Etikettarkiv: retreat

Det är nåd att få vara med!

Så har det blivit dags att tacka för mig. Idag arbetar jag min sista dag innan jag går i pension från min tjänst som utbildningssekreterare och kontaktlärare i Equmeniakyrkan. Lärarjobbet på THS avslutade jag redan den sista juni.

De senaste veckorna har jag ofta fått frågan hur det känns. Folk förutsätter alltså att det känns, och konstigt vore det ju annars efter 30 år som lärare för blivande pastorer och efter 16 år som utbildningssekreterare och kontaktlärare, först i Svenska Missionsförbundet och sedan i Equmeniakyrkan.

Och det känns faktiskt helt rätt. Redan förra hösten insåg jag att jag inte kommer att orka ända fram till 65-årsdagen, trots att jag tidigare sagt att jag gärna arbetar tills jag är 70 om jag bara får. Men arbetet har varit intensivt och de många resorna har tröttat, inte minst de senaste åren när järnvägsproblemen gjort det mycket svårare att resa miljövänligt. Så jag har inte ångrat mitt beslut att sluta.

Men det är klart att det är lite vemodigt. Jag kommer att sakna kontakten med alla dessa underbara pastorskandidater. Varje kyrkokonferens har egentligen varit vemodig – stor glädje när pastorskandidater blir pastorer och lämnar THS, men också stor saknad. Ungefär som när barnen flyttar hemifrån, helt rätt och ändå svårt. Ibland har jag faktiskt gråtit i smyg på konferenserna. Jag trodde att jag skulle vänja mig med åren, men det har nog bara blivit svårare. Och nu ska jag lämna allesammans på en gång, visst känns det.

Men jag tröstar mig med att jag får fortsätta som timlärare på THS, åtminstone under detta läsår. Första dagen med undervisning blir faktiskt imorgon fredag. I timlärartjänsten ligger också ansvaret för kontakterna mellan församlingarna och studenterna inför bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen. På det sättet får jag fortsätta kontakten med församlingarna, som även det varit ett stort glädjeämne genom åren.

Det har varit oerhört viktigt för mig att få överlämna ansvaret till någon jag är trygg med och litar på. Och så har det i allra högsta grad blivit. Jag har svårt att tänka mig en bättre efterträdare än Linnéa Lidskog som jag redan fått arbeta tillsammans med ett par år och som nu går in på heltid i de uppgifter jag haft.

Linnéa har en mycket bred erfarenhet. Hon kommer från Lagmansholm i den frikyrkotäta Vårgårdabygden, gick bibelestetisk linje på folkhögskola, utbildade sig till förskollärare men blev sedan ungdomsledare i Remmene-Rensvist församlingskrets. Efter studier på THS (där hon läste mycket mer än vad antagningsnämnden hade krävt av henne) blev hon ordinerad som pastor i Svenska Missionskyrkan 2009. Under några år var hon pastor och föreståndare i Centrumkyrkan i Tumba, och arbetade sedan på Hela Människan Botkyrka/Salem med lokalt diakonalt arbete. Mellan åren 2013-18 har hon varit barn- och ungdomskoordinator på Equmenia, de senare åren på deltid eftersom hon från 2016 också varit handläggare för vägledningsåret och kontaktperson för pastorskandidaterna.

Linnéa nås på tfn 08-58 00 32 25 och på linnea.lidskog@equmeniakyrkan.se. Ta kontakt med henne om du funderar på kallelsen till pastor!

Vad kommer jag då att sakna mest i jobbet? Ja, vissa höjdpunkter har förstås funnits. Eftersom jag egentligen är ganska introvert har de enskilda samtalen med en eller några få känts bra. Alla samtal med sådana som funderat på att bli pastor – vilken nåd att få vara med som en liten, liten del i deras kallelseprocesser. Och samtalen om stort och smått med alla antagna pastorskandidater. Jag fick rådet från en person i början att satsa på de tydliga och starka ledarämnena och att gå nära dem. Jag hoppas att jag inte glömt de personerna, men jag valde motsatt väg eftersom jag så väl minns de som stöttat och uppmuntrat mig under de långa tider då jag känt mig liten och ängslig och svag. Ofta har jag tänkt när jag suttit med en pastorskandidat som varit lite osäker och tvivlat på sin egen förmåga: Du kan bli en bra pastor!

Retreaterna och Svalkanhelgerna med pastorskandidaterna har också varit höjdpunkter. Den första Svalkanhelgen hölls i maj 2003 som ett par gemenskapsdagar på EFS sommarhem Svalkan nära Stockholm. Sedan har det utvecklats till fyra dagars gemenskap varje höst tillsammans med någon region, och ibland även en övernattning på våren. Vi har varit i Hemavan, på Snäckan, Vägsjöfors, Kuvarp, Hjortsbergagården, Ensro, missionsbåten Shalom och många andra ställen. 25 Svalkanhelger har jag nog hunnit vara med på.

Svalkanhelg på Vägsjöfors 2009. Foto: Oscar Skarin

Inspirationen till retreaterna kom genom en enkel retreat som studentkåren anordnade och bad mig att vara ledare för. Den första tysta retreaten för pastorskandidater hölls i april 2004, då Peter Halldorf ställde upp gratis som ledare. De första retreat- och samtalsdagarna för pastorskandidater som t ex läste distanskurser hölls i januari 2005 med mig som ledare i ett försök att minimera kostnaderna. Både retreaterna och Svalkanhelgerna var från början satsningar i tro av pastorskandidaterna eftersom det egentligen inte fanns pengar. Nästan 30 retreater har jag fått vara med på, med ledare som Liselotte J Andersson, Britta Hermansson, Jonas Eveborn, Susanne Carlsson, syster Veronica, Andreas Sköldmark, Gun och Arne Gustafsson, Ulla Käll, Peter Halldorf med flera.

Retreat- och samtalsdagar på Bjärka-Säby 2017 med Jonas Eveborn

Sammanträdena med antagningsnämnden har varit bland det viktigaste i arbetet. Besluten har många gånger varit svåra, men det har alltid funnits en mycket god stämning i nämnden, trots att folk förstås bytts ut nu och då. Drygt 75 sammanträden har det blivit för min del, och vi har aldrig behövt ta annat än enhälliga beslut i antagningsfrågor. Lite drygt 250 pastorskandidater har jag fått vara med att anta. Ibland händer det att jag möter någon pastor i Equmeniakyrkan som jag inte känner, men det sker inte så ofta numera.Den första antagningsnämnden i Equmeniakyrkan, hösten 2012.

När pastorn från min barn- och ungdomstid fick ställa upp i tid och otid sa han ofta: ”Det är nåd att få vara med”. Ju äldre jag blivit desto mer har jag insett att han hade rätt. Det har verkligen varit en nåd att få vara med, att bli efterfrågad, behövd, tagen i anspråk. Paulus skriver i 1 Tim 1: ”Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus, vår herre, för att han fann mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst […] Vår herres nåd har överflödat, med tro och kärlek i Kristus Jesus. Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig […].” Så har också jag upplevt det i all min otillräcklighet. Det blev inte alltid som jag tänkt mig. Alla beslut blev inte rätt. Jag har gjort många besvikna. Ibland har jag fått brottas med tvivel på mig själv och modlöshet. Jag har ältat misstag och ord som aldrig skulle ha sagts. Att vara en syndare frälst av nåd har varit en levande realitet. Men mitt i allt frågade Gud efter mig och ville samarbeta. Vilken oerhörd nåd!

Nu önskar jag dig, Linnéa, lycka till inför framtiden! Det här kommer att bli bra!

Tack alla pastorskandidater och kollegor för att jag fick vara med några år.

Gud välsigne oss alla!

 

Inte utan er

För lite mer än fyra år sedan satt jag i min säng på kvällen och löste sudoku. Jag hade en tid innan, återigen, funderat på kallelsen. Så kommer orden: ”Är det inte dags att du funderar på varför du ska bli pastor, och inte på varför du inte ska bli pastor?” Och när jag tog tag i den frågan var svaret ganska kort och ganska enkelt. För att jag vill och för att Gud vill … och sedan sa också kyrkan att de ville. Och en ny resa tog sin början i mitt liv. En resa som har bestått i mycket läsande, en hel del skrivande, lyssnande och lärande. Och faktiskt en hel del resande …

Och nu sitter jag här vid mitt skrivbord fyra år senare. Jag har under min tid på THS lärt mig massor, jag har fått många redskap och verktyg för det liv som ska börja om bara några månader. Många betydelsefulla och viktiga lärdomar, tankar och insikter har kommit till mig. Men när jag tänker på vad som har betytt allra mest så kan jag inte komma ifrån det.

Det är ni, kära, älskade pastorskandidatvänner. I början av min resa kände jag mig ganska ensam, det är lätt att göra det som pendlande student, men sedan dök ni upp en efter en.

Ni ger mig hopp, tro och tillit, ni hjälper mig förstå min plats i allt detta. Ni hjälper mig att se på mig själv med era ögon, ni hjälper mig att reda i tankar jag gått vilse i. Ni hjälper mig att förstå uppgifter jag inte begriper. Ni förklarar och ni har tålamod. Och nu när vi snart ska ut i tjänst tipsar ni om var jag kan hitta pastorskläder. Ni lyssnar på min frustration när allt bara känns för mycket och för jobbigt. Ni delar med er generöst av det ni har och är. Och det bästa är att jag vet att det är ömsesidigt. Jag är tacksam över att jag får stå vid er sida när ni behöver det. Vi skrattar, gråter, pratar och är tysta tillsammans. Vi behöver varandra nu, och vi kommer att behöva varandra sedan.

Det finns i pastorsutbildningen många värdefulla moment men jag vill särskilt lyfta fram retreat- och samtalsdagarna. Under tre dygn får vi pastorskandidater vara tillsammans med varandra och med Gud. Världen utanför kan stängas av för en stund. Vi får vara tillsammans i tystnad, möta Gud tillsammans. Vi får samtala med varandra lite mer ostört än vi kan göra annars. Och vi får möjlighet att samtala om lite andra frågor än vi kan göra i vardagen. Vi äter tillsammans, vi promenerar och vi ber. En retreat är alltid en individuell upplevelse, det som händer i tystnaden kan var jobbigt och det kan vara glädjefyllt. Men på retreat- och samtalsdagarna kan vi möta det tillsammans med Gud och tillsammans med varandra.

Blogginlägg av pastorskandidaten och gästbloggaren Sara Sjölander.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 11 mars var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum. Den 16-17 mars är det Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden bloggar vi ofta på BliPastor.nu.

Kan fler musikallåtar än psalmer

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Olivia Salomonsson.

Jag jämför mig ofta med andra. Så när vi pastorskandidater för några veckor sedan åkte på retreat och vi skulle vara tysta med våra egna tankar började jag fundera på om jag kan bli en bra pastor. Jag kände mig så annorlunda mot alla de andra, för jag är inte så bra på att sticka och jag tycker inte om att läsa i bibeln under tiden jag äter. Hur kan jag vara pastor om jag inte är som de andra pastorskandidaterna? Det jag glömmer bort när oron för att inte vara bra nog får tag i mig, är att vi alla är olika. Att det inte finns en pastorskandidatmall som vi alla måste passa in i innan vi blir antagna.

Kapellets altartavla
Altartavlan

Ofta när vi har andakt i kapellet på Campus Bromma så fastnar min blick på korset som är utrymmet mellan fyra bilder på en stenhäll. Och genom stenhällen går sprickor, olika i djup och bredd men de allra flesta går genom korset. Och jag tänker att vi är som sprickorna, olika men på väg mot samma håll. Kanske är det så att jag är annorlunda, men inte mer än någon av de andra pastorskadidaterna. Kanske är det okej att jag kan fler musikallåtar än psalmer och att jag inte kände till särskilt många teologer innan jag började på THS. Gud kan nog använda mig ändå.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 11 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Den 16-17 mars är det Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden kommer vi att blogga ofta på BliPastor.nu.

Var denna retreat verkligen vad jag behövde?

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Bjurenstedt Gustafsson.

Jag vet egentligen inte alls varför jag räckte upp handen när frågan ställdes om vem som ville skriva i bloggen om retreat. För mig var dessa dagar i tystnad påfrestande och jobbiga och jag hade inte direkt sett fram emot dem. Jag hade under en månads tid redan innan retreaten brottats med tankar och känslor som kan beskrivas som ett garnnystan. Livet hade en grå, på gränsen till svart ton över sig. När jag åkte hem funderade jag över om denna retreat verkligen var vad jag behövde just nu, kanske jag hade mått bättre av att sätta mina händer i något konkret, möta andra människors behov istället för att pyssla med mig själv.

Dagarna efter hemkomsten började dock bilder och tankar bryta fram ur de bibeltexter vi fått att reflektera över. Jag började se dem ur olika perspektiv och lät texterna möta olika sidor av livet och mig själv. Dörrar öppnades och andra stängdes, friska tankar beströdda med hopp letade sig fram. Livet, den jag är och min kallelse fick konturer igen.

Vår retreatledare uppmuntrade oss att se retreaten som en övning i urskiljning och det är i efterhand verkligen det som den här retreaten berikat mig med. Den har uppmuntrat mig till att öva och söka inse skillnaden mellan det som är en illusion och det som är en verklighet. Att lyssna till rösten av den gode herden, till Jesus Kristus är något som för mig är en utmaning. Det finns så många andra röster som tar över och som tränger sig in i tankar, beteende och känslor.

Var finner jag då rösten, vart skall jag föra mitt öra? För mig återfinns rösten av den gode herden i mina erfarenheter, i mötet med andra människor och i bibeln. Om jag lyssnar riktigt noga så känner jag faktiskt igen rösten av Jesus, jag vet hur han talar och hur han får mig att må. I Johannes 10: 4 kan vi läsa ”När han släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst.” Denna röst har följt oss hela våra liv, rösten tillhör den som ville vårt liv och som fanns där när vi föddes. Lyssnar vi noga så kan vi känna igen hans röst.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 11 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Den 16-17 mars är det Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden kommer vi att blogga ofta på BliPastor.nu.

Jonas Eveborn har börjat som kaplan på THS

Från och med detta läsår har Equmeniakyrkan en kaplan anställd på Teologiska högskolan, Stockholm (THS). Frågan har diskuterats i flera år och när studenterna började sin hösttermin i slutet på augusti började också Jonas Eveborn sin tjänst som kaplan på 25 procent.

Jonas ordinerades till pastor i Svenska Missionskyrkan 2005 och tog initiativet till att bilda Immanuel 153 i Stockholm, där han arbetade i 4½ år. Sedan dess har han varit pastor och föreståndare i Linköpings Missionskyrka i 7½ år. Han har efterträtt Peter Halldorf som föreståndare för Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby, med Liselotte J Andersson som vice föreståndare. Men den tjänsten är inte på heltid, och därför fanns det också utrymme när Equmeniakyrkan ville anställa honom som kaplan på THS.

Jonas kommer att bo kvar i Linköping tillsammans med sin fru Christina och barnen Isak och Judit. Han är också mycket angelägen om att ha ett fortsatt ideellt engagemang i Linköpings Missionsförsamling och menar att den lokala församlingen är grunden för allt kristet arbete.

De tre saker som Jonas särskilt vill prioritera som kaplan är följande:

1) Vara ett stöd för Equmeniakyrkans pastorskandidater under deras utbildning.
2) Finnas med i gudstjänst-, andakts- och bönelivet på skolan.
3) Påminna om kärleken till den lokala församlingen, därifrån man kommer som pastorskandidat och dit man är på väg som pastor.

Konkret innebär tjänsten att Jonas kommer att finnas tillgänglig på THS för samtal framför allt på tisdagar. Men också finnas med i arbetet med retreater och med att samtala om kallelse till exempel på olika konferenser.

Det har länge funnits ett behov av att kunna hänvisa studenterna till en kaplan på THS. Inte så sällan uppstår frågor som man i första hand inte vill samtala med sina lärare om, utan med någon som inte sätter betyg eller sitter i antagningsnämnden. Även Svenska kyrkan har en kaplan på skolan, och från och med i år även Ortodoxa kyrkan. Eftersom flera studenter från Pingströrelsen nu går på skolan finns också en pingstpastor som kontaktperson och kaplan.

Rune W Dahlén

En av de största förmånerna…

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Jonathan Lennartson.

”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.” – Markus evangelium 6:31

En av de största förmånerna vi har som pastorskandidater är de resor som vi företar oss i utbildningen. På hösten är det en resa till en av våra regioner i vårt avlånga land. Men varje vår åker vi på en tyst retreat. Dessa retreater är något av en andningsplats. Här får vi släppa allt vad studier heter och tankar på vardag för att gå in i några dagars tystnad inför vår Herre. Denna tystnad är sannerligen en gåva i rätt tid då hektiska tider av studier har föregått samt kommer.

Min egen erfarenhet av dessa retreater har varit blandade. Under den första retreaten hade jag svårt med koncentration och tyckte mest att det var konstigt att vara tyst. Men så, några år senare, har jag lärt mig detta att Gud är med mig vart jag än är, och vill tala med mig personligen. Därför har retreaten blivit en längtan i mig, att få komma bort till en öde plats och spendera tid med Jesus. Detta möte med honom är formerande, eller rent utav transformerande, och är möjligt i den tystnad som retreaten erbjuder.

Jag är väldigt tacksam för alla de retreater som har getts till oss. Så ser jag dem, som gåvor från vår Herre, en vilostund tillsammans med honom.

– – – – – – – – – – – – – –

Retreaterna och höstens resa till en region ingår som en del i pastorsutbildningen, men för att inte kostnaderna ska bli för betungande säljer pastorskandidaterna sin egen tidning Årsringar. Även det bokloppis som just nu pågår på THS sänker kostnaden för dessa resor.

Jonathans erfarenhet av att den första retreaten inte var så enkel är ganska vanlig. Därför har det varit viktigt att under utbildningen erbjuda en retreat per år, även under Vägledningsåret, för att de blivande pastorerna ska hitta rytmen och sedan fortsätta att regelbundet åka på retreat som pastor. Vi tror att detta hjälper pastorerna att leva nära Gud och att orka fortsätta i sitt utgivande arbete år efter år.

Den 12 mars var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum under våren. I samband med denna dag säljer pastorskandidaterna tidningen Årsringar. Den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden bloggar vi ofta på BliPastor.nu.

Att leva i hoppet

Karl Hylén, Surte, T2, 2015Från pastorskandidaten och gästbloggaren Kalle Hylén.

För ett par söndagar sedan predikades det på många ställen över en helt fantastisk text i Markusevangeliet. Det var berättelsen ur Markus 5:24-34 där vi möter en kvinna med blödningar som har förlorat allt och inte har något kvar, varken av pengar eller vänner, familj eller umgänge. Hennes liv, av det vi kan läsa i texten, suger verkligen. Hon är föraktad av en hel nation och har försökt att bli läkt av så många läkare att hon nu är helt pank. Men kvinnan lever på en fin, skör tråd som kallas för hopp. I denna kvinnas totala misär kan vi läsa vad som får henne att leva och orka ett litet tag till. Kvinnan lever på ett hopp om att det ändå finns någon som kan hjälpa henne och att hon ska bli frisk. Det står nämligen att kvinnan ”har hört om Jesus…” och detta gör att hon får ny kraft och ny energi att göra ett försök till. Kvinnan som har förlorat allt lever i ett hopp som ger henne kraft. Och detta hopp är en så viktig beståndsdel i vår kristna tro.

För tre veckor sedan åkte en del av oss pastorskandidater på retreat. Denna retreat bjuder på en blandning av frustration över att åka iväg och vara tyst när man har som mest i studierna, samtidigt som det ger ett skönt avbrott i den stress som studierna ger. Och retreaten var i år ett välbehövligt avbrott för mig personligen. Jag behövde påminna mig själv om vad hopp är.

Under retreaten fick jag ”höra” om Jesus. Precis som kvinnan i Markus 5 fick jag höra talas om Jesus igen och ur detta tändes ett hopp som gav kraft och energi till tron. Jag upplevde hur viktigt det är att hålla hoppet i tron levande, brinnande. För hoppet ger tron energi och liv. Hoppet fyller tron med den där bubblande nykära känslan som är så fantastiskt god. Och under retreaten upplevde jag vikten av att påminna mig själv om vad detta hopp är.

Vi fick av våra retreatledare en bön som är skriven av Ignatius av Loyola. Det är en överlåtelsebön som handlar om att ge sig till Jesus och det är något som har fungerat i efterhand för att hålla mitt hopp levande. Jag förstår att denna bön inte fungerar för alla. Men jag tror att det är viktigt att hitta de där små sakerna som tänder hopp i vår tro och vardag. Om det är att läsa en text, sjunga en sång eller göra något för en annan människa spelar ingen roll, bara det funkar för dig. Att då och då be en bön med överlåtelse till Jesus hjälper mig att leva i hoppet. Vad hjälper dig?

Take, Lord, and receive all my liberty,
my memory, my understanding,
and my entire will,
All I have and call my own.

You have given all to me.
To you, Lord, I return it.

Everything is yours; do with it what you will.
Give me only your love and your grace,
that is enough for me.

– – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 13 mars. Och den 18-19 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 11 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu minst två gånger i veckan. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat och pastor.

Jag vill inte vara tyst fyra dagar

Simonsson, RebeccaFrån gästbloggaren och pastorskandidaten Rebecca Simonsson, som har studieuppehåll från THS för att arbeta som ungdomsledare i Trollhättans Missionskyrka.

Vi som är pastorskandidater har en del förmåner som hjälper oss att växa som människor och i vårt förhållande med Gud. Vi får dessa förmåner för att det också gör oss till bättre framtida pastorer. En sådan förmån är retreat.

Jag är glad och tacksam för allt det vi får, men i ärlighetens namn ska jag säga att retreaten i år kändes mer som krav än förmån. Jag ville inte vara tyst i fyra dagar. Jag upplevde att den mest skulle ta upp min tid. Tid som jag istället skulle kunna lägga på vettigare, roligare saker, som att få träffa mina härliga ungdomar i församlingen som jag jobbar i. Men jag kunde inte komma på en tillräckligt bra anledning för att inte åka, så sagt och gjort: jag anmälde mig och åkte iväg.

Mina tidigare erfarenheter av retreat har varit väldigt positiva, så juSimonsson, Rebecca 2 närmre tiden för retreaten kom desto mer började jag längta. På någon månad gick känslan från krav till längtan. Trots längtan och tidigare erfarenheter ska jag ändå säga att jag inte förväntade mig så mycket från Gud under retreaten. Men en bön började formas i mitt hjärta, en bön som lever i mig även idag nästa två veckor efter retreatens slut.

Simonsson, Rebecca 3Ibland kan man tänka som jag gjorde först; Retreat är något som tar min tid. Varför ska jag lägga en helg på detta? Kanske behöver du då åka iväg? Ibland är det som vi tror tar tid, det som ger oss tid. Eller så kanske du inte alls tänker som jag, utan funderar på detta med retreat. Min varmaste rekommendation är då: testa!

Det är inte nödvändigt att åka på retreat för att Gud ska vara nära dig. Gud finns där du är. Alltid. Men det kan vara lättare under en retreat att se att det är en sanning. Där gör jag mig medveten om att det är så, genom de gemensamma samlingarna av olika slag.

Bönen som formades i mitt hjärta var bara två ord: Överraska mig. Jag blev överraskad. Flera gånger om och Gud har inte slutat överraska mig. Jag hoppas Gud fortsätter hela mitt liv. Min bön för dig är att du får bli överraskad av allt det goda Gud har för dig, på retreat eller i din vardag.

– – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 13 mars. Och den 18-19 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 11 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu minst två gånger i veckan. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat och pastor

Vår viktigaste kallelse

Sjölander, Sara 2Från pastorskandidaten och gästbloggaren Sara Sjölander.

Vi som läser till pastorer känner en kallelse till det som inom kyrkan kallas särskild tjänst. Vi studerar för att kunna bli som herdar för människor – pastor är det latinska ordet för herde. Det vi gör i vår utbildning syftar till att vi så småningom ska bli goda herdar för människor.

I Ef 4:11-12 står det: ”Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp.”

Det kan vara lätt att i den processen glömma att den särskilda tjänsten är viktig – men inte viktigast. Det kan vara lätt att glömma att vår viktigaste kallelse är samma som för alla människor, kallelsen in i Guds kärlek, och att vi precis som alla andra människor är får som leds av den störste herden av dem alla. Ibland behöver vi påminnas om det.

Bjärka Säby

Det var med många känslor och tankar i kroppen jag en söndagseftermiddag i början av februari åkte hem från retreat- och samtalsdagar på Bjärka-Säby. Glädje, förundran, förhoppning, förvissning, längtan … Ord jag hört, tänkt och läst blandade sig med varandra – från naivitet till naivitet, doft av frihet, det är lätt att andas nära Gud, samma gamla nya jag, indifference, att nollställa sig själv inför kallelsen … Jag tänkte att jag var samma person som jag var när jag åkte samma sträcka, fast åt andra hållet, tre dagar tidigare men ändå lite förändrad.

Bjärka Säby 3

Jag fick under några dagar umgås med andra människor, med mig själv och med Gud. Vi gjorde det under tystnad, genom samtal och i bön. Vi åt tillsammans, sjöng tillsammans och borstade tänderna i tystnad bredvid varandra. Vi fick lyssna på människor som gått några steg längre på kallelsens väg än vi, vi fick ta del av deras tankar och känslor kring vad det är att leva nära Gud som pastor men framför allt som människa.

Bjärka Säby 4När jag åkte hem var det framförallt i en förnyad kärlek till Gud, i en förvissning om att han går vid min sida vart vägarna än bär och att han tror på mig även när min tro på mig själv och honom är svag. Därför är jag tacksam för dig som köper Årsringar eller lägger en extra slant i kollekten på bön- och offerdagen för pastorsutbildningen. Du ger möjlighet för oss pastorskandidater att fördjupa vår relation till Gud och till varandra, och det är nödvändigt för att vi så småningom ska bli goda herdar.

Bjärka Säby 2

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Genom försäljningen av tidningen Årsringar blir det möjligt för alla pastorskandidater att åka på retreat en gång per år till ett starkt subventionerat pris. De som läser på heltid på campus känner varandra ganska bra och får åka på en helt tyst retreat torsdag-söndag. I år låg den retreaten på S:t Davidsgården i Rättvik med Britta Hermansson som ledare.

De andra pastorskandidaterna känner inte varandra lika bra eftersom de läser nätkurser, gör studieuppehåll, läser på halvfart eller har ännu inte påbörjat studierna på THS. De åker på retreat- och samtalsdagar torsdag-söndag. Där råder tystnad första dygnet, men sedan har de möjlighet att samtala med varandra. I år låg de dagarna på Nya slottet Bjärka Säby med Peter Halldorf som ledare.

Om tystnadens välsignelse

Ahlberg, IvaniFrån pastorskandidaten och gästbloggaren Ivani Ahlberg.

Människor med djup är vår tids brist. Det finns flera, ja till och med ett överflöd av intelligenta och begåvade människor i vår tid. Men djupa människor kan vi kanske räkna på ena handens fingrar. Att gå förbi det ytliga, utforska det andliga och leva på djupet är en viktig del av att vara kallad till pastor.

Richard Foster säger i sin bok Vägar till glädje att när vi ägnar tid åt andliga övningar är det ett sätt att så i anden. Det är Guds sätt att få ner oss på jorden så att Han kan arbeta med oss och förvandla oss. Och visst kan vi lära oss om andliga övningar med hjälp av böcker. Det behöver vi. Det är en god hjälp. Men fördjupning kräver övning också. Om vi bara tar in det vi läser på ett intellektuellt plan kommer vi aldrig att nå det djup vi önskar, längtar efter, och som vi som blivande pastorer så väl behöver.

Vi har ett ansvar att sätta oss in i den teologiska världen för att kunna vara sanningsenliga mot vår tro, mot vår kyrka och mot alla församlingsmedlemmar som representerar vår kristenhet. Men visst är det också viktig att inse att vår värld hungrar efter verkligt förvandlade människor. Och att förvandling börjar i oss själva. Först efter det kan vi prata om att nå andra. Den inre förvandlingen och djupet måste vara mål som är värda att söka nå av hela vårt hjärta. Det ger oss insikt så att vi effektivare kan få fördjupad kunskap om oss själva och om den värld vi lever i. Därmed kan vårt djup vara ett svar till en tom och urholkad värld.

För oss pastorskandidater på THS är livet precis som för alla andra. Oväsen, jäkt, spring för att hinna med, lämna in hemtentor, PM, läsa all kurslitteratur mm. Vi håller oss sysselsatta med mycket. Vi vill göra vårt bästa och verkligen ta vara på allt det vi lär oss på kurserna. Men om vi hoppas på att nå bortom ytlighet och bli pastorer med djup, måste vi gå in i den livgivande tystnaden, in i kontemplationens värld.

Det är tack vare våra tysta retreater som vi får möjlighet att öva oss i det. När Jesus levde och verkade på jorden hade han för vana att dra sig tillbaka från massorna för att vara ensam. Han gjorde det inte för att slippa människor utan för att vara tillsammans med Gud. I öknen sökte han sin himmelske Far; han lyssnade på honom och han umgicks med honom. Det behöver vi också göra. En tom gryta kan inte ge någon mat. När vi är på retreat i tystnad och meditation, utvecklar vi förmågan att höra Guds röst och lyda honom. Vi som lämnat över våra liv till Kristus och svarat ja till hans kallelse behöver veta hur han längtar efter att få ha gemenskap med oss. Och vi är helt enkelt totalt beroende av gemenskap med honom.

Vi behöver tid i tystnaden och meditation för att öva oss i att få bättre perspektiv och balans i vardagen. Vi måste få tid för att lära oss att vila i den Gud som älskar oss, som är oss nära, och som kommer till mötes och drar oss till sig. Vi behöver tid att öva i det precis som vi behöver tid att öva oss i teologi. Bara på det sättet kan vi bli bra pastorer. Det behövs balans mellan det intellektuella och det andliga. Predikan måste nå flera steg längre än vårt intellekt. Annars är det bara tomma ord. Det är därför det är så betydelsefullt att åka på retreater. Vi är helt beroende av detta. Vi söker Gud, gläds av hans närvaro, längtar efter hans sanning och vägar. Det underbara med en sådan erfarenhet är att vi inser att vi längtar efter det mer och mer. Man upptäcker sitt beroende av att samla sig, hitta centrum, att bli stilla, stiga in i tystnaden, låta det splittrade sinnet komma till ro och på så sätt fördjupa vår Gudsrelation. Vi får mat, blir mätta och redo att kunna mätta andra. Det jag längtar efter mest vid sidan om mina studier är ordet retreat.

Jag tror att alla pastorer har behov av att öva sig i avskildhet och tystnad. Tystnaden kan ibland innebära avsaknad av tal, men den innebär alltid ett lyssnande. Syftet med tystnad och avskildhet är att kunna se och höra. I vår stunder av tystnad och avskildhet lär vi oss när vi ska tala och när vi ska avstå från att tala. Behärskning är nyckeln. Tungan leder och styr oss på många sätt. Men när vi lär oss tystnadens disciplin då kan vi säga det som behöver sägas när det behövs. Därför är tystnaden en viktig del av det andliga livet. Tystnaden befriar oss från att behöva prata hela tiden i försök att dölja det vi verkligen är, befriar oss från behovet att rätta till det vi tror att andra tänker om oss. Endast när vi har lärt oss att verkligen vara tysta kan vi säga det ord som behövs när det behövs. Det är i avskildhet som vi får uppleva Guds stillhet och ta emot den inre stillhet som vårt hjärta längtar efter.

I våra retreater har vi fått hjälp av människor som Britta, Liselotte, Magnus, Ulla, och som hunnit gå några steg längre än oss för att öva oss i tystnadens djupa möjligheter. Jag garanterar att man inte vill gå miste om vad de har att säga. Kanske alla pastorskandidater i hemlighet beundrar och vill vara som dem. Det gör faktiskt jag. Och jag är tacksam för en så underbar möjlighet. Att få lära mig mer av dem.

De få dagar som vi tillbringar i den tysta retreaten är bara början av vår färd. Men redan nu kan vi skörda det vi sått i anden. Stillhetens frukter är en ökad känslighet och medkänsla för andra, upplevelse av en ny frihet när man träffar andra. Man är mer uppmärksam på deras behov, mer känslig för vad det är som de grunnar på och som bekymrar eller tynger dem. Må det så småningom bli en livsstil. Skulle det inte vara en sådan pastor församlingarna skulle vilja ha?

Frid åt er alla.