Etikettarkiv: pastorsutbildning

Konsten att ta emot kritik

JennyArnelöfFrån gästbloggaren och pastorskandidaten Jenny Arnerlöf

”Jag skulle inte kunna vara pastor för jag skulle aldrig kunna predika.” Så sa en äldre gentleman till mig över kyrkkaffet. Pastorer gör mycket mer än predika på söndag förmiddag men predikan är den speciella uppgift som människor relaterar till pastorsyrket. Att formulera ord om ”Ordet som blev människa och bodde bland oss” är en oundviklig (och spännande!) del av att vara en pastor.

En hel del pastorskandidater kommer till THS med erfarenhet av att ha predikat många gånger i sin hemförsamling. Jag var inte en av dem. Ändå hade jag mina egna idéer om hur jag skulle vilja ordna en gudstjänst och hur jag ville skriva en predikan. Som studiekamrater och vänner bekräftar vi ofta varandras insatser i kapellet men vi brukar inte ifrågasätta varandras tolkningar eller komma med förslag till förbättring; sådant behöver vi få från människor med mer erfarenhet och perspektiv. Därför var möjligheten att medverka i skolans andaktsliv någon gång per termin sådant som jag uppskattade väldigt mycket.

Att stå inför mina studiekamrater och predika på svenska, ett främmande språk för mig, gjorde mig oerhört nervös. Det enda som var värre var väntan på gudstjänst- och homiletikseminariet en vecka senare där man från två lärare skulle få feedback på predikans teologiska innehåll och praktiska kommentarer om kommunikationsstil. Jag upptäckte att det var ingenting att vara nervös för. Nu har några år gått sedan första gången jag deltog och jag har varit med om flera andakter och efterföljande seminarier, vilket jag är tacksam för. Tacksam? För att ta emot kritik? Ja, ja, inte alltid i ögonblicket kanske, men i efterhand. Hur ser ett sådant seminarium ut kanske ni undrar? Och hur ofta predikar man på skolan?

Andakter hålls på skolan normalt sett tre till fyra gånger per vecka. Varje termin skickas det ut ett schema där man tilldelas åtminstone en, ibland två tillfällen att dels predika, dels leda en andakt där en annan student predikar. Inför dessa tillfällen är man ansvarig att kontakta varandra för att planera och ordna någon som kan hjälpa till med den musik man vill ha.

Gudstjänst- och homiletikseminarier förekommer varannan vecka och alla som har varit delaktiga i att leda och predika en andakt under perioden kommer. I tur och ordning diskuteras varje andakt genom att de medverkande lärarna ställer frågor i enlighet med deras ämneskompetens. Frågorna ser olika ut beroende på vilken årskurs man går eftersom vi förväntas samla och utveckla vår kompetens under studiegången. De kan handla om allt från val av text och musik till ”varför talade du så fort? Hade du bråttom därifrån?” eller ”vad exakt var poängen du ville få fram?” Ibland blir det tydligt under en lärares granskande blick att man bestämt vad en predikan skall handla om och sedan väljer man en text som passar till det. Att använda Bibeltexten på det viset är inte bara dålig exegetik – det är ett farligt missbruk av ansvaret som anförtros en person med pastoral uppgift. Det är också ett förlorat tillfälle att låta texten själv tala och upptäcka vad den har att säga till oss i vår tid. Att få prova på och upptäcka sådana misstag i en konstruktiv miljö kan rädda oss (och församlingar!) från obehagliga moment i ”real time”.

Utbildningen på THS siktar till att göra ansvarsfulla teologer av oss och inte teologiska idealister. Det innebär att vår predikan måste ta hänsyn till världen utanför kyrksalen och de riktiga liv som levs av människorna som kommer för att lyssna. Att få feedback från lärare som vill oss väl är en oerhört värdefull möjlighet till utveckling av en viktig pastoral färdighet.

– – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Lyssna till erfarenheter

SigneEkströmFrån gästbloggaren och pastorskandidaten Signe Ekström.

Jag är tacksam att min pastorsutbildning inte bara innefattar fyra års teologiska och ibland väldigt teoretiska studier. Att det finns verklighetsförankring är viktigt för mig. Och verklighetsförankring kan i pastorsstudier vara att få erfarenhet av tjänst och få lyssna till andra pastorer i tjänst. Det sker på olika sätt genom utbildningen men några sådana tillfällen är det vi kallar för Teologgrupp (TG).

På dessa träffar är det oftast en eller flera inbjudna gäster. Kvällen brukar börja med att vi alla fikar tillsammans vilket ger tillfälle att få umgås och lära känna de andra pastorskandidaterna lite mer. Vi brukar få information om vad som rör sig just nu och allt det som gäller oss kandidater. Sedan får vi lyssna till undervisning vilket brukar följas av samtal och diskussion. Och undervisningen kan ha ganska stor variation. Men det blir ändå lite annat än det man annars läser.

Ett TG-tillfälle som jag bär med mig var då några pastorer som hade arbetat några år kom och berättade om de första åren i tjänst. Det var när jag befann mig i slutet av min egen utbildning vilket gjorde det väldigt givande och för mig verklighetsnära att lyssna till. Och jag kände mig tacksam att få lyssna till andras erfarenheter innan jag själv ska stiga ut i en liknande situation. Sådant borde vi göra mer. Lyssna till erfarenheter hos de som gått före. Tänk vilken förmån vi har som befinner oss i en församling brukar jag tänka då, med så många olika åldrar och så mycket att ge varandra, så nära tillhands.

DSC_0516

Kvällarna på TG brukar avslutas med att vi samlas för bön och lovsång i kapellet. Då brukar vi be för den eller de som delat och undervisat under kvällen och även be för varandra och få förbön. Och jag tror att pastorsutbildningen inte hade varit vad den är utan de här tillfällena, och flera andra saker som är utanför själva studierna men ändå så centrala i utbildningen. Det blir då tydligt för mig att det inte bara är mitt intellekt som ska formas utan också mitt hjärta och min tro. Självklart är det viktigt att få hitta ett andligt hem även i andra sammanhang, som församlingsgemenskap utanför skolan. Men dessa kvällar påminner mig ändå om att vi inte bara är studenter tillsammans utan att vi delar något mer och något djupare.

– – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Att hjälpa fjärilen ur kokongen

PetraJonssonFrån gästbloggaren och pastorskandidaten Petra Jonsson

Sedan några månader tillbaka går jag regelbundet till en psykoterapeut. Det tar emot att skriva denna mening, men så är det. Någon undrar kanske vad det är som har hänt. Jo, det är så att dessa samtal är en del av vår utbildning till att bli pastorer. Vi måste gå dit, helt enkelt. Alla pastorskandidater som läser sista året får minst 15 stycken terapeutsamtal. De ska hjälpa oss att bli bättre själavårdare.

Men varför har jag ett sådant behov att rättfärdiga dessa samtal? Jag kan med glädje berätta om andra delar av min utbildning, om intressanta kurser och föreläsningar, om retreater och om dopövningar och mycket annat, men när det kommer till dessa terapeutsamtal blir det tvärstopp. Föreställ dig att du tillsammans med några vänner söker efter en tid att träffas och du säger någonting i stil med: ”Tisdag förmiddag kan jag tyvärr inte, då har jag en tid hos min psykoterapeut. Men onsdag fungerar.” Jag kan nästan lova att det kommer att bli knäpptyst och att alla skruvar sig lite obekvämt som man gör när någon har sagt något riktigt pinsamt och ingen vet hur man ska reagera på det

Jag var förvånad när jag blev medveten om min egen och om andras reaktion på temat psykoterapi. Jag hade inte förväntat mig att det fortfarande var så tabu- och skambelagt när någon behöver hjälp att få ordning på sitt liv. Detta är en viktig erfarenhet som jag tar med mig från denna del av min utbildning. Det visar mig än en gång hur nyttigt det kan vara att utsätta sig för nya erfarenheter och känna hur det är att befinna sig i olika situationer. Men dessa terapeutsamtal är mycket mer än en spännande perspektivväxling.

Vi får en terapeut tilldelad som arbetar utifrån en kristen grund. Efter ett första samtal kan vi välja om vi vill fortsätta med denna person eller om vi hellre vill prata med någon annan. För mig var det viktigt att få träffa min terapeut först och se om jag känner förtroende för henne. Det var med blandade känslor jag gick till mitt första möte. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av dessa samtal. Jag uppskattar djupa samtal där man får nya insikter om sig själv och om livet. De ger tillfällen att växa som människa och att utvecklas i sin relation till Gud. Men 15 stycken djupa samtal lät mycket. Vad skulle vi prata om under alla dessa timmar? Skulle det hela tiden bli fokus på mina fel och brister och hur jag skulle kunna övervinna dem? Skulle jag behöva leta efter hemska barndomsminnen som någon ska analysera för mig? Jag hade många märkliga tankar och föreställningar, som det lätt kan bli när okunskap möter fördomar.

Jag kan avslöja att min oro var obefogad. Våra samtal hade inte sin utgångspunkt i några brister. Tvärtom. De var mycket givande. Det är en gåva att i en trygg och ordnad ram få prata med någon som verkligen lyssnar, att bli sedd och bekräftad. Vi människor blir aldrig färdiga, vi utvecklas ständigt och det är mycket värdefullt att ibland ha någon vid sin sida som man vet att man kan berätta vad som helst för och som hjälper en att ordna sina tankar.

En av de saker som jag hos min terapeut var förtjust i från första stund var en vas. Den brukar stå mitt emot den stol jag brukar sitta på. På insidan av denna vas finns en vacker röd fjäril som kravlar sig upp. För min terapeut är det en bild för vad psykoterapi handlar om: En förvandling. Att hjälpa till att den vackra fjärilen som finns i sin kokong kan komma fram.

Jag önskar att alla fick träffa någon som har det som sin uppgift att stärka det goda och vackra som finns i varje människa så att det positiva kan växa och ta mer och mer plats. Även om vi bara får 15 terapeutsamtal under vår pastorsutbildning och inte en psykoterapeututbildning, så hoppas jag att en av mina uppgifter som framtida pastor kommer att vara att verkligen lyssna på människor och att hjälpa dem att utvecklas och att växa som människa.

– – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Tack för praktiken

ElinaSkarinFrån gästbloggaren och pastorskandidaten
Elina Skarin

Jag skulle vilja rikta ett stort tack till alla församlingar och pastorer i Equmeniakyrkan som någon gång tagit emot en pastorskandidat och möjliggjort en VFU (verksamhetsförlagd utbildning). Det har betytt väldigt mycket för mig personligen att få möta olika församlingar i olika situationer och på olika platser i landet. Det har glatt mig att pastorer tagit sig tid att under några veckor vara min handledare. Det har gjort stort intryck på mig hur församlingar öppnat upp och intresserat sig för mig och min framtid.

Under den fyraåriga pastorsutbildningen inom Equmeniakyrkan finns tre VFU-perioder. Jag har nyss avslutat min sista. Dessa tre perioder har hjälpt mig att uppfatta lite mer av mångfalden inom Equmeniakyrkan. Jag har fått möjlighet att ta del av församlingarnas olika utmaningar på lokalt plan och jag har fått ta del av utmaningar som de alla står inför. Det har breddat min förståelse av vad församlingsarbete kan innebära. Ett av de stora värdena med dessa VFU-perioder har varit att kunna observera det som sker i församlingen och hur ledarskapet utövas. En observation som aldrig är möjlig när jag själv är personligt involverad i ett sammanhang, oavsett om det är som pastor eller som församlingsmedlem. Det har också haft ett stort värde att få koncentrera sig på utvalda ämnen för de olika perioderna, vilket har gjort att jag har tvingats zooma in på sådant som annars skulle kunnat gå mig förbi. Samtidigt har jag också fått möjlighet att praktisera inom dessa områden, till exempel i ett undervisningspass för en Alpha-kurs.

IMG_3382Jag kan inte tala för hur alla pastorskandidater haft det under sina VFU-perioder, men jag vet att det har betytt mycket för mig även om det inte varit lätt alla gånger. Det har hänt något med mig när jag har kastats ut i ett nytt sammanhang, ut i den praktiska verkligheten, där jag på allvar fått ställas inför det som väntar mig som pastor. Det har gjort att jag börjat bearbeta hur jag vill anta pastorsrollen och vilka utmaningar det innebär.

Nu är jag på väg ut i församlingstjänst och avslutar min pastorsutbildning till sommaren. Jag hoppas att jag då kan ta tillvara det som jag lärt mig under mina VFU-perioder. Jag hoppas också att jag i framtiden gladeligen kommer att tacka ja om jag får en förfrågan om att vara handledare för en blivande pastor.

– – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Tystnaden ger Gud fritt spelrum

DavidLundFrån gästbloggaren och pastorskandidaten David Lund.

Det var nog för en 6-7 år sen som jag hörde ordet ”retreat” för första gången. Min mamma skulle åka på en tre dagars retreat. När hon förklarade vad det innebar så skakade jag mest på huvudet. Varför åka iväg till en plats mitt ute i ingenstans och sen dessutom vara tyst en hel helg? Vad kan det vara bra för? Retreat, tänkte jag, skulle aldrig vara något för mig.

Men oj, vad fel jag hade!

Varje år åker Equmeniakyrkans pastorskandidater på en retreat. Denna gång var platsen Berget i Dalarna. S:t Davidsgården på Berget är en ekumenisk retreatgård som ligger vackert belägen strax utanför Rättvik. Här tillbringade vi fyra dagar där vi fick följa gårdens dygnsrytm. Dagarna bestod av gemensamma bönesamlingar, vägledning, bibelmeditationer och måltider.

Att omgärda sig av tystnad hör ju inte annars till vanligheten i vårt samhälle idag. Hela tiden, över allt, så möts vi av ljud. Från det att den där eländiga väckarklockan väcker oss på morgonen tills att vi somnar i soffan på kvällen av bruset från tv. Människan är en social varelse som mer än gärna använder sin röst för att prata. När vi inte pratar lyssnar vi på musik eller kollar på tv. Tillfällena då det är helt tyst runt omkring en blir bara färre och färre.

På en retreat får man vara i tystnad. Man får lära sig att bli bekväm med den. Till en början är det inte lätt. Men ju längre tiden går, ju bättre blir det. I tystnaden får man möta Gud. Min erfarenhet är att när man är i vardagen så är det lätt att livet rullar på. Det finns så mycket runt omkring oss som kan ta vår uppmärksamhet. Som kan göra att vi missar att höra Gud.

På en retreat och i tystnaden så får Gud fritt spelrum. Gud får chansen att tränga in på djupet i ens liv. I centrum får relationen med honom stå. För mig var dessa dagar oerhörda värdefulla. Jag fick chansen att ännu en gång reflektera över min kallelse till pastor men framför allt min kallelse att vara lärjunge till honom. Jag fick uppleva nåden att vila hos honom som ger mig kraft. Gud blev närvarande igen.

För 6-7 år sen tänkte jag att åka på retreat aldrig skulle vara något för mig. Jag hade fel. Kanske har du tänkt samma tanke? Pröva vettja!

– – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Träning för att hålla i längden

ToveLilledFrån gästbloggaren och pastorskandidaten Tove Lilled.

Ofta har jag tänkt att det är tur att rummet som vi har röst- och talteknik i är ljudisolerat. Världen utanför tränger inte in, men framförallt tränger inte ljuden ut. Hur skulle mina klasskamrater kunna studera flitigt medan de ljuden ekade ut bland rummen. Meningslösa meningar som upprepas med olika betoningar, de upprepade enstaviga ljuden som kommer med olika melodier och käcka utrop som ”hej-hej” och ”oj-oj”.

Men det är alltså ingen fara. Jag kan kliva in i det rummet, får göra mina övningar och helt enkelt fokusera på mig och det jag gör, utan att bry mig om det utanför. Hit kommer jag och blir synad, får kommentarer kring mig som individ och en chans att hantera det. Jag behöver inte dela det med klasskamraterna, här arbetar jag själv med de saker som andra hela tiden ser.

Studierna inför att bli pastor har olika delar. En stor del handlar om att lära sig saker så att man på ett korrekt och kunnigt sätt kan undervisa församlingen om historien, om Guds ord och om annan kunskap som finns omkring detta. Vi vill bli bra på att predika, hålla samlingar och inspirera människor. Men jag tror att vi alla varit med om att höra någon undervisa eller informera, och vi inte minns ett ord efteråt.

Ibland beror det på yttre omständigheter, men ibland handlar det helt enkelt om den som sa det. Kanske hade personen ett konstigt sätt att stå på, kanske uttalade personen något viktigt ord fel, kanske talade hon otydligt eller i helt fel tempo. Det goda budskapet gick förlorat i framförandet. För det handlar inte bara om vad vi säger utan till stor del om hur vi säger det.

Därför är röst- och taltekniken en väldigt viktig del i utbildningen till att bli pastor. Här finns personlig vägledning där vi individuellt kan få arbeta med det som vi själva upplever som problem, och även få återkoppling till de predikoövningar vi gör på skolan. Här finns en lärare som vågar kommentera mig som individ, och det är inte alltid helt enkelt att ta in omedelbart. Någon som ser på mig och säger: så här gör du, så här är du, så här framstår du. Att utifrån få se vilka gester jag lagt mig till med, vilka ord som ständigt återkommer eller hur jag använder mina ansiktsuttryck har varit till väldigt stor hjälp, framför allt när det kopplas samman med konkreta sätt att justera detta på.

Samtidigt är det, i alla fall för mig, en utmaning att inte hamna i försvarsställning. Det handlar inte om att ta bort den personliga stilen eller göra så att alla talar på samma sätt. Istället handlar det om att vara den bästa versionen av mig själv när jag talar och att göra det på ett sådant sätt att mitt välformulerade budskap inte hindras av mitt framförande. Att jag inte lägger fällben för mig själv helt enkelt. Det är en fantastisk möjlighet att få öva på mitt framträdande, och få med mig saker som jag sedan direkt kan gå ut och börja träna mig i.

Men det handlar inte bara om det som syns utåt eller hur jag framför mitt budskap. Det handlar också om att vårda sin röst. I höstas började jag att bli allt mer hes allt mer ofta, utan att jag visste hur jag skulle hantera det. Då blev röst- och taltekniken min räddning. Här fick jag råd vilken sorts läkare jag skulle gå till, men också regelbundna träffar med fokus just på att träna och skydda mina stämband.

Om bara några månader är jag klar med min utbildning och ska ut i tjänst. Då går det inte att vara hes varje gång jag varit i ett större sammanhang. Pastorsyrket är verbalt, jag kommer att prata hela tiden med eller inför människor. Då måste rösten hålla och jag som person måste ha en teknik som inte sliter på stämbanden.

Jag har alltid varit en verbal person men sådant här kan jag inte lära mig själv. Jag har alltid pratat mycket, ändå var det jag som plötsligt fick stora problem och som fick inse att jag använt helt fel teknik i ganska många år. Det krävdes hjälp för att se det. Antalet träffar för röst- och talteknik varierar mellan individer. Vissa behöver bara några träffar, andra behöver många. Jag tillhör dem som behövt ganska många. Det är en lyx och en välsignelse – och dessutom väldigt roligt – att få ha röst- och talteknik.

– – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Ett helt liv att lära känna Gud

HannaSaraLeonesFrån pastorskandidaten och gästbloggaren HannaSara Leones.

Det tar ett helt liv att lära känna Gud,  sa Gregorios av Nazianzos.

Ja, om det ens räcker. Denna sanning blir mer och mer min. En tröst, utmaning och anledning att ännu mer söka Gud. Gregorios var en av de tre kappadokiska fäderna som var med och utformade treenighetsläran på 300-talet, och han kallades även Gregorios teologen. Men trots detta menade han att det tar ett helt liv att lära känna Gud.

I de teologiska studierna skriver jag tentor och PM och jag ska fixa ett visst antal högskolepoäng. Men det sätter också igång en mängd processer i mig och min relation till Gud. Min bild av honom utmanas och prövas mot andras, och påverkas av min egen vandring genom livet.

Det tar ett helt liv att lära känna Gud.

Den process jag upplever mig vara mitt inne i kommer antagligen att pågå hela livet, och påverkas av olika skeden och saker som jag möter i mitt liv. För Gud är Gud i hela mitt liv. Jag har honom att förhålla mig till, och genom allt får jag be om hans vägledning genom mitt liv och se hur han verkar och vilka vägar han för mig på.

I denna vandring som har blivit min, har jag lärt mig värdesätta att ha en andlig vägledare. Jag har genom min pastorsutbildning blivit tilldelad en andlig vägledare, en person som hunnit vandra lite längre i livet än jag. Henne träffar jag 2-4 gånger per termin för samtal om tro, Gud, kallelse, församling – ja allt som rör det andliga livet.

Hon är min medvandrare ett tag. Hon ställer frågor som gör att jag ser saker från ett annat perspektiv. Ibland ger hon mig andliga övningar att göra hemma och frågor att fundera över. Allt detta hade kanske pågått ändå, om än på mindre organiserat sätt. Men med hennes hjälp kan jag vandra lite bättre, se sammanhang i allt som sker och få hjälp när jag har frågor eller om jag kört fast. Jag lär mig med hennes hjälp att se vad Gud gör i mitt liv, och vad han talar till mig om.  Istället för att se punktuella händelser där han griper in, har jag lärt mig att se större skeden, perioder och sammanhang i min vandring och mina funderingar. I mitt liv där jag får lära känna Gud.

Jag önskar att många fler, ja, att ni alla ska hitta någon medvandrare, en person som kan vara er andliga vägledare. Jag önskar för mitt liv att jag alltid ska få ha det, en person som Gud satt i mitt liv för att vägleda mig genom min vandring med honom. För att bättre lära känna honom själv.

Ef.3:17b-19
Stå fasta och var stadigt rotade i honom,
så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta
bredden och längden och höjden och djupet
och lär känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap,
tills hela Guds fullhet uppfyller er.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Kärleken till församlingen

Brorsson, Johnny 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Johnny Brorsson.

För några dagar sedan var jag på en intervju inför tjänst och ordination i Equmeniakyrkan. Samtalet gällde hur min tro, kallelse och teologiska grundsyn har förändrats under mina tre första år på Teologiska högskolan. När jag inför samtalet satte mig ner för att skriftligt försöka formulera detta så slog det mig plötsligt hur viktiga dessa år har varit för min kristna identitet. På en del områden har jag fortfarande ungefär samma tankar som innan mina studier, men genom litteratur, samtal, bön och egen reflektion har mina uppfattningar fördjupats, breddats och underbyggts teologiskt. På andra områden kan jag se hur helt nya perspektiv framträtt och hur dessa fått allt större utrymme i min teologiska grundsyn.

Ett av dessa nyfunna perspektiv har på ett konkret sätt påverkat min tro och fått min kärlek till församlingen att växa dramatiskt. Tidigare tänkte jag främst att församlingens medlemmar möttes på grund av att det är så svårt att ensam bevara en tro på Gud. Men under dessa år har min bild av församlingen successivt expanderat i både funktion och skönhet. Idag präglas min församlingsteologi av en förundran över den mångfald som ryms i Kristi kropp, dess samhörighet genom den heliga Anden och dess särskilda kallelse att som Guds folk gestalta hans rike i världen.

I Joh 15:13 säger Jesus: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner”. Den kärlek som Jesus talar om handlar alltså i grund och botten inte om känslor, utan om att bära någon så nära sitt hjärta att man är beredd att avstå från sådant som man egentligen vill ha för dennes skull. Kärleken handlar om ödmjukhet och generositet, vilket är väldigt svårt att öva sig i på egen hand eftersom dessa dygder kräver relationer för att kunna praktiseras. Men också för att den sårbarhet som uppstår bland ödmjuka människor kräver en gemensam kollektiv insats, annars är risken stor att den ödmjuke blir utnyttjad eller sårad.

Min övertygelse är att vi är beroende av varandra. Vi behöver varandra för att lära oss att gå kärlekens väg och genom detta visa på ett alternativ till det makt- och statussamhälle som vill locka oss att göra oss själva till herrar över både vårt eget och andras liv. Detta är en av anledningarna till att den kristna församlingen blivit så vacker för mig. Jag har helt enkelt svårt att tänka mig något starkare vittnesbörd än en genuint älskande församlingsgemenskap. Min övertygelse är också att en sådan församling är attraktiv, inte för att den följer den rådande trenden, utan för att den erbjuder något äkta och sant. Säkerligen kommer det att ta tid innan vi når en sådan kärlek, om vi någonsin gör det, men varje steg i rätt riktning är för mig en seger. Det som utmärker den kristna församlingen är inte perfektion, utan dess strävan efter att följa Jesu exempel och successivt lära sig älska sin nästa som han gjorde.

När jag tänker tillbaka på den tid som jag fått tillbringa här på Teologiska högskolan, och i den gemenskap av blivande pastorer och präster som finns här, så fylls mitt hjärta av uppriktig tacksamhet. Samtalen vi haft, böckerna vi läst och gudstjänstlivet som vi delat med varandra har format mig. Det har bidragit till att jag idag funnit de verktyg som jag behöver för att resten av mitt liv förbli en teologiskt reflekterande följeslagare till Jesus. Ibland tänker jag att man kan se på den kristna församlingen på ett liknade sätt. Som en god skolmiljö där vi hjälper, samtalar, utmanar och inspirerar varandra till reflektion kring vad kristen efterföljelse i vår tid och våra liv innebär.

För min del närmar sig utbildningen sitt slut och jag har de senaste veckorna känt hur spänning och förväntan kryper sig på från alla håll. Tänk att jag ska få vara med och bygga en kristen församlingsgemenskap.

Församlingen är för mig oerhört vacker, för den består av människor som tillsammans strävar efter att följa Jesus och lära sig älska som han gjorde. Och det är i denna genuina och gemensamma längtan efter Kristuslikhet som världen kan skymta den Gud som kallar alla människor till ett nytt liv med honom, in i ett medborgarskap i Guds rike.

En humoristisk Gud

Tove LilledFrån Tove Lilled, pastorskandidat och gästbloggare

Att utbilda sig till pastor är för mig även att öva sig i att vandra med Gud. Jag vet vad kurserna vill förmedla, jag funderar över mitt framtida yrke, jag övar mig i att öppna mig för vad Gud vill med mitt liv. Och samtidigt är Gud hela tiden större. Ett sätt för mig att bli påmind om det är när jag inser att Gud överraskat mig. Igen.

För snart ett år sedan var jag för första gången på THS i samband med Kallelsedagarna. Ansökan var inne och jag befann mig i en tid av nervös väntan inför att få komma på samtal angående att bli pastorskandidat. Jag satt där och försökte föreställa mig hur det skulle bli att byta stad och plugga på en ny skola. Efter tre år på universitetet i Göteborg var Stockholm och THS stort och nytt. Tunnelbanan var ett virrvarr av tåg och jag har sällan känt mig så mycket som en turist innan.

Men det var spännande att få se skolan och alla de som studerade där. Jag kunde ingenting om hur stor elevgruppen var och möttes av en stor grupp människor där de flesta verkade känna alla andra. Såklart var det inte så men det känns ju nästan alltid så när man själv knappt känner någon. Som tur var hade jag min goda vän Jonas med mig på de spännande dagarna som gav oss praktisk information om hur vår utbildning faktiskt skulle kunna bli.

Så kom hösten och det var dags att börja pendla från västkusten till huvudstaden. Alla de där personerna i THS-märkta tröjor som jag sett på Kallelsedagarna, med undantag för de som gått ut samma vår, blev nu mina studiekamrater och vänner. Jag lärde mig hitta mellan lektionssalarna, vande mig vid tunnelbanan (någorlunda i alla fall) och skrev in alla små extra aktiviteter i kalendern för att hålla koll på saker.

Hösten gick och i slutet av året satt jag och försökte sammanfatta min första termin. Jag tänkte då att jag gillar Guds sätt att arbeta. Smart som jag var kunde jag ju genast se Guds plan, att han helt enkelt gett mig en fridfull termin där jag kunnat fokusera på skolan. Inga stora problem, inga hinder utöver vanligt skolarbete i kombination med pendlande och helt enkelt bara bra saker. Som människa kunde jag enkelt genomskåda det hela tyckte jag och tackade Gud för det fina samarbetet. Men så började saker uppenbara sig.

Det som jag trodde varit en lugn höst där Gud låtit mig vila hade egentligen varit rena träningslägret. Nya saker i min hemförsamling, händelser bland vänner, familjemedlemmar och inom mig själv – jag hade fått så mycket nya erfarenheter som för alltid skulle komma att forma mig. Svåra saker och roliga saker. Och allt detta utöver studieinnehållet. Hade jag vetat det innan, eller ens när det hände, hade jag inte orkat. Men det var som att det skedde i smyg. Gud tränade mig i hemlighet, hemligt till och med för mig. När jag väl insåg det hade det redan hänt och jag kunde bara se tillbaka på en spännande höst. Tack Herre för det! Det är varken första eller sista gången antar jag.

Så mitt i allting, mitt i mitt liv och min kallelse, fortsätter Gud att förvåna mig. Om du som läser detta funderar över Guds plan är mitt enda tips; sök Hans vilja och gå på det du har. Hela bilden får du ändå inte, och hur jobbigt det är kan vara: det är det som är det roliga!

Söndagen den 10 mars är det offerdag för diakon- och pastorsutbildningen i Gemensam Framtid. Den 15-16 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på THS. Inför dessa arrangemang bloggar vi på BliPastor.nu varje vardag under perioden 18 februari – 8 mars.

Ett gott gammalt år!

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

År 2012 har varit ett förändringens år. Tre gamla 1800-talssamfund har gått samman och bildat en alldeles ny kyrka med arbetsnamnet Gemensam Framtid. Det har inneburit stora förändringar och mycket merarbete, men också arbetsglädje och framtidstro. BliPastor.nu har gått över från Svenska Missionskyrkan till Gemensam Framtid.

I våras arbetade fortfarande kyrkorna var för sig när det gällde ordination till diakon och pastor. I mars var de så kallade ordinanderna samlade till Missionskyrkodagar för att förberedas inför tjänst. Någon av dagarna var vi på Missionskyrkans kansli på Tegnérgatan 8 (notera tavlan med Missionskyrkans grundare, E J Ekman, på väggen).

Vid Gemensam Framtids kyrkokonferens ordinerade de tre bildarsamfunden var för sig, men i samma gudstjänst. En härlig skara diakoner och pastorer och många förebedjare.

Under terminerna samlas pastorskandidaterna till kvällssamlingar ungefär var tredje eller var fjärde vecka. Under våren var Per-Inge Lidén, Ann-Sofie Lasell, Josefine Arenius och Lotta Sundberg gäster. Kvällarna börjar med fika, information och gemenskap och avslutas med andakt i kapellet där det finns möjlighet till personlig förbön. Bön är en oerhört viktig del av teologistudierna.

På vinterhalvåret ordnar GF två retreater för pastorskandidaterna. En helt tyst för de som läser heltid på THS och en halvtyst för de som gör studieuppehåll, läser nätkurser eller ännu inte påbörjat studierna. I år var den tysta retreaten på Hjälmargården och leddes av Liselotte J Andersson. Den halvtysta var på Bjärka Säby och leddes av Andreas Sköldmark.

För att få ihop pengar till retreaterna ger pastorskandidaterna ut tidningen Årsringar. Den kommer i mars och räcker ett helt år. Tidningen trycks i 4000 ex och kostar 40 kr. Den är helt finansierad av annonser, så av de 40 kronorna går 20 till retreatkassan och 20 till Kongo för att stötta vår systerkyrkas pastorsutbildning. Det finns tidningar kvar att beställa!

Ett annat sätt att få in pengar till retreaterna är genom de två bokloppisar som pastorskandidaterna anordnar varje år. Det är öppet för alla att både skänka och köpa böcker.

Varje vår anordnar vi Kallelsedagar för de som funderar på kallelsen till en heltidstjänst. Då är det bibelstudier, seminarier, andakter, musikcafé och tillfälle till enskilda samtal. Huvudtalare 2012 var Linnéa Lidskog och Christer Daelander. Kallelsedagarna hålls från fredag kväll till lördag eftermiddag och föregås alltid av Öppet Hus på THS. Se mer på kallelsedagar.se!

I maj månad ordnade vi en helg med pilgrimsvandring i Riddersholms naturreservat. Vi bodde över två nätter på Kapellskärs vandrarhem och vandrade en heldag med Ann Westblom som ledare. Det var en ovanligt kall helg, men ändå var det två som passade på att bada i havet. För nattvarden utmed vägen hittade vi en någorlunda vindskyddad plats.

När det nya läsåret började hade min kollega Per Westblom fått andra arbetsuppgifter inom GF. Istället kom Britta Hermansson som en god ersättare och med ett antal avgränsade arbetsuppgifter. Under hösten hade hon hand om en teologgruppssamling. Andra gäster denna termin var Emanuel Karlsten, Carl-Johan Sävinger och Britta Bolmenäs.

Ibland försöker vi också få till någon mer spontan och frivillig samling för pastorskandidaterna. Det kan vara någon internationell gäst som är på besök i Sverige och som kan komma till THS på kort varsel. Den här hösten fick vi till ett besök på Bernadottebiblioteket på Kungliga slottet där Göran Alm var vår guide.

Den 1 oktober möttes GFs nya antagningsnämnd för första gången. Ann-Marie Thedéen är ordförande och står längst fram i mitten i grå kavaj. Under hösten har det varit mycket arbete med att ta fram nya blanketter, följebrev, instruktioner och arbetssätt samt kriterier för antagning, utbildning och ordination. Nu i slutet på året har vi 60 pastorskandidater i GF, varav flera är helt nya för mig jämfört med i våras.

Varje höst reser pastorskandidaterna iväg några dagar för att de nya ska få möjlighet att komma in i gänget och för att vi alla ska få tillfälle att umgås, se en ny del av Sverige och för att be inför det nya läsåret. Denna höst gick resan ända till Hemavan där SMU Fjällgård och Övre Norrlands distrikt av Svenska Missionskyrkan och SMU bjöd på kost och logi och fantastiska vandringar i fjällmiljö.

För oss som anställda i GF har det varit ett tufft år. Några av de som arbetat i ett av bildarsamfunden har inte fått möjlighet att fortsätta i GF. Andra har fått lägre tjänstgöringsgrad eller andra arbetsuppgifter. För mig har hösten inneburit stora förändringar med en ny arbetsgivare, ny medarbetare, pastorskandidater som är nya för mig men som kommer från Baptistsamfundet och Metodistkyrkan, nya kollegor i temagrupp Bildning på GFs nya kansli i Alvik, nytt arbetssätt genom projekt, personliga kontrakt, temagruppsmöten och storkanslimöten, gemensamt ansvar för projekt och budget i en temagrupp, ny antagningsnämnd, nya chefer, ny kurs på THS om GF, ny dator och ny mobil med nytt abbonemang. Spännande och utmanande och en möjlighet att tänka om och tänka nytt – men samtidigt en stor omställning och en stor arbetsbörda.

För pastorskandidaterna har omställningen varit mycket mindre, i all synnerhet för Missionskyrkans pastorskandidater som fått behålla sin kontaktlärare och sitt kommunikationsverktyg Mosaiken. En positiv förändring har varit att GF redan i sitt bildarmöte beslöt att även pastorer, liksom tidigare diakoner, kan ordineras utan att ha en tjänst klar. Redan i somras hade vi glädje av det genom att en ung pastor fick sin tjänst klar först i augusti men ändå kunde ordineras i maj. En annan positiv förändring är förstås att området för VFU (verksamhetsförlagd utbildning) och för nya tjänster blivit så mycket större när tre kyrkor gått samman.

En tredje förändring gäller förskjuten ordination som jag skrev om för ett år sedan och som är Metodistkyrkans bidrag in i arbetet med diakon- och pastorskandidater. Vad gäller antagning och tillsättande av tjänst har metodisterna fått vara med om de största förändringarna jämfört med tidigare, men på denna punkt har vi alltså antagit en modifierad metodistisk ordning. Tanken var att denna förändring skulle genomföras redan 2013, men vi väntar ett år för att det ska bli så bra som möjligt. Bland pastorskandidaterna har det funnits en del oro kring den förskjutna ordinationen. I arbetsgruppen som jobbar med frågan vill vi ta detta på allvar och kommer därför att i januari möta den årskurs som blir den första att få uppleva förskjuten ordination.

När tre gamla kyrkor går samman och bildar en ny kyrka måste det ske förändringar. Det har det gjort under 2012. Nu går vi snart in i ett nytt år, och ber då Gud att han ska hjälpa oss att leva i både tradition och uppbrott, goda rutiner och spännande utmaningar.