att i lugn och ro få reflektera, lyssna och ta in lärdom av en annan pastor.

När jag lämnar min VFU-församling är jag uppfylld i själ och ande. Jag bär med mig en energi som gör att jag orkar de sista skoluppgifterna innan jul. Jag har fått goda upplevelser, fått möta människor som både hjälpt mig och som jag även hann lära känna. Summan av min VFU är att jag inte ville lämna församlingen, JAG VILLE VARA KVAR! Samtidigt bär jag med mig allting i hjärtat och ser fram emot att själv få vara pastor.

Moa Nilsson Forsén, pastorskandidat och gästbloggare.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Pastorskandidaterna på THS gör VFU – verksamhetsförlagd utbildning – vid tre tillfällen och sammanlagt åtta veckor under sin utbildning. Målsättningen är då att hitta tre församlingar som dels är olika pastorskandidatens hemförsamling, dels olika sinsemellan. Det kan gälla geografi, storlek, fromhetsmönster, ledning, samhällsstruktur etc. Arbetet med VFU är ett av de moment i utbildningen som THS inte får statsbidrag för. 

Den 11 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, då samlar vi in pengar till bland annat administrationen av pastorskandidaternas VFU-perioder. Den 16-17 mars är det Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden kommer vi att blogga ofta på BliPastor.nu.

Vill ni ha besök?

I den berömda monologen om pastor Jansson spelar Hans Alfredsson en klockare som inleder med orden: ”Varför kommer ni inte när jag ringer för?” Vi skulle kunna vända på orden och fråga: ”Varför ringer ni inte när vi vill komma?”

 

Den 11 mars 2018 är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen. Många har redan hört av sig och vi har bokat in ett 30-tal besök. Men fler församlingar får gärna höra av sig och fråga efter besök. Vi tar inget arvode när vi kommer. Och besöken kan även ske någon annan söndag än den 11 mars.

Vi som är villiga att komma är pastors- och diakonkandidater, lärare, rektorer och personal på skolorna samt ledamöter i antagningsnämnden. När det gäller pastorskandidaterna predikar de gärna. Så är det även med flera av diakonkandidaterna, men några av dem kanske känner att det räcker med ett vittnesbörd eller en hälsning från skolan. Flera av oss som gärna kommer är beredda att berätta lite mer om utbildningarna vid kyrkkaffet och svara på eventuella frågor.

 

Det här är även ett viktigt tillfälle att aktualisera kallelsen till diakon och pastor. Två veckor efter bön- och offerdagen är det Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Datumen är 16-17 mars.

 

Vi brukar säga att diakon- och pastorskandidaterna helst inte ska medverka i sina egna hemförsamlingar eller församlingar där de varit medlemmar. Det är en viktig del av utbildningen att få se nya församlingar som man inte haft kontakt med tidigare. Gärna i en annan geografisk del av Sverige, med ett annat fromhetsmönster och i en annan storlek än den egna hemförsamlingen.

 

Ni behöver alltså inte betala något arvode utan endast reseersättning. Är resan lång kan gästen också behöva någonstans att sova över.

 

Vi kan inte lova att vi kan ordna något besök, men vi ska göra vad vi kan, och ju förr ni hör av er desto större chans är det att vi kan komma. Ni bokar oss genom att maila till mig, Rune W Dahlén, på e-postadress rune.w.dahlen@ths.se. Och berätta då gärna vilken typ av besök ni vill ha. Önskar ni predikan eller information eller både och?

 

I första hand prioriterar vi besök i de församlingar som inte hade besök förra läsåret, alltså vårvintern 2017. Församlingar som har pastorer eller diakoner i vägledningsåret har mindre chans att få någon. Helst vill vi komma till församlingar som inte fått besök på många år.

 

Förra läsåret slog vi rekord för tredje året i rad. 121 församlingar fick besök. Det vill säga nästan var femte församling i Equmeniakyrkan. Så många blir det kanske inte i år, men en hög målsättning är aldrig fel.

Jonas Eveborn har börjat som kaplan på THS

Från och med detta läsår har Equmeniakyrkan en kaplan anställd på Teologiska högskolan, Stockholm (THS). Frågan har diskuterats i flera år och när studenterna började sin hösttermin i slutet på augusti började också Jonas Eveborn sin tjänst som kaplan på 25 procent.

Jonas ordinerades till pastor i Svenska Missionskyrkan 2005 och tog initiativet till att bilda Immanuel 153 i Stockholm, där han arbetade i 4½ år. Sedan dess har han varit pastor och föreståndare i Linköpings Missionskyrka i 7½ år. Han har efterträtt Peter Halldorf som föreståndare för Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby, med Liselotte J Andersson som vice föreståndare. Men den tjänsten är inte på heltid, och därför fanns det också utrymme när Equmeniakyrkan ville anställa honom som kaplan på THS.

Jonas kommer att bo kvar i Linköping tillsammans med sin fru Christina och barnen Isak och Judit. Han är också mycket angelägen om att ha ett fortsatt ideellt engagemang i Linköpings Missionsförsamling och menar att den lokala församlingen är grunden för allt kristet arbete.

De tre saker som Jonas särskilt vill prioritera som kaplan är följande:

1) Vara ett stöd för Equmeniakyrkans pastorskandidater under deras utbildning.
2) Finnas med i gudstjänst-, andakts- och bönelivet på skolan.
3) Påminna om kärleken till den lokala församlingen, därifrån man kommer som pastorskandidat och dit man är på väg som pastor.

Konkret innebär tjänsten att Jonas kommer att finnas tillgänglig på THS för samtal framför allt på tisdagar. Men också finnas med i arbetet med retreater och med att samtala om kallelse till exempel på olika konferenser.

Det har länge funnits ett behov av att kunna hänvisa studenterna till en kaplan på THS. Inte så sällan uppstår frågor som man i första hand inte vill samtala med sina lärare om, utan med någon som inte sätter betyg eller sitter i antagningsnämnden. Även Svenska kyrkan har en kaplan på skolan, och från och med i år även Ortodoxa kyrkan. Eftersom flera studenter från Pingströrelsen nu går på skolan finns också en pingstpastor som kontaktperson och kaplan.

Rune W Dahlén