Etikettarkiv: församling

När hjärtat bultar lite hårdare

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Jonatan Forsling.

Några gånger per termin får THS besök av någon av Equmeniakyrkans regionala kyrkoledare. De predikar då i veckans skolgudstjänst och bjuder sedan de pastorskandidater som är intresserade av regionens arbete (eller i några fall de som är hungriga) på pizza. I samband med denna lunch informerar de om regionen och de församlingar som finns i den.

För mig har de luncher jag deltagit i blivit tillfällen då mitt hjärta slagit några extra längtande slag. Jag slås av hur fantastiskt fenomenet församling är. Jag älskar församlingen även om jag många gånger varit frustrerad på den. På de långsamma processerna. På att ingenting händer. På att den inte är precis så som jag skulle vilja. I alla de församlingar jag funnits i har jag hittat saker som jag ser som brister.

Men när jag blickar tillbaka är det med tacksamhet. Jag är glad över de församlingar som varit och är mitt andliga hem. Sammanhang där jag formats och det sammanhang där jag idag formas, säkerligen till stor del på grund av att inget av de sammanhangen ser ut precis så som jag skulle önska.

Trots de brister som jag tycker mig se så måste jag säga att jag tror på församlingen. Jesus talar om Guds rike i bilder av ett senapskorn som växer till ett träd och en surdeg som syrar hela degen. Jesus talar om en enorm växtkraft och förmåga att genomsyra allt och jag tror att även församlingen är bärare av den växtkraften och förmågan att genomsyra.

Jag längtar efter att få se mer av församlingen, både där jag nu finns och där jag en dag kommer att vara i tjänst. När de regionala kyrkoledarna berättar om sina församlingar är det framförallt de mindre församlingarna som får hjärtat att slå lite hårdare. De som finns på lite mindre orter och som kanske länge fått se sina medlemstal sjunka. Dessa församlingar väcker en särskild längtan i mig. När jag hör om dem vill jag vara en del av funderandet på hur man kan vara församling just där. I de sammanhangen skulle jag vilja se en växt, där skulle jag vilja vara med och ingjuta mod. Där vill jag se människor förnyas och fördjupas i sin kallelse att vara Jesu lärjungar och sändebud i vardagen.

Och samtidigt undrar jag ibland vad jag egentligen har att ge där. Men jag tror att en betydligt viktigare fråga är vad jag blivit given och i vems händer jag lägger det. Vart i världen jag kommer hamna vet jag ju inte idag, men jag tror att det inte sällan finns ett samband mellan längtan och kallelse. Nu längtar jag efter att söka vägar, vara med i snabba och långsamma processer och att få investera i ett sammanhang med stor växtkraft. Det är min önskan att det jag har skall få ligga i Guds händer och att det ska få vara till välsignelse där jag finns.

– – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 12 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Den 24-25 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden kommer vi att blogga ofta på BliPastor.nu.

Tänk att det finns bra pastorer ändå!

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Linder.

Jag steg in i butiken dagen före första advent. Jag hade en tid att passa, och ville därför snabbt bestämma mig för vad jag skulle köpa.

– Behöver du hjälp? frågade expediten.

– Nej tack, svarade jag något markerande.

Efter en stund hade jag bestämt mig för en handfull varor och gick till disken.

– Ska något vara inslaget? frågade expediten.

– Nej, svarade jag kort. Allt är till mig.

– Åhå, sa expediten, så du handlar till dig själv så här i julklappstider?

– Vet du, svarade jag, precis innan jag kom in i butiken handlade jag den sista julklappen för i år.

Expediten spärrade upp ögonen.

– Värst vad du är tidigt ute! utbrast hon.

– Ja, sa jag. Jag ska resa bort i december och därför ville jag ha klart allt i god tid.

– Vart ska du resa? frågade expediten.

– Bara till Göteborg, svarade jag. Men jag ska vara där ett bra tag, på praktik.

– Vadå för praktik? frågade expediten.

Fram till nu hade jag svarat henne med en ganska kort och stel ton, men vid svaret på denna fråga anammade jag en försiktigare attityd eftersom jag inte visste hur reaktionen skulle bli.

– Pastorspraktik, svarade jag.

Expediten blev inte besvärad (som jag hade befarat) utan berättade att hon som ung varit med i en församling, men efter att ha gjort någon form av livsval som församlingen inte stöttade hade hon blivit utfryst och indirekt tvingats att lämna gemenskapen. Jag lyssnade uppmärksamt och hennes berättelse smärtade mig. Så varmt och uppriktigt jag kunde sa jag till henne att hon minsann inte hade gjort något fel, utan att församlingen hade gjort fel som inte kunnat bemöta henne på ett mer välkomnande sätt i den livssituation hon stod i.

Expediten såg på mig förvånat men med ett litet leende, packade mina varor och önskade mig en trevlig praktik, och sedan önskade vi varandra god jul. På vägen ut hörde jag henne säga till sin kollega som hört vårt samtal: ”tänk att det finns bra pastorer ändå!”
Jag vill hamna i fler sådana här möten. Kanske kommer min pastorsskjorta öppna upp för flera sådana samtal, kanske kommer den skrämma iväg andra. Men min längtan efter att prata om tron och göra den tillgänglig för andra har lett mig till pastorsstudier, och jag ser fram emot att få jobba med den längtan varje dag. Till dess tänker jag fortsätta vara öppen för sådana här samtal, med mindre stressad och kort ton och en varmare attityd.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 12 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Den 24-25 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden kommer vi att blogga ofta på BliPastor.nu.

Får vi komma?

dsc_8004_runewdalen_ek16_137x181Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Förra läsåret var vi med om ett svårslaget rekord. Vi besökte 113 församlingar i samband med bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen. Extra roligt var det att vi fick komma till många församlingar som inte haft besök från pastors- eller diakonutbildningen på många år.

Nu är det hög tid att boka in besök inför 2017 års bön- och offerdag. Den infaller den 12 mars, men det går förstås bra att istället välja något annat datum.

Vi kommer gärna! Men i första hand prioriterar vi de församlingar som inte hade besök förra läsåret, alltså vårvintern 2016.

dsc_0501

Vi som är villiga att komma är pastors- och diakonkandidater, lärare, rektorer och personal på skolorna samt ledamöter i antagningsnämnden. När det gäller pastorskandidaterna predikar de gärna. Så är det även med flera av diakonkandidaterna, men några av dem kanske känner att det räcker med ett vittnesbörd eller en hälsning från skolan. Flera av oss som gärna kommer är också beredda att berätta lite mer om utbildningarna vid kyrkkaffet och då även svara på frågor.

Det här är även ett viktigt tillfälle att aktualisera kallelsen till diakon och pastor. Två veckor efter bön- och offerdagen är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola).

bild-33-campus-bromma-1

Vi brukar säga att diakon- och pastorskandidaterna helst inte ska medverka i sina egna hemförsamlingar eller församlingar där de varit medlemmar. Det är en viktig del av utbildningen att få se nya församlingar som man inte haft kontakt med tidigare. Gärna i en annan geografisk del av Sverige, med ett annat fromhetsmönster och i en annan storlek än den egna hemförsamlingen.

Ni behöver inte betala något arvode utan endast reseersättning. Är resan lång kan er gäst också behöva någonstans att sova över.

Vi kan inte lova att vi kan ordna något besök, men vi ska göra vad vi kan, och ju förr ni hör av er desto större chans har ni. Blir det ett positivt möte för den gästande pastors- och diakonkandidaten kanske ni har större förutsättningar att lösa en vakans någon gång i framtiden.

Ni bokar oss genom att maila till mig, Rune W Dahlén, på e-postadress rune@ths.se. Och berätta då gärna vilken typ av besök ni vill ha. Önskar ni predikan eller information eller både och?

Vi lever på kontakterna med församlingarna! Utan den kontakten måste vi genast lägga ner utbildningen av pastorer och diakoner!

”Du är inte klok!”

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Karlsson.Johanna Karlsson (halvfart), T3, Finspång, 2015

Vissa ord är så stora att vi inte vill ta dem i vår mun, ordet ”kallad” är ett sådant ord som jag ofta drar mig för att uttala. Hur kan jag veta att just jag är kallad till en specifik plats, till en specifik uppgift i en specifik tid? Ofta kan man nog inte helt säkert veta det, men ibland är man bara på rätt plats vid rätt tillfälle. Jag tror inte det är något man noga kan planera i förväg. Ofta händer det bara av en ren slump. Eller är det sånt som är Guds timing?

Jag är en person som gillar att planera upp min tillvaro och ha koll på läget, gärna flera år i förväg. Men allt går inte att planera. För tre år sedan var jag på ett distriktsårsmöte i ett av våra distrikt i gamla Missionskyrkan. Jag pluggade då till socionom i Örebro och var i full fart med att skriva min C-uppsats. Hade någon då sagt till mig att jag om tre år skulle bo i Finspång så hade jag bara skrattat personen rakt upp i ansiktet och sagt: ”Du är inte klok!”

Det som hände på det där distriktsårsmötet är ändå en av pusselbitarna som ledde mig dit jag finns idag – nämligen just i Finspång. Jag gick på ett seminarium och lyssnade på en pastor som berättade om den lilla församling på landsbygden där han arbetat. Dit hade många nyanlända människor från olika länder sökt sig. Jag kommer inte ihåg några exakta ord från den där eftermiddagen, men jag kommer ihåg en berättelse om en berikad församling som fått uppleva en unik gemenskap i mötet mellan människor från olika kulturer. Jag kommer ihåg den där känslan han lyckades förmedla till mig, som gjorde att det högg tag i mitt hjärta. Det var långt innan man i media hade börjat rapportera om flyktingströmmar och flyktingkris. Ändå började jag längta efter att få vara en del av en gemenskap där människor från olika kulturer får berika varandra.

Vad jag inte visste då var att jag tre år senare skulle stå mitt i ett sådant arbete. Att jag på tisdagarna i november 2015 skulle få börja höra myllret av en mängd olika språk i församlingssalen då ca 70 personer kommer till vårt språkcafé. Att jag på påskdagen 2016 skulle få säga ”Kristus är sannerligen uppstånden” både på ryska, arabiska, tigrinja, persiska, engelska och svenska. Och allt detta i Finspångs Missionskyrka. Tänk att jag får vara del av en gemenskap som utmanar min tro, som får mig att ifrågasätta både min egen livssituation och Gud själv, men som också verkligen berikar allas våra liv. Det är en gåva.

”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen…” Så sa lärjungarna som just hade upptäckt att det var Jesus som hade gått med dem hela den långa vägen från Jerusalem till Emmaus. De förstod direkt att det var Jesus som kallade på deras uppmärksamhet. Men först i efterhand såg de att branden i deras hjärtan hade med Jesu närvaro att göra. Så är det nog ofta, så småningom när tiden får mogna kan vi ana att den där djupa längtan i våra hjärtan hör ihop med Jesu närvaro och tilltal in i våra liv…

Jag har en dröm…

Flyman, Hampus 2Från pastorskandidaten och gästbloggaren Hampus Flyman.

Det är en ganska sliten inledning på ett tal. Men jag har en dröm. Jag drömmer om att människor ska komma till tro och få ett bättre liv i Kristus så att Guds rike får växa.

I höstas påbörjade jag mina studier för att, om Gud vill, bli pastor. Det har inneburit flytt till storstaden, nya sammanhang, nya vänner och nya kunskaper. Jag har bara hunnit med sex månader på THS än så länge, men jag har redan lärt mig en hel del. Bland mycket annat så har jag fått läsa kyrkohistoria. Där fick jag upp ögonen för att man har tänkt ganska olika om den kristna tron genom historien. Varje tid har haft sin teologi anpassad till sin kontext. Olika kontexter, eller sammanhang, behöver olika teologier för att möta sin tidsanda och sin tids människor. Jag tror samma sak gäller med hur vi uttrycker oss och utformar våra samlingar som kyrka idag. Vi behöver fundera på vilken kontext vi lever i för att nå ut med evangeliet så bra som möjligt. Det är lätt att fastna i gamla spår och bara köra på utan att reflektera.

Idag kämpar många församlingar med sviktande medlemstal och ökande medelålder. Hur kommer detta sig? Är Jesus inte längre relevant för dagens människor? Jo, det tror jag att han är. Jesus är fortfarande relevant idag år 2016. Kan det vara så att våra kyrkors teologi och uttryckssätt inte riktigt hängt med när kontexten vi lever i förändrats? Vi lever under ett nytt årtusende i en ny kontext. Men mycket i våra uttryckssätt och sätt att forma våra gudstjänster kommer från förra årtusendet. Jag tror inte människor är mindre intresserade av tro idag. På en del platser finns ett stort ungdomsarbete, men steget in i församlingen är ofta allt för stort. Om språket och tonerna är så främmande att en som för första gången besöker en gudstjänst inte kan ta till sig evangeliet i det som sker, då behöver vi tänka om. Inget ont mot orgel och psalmer, för att ta ett exempel, de har betytt väldigt mycket för väldigt många människor i våra kyrkor genom åren, och har fortfarande en viss roll att fylla. Jag säger inte att orgel och psalmer måste försvinna för att människor ska lära känna Jesus.  Men vi behöver fundera på hur man på ett bra sätt når ut med evangeliet i just den kontext man som kyrka lever i idag.

Jag drömmer om att Guds rike ska växa. Då får inte våra former bli ett hinder. För att leda människor till tro behöver vi kunna möta den kontext vi lever i idag.

– – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 13 mars. Och den 18-19 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 11 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu minst två gånger i veckan. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat och pastor.

En konkret utmaning

Gillsjö, Gustav 6Från pastorskandidaten och gästbloggaren Gustav Gillsjö.

För mig kom den smygande. Gud verkade i mitt omedvetna innan jag en dag blev överrumplad av kallelsen på väg mellan Brommaplan och THS våren 2013. Vi pastorskandidater har alla valt vår utbildning i övertygelse om att Gud, trots våra brister och tillkortakommanden, kan och vill använda oss i ledande roller i sina församlingar.

För mig är dock inte kallelsen till pastor den viktiga kallelsen i mitt liv. Jag tror att vi alla, pastorskandidat som tandhygienist, har en betydligt viktigare kallelse i våra liv – en kallelse till att inse oss vara skapade. I Psalm 139 i Psaltaren läser vi:

”Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet.
Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.”

Psalmisten berättar för mig vem jag är, och den första kallelse varje människa har är just att vara en skapad människa. Denna kallelse innebär också att stå i relation till den som har skapat henne och det är hon inbjuden till genom den aktiva efterföljelsen av Guds uppenbarelse i Jesus. Bara denna kallelse i sig själv är en brottningskamp. För mig är det inte alltid lätt att låta mig bli älskad. Jag vill så gärna klara mig själv och få bekräftelse för det jag gör. Men att landa i insikten om att jag finns för att Gud vill och att det bara är genom Guds handlande och vilja jag har mitt värde – det är min och din första kallelse.

Men vi har inte bara en kallelse i livet, vi har många. Och Gud kallar inte bara pastorer och diakoner utan också lärare, elektriker, brevbärare, optiker och ”Gud vet allt”. Vi har alla platser i församlingen, samhället och världen där de gåvor Gud har lagt ner i våra liv gör oss mer lämpade än andra. Platser dit Gud drar oss genom vår längtan, Andens tilltal, våra gåvor och genom bröders och systrars vägledning.

Vart och till vad är du kallad?

Jag har burit en kallelse på mitt hjärta under ett halvår, en kallelse som inte bara är till mig utan kanske också till dig som läser detta. Jag ser mig runt i Equmeniakyrkan och ser små och stapplande församlingar där skörden är stor men arbetarna få. Jag ser också stora församlingar som har stora medlemsantal där det finns möjlighet att sända ut missionärer. Kallelsen jag bär är till äventyrslystna människor i dessa församlingar med trygga medlemsantal som längtar efter ett mindre sammanhang där deras gåvor kan få användas till att starta om en församling. Tänk er en församlingsmedlemspool där de som känner kallelsen att åka ut som missionärer inom vårt samfund, inom vårt land, får mötas för att skapa relationer och dela sin längtan. Finns du där ute som har möjligheterna att söka ett nytt jobb på en ny plats? Finns du där ute som vill vara med och bygga upp församlingar som ber om väckelse men inte har kraft att gå till handling? Denna kallelse är till dig!

Här kommer en konkret utmaning till omstartsarbetet inom Equmeniakyrkan. Starta en medlemspool dit villiga och äventyrslystna lärjungar får utmanas till att sändas ut i församlingar under omstartsprocesser.

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 13 mars. Och den 18-19 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 11 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu minst två gånger i veckan. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat och pastor.

Möte med Fredagskören

Westöö, ElinFrån pastorskandidaten och gästbloggaren Elin Westöö

Jag minns så väl mitt första möte med Fredagskören. Det var under förra året, redan innan jag hade blivit pastorskandidat. I Örebro, där jag bor, finns en kör som heter Fredagskören och som träffas och övar varje fredag i Hagakyrkan. Jag hade varit sjuk en tid och jag fick frågan om jag ville komma och lyssna på kören där min goda vän Jonas sjunger. Det gjorde jag och det blev en riktig upplevelse. Körmedlemmarna visade på stor entusiasm, glädje och utstrålning som gick rakt in i hjärtat på mig! När jag sedan fick reda på att jag skulle få göra min VFU-tid i Hagakyrkan blev jag väldigt glad (VFU är verksamhetsförlagd utbildning i en församling, vilket man gör sammanlagt tio veckor i sin pastorsutbildning på THS). Då fick jag möjlighet att delta vid körens repetitioner och lära känna både körmedlemmar och körledaren bättre. I mitt blogginlägg vill jag dela med mig av mitt möte med dem.

Louise Östman är körledare i Hagakyrkan och har startat denna kör som är anpassad för personer med olika typer av funktionshinder. Kören består av ett 20-tal medlemmar och har funnits några år. Som jag nämnt innan präglas den av spontanitet och glädje, och även av vänskap. När jag kom för att delta i deras repetitioner välkomnades jag glatt och inkluderades i gemenskapen på en gång. Därför är deltagarna i Fredagskören några av mina största förebilder och de inspirerar mig verkligen inför mitt kommande arbete som pastor. Innan en av repetitionerna skulle börja fick jag tillfälle att intervjua en av deltagarna. Hon heter Matilda Götlin.

Matilda har sjungit i hela sitt liv och kom med i kören för ett par år sedan. Hon fick vetskap om kören genom papper som delades ut i postlådorna. Hon bor utanför Örebro på ett ställe som heter Ölmbrotorp. Det hon gillar att sjunga är blandat, låtar både på svenska och engelska. En artist hon gillar särskilt är Laleh. I Fredagskören får de hjälpas åt med att välja vilka låtar de ska sjunga, alla får vara med att t.ex. utse sånger inför en konsert. Matilda gillar att uppträda och säger också att det är viktigt att öva för övning ger färdighet. Men det är att uppträda inför publik som hon tycker bäst om. Matilda är van vid att stå inför publik. Hon har även spelat teater förut. Jag frågar henne om hon är nervös innan en konsert, men det är hon inte. ”Det är bara jätteroligt”, säger hon.

Westöö fredagskören

När hon kom till Fredagskören var hon först lite blyg, men sedan har det gått hur bra som helst. Matilda tycker att Louise är en väldigt bra körledare. Hon spelar piano bra och är en bra ledare. När någon kommer ny till kören hjälps alla åt att ta hand om den personen.

Det har varit väldigt givande och meningsfullt att få umgås med kören. Jag har lärt mig mycket av gänget som både inspirerar och utmanar mig. Att kyrkan ska vara en mötesplats öppen för alla är något som jag tror att de flesta drömmer om, men gång på gång visar det sig vara en utmaning. Fredagskören är en förebild för mig i detta. Under min tid med dem har jag sett hur de stöttar varandra och finns till för varandra både i glädje och sorg. Vare sig det har handlat om att uppmuntra en kompis att våga sjunga solo inför publik eller ta sig tid att lyssna på vad någon vill säga eller berätta. Det finns hos dem alltid tid att visa omsorg för varandra. Och sällan har jag hört hjärtligare skratt!

En stor del av arbetet med att vara pastor, och den bästa enligt mig, är att få möta olika typer av fantastiska människor! Gång på gång påminns jag om storheten i den lilla handlingen, den att faktiskt ge av sin tid till de människor man möter just i stunden.

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 13 mars. Och den 18-19 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 11 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu minst två gånger i veckan. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat och pastor.

 

Vi kommer mer än gärna!

Kopia av Tårtkalas 2Vi lever på kontakterna med församlingarna! Utan den kontakten måste vi genast lägga ner utbildningen av pastorer och diakoner!

Söndagen den 13 mars 2016 är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Vi från Campus Bromma (Teologiska högskolan, Stockholm och Bromma folkhögskola) brukar då vara ute i ett hundratal församlingar för att predika och vittna. Jag som skriver denna hälsning har varit ansvarig för kontakterna mellan församling och skolor de senaste sex åren. Och det jag nu börjar upptäcka är att det är ungefär samma hundra församlingar som alltid frågar efter våra besök.

Det säger mig två saker:

1) Besöken brukar vara uppskattade. Så roligt – det gläder oss verkligen!

2) Vi borde besöka även andra församlingar i Equmeniakyrkan. Det vill vi gärna!

IMG_0643

Därför har jag gått ut lite tufft och säger till många av de församlingar som återkommit flera år i rad att vi prioriterar inte dem lika högt i år. Istället vill vi besöka andra församlingar.

Så min fråga är: Får vi komma till er?

Kopia  av Tårtkalas 4Vi som är villiga att komma är pastors- och diakonkandidater, lärare, rektor och personal på skolorna samt ledamöter i antagningsnämnden. När det gäller pastorskandidaterna predikar de gärna. Så är det även med flera av diakonkandidaterna, men några av dem kanske känner att det räcker med ett vittnesbörd eller en hälsning från skolan. Ni bokar oss genom att maila till mig, Rune W Dahlén, på e-postadress rune@ths.se. Och berätta då gärna vilken typ av besök ni vill ha.

Fässberg Norrhall, Maria 4Vi brukar också säga att diakon- och pastorskandidaterna helst inte ska medverka i sina egna hemförsamlingar eller församlingar där de varit medlemmar. Det är en viktig del av utbildningen att få se nya församlingar som man inte haft kontakt med tidigare. Gärna i en annan geografisk del av Sverige, med ett annat fromhetsmönster och i en annan storlek än den egna hemförsamlingen.

IMG_5156

Ni behöver inte betala något arvode utan endast reseersättning. Är resan lång kan er gäst också behöva någonstans att sova över.

Om inte datumet 13 mars fungerar för er, kan ni föreslå ett annat datum under vårterminen. Vi kan inte lova att vi kan ordna något besök, men vi ska göra vad vi kan, och ju förr ni hör av er desto större chans har ni. Blir det ett positivt möte för den gästande pastors- och diakonkandidaten kanske ni har större förutsättningar att lösa en vakans någon gång i framtiden.

Rune W Dahlén

”Jag älskar den här församlingen!”

Text och foto: Marcus Johnson.

Förväntansfulla väntar vi på att tåget skall gå mot Dalarna, Rättvik och lägergården Ensro. Det är  Svalkanhelg för pastorskandidaterna på THS. Många har varit med tidigare men för mig är det första gången jag får tillfälle att under flera dagar lära känna mina kamrater och blivande kollegor, pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan.

Stämningen på tåget är hög och både teologiska problemställningar och frågor om vårt kommande pastorsyrke avhandlas oblygt i tågvagnen. Vi förstår, efter en stund, att fler än vi lyssnat på våra diskussioner när en av oss får en lapp av en dam som stiger av vid en hållplats. På lappen finns välvilliga råd och tips till oss!

 

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_2

Rättvik möter oss med regn. Målet är Rättviks missionskyrka där vi skall äta lunch samt få information om Equmeniakyrkan Region Mitt.

Pastor Per Knutsson berättar om sin kallelse och de olika församlingar han jobbat i och hur olika de varit. Det är då han säger något som berör oss djupt: ”Jag älskar den här församlingen!” Ja, äntligen är det någon som säger det vi alla vet men inte pratar om. Kärleken till församlingen! Utan kärlek till de människor vi har runt om oss finns det ingen mening med livet och speciellt inte med ett yrke som pastor i en församling! Vi pastorskandidater blir så tagna av Pers arbete och kärlek till sin församling att vi vill be för honom och hans fru! Det blir en stund av innerliga och kärleksfulla böner för Per och Rättviks missionsförsamling!

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_9

Väl framme på lägergården Ensro möter oss stillheten och tystnaden. Det är kallt och alldeles stilla i luften. Vi installerar oss i våra rum och får kvällsmat av två damer som under dagarna på Ensro skämmer bort oss med hemlagad och mycket god mat!

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_10

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_18

De närmaste dagarna består av många saker: information om arbetet i församlingarna i regionen, bibelstudium, gruppsamtal, utelek, föredrag om mångfaldsarbete och klimatansvar, gudstjänstförberedelser och nattvardsandakt . På lördagskvällen samlas vi i bönegrupper och jag lyckas inte hålla tårarna borta när jag berättar om och ber för min familj. Det blir en mycket känslosam men kärleksfull avslutning på den dagen.

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_17

På söndagsmorgonen vaknar vi med stor förväntan. Vi skall medverka, och i vissa fall hålla i hela gudstjänsten i fem olika församlingar: Rättvik, Leksand, Orsa, Mora och Siljansnäs.

Vi blir hämtade av förväntansfulla församlingsmedlemmar från de olika församlingarna. Jag har Orsa missionskyrka som mål och min uppgift är gudstjänstledning. Alla pastorskandidater blir varmt välkomnade av församlingarna och några grupper blir guidade runt på orterna.

Svalkan_ht_15_leanderfotograf_11

När vi åter ses är vi trötta men mycket nöjda. Tåget mot Stockholm och THS går och vi får höra att våra besök har gett församlingarna framtidshopp. En man i en av kyrkorna sa till den unga pastorskandidaten som just hållit sin predikan: ”Behöver DU någon utbildning?” Och hans fru tillade: ”Det var den bästa predikan jag hört på många år!”

Ja, nog behöver vi pastorskandidater utbildning. Men vi behöver också lugn och ro för att kunna växa i vår kärlek till Gud och till församlingen.

Apropå ALT

Idag kan man läsa en artikel i Dagen om hur en blivande pastor är besviken på att inte få bli ordinerad i Equmeniakyrkan efter att ha läst på ALT – Akademi för ledarskap och teologi. ”Blivande pastorer på ALT tvingas läsa ett extra år” är den braskande rubriken. Journalisten har på många sätt gjort ett bra jobb, men det går ju inte att få in all information i en kort artikel. Därför passar jag på att här komplettera och förtydliga vad som sägs i artikeln.

Låt mig först säga att ALT säkert är en bra skola på många sätt. Jag har hört mycket gott om den och jag har en god relation till Ulrik Josefsson som är utbildningsföreståndare.

Så nu är det sagt.

En viktig fråga i sammanhanget är att varje kyrka och samfund måste ha sin egen ordning för pastorsrekrytering. Man kan ha synpunkter på dessa ordningar, men varje kyrka måste själv bestämma sin egen ordning.

Utan att kritisera någon annan kyrkas ordning måste man konstatera att det finns skillnader mellan t ex Pingströrelsens och Equmeniakyrkans ordningar på denna punkt. Liksom det finns skillnader mellan Equmeniakyrkans ordning och Svenska kyrkans eller Katolska kyrkans ordning. Skillnaderna kan vara så stora att det är svårt för en person utanför den egna kyrkan att riktigt förstå sättet att tänka.

IMG_3577

Nu ska jag ändå försöka förklara hur vi tänker i Equmeniakyrkan.

Den som vill bli ordinerad pastor i Equmeniakyrkan måste ansöka till kyrkans antagningsnämnd om att bli pastorskandidat. Det är en omständlig process som innefattar ansökningsblankett, livsberättelse, referenser, samtal med en regional kyrkoledare och intervju där den sökande möter tre olika personer. Antagningsnämnden består av sju ledamöter och fem adjungerade och har 5-6 heldagssammanträden per år. I nämnden sitter bland annat en biträdande kyrkoledare, en regional kyrkoledare och en representant för församlingarna. I besluten försöker man alltid uppnå konsensus eftersom frågorna är så viktiga.

När någon blir antagen tittar antagningsnämnden genast på hur utbildningen ser ut. Huvudvägen är alltid fyra år på THS. Men antagningsnämnden har möjlighet att i speciella fall besluta om särskild studiegång. Det kan gälla personer som har svårt att läsa i fyra år pga ålder, familj, tidigare yrkesutbildning etc. Långvarigt församlingsengagemang i Equmeniakyrkan, livserfarenhet och mångårig yrkeserfarenhet kan efter särskild prövning ge en något förkortad utbildning.

Om någon har en tidigare teologisk utbildning från ett universitet eller högskola i Sverige eller utomlands försöker vi värdera den utbildningen tillsammans med studierektor på THS. Frågan är vad som behöver kompletteras. Det är inte alldeles enkelt att veta i de fall då utbildningen kanske ägt rum i Libanon eller Honduras eller Pakistan, men vi gör så gott vi kan.

Ännu har ingen som läst hela utbildningen på ALT ansökt, men när det sker kommer vi att behandla den ansökan precis som alla andra ansökningar. Vi ser vad personen har med sig och beslutar om den komplettering som vi finner nödvändig.

Jag inser att man från t ex Pingströrelsens håll har svårt att förstå den här ordningen. Inom Pingströrelsen finns ju varken en antagningsnämnd, begreppet pastorskandidat, vägledningsår eller en nationell kyrkokonferens med ordination av diakoner och pastorer. När studenter från ALT klagar på att man inte kan bli ordinerad i Equmeniakyrkan direkt efter den utbildningen kräver man egentligen något som inte heller pastorskandidaterna blir efter sin utbildning på THS. Jag förstår som sagt att detta kan vara svårt att inse om man har en bakgrund i Pingströrelsen eller EFK. Men därför är det viktigt att läsa vidare i den här texten.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Ibland blir jag uppringd av en församling i Equmeniakyrkan som anställt en person som inte läst på THS. Församlingen uttrycker ett önskemål om att deras pastor ska ordineras så fort som möjligt. Mitt svar är då alltid att personen ifråga måste som alla andra ansöka om att bli pastorskandidat i Equmeniakyrkan. Inte för att arbetsgivaren vill det utan på grund av en inre kallelse.

En lokal församling kan aldrig fullgöra vad som åligger antagningsnämnden att göra. Det är bara antagningsnämnden som har kyrkostyrelsens uppdrag att bedöma om den sökande är lämplig. Den lokala församlingen bedömer om personen är lämplig i den egna församlingen, men antagningsnämndens uppgift är att bedöma om den sökande är lämplig som pastor i kyrkan som helhet. Det kan alltså bli en lång process, i all synnerhet om personen inte tidigare tillhört Equmeniakyrkan.

I den ekumeniska tid som vi lever i kan en person ha påbörjat en teologisk utbildning utan att veta vad hon ska ha den till, men under utbildningens gång kan det ha klarnat att kallelsen gäller pastor i Equmeniakyrkan. Om personen då ansöker om att få bli pastorskandidat försöker vi hitta en lösning där man inte behöver läsa om allting. Men har man för avsikt att bli pastor i Equmeniakyrkan kan man inte själv välja att t ex läsa två år på någon annan högskola och de två sista åren på THS.

Däremot kan antagningsnämnden besluta att någon får läsa något år på t ex ALT eller ett universitet om det finns starka skäl till det. Sådana beslut har tagits.

Andra högskolors utbildning är dock ofta så annorlunda i sitt upplägg att det blir schematekniska svårigheter när man flyttar över till THS. Utrymmet för fritt valda kurser krymper och i flera fall har det inneburit ett års längre utbildning än om man läste på THS redan från början.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Vägen till att bli pastor i Equmeniakyrkan är lång. Den går ofta via en bibelskola, församlingsanställning som ungdomsledare, ansökan BÅDE till att bli pastorskandidat och till utbildning, fyra års pastorsutbildning på THS med akademiska kurser och ett stort pastoralt program vid sidan av kurserna, regelbundna samtal med kyrkans kontaktpersoner, en ny prövning med intervjuomgång inför det sista läsåret, personbearbetning i en samtalsserie och utbildningsdagar som Equmeniakyrkan och Equmenia ansvarar för under det sista läsåret, samtal med de regionala kyrkoledarna inför första tjänst, vägledningsåret mellan studier och ordination med t ex förbön i kyrkokonferensen, enskild handledning, mentor, ett par besök av en kontaktperson från antagningsnämnden, en A-retreat med Magnus Malm och Ulla Käll och ett ordinationssamtal med en av kyrkoledarna. Först därefter kommer ordinationen i kyrkokonferensen som brukar vara en stark upplevelse med kyrkoledarens frågor, församlingsombudens kraftiga ja på frågan om man vill ta emot dessa som diakoner och pastorer i Equmeniakyrkan, och inte minst förbönsstunden.

IMG_2736

För många kanske vägen till pastor i Equmeniakyrkan tar sju-åtta år av studier, praktik, prövning och vägledning.

Att vägen till att bli pastor i Equmeniakyrkan ser ut så här är beslutat i demokratisk ordning av kyrkostyrelse och kyrkokonferens. Och vi tror att det också kan formuleras att den helige Ande och vi har beslutat detta tillsammans.

Andra kyrkor må få välja andra vägar, det har vi stor respekt för. Men så här ser det ut i Equmeniakyrkan, och vi tycker att man kan förvänta sig åtminstone en smula respekt för det.

Men varför ska man då läsa på THS om man vill bli pastor i Equmeniakyrkan? Jag ska ge några orsaker till det, men vill först säga att denna uppräkning inte ska ses som kritik mot andra kyrkors pastorsutbildning eller mot statens högskolor och universitet. Varje kyrka måste själv få besluta hur man vill att den egna pastorsutbildningen ska bedrivas.

1. Vissa kurser finns bara på THS, t ex Equmeniakyrkans historia och identitet.

2. När allt fler människor har en högskoleutbildning är det viktigt att även pastorn är akademiskt skolad och vet vad den miljön innebär.

3. Det är viktigt att det finns en viss volym i pastorsutbildningen vad gäller antalet studenter så att det verkligen blir en miljö där samtal och diskussioner kan förekomma och där det finns tillräckligt med studenter för att också kunna genomföra en utbildning med både bredd och spets. Det ska vara möjligt att själv kunna välja en viss fördjupning och inriktning beroende på gåvor och kallelse.

4. En blivande pastor måste få möta vanliga människors frågor mitt i utbildningen, vi tror alltså att det är bra med en högskola där inte alla ska bli pastorer eller präster och där inte ens alla är troende. Utbildningen får inte vara en skyddad verkstad utan bör finnas i vimlet av människor och frågor. En del pastorskandidater har uttryckt att de lärt sig lika mycket i fikarummet på THS som i föreläsningssalarna.

5. I en bra pastorsutbildning ska man ha tillgång till ett antal lärare som finns i huset och som man kan söka upp och fråga och samtala med. Det bör också finnas en bredd bland lärarna så att den blivande pastorn själv kan ta ställning i olika teologiska frågor, och då göra det utifrån bland annat personliga möten och inte enbart andrahandsuppgifter.

6. För att själv kunna söka kunskap under utbildningen måste det finnas ett stort teologiskt bibliotek med både bredd och djup.

7. Ska man bli pastor i Equmeniakyrkan är det viktigt att man går på en skola där det finns ett antal lärare som själva är pastorer i Equmeniakyrkan. På THS är också rektor, studierektor och utbildningsledaren för det teologiska programmet pastorer i Equmeniakyrkan.

8. En bra pastorsutbildning förenar akademisk utbildning och möjligheter till andakt och andlig fördjupning i ett frivilligt gudstjänst- och andaktsliv i stort sett varje studiedag.

Kallelsedagar.se

9. En pastorsutbildning får aldrig bara bestå av akademiska kurser. På THS finns för pastorskandidaterna t ex en avancerad utbildning med övningar i kommunikation och röst- och talteknik, predikoövningar som filmas och analyseras i gudstjänstseminarier, en samtalsserie på femton samtal hos en erfaren terapeut för personlig bearbetning, andligt forum med föreläsningar av olika gäster och efterföljande samtal och bön i grupper, samtal och övningar hos en mentor som själv är pastor i en Equmeniaförsamling.

10. Kontakten med församlingarna är livsviktig i pastorsutbildningen. Den sker på THS bl a genom att man som huvudregel ska ha varit anställd i en församling under minst ett år innan studierna påbörjas. Vidare genom verksamhetsförlagd utbildning i församlingar under andra, tredje och fjärde läsåret. Många är anställda som sommarpastorer åtminstone någon gång under utbildningen. De flesta predikar åtminstone några gånger per termin, studiebesök görs i församlingar i flera kurser, engagemang i en lokal hemförsamling uppmuntras. Vi tror att det är viktigt att den blivande pastorn inte knyts till bara en församling under utbildningen utan får smaka något av bredden i kyrkan, både geografiskt, storleksmässigt och fromhetsmässigt.

11. Equmeniakyrkan samarbetar med THS, framför allt genom sina två kontaktpersoner (varav en också är lärare på THS). Dessa personer leder Equmeniakyrkans teologgrupp som anordnar kvällssamlingar med föredrag, samtal och förbön, men också resor och övernattningar, församlingsbesök, retreater, pilgrimsvandringar, studiebesök, andlig vägledning i enskilda samtal med mera.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

12. Pastorsutbildningen ska ske i en miljö där det utöver alla andra studenter också finns en grupp som har samma inriktning. De blivande pastorerna behöver träffa personer i samma situation och formas tillsammans genom samtal i gemensamma samlingar. Att vara pastor är ofta ett ganska ensamt yrke, och det är oerhört viktigt att det formas sociala nätverk redan under utbildningen, vilket man kommer att ha glädje av vid fortbildningstillfällen, nationella medarbetarkonferenser och de årliga kyrkokonferenserna, regionala medarbetarsamlingar etc, men inte minst när man behöver någon att samtala med i vardagen.

Kan då THS erbjuda den perfekta pastorsutbildningen? Nej, givetvis inte, det finns alltid problem att lösa och förbättringar att göra. På enskilda punkter kan andra utbildningar ha nått längre än vi gjort på THS. Men med en viss tvärsäkerhet (och med glimten i ögat) hävdar vi att det för en blivande pastor i Equmeniakyrkan inte finns någon utbildning i hela världen som är bättre än THS.

Men hur ser ekumeniken ut? På THS utbildas blivande präster i Svenska kyrkan och blivande pastorer från olika samfund. Svenska kyrkan har sin egen teologgrupp och när det finns tillräckligt stora grupper från någon annan kyrka tar vi kontakt med den kyrkan och uppmuntrar till att de ordnar med en kontaktperson och en teologgrupp.

Den som ordineras till pastor i Equmeniakyrkan är inte livegen. Man kan lånas ut till ett annat samfunds församling, liksom Equmeniakyrkans församlingar kan låna in pastorer. Vill man byta samfund är det ingen stor sak. Vi står i dörren och önskar Guds välsignelse i det nya sammanhanget. Guds rike är större än Equmeniakyrkan. På samma sätt tar Equmeniakyrkan varje år emot pastorer från andra samfund, både i Sverige och utomlands. Även då granskar antagningsnämnden ansökningarna och beslutar om kompletterande utbildning. Särskilt noga prövar vi så att ingen kommer med agg och bitterhet mot det gamla sammanhanget. Vi har ingen glädje av pastorer som öser galla över ett annat samfund.

Men kan man då inte utbilda sig och bli pastor i ett annat samfund och sedan så snart som möjligt välkomnas in i Equmeniakyrkans pastorskår och på det sättet själv kunna välja sin pastorsutbildning? Svaret på den frågan är ganska enkelt: Om någon medvetet och helt individuellt väljer en sådan väg för att efter eget huvud kringgå de beslut som finns i kyrkan, ja, då passar man nog inte heller som pastor.

cropped-IMG_9887-B.jpg

Här på BliPastor.nu kan man med hjälp av etiketterna läsa mer om de olika delarna i Equmeniakyrkans pastorsutbildning. Man kan också läsa mer i det dokument som försöker beskriva pastorsutbildningen. Det går att ladda ner här:

Past utb 150500

Den som vill är också välkommen att kontakta mig för ytterligare samtal i denna fråga.

Rune W Dahlén