Etikettarkiv: mentorsprogrammet

Mentorskap, eller, Jesus var en Jedi

Fjelstad, Carolina 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Carolina Fjelstad från Orsa, numera bosatt i Hammarkullen sedan flera år.

Har du någonsin tänkt på likheten mellan Jesusrörelsen, ”Stjärnornas Krig” och en pastorsutbildning?

Jesus drog, som bekant, med sig lärjungar där han gick. Han undervisade dem genom att hålla dem nära sig, genom att leva sin undervisning tillsammans med dem, utmana dem och ge dem chans att ställa frågor.

I ”Stjärnornas Krig” börjar varje Jedi som lärling till en äldre Jedi, en Jedi-master. Lärlingen följer sin Jedi-master i allt för att själv lära sig att hantera sina krafter och sina egna känslor och beteenden i relation till omgivningen på ett gott sätt.

Två rörelser som hävdar att de står i människornas och det godas tjänst – en gemensam strategi för lärande. Vi anar ett mönster. Men vad har det här med pastorsgrejen att göra?

Som pastorskandidat består en del av utbildningen i att ta till sig kunskap genom teoretiska studier i olika aspekter av teologi, t ex historia och bibelvetenskap. En annan del av utbildningen är de mer praktiska kurserna där vi får erfarenhet av t ex att predika och leda gudstjänst eller öva oss i själavårdande samtal.

Alltså, här har vi en utbildning som ger både teoretisk kunskap och verktyg för att omsätta den i praktiken. Bra grejer! Och fullt tillräckligt, eller?

När jag för flera år sedan började fråga mig själv om jag skulle kunna tänka mig att bli pastor delade jag mina tankar och tvivel kring detta med en klok person. Denna person sa då till mig: Carolina, Gud kallar inte pastorer, Gud kallar människor.

Kanske är det så, att om Gud kallade pastorer skulle en person vara fullt redo för sin pastorsroll efter att ha fullföljt ovan nämnda utbildning. Om det istället är så att Gud kallar människor krävs det kanske något mer för att se hur min egen erfarenhet av att vara människa kan gå ihop med min väntande roll som pastor.

Fjelstad 1

Det är ingen slump att Jesus och hans lärjungar inte bara samlades till några lektioner i ämnet ”Kärlek i teori och praktik”, utan att lärjungarna vandrade med sin mästare. De lärde sig genom att se hur han levde i alla aspekter av livet. I Kyrkan lever denna form av lärande kvar i viss form inom klosterrörelsen. De nyaste systrarna eller bröderna blir noviser och introduceras stegvis i det nya livet. De har under dessa år en följeslagare i en mer erfaren syster/broder. Denna rörelse, nästan lika gammal som kyrkan själv, har förstått att även om varje person måste lära sig genom egna erfarenheter underlättas detta lärande av att ha någon som kommit längre att ty sig till, speciellt i början av det nya livet.

Precis som en blivande Jedi i ”Stjärnornas Krig” måste följa en Jedi-master under en tid tror jag de flesta av oss skulle behöva någon med större erfarenhet som går med oss en bit av vägen, medan vi försöker att orientera oss i ett nytt sammanhang.

I pastorsutbildningen motsvaras denna levda del av utbildningen av Mentorsprogrammet. Under minst två terminer i utbildningen har vi som pastorskandidater rätt till en mentor. En person som själv är pastor, som har kommit längre på vägen, som vi kan bolla våra frågor med och som delar med sig av sin levda kunskap.

För mig har den här delen av utbildningen varit en lika viktig del som någon av de andra. Den lär mig inte bara mer om hur jag kan verka som pastor, den hjälper mig att hitta sätt att leva som människa i den nya roll som jag förbereder mig för. Tillsammans med min mentor kan jag utforska konkreta aspekter av livet som pastor och hur jag kan hantera dem på ett sunt sätt.

Fjelstad 3

Påståendet att Gud inte kallar pastorer, utan människor, har hjälpt mig att förstå att vi alltid är kallade att vara människor först och främst, oavsett vad vi arbetar med. Men ibland kan vi behöva vägledning i att hantera vår mänsklighet i relation till det vi tänker oss som yrke. Det är det mentorsprogrammet är till för, och kanske är det ingen slump att samma person som sa de orden till mig idag också är min mentor, min egna Jedi-master.

– – – – – – – – – – – – – – – – – –

På söndag är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. De gåvor som kommer in då går bland annat till att administrera mentorsprogrammet. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Havskajak, isvak och pastorsutbildning

Kennerberg, OweIdag gästbloggar THS rektor Owe Kennerberg.

Vi hanterar risker olika. Några lider av panikångest och ser ett dödshot i varje sjukdom, i varje flygresa, i varje brusten relation. Andra förtränger istället riskerna. Visst händer det olyckor, men inte mig. I varje fall inte idag.

Det finns ett annat sätt att handskas med risker. Att i förväg träna under ordnade förhållanden. Länge såg jag med blandade känslor på dem som nästan ljudlöst och så läckert gled fram i havskajaker. Det verkade ju livsfarligt att sitta fastspänd om man skulle välta och hamna under vattenytan.

Och vilken känsla är det inte att susa fram över blanka havsisar på långfärdsskridskor. Men du kan aldrig vara hundra procent säker. Rätt vad det är så kan det finnas något som gör att isen plötsligt inte bär dig.

Nu är det snart tio år sen jag och en god vän hyrde var sin havskajak och turades om att fastspända i kajaken välta i vattnet på en badstrand och själva ta oss loss med den andre beredd att hjälpa till vid sidan om. Sen gav vi oss iväg på en tur i Stockholms skärgård.

Har du testat och klarat av det som verkar hotande så är det inte så märkvärdigt längre. För några år sen så prövade jag på att öva på hur man gör om man åker igenom isen ner i vattnet. Det var inte alls så hemskt som man kanske föreställer sig.

Vakträning

Hur förbereder man sig på bästa sätt för att bli pastor? Ett jobb som blandar ytterligheter. Vigsel och begravning, fest och olycka, enskilda samtal och predika för många, ensamvarg och gemenskapsentreprenör. Och en levande församling är en församling där pastorn ständigt möter människor från olika samhällsklasser, kulturer, i olika åldrar med vitt skilda politiska och religiösa föreställningar och åsikter.

Vi tror inte att en optimal pastorsutbildning går att förena med att man bara jobbar vidare i sin egen församling och läser kurser på distans. Du behöver lämna ditt invanda sammanhang och möta människor från olika delar av landet, från olika kulturer och skilda livsmiljöer. Men där närheten till församlingslivet finns bland annat genom mentorer och verksamhetsförlagd utbildning i olika församlingar. Och där du dagligen får möta lärare som kombinerar pastoral erfarenhet med teologisk spetskompetens.

Och det är inte någon katastrof att mångfalden och olikheterna på THS ibland leder till friktioner. Vi tror inte på en pastorsutbildning där man lever i en bubbla med likasinnade. En bra utbildning är lika lite som pastorsjobbet enkel och bekväm. Den är rejält utmanande, men fylld av möjligheter. För den som tar vara på dem.

Owe Kennerberg

Mentorskapet – trendigt men inte oviktigt!

OscarFrån gästbloggaren och pastorskandidaten Oscar Elfström.

– Ska vi ses den 17 december klockan 9?

Jag tänker att egentligen har jag tentamen i grekiska, inlämningar i andra ämnen och så vidare, men jag svarar ja och avslutar telefonsamtalet.

Det var min mentor Markus Landgren som ringde och frågade om vi skulle ses och ha en mentorsträff nästa vecka.

När jag googlar på mentorskap får jag fram 456 000 träffar, när jag sedan väljer att skriva in samma ord på engelska i sökfältet får jag 3 240 000 träffar. Det tycks vara otroligt hett att ha en mentor inom många olika sektorer.

Mentorskap är när en mer erfaren människa hjälper en person med mindre erfarenhet och delar med sig av sina erfarenheter för att få den med mindre erfarenhet att växa som människa och individ. Det optimala för ett mentorskap är en dialog mellan bägge parter och att man utbyter erfarenheter med varandra. Ungefär så stod det på en av de tre miljoner sökträffarna på internet.

På THS har vi pastorskandidater ett mentorsprogram som vi ska delta i och där vi möter en mentor minst två gånger per termin.

När jag började på THS fick jag höra från pastorer som hade gått på skolan ungefär så här: ”Mentorsprogrammet är en bra tanke, men för mig och min mentor har det varit svårt att få till regelbundna träffar.” Jag undrade vad detta berodde på. Kanske var det framför allt för att ansvaret ligger på pastorskandidaten att ordna träffen och för att det under studietiden känns avlägset att bli pastor. Av olika anledningar var det svårt även för mig att komma igång, men jag kände hela tiden att det är en otrolig tillgång att ha ett mentorsprogram i utbildningen.

Tisdagen den 17 december klockan 9. Det var nu jag och min mentor Markus skulle ha vår mentorsträff. Jag skyndar mig och skickar ett sms, ”kommer någon minut sent”, och får svaret ”lugnt” av Markus.

Vårt samtal börjar och vi pratar om livet i församling, att vara pastor, vilka utmaningar och förmåner som finns i yrket. Tillsammans drömmer vi och tillsammans visionerar vi om framtidens kyrka.

– Oj, nu är klockan 10.24. Om sex minuter är det dags för oss att runda av den här träffen. Vi avslutar med att be för varandra och det vi står i på skolan och på jobbet.

Trots att det ibland finns väldigt mycket att göra både som pastor och student är det alltid värdefullt att ha ett mentorsamtal. Och när man kommer från ett sådant samtal är man alltid upprymd efter att ha fått ”nörda ner sig” i församlingsfrågor. Efter dessa möten längtar jag tills jag får jobba i församling; efter dessa träffar får jag ny kraft till studierna.

Jag är otroligt tacksam över att ha en mentor som lägger ner tid och engagemang på mentorsprogrammet på THS. Och jag hoppas verkligen att även Markus uppskattar våra träffar.

Det är ju inte endast människor som funderar på att bli pastor som läser den här bloggen. Några läsare är pastorer i tjänst. Jag tycker det hade varit spännande att få höra vad ni har för erfarenhet av mentorskapet. Har ni en mentor? Är ni mentor till någon? Upplever ni liksom jag att det finns ett behov av att ha en mentor?

– – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.