Etikettarkiv: pastorsutbildning

Träning för att hålla i längden

ToveLilledFrån gästbloggaren och pastorskandidaten Tove Lilled.

Ofta har jag tänkt att det är tur att rummet som vi har röst- och talteknik i är ljudisolerat. Världen utanför tränger inte in, men framförallt tränger inte ljuden ut. Hur skulle mina klasskamrater kunna studera flitigt medan de ljuden ekade ut bland rummen. Meningslösa meningar som upprepas med olika betoningar, de upprepade enstaviga ljuden som kommer med olika melodier och käcka utrop som ”hej-hej” och ”oj-oj”.

Men det är alltså ingen fara. Jag kan kliva in i det rummet, får göra mina övningar och helt enkelt fokusera på mig och det jag gör, utan att bry mig om det utanför. Hit kommer jag och blir synad, får kommentarer kring mig som individ och en chans att hantera det. Jag behöver inte dela det med klasskamraterna, här arbetar jag själv med de saker som andra hela tiden ser.

Studierna inför att bli pastor har olika delar. En stor del handlar om att lära sig saker så att man på ett korrekt och kunnigt sätt kan undervisa församlingen om historien, om Guds ord och om annan kunskap som finns omkring detta. Vi vill bli bra på att predika, hålla samlingar och inspirera människor. Men jag tror att vi alla varit med om att höra någon undervisa eller informera, och vi inte minns ett ord efteråt.

Ibland beror det på yttre omständigheter, men ibland handlar det helt enkelt om den som sa det. Kanske hade personen ett konstigt sätt att stå på, kanske uttalade personen något viktigt ord fel, kanske talade hon otydligt eller i helt fel tempo. Det goda budskapet gick förlorat i framförandet. För det handlar inte bara om vad vi säger utan till stor del om hur vi säger det.

Därför är röst- och taltekniken en väldigt viktig del i utbildningen till att bli pastor. Här finns personlig vägledning där vi individuellt kan få arbeta med det som vi själva upplever som problem, och även få återkoppling till de predikoövningar vi gör på skolan. Här finns en lärare som vågar kommentera mig som individ, och det är inte alltid helt enkelt att ta in omedelbart. Någon som ser på mig och säger: så här gör du, så här är du, så här framstår du. Att utifrån få se vilka gester jag lagt mig till med, vilka ord som ständigt återkommer eller hur jag använder mina ansiktsuttryck har varit till väldigt stor hjälp, framför allt när det kopplas samman med konkreta sätt att justera detta på.

Samtidigt är det, i alla fall för mig, en utmaning att inte hamna i försvarsställning. Det handlar inte om att ta bort den personliga stilen eller göra så att alla talar på samma sätt. Istället handlar det om att vara den bästa versionen av mig själv när jag talar och att göra det på ett sådant sätt att mitt välformulerade budskap inte hindras av mitt framförande. Att jag inte lägger fällben för mig själv helt enkelt. Det är en fantastisk möjlighet att få öva på mitt framträdande, och få med mig saker som jag sedan direkt kan gå ut och börja träna mig i.

Men det handlar inte bara om det som syns utåt eller hur jag framför mitt budskap. Det handlar också om att vårda sin röst. I höstas började jag att bli allt mer hes allt mer ofta, utan att jag visste hur jag skulle hantera det. Då blev röst- och taltekniken min räddning. Här fick jag råd vilken sorts läkare jag skulle gå till, men också regelbundna träffar med fokus just på att träna och skydda mina stämband.

Om bara några månader är jag klar med min utbildning och ska ut i tjänst. Då går det inte att vara hes varje gång jag varit i ett större sammanhang. Pastorsyrket är verbalt, jag kommer att prata hela tiden med eller inför människor. Då måste rösten hålla och jag som person måste ha en teknik som inte sliter på stämbanden.

Jag har alltid varit en verbal person men sådant här kan jag inte lära mig själv. Jag har alltid pratat mycket, ändå var det jag som plötsligt fick stora problem och som fick inse att jag använt helt fel teknik i ganska många år. Det krävdes hjälp för att se det. Antalet träffar för röst- och talteknik varierar mellan individer. Vissa behöver bara några träffar, andra behöver många. Jag tillhör dem som behövt ganska många. Det är en lyx och en välsignelse – och dessutom väldigt roligt – att få ha röst- och talteknik.

– – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Ett helt liv att lära känna Gud

HannaSaraLeonesFrån pastorskandidaten och gästbloggaren HannaSara Leones.

Det tar ett helt liv att lära känna Gud,  sa Gregorios av Nazianzos.

Ja, om det ens räcker. Denna sanning blir mer och mer min. En tröst, utmaning och anledning att ännu mer söka Gud. Gregorios var en av de tre kappadokiska fäderna som var med och utformade treenighetsläran på 300-talet, och han kallades även Gregorios teologen. Men trots detta menade han att det tar ett helt liv att lära känna Gud.

I de teologiska studierna skriver jag tentor och PM och jag ska fixa ett visst antal högskolepoäng. Men det sätter också igång en mängd processer i mig och min relation till Gud. Min bild av honom utmanas och prövas mot andras, och påverkas av min egen vandring genom livet.

Det tar ett helt liv att lära känna Gud.

Den process jag upplever mig vara mitt inne i kommer antagligen att pågå hela livet, och påverkas av olika skeden och saker som jag möter i mitt liv. För Gud är Gud i hela mitt liv. Jag har honom att förhålla mig till, och genom allt får jag be om hans vägledning genom mitt liv och se hur han verkar och vilka vägar han för mig på.

I denna vandring som har blivit min, har jag lärt mig värdesätta att ha en andlig vägledare. Jag har genom min pastorsutbildning blivit tilldelad en andlig vägledare, en person som hunnit vandra lite längre i livet än jag. Henne träffar jag 2-4 gånger per termin för samtal om tro, Gud, kallelse, församling – ja allt som rör det andliga livet.

Hon är min medvandrare ett tag. Hon ställer frågor som gör att jag ser saker från ett annat perspektiv. Ibland ger hon mig andliga övningar att göra hemma och frågor att fundera över. Allt detta hade kanske pågått ändå, om än på mindre organiserat sätt. Men med hennes hjälp kan jag vandra lite bättre, se sammanhang i allt som sker och få hjälp när jag har frågor eller om jag kört fast. Jag lär mig med hennes hjälp att se vad Gud gör i mitt liv, och vad han talar till mig om.  Istället för att se punktuella händelser där han griper in, har jag lärt mig att se större skeden, perioder och sammanhang i min vandring och mina funderingar. I mitt liv där jag får lära känna Gud.

Jag önskar att många fler, ja, att ni alla ska hitta någon medvandrare, en person som kan vara er andliga vägledare. Jag önskar för mitt liv att jag alltid ska få ha det, en person som Gud satt i mitt liv för att vägleda mig genom min vandring med honom. För att bättre lära känna honom själv.

Ef.3:17b-19
Stå fasta och var stadigt rotade i honom,
så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta
bredden och längden och höjden och djupet
och lär känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap,
tills hela Guds fullhet uppfyller er.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Kärleken till församlingen

Brorsson, Johnny 3Från pastorskandidaten och gästbloggaren Johnny Brorsson.

För några dagar sedan var jag på en intervju inför tjänst och ordination i Equmeniakyrkan. Samtalet gällde hur min tro, kallelse och teologiska grundsyn har förändrats under mina tre första år på Teologiska högskolan. När jag inför samtalet satte mig ner för att skriftligt försöka formulera detta så slog det mig plötsligt hur viktiga dessa år har varit för min kristna identitet. På en del områden har jag fortfarande ungefär samma tankar som innan mina studier, men genom litteratur, samtal, bön och egen reflektion har mina uppfattningar fördjupats, breddats och underbyggts teologiskt. På andra områden kan jag se hur helt nya perspektiv framträtt och hur dessa fått allt större utrymme i min teologiska grundsyn.

Ett av dessa nyfunna perspektiv har på ett konkret sätt påverkat min tro och fått min kärlek till församlingen att växa dramatiskt. Tidigare tänkte jag främst att församlingens medlemmar möttes på grund av att det är så svårt att ensam bevara en tro på Gud. Men under dessa år har min bild av församlingen successivt expanderat i både funktion och skönhet. Idag präglas min församlingsteologi av en förundran över den mångfald som ryms i Kristi kropp, dess samhörighet genom den heliga Anden och dess särskilda kallelse att som Guds folk gestalta hans rike i världen.

I Joh 15:13 säger Jesus: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner”. Den kärlek som Jesus talar om handlar alltså i grund och botten inte om känslor, utan om att bära någon så nära sitt hjärta att man är beredd att avstå från sådant som man egentligen vill ha för dennes skull. Kärleken handlar om ödmjukhet och generositet, vilket är väldigt svårt att öva sig i på egen hand eftersom dessa dygder kräver relationer för att kunna praktiseras. Men också för att den sårbarhet som uppstår bland ödmjuka människor kräver en gemensam kollektiv insats, annars är risken stor att den ödmjuke blir utnyttjad eller sårad.

Min övertygelse är att vi är beroende av varandra. Vi behöver varandra för att lära oss att gå kärlekens väg och genom detta visa på ett alternativ till det makt- och statussamhälle som vill locka oss att göra oss själva till herrar över både vårt eget och andras liv. Detta är en av anledningarna till att den kristna församlingen blivit så vacker för mig. Jag har helt enkelt svårt att tänka mig något starkare vittnesbörd än en genuint älskande församlingsgemenskap. Min övertygelse är också att en sådan församling är attraktiv, inte för att den följer den rådande trenden, utan för att den erbjuder något äkta och sant. Säkerligen kommer det att ta tid innan vi når en sådan kärlek, om vi någonsin gör det, men varje steg i rätt riktning är för mig en seger. Det som utmärker den kristna församlingen är inte perfektion, utan dess strävan efter att följa Jesu exempel och successivt lära sig älska sin nästa som han gjorde.

När jag tänker tillbaka på den tid som jag fått tillbringa här på Teologiska högskolan, och i den gemenskap av blivande pastorer och präster som finns här, så fylls mitt hjärta av uppriktig tacksamhet. Samtalen vi haft, böckerna vi läst och gudstjänstlivet som vi delat med varandra har format mig. Det har bidragit till att jag idag funnit de verktyg som jag behöver för att resten av mitt liv förbli en teologiskt reflekterande följeslagare till Jesus. Ibland tänker jag att man kan se på den kristna församlingen på ett liknade sätt. Som en god skolmiljö där vi hjälper, samtalar, utmanar och inspirerar varandra till reflektion kring vad kristen efterföljelse i vår tid och våra liv innebär.

För min del närmar sig utbildningen sitt slut och jag har de senaste veckorna känt hur spänning och förväntan kryper sig på från alla håll. Tänk att jag ska få vara med och bygga en kristen församlingsgemenskap.

Församlingen är för mig oerhört vacker, för den består av människor som tillsammans strävar efter att följa Jesus och lära sig älska som han gjorde. Och det är i denna genuina och gemensamma längtan efter Kristuslikhet som världen kan skymta den Gud som kallar alla människor till ett nytt liv med honom, in i ett medborgarskap i Guds rike.

En humoristisk Gud

Tove LilledFrån Tove Lilled, pastorskandidat och gästbloggare

Att utbilda sig till pastor är för mig även att öva sig i att vandra med Gud. Jag vet vad kurserna vill förmedla, jag funderar över mitt framtida yrke, jag övar mig i att öppna mig för vad Gud vill med mitt liv. Och samtidigt är Gud hela tiden större. Ett sätt för mig att bli påmind om det är när jag inser att Gud överraskat mig. Igen.

För snart ett år sedan var jag för första gången på THS i samband med Kallelsedagarna. Ansökan var inne och jag befann mig i en tid av nervös väntan inför att få komma på samtal angående att bli pastorskandidat. Jag satt där och försökte föreställa mig hur det skulle bli att byta stad och plugga på en ny skola. Efter tre år på universitetet i Göteborg var Stockholm och THS stort och nytt. Tunnelbanan var ett virrvarr av tåg och jag har sällan känt mig så mycket som en turist innan.

Men det var spännande att få se skolan och alla de som studerade där. Jag kunde ingenting om hur stor elevgruppen var och möttes av en stor grupp människor där de flesta verkade känna alla andra. Såklart var det inte så men det känns ju nästan alltid så när man själv knappt känner någon. Som tur var hade jag min goda vän Jonas med mig på de spännande dagarna som gav oss praktisk information om hur vår utbildning faktiskt skulle kunna bli.

Så kom hösten och det var dags att börja pendla från västkusten till huvudstaden. Alla de där personerna i THS-märkta tröjor som jag sett på Kallelsedagarna, med undantag för de som gått ut samma vår, blev nu mina studiekamrater och vänner. Jag lärde mig hitta mellan lektionssalarna, vande mig vid tunnelbanan (någorlunda i alla fall) och skrev in alla små extra aktiviteter i kalendern för att hålla koll på saker.

Hösten gick och i slutet av året satt jag och försökte sammanfatta min första termin. Jag tänkte då att jag gillar Guds sätt att arbeta. Smart som jag var kunde jag ju genast se Guds plan, att han helt enkelt gett mig en fridfull termin där jag kunnat fokusera på skolan. Inga stora problem, inga hinder utöver vanligt skolarbete i kombination med pendlande och helt enkelt bara bra saker. Som människa kunde jag enkelt genomskåda det hela tyckte jag och tackade Gud för det fina samarbetet. Men så började saker uppenbara sig.

Det som jag trodde varit en lugn höst där Gud låtit mig vila hade egentligen varit rena träningslägret. Nya saker i min hemförsamling, händelser bland vänner, familjemedlemmar och inom mig själv – jag hade fått så mycket nya erfarenheter som för alltid skulle komma att forma mig. Svåra saker och roliga saker. Och allt detta utöver studieinnehållet. Hade jag vetat det innan, eller ens när det hände, hade jag inte orkat. Men det var som att det skedde i smyg. Gud tränade mig i hemlighet, hemligt till och med för mig. När jag väl insåg det hade det redan hänt och jag kunde bara se tillbaka på en spännande höst. Tack Herre för det! Det är varken första eller sista gången antar jag.

Så mitt i allting, mitt i mitt liv och min kallelse, fortsätter Gud att förvåna mig. Om du som läser detta funderar över Guds plan är mitt enda tips; sök Hans vilja och gå på det du har. Hela bilden får du ändå inte, och hur jobbigt det är kan vara: det är det som är det roliga!

Söndagen den 10 mars är det offerdag för diakon- och pastorsutbildningen i Gemensam Framtid. Den 15-16 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på THS. Inför dessa arrangemang bloggar vi på BliPastor.nu varje vardag under perioden 18 februari – 8 mars.

Ett gott gammalt år!

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

År 2012 har varit ett förändringens år. Tre gamla 1800-talssamfund har gått samman och bildat en alldeles ny kyrka med arbetsnamnet Gemensam Framtid. Det har inneburit stora förändringar och mycket merarbete, men också arbetsglädje och framtidstro. BliPastor.nu har gått över från Svenska Missionskyrkan till Gemensam Framtid.

I våras arbetade fortfarande kyrkorna var för sig när det gällde ordination till diakon och pastor. I mars var de så kallade ordinanderna samlade till Missionskyrkodagar för att förberedas inför tjänst. Någon av dagarna var vi på Missionskyrkans kansli på Tegnérgatan 8 (notera tavlan med Missionskyrkans grundare, E J Ekman, på väggen).

Vid Gemensam Framtids kyrkokonferens ordinerade de tre bildarsamfunden var för sig, men i samma gudstjänst. En härlig skara diakoner och pastorer och många förebedjare.

Under terminerna samlas pastorskandidaterna till kvällssamlingar ungefär var tredje eller var fjärde vecka. Under våren var Per-Inge Lidén, Ann-Sofie Lasell, Josefine Arenius och Lotta Sundberg gäster. Kvällarna börjar med fika, information och gemenskap och avslutas med andakt i kapellet där det finns möjlighet till personlig förbön. Bön är en oerhört viktig del av teologistudierna.

På vinterhalvåret ordnar GF två retreater för pastorskandidaterna. En helt tyst för de som läser heltid på THS och en halvtyst för de som gör studieuppehåll, läser nätkurser eller ännu inte påbörjat studierna. I år var den tysta retreaten på Hjälmargården och leddes av Liselotte J Andersson. Den halvtysta var på Bjärka Säby och leddes av Andreas Sköldmark.

För att få ihop pengar till retreaterna ger pastorskandidaterna ut tidningen Årsringar. Den kommer i mars och räcker ett helt år. Tidningen trycks i 4000 ex och kostar 40 kr. Den är helt finansierad av annonser, så av de 40 kronorna går 20 till retreatkassan och 20 till Kongo för att stötta vår systerkyrkas pastorsutbildning. Det finns tidningar kvar att beställa!

Ett annat sätt att få in pengar till retreaterna är genom de två bokloppisar som pastorskandidaterna anordnar varje år. Det är öppet för alla att både skänka och köpa böcker.

Varje vår anordnar vi Kallelsedagar för de som funderar på kallelsen till en heltidstjänst. Då är det bibelstudier, seminarier, andakter, musikcafé och tillfälle till enskilda samtal. Huvudtalare 2012 var Linnéa Lidskog och Christer Daelander. Kallelsedagarna hålls från fredag kväll till lördag eftermiddag och föregås alltid av Öppet Hus på THS. Se mer på kallelsedagar.se!

I maj månad ordnade vi en helg med pilgrimsvandring i Riddersholms naturreservat. Vi bodde över två nätter på Kapellskärs vandrarhem och vandrade en heldag med Ann Westblom som ledare. Det var en ovanligt kall helg, men ändå var det två som passade på att bada i havet. För nattvarden utmed vägen hittade vi en någorlunda vindskyddad plats.

När det nya läsåret började hade min kollega Per Westblom fått andra arbetsuppgifter inom GF. Istället kom Britta Hermansson som en god ersättare och med ett antal avgränsade arbetsuppgifter. Under hösten hade hon hand om en teologgruppssamling. Andra gäster denna termin var Emanuel Karlsten, Carl-Johan Sävinger och Britta Bolmenäs.

Ibland försöker vi också få till någon mer spontan och frivillig samling för pastorskandidaterna. Det kan vara någon internationell gäst som är på besök i Sverige och som kan komma till THS på kort varsel. Den här hösten fick vi till ett besök på Bernadottebiblioteket på Kungliga slottet där Göran Alm var vår guide.

Den 1 oktober möttes GFs nya antagningsnämnd för första gången. Ann-Marie Thedéen är ordförande och står längst fram i mitten i grå kavaj. Under hösten har det varit mycket arbete med att ta fram nya blanketter, följebrev, instruktioner och arbetssätt samt kriterier för antagning, utbildning och ordination. Nu i slutet på året har vi 60 pastorskandidater i GF, varav flera är helt nya för mig jämfört med i våras.

Varje höst reser pastorskandidaterna iväg några dagar för att de nya ska få möjlighet att komma in i gänget och för att vi alla ska få tillfälle att umgås, se en ny del av Sverige och för att be inför det nya läsåret. Denna höst gick resan ända till Hemavan där SMU Fjällgård och Övre Norrlands distrikt av Svenska Missionskyrkan och SMU bjöd på kost och logi och fantastiska vandringar i fjällmiljö.

För oss som anställda i GF har det varit ett tufft år. Några av de som arbetat i ett av bildarsamfunden har inte fått möjlighet att fortsätta i GF. Andra har fått lägre tjänstgöringsgrad eller andra arbetsuppgifter. För mig har hösten inneburit stora förändringar med en ny arbetsgivare, ny medarbetare, pastorskandidater som är nya för mig men som kommer från Baptistsamfundet och Metodistkyrkan, nya kollegor i temagrupp Bildning på GFs nya kansli i Alvik, nytt arbetssätt genom projekt, personliga kontrakt, temagruppsmöten och storkanslimöten, gemensamt ansvar för projekt och budget i en temagrupp, ny antagningsnämnd, nya chefer, ny kurs på THS om GF, ny dator och ny mobil med nytt abbonemang. Spännande och utmanande och en möjlighet att tänka om och tänka nytt – men samtidigt en stor omställning och en stor arbetsbörda.

För pastorskandidaterna har omställningen varit mycket mindre, i all synnerhet för Missionskyrkans pastorskandidater som fått behålla sin kontaktlärare och sitt kommunikationsverktyg Mosaiken. En positiv förändring har varit att GF redan i sitt bildarmöte beslöt att även pastorer, liksom tidigare diakoner, kan ordineras utan att ha en tjänst klar. Redan i somras hade vi glädje av det genom att en ung pastor fick sin tjänst klar först i augusti men ändå kunde ordineras i maj. En annan positiv förändring är förstås att området för VFU (verksamhetsförlagd utbildning) och för nya tjänster blivit så mycket större när tre kyrkor gått samman.

En tredje förändring gäller förskjuten ordination som jag skrev om för ett år sedan och som är Metodistkyrkans bidrag in i arbetet med diakon- och pastorskandidater. Vad gäller antagning och tillsättande av tjänst har metodisterna fått vara med om de största förändringarna jämfört med tidigare, men på denna punkt har vi alltså antagit en modifierad metodistisk ordning. Tanken var att denna förändring skulle genomföras redan 2013, men vi väntar ett år för att det ska bli så bra som möjligt. Bland pastorskandidaterna har det funnits en del oro kring den förskjutna ordinationen. I arbetsgruppen som jobbar med frågan vill vi ta detta på allvar och kommer därför att i januari möta den årskurs som blir den första att få uppleva förskjuten ordination.

När tre gamla kyrkor går samman och bildar en ny kyrka måste det ske förändringar. Det har det gjort under 2012. Nu går vi snart in i ett nytt år, och ber då Gud att han ska hjälpa oss att leva i både tradition och uppbrott, goda rutiner och spännande utmaningar.

Brottas och kämpa, hoppas och längta

Från Elina Skarin, pastorskandidat och gästbloggare.

Under mina studier på Teologiska Högskolan, Stockholm (THS) händer det ibland att jag förirrar mig i alla olika teorier, reflektioner och vetenskapliga belägg. Det händer att jag inte kan förstå hur allting hänger samman och att ingenting tycks göra mig mer klok på vem Gud är eller vem han inte är. Det händer också att jag då börjar tvivla på Gud och min tro.

Det händer att jag upplever teori och praktik som oförenliga motpoler och det gör mig förvirrad. Ibland händer det dessutom att teorin blir mitt enda språkrör för min tro och det gör mig fattig. Med det menar jag att det bara tycks vara alla teoretiska reflektioner och saklig fakta som jag låter påverka min tro på Gud.

Just nu har jag nyligen inlett mitt tredje år av fyra i min pastorsutbildning. Jag har kommit till det stadiet i utbildningen då jag har studerat längre än vad jag har kvar tills jag får gå ut i tjänst som pastor. Jag har under sommaren som gått fått pröva pastorslivet genom att vara sommarpastor. Förberedelserna för tjänst börjar bli mer påtagliga för mig. Kanske är det den situationen som fått mig att stanna upp lite grann och gett mig en insikt.

En insikt har jag fått som handlar om att det som händer mig så ofta under mina studier, det som jag inledde med att berätta, inte får vara det enda som händer. All den kunskap som jag samlar på mig under studierna som visserligen är oerhört värdefull måste vägas upp av mina erfarenheter. De erfarenheter som jag har av vem Gud är och hur han verkar måste också få ha sin talan. Min tro får inte bara ha ett språkrör utan två i det här fallet. Detta är inte en insikt om att studierna har förstört något för mig eller bara rört om i mig utan det är en insikt som gör min tro mer hel.

Jag sticker inte under stolen med att studierna ibland varit jobbiga och jag hymlar inte med att jag ibland önskar att jag fick göra något annat istället, men jag skämtar inte heller när jag säger att jag verkligen kan rekommendera att studera teologi. Funderar du på att bli pastor, men kanske blir skrämd av teologin, så vill jag säga liksom Jesus ofta säger, var inte rädd. Funderar du på att bli pastor och längtar efter att få bli uppbyggd av teologin, villa jag säga fantastiskt, men också att det kan vara bra att ha beräknat kostnaden innan.

Jag är otroligt tacksam över att ha förmånen att tillsammans med mina framtida kollegor få studera teologi. Tacksam över att vi tillsammans får vända och vrida, brottas och kämpa och hoppas och längta. Jag är tacksam till alla goda lärare som finns på THS och alla goda samtal som ständigt pågår. Jag är otroligt tacksam över den mognadsprocess som studierna inlett mig i och som jag också börjat se frukten av. Jag är idag oerhört tacksam över insikten om båda mina språkrör där studierna representerar ett av dem.

Får jag inte vara pastor så dör jag!

Från Karin Ingridsdotter, gästbloggare och pastorskandidat.

I skrivandets stund räknar jag dagarna och inser att det endast är fyrtiosju dagar kvar. Om fyrtiosju dagar kommer jag att vara där i kyrkokonferensen i Linköping, och den dag jag har längtat efter är inne. Ordinationsdagen.

”Nu är det sista rycket, va?” undrar några som följt mig under mina år av studier till pastor. Ja, det är det, nu läser jag de sista kurserna och skriver de sista pm:en och hemtentorna. Och jag inser att jag står i en brytningstid i mitt liv. Jag går från att vara student till att arbeta. Jag är färdig med något och något nytt ska komma. Och jag tittar både bakåt och framåt på en gång.

Jag är uppvuxen i Missionskyrkan och är väldigt tacksam för det. En kärleksfull och uppmuntrande miljö med Jesus Kristus i centrum, kan det finnas något bättre? Jag tror inte det. I min församling hade jag som barn mina bästa vänner och jag minns med glädje alla de läger vi åkte på, draman vi övade in och tonårskvällar vi samlades till. Jag minns till och med barnkören, där barnkörledaren ritade upp sångtexterna i bilder eftersom ingen av oss i kören kunde läsa.

Jag har också alltid haft ett liv utanför kyrkan, vilket jag också är tacksam för. Det har fått mig att tänka större, att inte vara svart-vit i mina resonemang och att inte bli för insnöad i kyrkans värld. Flertalet av mina närmaste vänner är inte kristna. Jag har valt att finnas i miljöer där Jesus ännu inte är känd och kanske också i miljöer där kristna vanligtvis inte är. Inte för att stenhårt missionera eller för att ta del av allt som erbjuds där, utan för att jag faktiskt trivs där och med förhoppningen att jag med mitt liv kan visa att en annan väg är möjlig. Att det finns någonting mer. För det gör det.

Allt detta, en oväntad kallelse från Gud till pastorstjänst och en teologisk utbildning senare och här är jag nu. Med fyrtiosju dagar kvar. Varför berättar jag så ingående om min bakgrund? Jo, för att jag tror att det är i detta kyrkan har en stor utmaning. Dessa två världar jag ovan beskriver, måste komma närmare varandra.

”Hur känns det att snart vara färdig med utbildningen?” undrade någon nyligen. Och jag beskrev det såsom jag verkligen känner det och svarade, som rubriken också avslöjar: ”Får jag inte vara pastor så dör jag.” Jag brinner för det här. Och vad jag mest brinner för är att föra ihop de två världarna. Inte bara i mitt liv utan i det stora perspektivet. Det ska inte vara två skilda världar, kyrkans medlemmar å ena sidan, och å andra sidan samhällets övriga invånare. Kristna människor måste finnas överallt och våga tro att de har något relevant att komma med. Kanske till och med att de har det mest relevanta som finns. Det är min övertygelse. Och jag inser att om fyrtiosju dagar och ett välbehövligt sommarlov kommer jag få möjligheten att, bland mycket annat, arbeta med just detta. Tack Gud för det!

En hederlig och relevant utbildning

Från Rikard Roitto, gästbloggare.

THS är en högskola, och högskoleutbildning i Sverige ska vara både konfessionsneutral och yrkesrelevant, enligt påbud från Högskoleverket. Med ”konfessionsneutral” menas att man inte ska behöva tillhöra någon särskild religion eller något speciellt samfund för att kunna delta i utbildningen. Med ”yrkesrelevant” menas att utbildningens innehåll ska ge kunskaper som leder till kompetens att utföra ett yrke. I de flesta utbildningar är detta inget större problem, men när det gäller teologi, där de flesta studenter hade tänkt använda kunskaperna just till att jobba med något konfessionellt, som pastor eller präst, kan det lätt uppstå vissa spänningar mellan dessa båda mål. Detta är något som jag som lärare i Nya testamentet på THS måste tänka igenom i min undervisning för blivande pastorer och präster.

Tack och lov har forskningsklimatet i Sverige förändrats, så att ”konfessionsneutral” inte längre betyder ”objektiv” och ”värdeneutral”. Alla forskare (i alla fall inom humaniora) är medvetna om att det inte finns något sätt att tolka texter som ger objektiva resultat. Beroende på tolkningsmetod kommer olika tolkningar ur samma text. Som man ropar får man svar. En forskare som tolkar texter ska dock vara ”intellektuellt hederlig”, det vill säga kunna argumentera för en viss förståelse av det han eller hon tolkar på ett sådant sätt att även den som inte tillhör en viss kyrka eller ideologi ska kunna förstå och utvärdera argumenten.  I ett sådant forskningsklimat finns det utrymme för att föra en diskussion i klassrummen på THS om olika tolkningsperspektiv och låta de olika tolkningsperspektiven utmana varandra.

Eftersom jag är både forskare och pastor vill jag väldigt gärna att undervisningen i Nya testamentet ska klara av att hantera spänningen mellan konfessionsneutral och yrkesrelevant på bästa möjliga sätt. När jag undervisar blivande pastorer och präster är min strävan alltid att vara både ock. Jag vill ge studenterna en bild av Nya testamentet i sin egen rätt utifrån all den forskning som gjorts under de senaste två århundradena och argumenten för en viss tolkning ska gå att diskutera. Samtidigt strävar jag efter att det som jag lär ut ska vara användbart för blivande pastorer och präster i deras yrkesliv. De ska ju predika ordet och använda bibeltexterna som inspiration i alla möjliga aspekter av församlingsarbetet.

Med tiden har jag faktiskt kommit fram till att spänningsfältet mellan konfessionsneutral och yrkesrelevant gör utbildningen bättre. När till exempel historievetenskapliga tolkningsperspektiv får möta pastorala tolkningsperspektiv får de nytestamentliga texterna ny förmåga att utmana blivande pastorers och prästers praktisk-teologiska reflektion. När jag som lärare inte påtvingar mina studenter en viss konfessionell tolkning av texterna, finns det större utrymme för blivande pastorer och präster från olika traditioner att rymmas i samma klassrum. Min förhoppning är att det ska leda till en ökad förståelse mellan olika sätt att vara kyrka. Dessutom får studenten den integritet som behövs för att bli en självständigt tänkande teolog. Detta gör pastorer och präster redo inför ett yrkesliv där en av deras främsta uppgifter kommer att vara att stå i centrum av den lokala församlingens samtal om hur bibeltexterna kan tolkas och hur församlingens liv ska utformas.

 

Rikard Roitto är pastor i Svenska Missionskyrkan och sedan något år lektor i Exegetisk teologi på THS. Han har haft församlingstjänster i Karlshamn med omnejd och Linköping. Numera bor han i Linköping där han också disputerat vid universitetet.

Boka bra besök bums!

Blogginlägg av Rune W Dahlén

Pastorsutbildningen på THS är församlingsbaserad. Det kan inte sägas nog ofta.

I somras var det fler församlingar än på länge som ville anställa sommarpastorer. Vilken glädje! Och ännu mer glädjande var det att få spontana rapporter mitt i sommaren om hur bra det gick. Nu har jag dessutom ringt runt och fått ännu fler goda rapporter. När jag ringde var min fråga: Är det något som den här pastorskandidaten behöver särskilt stöd i? Men istället fick jag nästan bara lovord.

I september var pastorskandidaterna i Alingsåsbygden och hade sex gudstjänster i olika församlingar. Samma goda rapporter även efter de besöken.

Det är jätteviktigt att det finns många och goda kontakter mellan församlingarna och THS. Det underlättar också för församlingarna när de ska anställa pastorer och det underlättar för pastorskandidaterna att få tjänster.

Söndagen den 11 mars 2012 är det bön- och offerdag för diakon- och pastorsutbildningen. Vi kommer gärna på besök.

De församlingar som vill ha besök av en pastorskandidat eller en lärare från THS kontaktar Rune W Dahlén (rune.w.dahlen@ths.se eller Skutan, tfn 0730-48 27 48).

De församlingar som vill ha besök av en diakonkandidat eller en lärare från Lidingö folkhögskola kontaktar Torbjörn Bådagård (torbjorn.badagard@ucl.se eller Skutan, tfn 08-636 23 65).

Är det oväsentligt om det blir en diakon- eller pastorskandidat så meddela det, men även då ska ni ta kontakt bara med den ena av de två kontaktpersonerna.

Ju förr ni hör av er desto mer sannolikt att vi kan hjälpa er. Förfrågningar som kommer efter den 31 januari kan vara svårlösta.

Rune W Dahlén