Etikettarkiv: röst- och talteknik

Brödundret i t-shirt

Som pastorskandidater får vi ge oss ut för att predika och informera om och samla in pengar till vår utbildning i församlingar runt om i landet på Equmeniakyrkans bön- och offerdag för pastors- och diakonkandidater. Många församlingar önskar besök och det är tyvärr svårt för oss att hinna med att besöka alla som vill eftersom våra studier tar en stor del av vår tid. Ändå så lyckades vi tillsammans med lärare, antagningsnämnd och diakonkandidater att boka in oss på 130 olika församlingsbesök. De flesta besöken genomfördes i samband med bön- och offerdagen den 11 mars men några återstår att genomföra.

Den här upplevelsen gjorde mig nervös eftersom det blev första gången att predika i en kyrka som jag inte kände speciellt väl, nämligen Equmeniakyrkan i Ekenässjön. Jag funderade tidigt på vad jag skulle predika över och landade ganska snart i den föreslagna texten för aktuell söndag. Brödundret.

Jag arbetade med texten och för en gångs skull var jag faktiskt färdig en vecka innan. Det här innebar att jag kunde öva på predikan tillsammans med vår logonom som gav mig värdefulla tips och idéer.

Helgen närmade sig och då kommer frågan från församlingens pastor om jag har möjlighet att komma lite tidigare eftersom de har ett ungdomsinriktat möte på lördagskvällen. Vilken chans! Givetvis ska jag berätta om min pastorskallelse för ungdomarna. Jag tackade ja vilket innebar att turen hem till familjen blev stressigare än tänkt. Konsekvensen av det blev att jag glömde min skjorta jag hade tänkt ha när jag predikade. Tur att det inte var manuset jag glömde hemma. När jag kom fram till kyrkan blev jag väl mottagen och fick kvällens upplägg berättat för mig. Några av tonårstjejerna skulle grilla mig, predikanten och lovsångsledaren om våra kallelser.

Det blev en fantastisk kväll med en hejdundrande predikan vilket fick nervositeten att stiga hos mig. Hur skulle det gå att komma efter en sådan predikant? Dessutom iförd t-shirt. Jo, det blev faktiskt riktigt bra, min predikan handlade om att jag har ett antal gåvor som i Jesu händer kan växa och bli till välsignelse precis som de fem bröden och två fiskarna. Oavsett om jag predikar i kostym eller t-shirt så får jag bidra med det jag kan.

Responsen från församlingen gjorde mig än säkrare på det jag har börjat inse. Att jag är kallad att vara pastor som jag är. Den karismatiske predikanten fyller sin funktion och jag med min betydligt lugnare framtoning fyller min funktion. Det finns en plats för var och en av oss som är pastorskandidater.

För oss pastorskandidater är det här en stor förmån, att få chansen att utveckla vår förmåga att predika. Samtidigt är det en bra möjlighet för församlingen att bekanta sig med eventuella framtida pastorer. Så nu vill jag uppmana alla församlingar därute att inte bara efterfråga vårt deltagande med predikan i samband med bön- och offerdagen utan kalla oss gärna vid andra tillfällen. Vi är många som vill predika och även om det kan vara svårt att få ihop med tentor och tolkningsövningar så ställer vi upp när vi kan.

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Henrik Einarsson

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Måndagens den 16 april är sista ansökningsdag inför höstens program och kurser på THS. Ansökningar om att bli pastors- eller diakonkandidat bör ha inkommit senast den 25 april.

Skräckblandad förtjusning


Blogginlägg av pastorskandidaten och gästbloggaren Anton Ahlmark.

”Vad lär man sig egentligen på din utbildning då, mer än Bibeln alltså?”

Detta är en fråga jag ofta får när jag säger att jag pluggar till pastor. Den brukar komma efter frågor som ”jaha, är du kristen då?” och ”hur religiös är du?”.

Utöver kurser i Bibelvetenskap, ecklesiologi (det fick du allt läsa några gånger för att kunna uttala, det handlar om församlingen och hur man ser på den) och själavård så ingår väldigt mycket mer. Till exempel får alla pastorskandidater i Equmeniakyrkan möjlighet att få privatundervisning i röst, tal och kommunikation. Varför då, kan man fråga sig.

Forskare i kommunikation har kommit fram till att när vi lyssnar på en annan människa så uppfattar vi ca 10 % av vad den faktiskt säger, 20 % är tonfall och 70 % kroppsspråk. Detta är slående siffror. Förberedelserna för en predikan, det som ska sägas, är alltså bara en tiondel av det som åhörarna uppfattar. Därför är det jätteviktigt att vi lär oss hur vi kommunicerar med vår kropp och hur vi använder rösten på bästa sätt.

Det är med skräckblandad förtjusning jag går in till skolans logoped, EwaMaria Roos, för att ha röst- och talteknik. Skräcken ligger i att det kan vara jobbigt att lägga märke till sina små och stora egenheter, men det är värt det på grund av den världsklassiga hjälpen man får. Det bästa är att det finns utrymme att misslyckas.

Jag brukar gå in med inställningen ”Failing forward”. Jag misslyckas varje gång, och det är okej, men det handlar främst om att lära sig av sina misslyckanden. Hur gör jag för att rösten inte ska knarra, var finns huvudorden som ska betonas i en text, var ska jag göra av armar och ben? Det finns mycket att jobba med och varje gång lämnar jag undervisningen med en ny övning eller en ny insikt.

Varför behövs röst, tal och kommunikation på en pastorsutbildning?

För att rösten är pastorns viktigaste arbetsredskap. Pianisten behöver ett stämt piano för att kunna spela sina stycken, en snickare behöver sin verktygslåda för att kunna bygga ett hus, Zlatan behöver sina fötter och en smula attityd för att vara en av världens bästa fotbollsspelare. Pastorer behöver rösten för att Guds ord ska kunna predikas så klart och tydligt som möjligt. För det är ju det vi vill, det är därför vi svarat ja på Guds kallelse. Om jag kan använda min röst så att fler människor kan möta Jesus och få ett förvandlat liv, då är det värt alla misslyckanden och talövningar i världen!

Därför är det viktigt att börja ta hand om den redan nu. Jag gör det genom att tänka ”failing forward”. Det funkar bra för mig. Tänk vilken lyx och förmån att få ha detta på THS!

– – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 12 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Den 24-25 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden kommer vi att blogga ofta på BliPastor.nu.

Predikoövningar för utsocknes

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Fässberg Norrhall.

Det är en måndagförmiddag i mitten av höstterminen och jag sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm på väg till THS. I väskan har jag med mig en nyskriven predikan och jag funderar på eftermiddagen som väntar. Känslan är som vanligt en blandning av förväntan och lite nervositet. Jag är på väg till ett av våra homiletikseminarier, eller, med vår kontaktlärare Runes terminologi, ”seminarium för utsocknes predikanter”.

En gång per termin blir vi som läser med särskild studiegång, och därför inte vistas på THS lika ofta, inbjudna till ett seminarium i homiletik. Homiletik betyder ungefär ”predikokonst” och det vi får öva oss i på dessa seminarier är hur vi skall kunna bli goda predikanter. Vi får helt enkelt predika för varandra och med på seminarierna så brukar det också vara två lärare . Dels Sune Fahlgren som är lärare i homiletik och dels någon annan lärare som brukar variera från gång till gång.

Utanför tågfönstret rullar landskapet förbi och jag sneglar lite på schemat för eftermiddagen. Den här gången är vi åtta personer som skall vara med. Eftermiddagen skall alltså bjuda på åtta predikningar på raken och jag är nummer tre. Tänker att jag är glad att jag inte är sist och funderar hur det kommer bli den här gången. Jag undrar lite vilka texter de andra har valt. Kommer de ha tänkt ungefär som jag eller kommer jag få höra något nytt och kanske lite oväntat?

När vi har våra seminarier så brukar instruktionen oftast vara att vi skall välja någon av texterna från evangelieboken som hör till söndagen före eller efter den dag då vi ses. Den som är med för första gången brukar dock få välja helt fritt.

Efter ett byte till tunnelbana och en kort promenad kommer jag till skolan. Jag hälsar på de andra. Det är roligt att ses igen. Vi sitter ju ganska ofta för oss själva hemma och läser och ses inte så ofta, så de här seminarierna har ju en sådan funktion också. Att få träffa blivande kollegor och dela något med varandra. Sune hälsar oss välkomna och sen drar eftermiddagen igång.

En efter en får vi dela ordet med varandra och när eftermiddagen är slut är jag trött, men också uppfylld av en djup känsla av både ödmjukhet, tacksamhet och glädje. För det som händer varje gång är något alldeles förunderligt. Det alldeles vanliga klassrummet som vi varit i, har för en stund förvandlats till ett heligt rum. Vi som har mötts är väldigt olika, vi predikar på olika sätt, har ibland olika teologisk ingång, klär vår predikan i olika språkdräkt, men vi drivs av något gemensamt: Viljan att få dela Guds ord vidare till de församlingar vi så småningom kommer att möta som pastorer. Åtta predikningar på raken kan ju låta lite mycket, men det brukar aldrig bli tråkigt, för alla har verkligen ansträngt sig för att låta texterna förmedla något viktigt

Fässberg Norrhall, Maria 4

Foto: Sven-Anders Svensson

Morgonen efter samlas vi igen och nu är det dags för oss att få både beröm och kritik från de båda lärare som är med. Sune brukar titta på hur vi använt texten i vår predikan, vilken ”typ” av predikan vi hållit osv. Den andra läraren bedömer oss utifrån sitt ämnesområde, det har ibland t.ex. varit hur vi använt rösten, kroppsspråk, men också retorik eller teologiskt innehåll. Det är lite nervöst, men kritiken ges i en positiv anda och det känns verkligen som man får med sig något konkret hem att fortsätta arbeta med.

De studenter som läser sin utbildning mestadels på skolan predikar istället i de andakter som hålls på skolan nästan varje dag. De får sedan feedback återkommande i mindre grupper. För oss som inte bor i Stockholm skulle detta vara svårt att kunna vara med på. Jag är därför oerhört tacksam över att vi ”utsocknes” på det här sättet också får möjligheten att öva oss för att successivt bli bättre och bättre predikanter. Förmodligen är min kommande församling också tacksam för det…

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

De homiletikseminarier som Maria beskriver bekostas helt av de gåvor som kommer in på bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen.

Med rösten som redskap

Karlsson, Johanna 6Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Karlsson. Hon är uppväxt i Skärkind på landet mellan Norrköping och Linköping och har varit ungdomsledare i Alvesta, Moheda och Hjortsberga missionsförsamlingar. Hon är utbildad socionom och parallellt med pastorsstudier arbetar hon med ensamkommande flyktingbarn i Finspång.

Jag gick i årskurs tre på lågstadiet och publiken var min klass. Det är det första offentliga framträdande jag minns att jag hade. Det var någon form av redovisning, men jag minns inte vad den handlade om, men däremot kommer jag ihåg att jag hade roligt, kände mig trygg och var väldigt nöjd efteråt. En härlig känsla helt enkelt.

Sedan dess har jag många gånger på ett eller annat sätt pratat inför olika grupper av människor. Det är inte alltid jag känt samma positiva känsla som då. Ibland har osäkerhet och andra negativa känslor snarare varit dominerande. Troligen har lyssnarna förstått det och därför inte tyckt det varit speciellt inspirerande att lyssna. Anledningen till att jag inte har känt entusiasm i det jag har att säga har nog oftast berott på att jag inte varit trygg. Det i sin tur har gjort att jag upplevt ett ointresse från lyssnarna och blivit än mer osäker, en ond spiral helt enkelt.

Karlsson, Johanna 7Att prata inför en publik handlar inte bara om att noga skriva ner det som ska sägas och sedan säga det. Nej, att framföra ett budskap berör hela min kropp och min personlighet. När jag ska tala inför en publik behöver jag bli bekväm, inte bara med det jag ska säga, utan också med mig själv. Jag måste våga vara ett med det jag ska säga och inta scenen med trygghet. Det gör att jag blir en engagerad talare som i sin tur skapar en engagerad publik.

Detta är något som röst- och taltekniken, vilket är ett ämne som ingår i pastorsutbildningen, hjälpt mig att inse och också gett mig verktyg att hantera. Ett sådant verktyg handlar om att stå stadigt på jorden, axelbrett isär med lätt böjda knän. Ytterligare andra handlar om att lära sig hantera magstödet och att kunna rör sig inom sitt eget röstregister.

Jag upplever att röst- och taltekniken är en av många viktiga delar i processen att som blivande pastor bli trygg i sig själv. Att få gå in i ett övningsrum och få personlig undervisning av någon som hör precis vad just jag behöver öva på, få läsa samma sak om och om igen, misslyckas och skratta, men inte bli kritiserad utan uppmuntrad och pushad är ovärderligt. Det gör att jag utvecklas och har möjlighet att bli mer och mer trygg med att förmedla ett budskap. Inom alla yrken finns olika tekniker som kräver övning. Inom pastorsyrket handlar en sådan teknik om att lära sig att använda rösten och kroppen för att framföra ett budskap på bästa sätt. Därför tror jag röst- och talteknik är ett omistligt ämne på schemat för en blivande pastor. Vem skulle vilja gå till en sjuksköterska som aldrig tidigare använt en spruta?

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Röst- och talteknik är ett av de ämnen på THS som bara de blivande pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan får del av. Det bekostas helt av de offergåvor som kommer in på bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen. Som lärare i ämnet tjänstgör EwaMaria Roos som är skådespelare och utbildad logonom på Stockholms Musikpedagogiska Institut. Hon har jobbat med skådespelare, företagsledare och politiker för att hjälpa dem med rösten. Ibland hör man henne läsa Dagens dikt i P1.

Träning för att hålla i längden

ToveLilledFrån gästbloggaren och pastorskandidaten Tove Lilled.

Ofta har jag tänkt att det är tur att rummet som vi har röst- och talteknik i är ljudisolerat. Världen utanför tränger inte in, men framförallt tränger inte ljuden ut. Hur skulle mina klasskamrater kunna studera flitigt medan de ljuden ekade ut bland rummen. Meningslösa meningar som upprepas med olika betoningar, de upprepade enstaviga ljuden som kommer med olika melodier och käcka utrop som ”hej-hej” och ”oj-oj”.

Men det är alltså ingen fara. Jag kan kliva in i det rummet, får göra mina övningar och helt enkelt fokusera på mig och det jag gör, utan att bry mig om det utanför. Hit kommer jag och blir synad, får kommentarer kring mig som individ och en chans att hantera det. Jag behöver inte dela det med klasskamraterna, här arbetar jag själv med de saker som andra hela tiden ser.

Studierna inför att bli pastor har olika delar. En stor del handlar om att lära sig saker så att man på ett korrekt och kunnigt sätt kan undervisa församlingen om historien, om Guds ord och om annan kunskap som finns omkring detta. Vi vill bli bra på att predika, hålla samlingar och inspirera människor. Men jag tror att vi alla varit med om att höra någon undervisa eller informera, och vi inte minns ett ord efteråt.

Ibland beror det på yttre omständigheter, men ibland handlar det helt enkelt om den som sa det. Kanske hade personen ett konstigt sätt att stå på, kanske uttalade personen något viktigt ord fel, kanske talade hon otydligt eller i helt fel tempo. Det goda budskapet gick förlorat i framförandet. För det handlar inte bara om vad vi säger utan till stor del om hur vi säger det.

Därför är röst- och taltekniken en väldigt viktig del i utbildningen till att bli pastor. Här finns personlig vägledning där vi individuellt kan få arbeta med det som vi själva upplever som problem, och även få återkoppling till de predikoövningar vi gör på skolan. Här finns en lärare som vågar kommentera mig som individ, och det är inte alltid helt enkelt att ta in omedelbart. Någon som ser på mig och säger: så här gör du, så här är du, så här framstår du. Att utifrån få se vilka gester jag lagt mig till med, vilka ord som ständigt återkommer eller hur jag använder mina ansiktsuttryck har varit till väldigt stor hjälp, framför allt när det kopplas samman med konkreta sätt att justera detta på.

Samtidigt är det, i alla fall för mig, en utmaning att inte hamna i försvarsställning. Det handlar inte om att ta bort den personliga stilen eller göra så att alla talar på samma sätt. Istället handlar det om att vara den bästa versionen av mig själv när jag talar och att göra det på ett sådant sätt att mitt välformulerade budskap inte hindras av mitt framförande. Att jag inte lägger fällben för mig själv helt enkelt. Det är en fantastisk möjlighet att få öva på mitt framträdande, och få med mig saker som jag sedan direkt kan gå ut och börja träna mig i.

Men det handlar inte bara om det som syns utåt eller hur jag framför mitt budskap. Det handlar också om att vårda sin röst. I höstas började jag att bli allt mer hes allt mer ofta, utan att jag visste hur jag skulle hantera det. Då blev röst- och taltekniken min räddning. Här fick jag råd vilken sorts läkare jag skulle gå till, men också regelbundna träffar med fokus just på att träna och skydda mina stämband.

Om bara några månader är jag klar med min utbildning och ska ut i tjänst. Då går det inte att vara hes varje gång jag varit i ett större sammanhang. Pastorsyrket är verbalt, jag kommer att prata hela tiden med eller inför människor. Då måste rösten hålla och jag som person måste ha en teknik som inte sliter på stämbanden.

Jag har alltid varit en verbal person men sådant här kan jag inte lära mig själv. Jag har alltid pratat mycket, ändå var det jag som plötsligt fick stora problem och som fick inse att jag använt helt fel teknik i ganska många år. Det krävdes hjälp för att se det. Antalet träffar för röst- och talteknik varierar mellan individer. Vissa behöver bara några träffar, andra behöver många. Jag tillhör dem som behövt ganska många. Det är en lyx och en välsignelse – och dessutom väldigt roligt – att få ha röst- och talteknik.

– – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.