Etikettarkiv: terapeutsamtal

Men oj va fel jag hade!

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Hammar.

Det senaste halvåret har jag i sammanlagt femton timmar stirrat omåttligt mycket på en tavla. Tavlan föreställer en väg med kullersten, en gränd, med hus på varje sida. Tavlan har varit min hjälp, mitt motiv att vila ögonen på och min tillflykt i att försöka förstå mig själv, min omgivning och inte minst Gud.

Som sistaårselev erbjuder, eller ska jag säga ”tvingar”, utbildningen och Equmeniakyrkan mig att sätta mig i en fåtölj framför en person som jag inte känner. Jag ska tillsammans med denna terapeut vrida och vända på mig själv, upptäcka de svagheter och styrkor som jag bär på, ta fram hemligheter i mig själv som jag har gömt undan och, i ljuset av en annan individs närvaro och perspektiv, granska dessa.

Inför mitt första möte ansåg jag samtalen ganska meningslösa. Vad skulle vi prata om egentligen? Jag var nog rädd för att det skulle bli krystat, att jag skulle behöva leta efter samtalsämnen.

Men oj vad fel jag hade!

Det fanns inom mig valv efter valv att upptäcka, det tog faktiskt aldrig slut. Styrkor, svagheter och inte minst Gudsbilder som fanns där i mitt inre, för mig undangömda, men som faktiskt påverkade mig mer än vad jag kanske trott. I mitt samtal med min terapeut så har jag vågat plocka fram och titta på dessa föreställningar eller sidor hos mig själv. Vissa har vi bara kikat lite lätt på, andra har jag omfamnat och några har jag tagit en rejäl brottningsmatch med.

Jag är glad för att kyrkan ger sina pastorer en ordentlig chans till samtal om livets svåra och goda bitar. Att kyrkan tar pastorers känslor på allvar. Att kyrkan tycker det är viktigt med vårt andliga välmående. Att kyrkan ger oss verktyg som kan bli oerhört viktiga för oss i själavård med andra.

Tavlan som jag stirrat in i kommer alltid påminna mig om att det är okej att känna, att ta sina frågor på allvar, att våga ge sig hän till Gud och att få fatt på ens innersta längtan. Den kommer att påminna mig om att det inte är så farligt att misslyckas eller göra fel, att livet ibland smärtar och att det är okej att inte alltid vara stark.

Den kommer också påminna mig om Guds kärlek och nåd till en nervös, snart nyexaminerad pastor.

– – – – – – – – – – –

Den 12 mars var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum. Terapeutsamtalen som Maria berättar om finansieras helt av kollekterna under bön- och offerdagen. Den 24-25 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), och anmälningstiden är förlängd så att sista anmälningsdag är söndagen den 19 mars. Den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden bloggar vi ofta på BliPastor.nu.

Vilken BRA grej!!!!

Lovisa Almén är ny pastorskandidat i Equmeniakyrkan. I morse chattade vi en stund, och jag fick löfte att dela med mig av vårt samtal.

 

 

 

– Hej Rune! Ska jag också ha 15 privata samtal med en terapeut? Är det något jag i så fall borde ta tag i snart så att jag hinner alla? Med vänlig hälsning, Lovisa Almén

– Hej Lovisa! Ja, du liksom alla andra pastorskandidater ska ha 15 enskilda samtal, men för din del är det inte förrän nästa läsår. Och du behöver inte ta tag i det, utan du blir tilldelad en samtalsperson. Mvh Rune W Dahlén

– Okej, då kan jag släppa det nu. Försöker hålla koll på saker i förtid för att inte missa något. Kan bara säga; vilken BRA grej!!!! Pratade med studenter igår som var oerhört tacksamma för samtalen! Ha en fin dag!

– Roligt att höra. Det är bland annat till de samtalen vi samlar in pengar på bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen nu på söndag.

– Det var bra pepp inför att hålla ett brinnande kollekttal! 😉

– Kan jag, utan att använda ditt namn, få citera från vår konversation på BliPastor.nu idag?

– Självklart! Du får använda namn också om du vill!

– Lysande! Då tar vi med din bild också om det är OK.

– Helt ok!

Den 12 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Den 24-25 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden kommer vi att blogga ofta på BliPastor.nu.

Vad har du i väskan?

FFritzson, Karin 3rån pastorskandidaten och gästbloggaren Karin Fritzson.

Varje gång jag passerar en tullstation tänker jag på hur obehagligt det skulle vara att bli stoppad. Att bli tvungen att packa upp allt, sak efter sak, på ett bord framför en granskande person. Det har aldrig hänt mig och jag har heller aldrig, vad jag vet, haft något som borde ha granskats i mitt bagage. Men ändå. Att bli tvungen att packa upp strumporna med hål i, det hopplöst omoderna nattlinnet eller … Ja, du vet hur mycket man kan packa ned om i fall.

Tull

Fast värst vore naturligtvis om tulltjänstemannen hittade något jag själv gömt eller förträngt. Något som fick mig att bryta ihop eller som väckte ett våldsamt raseriutbrott. De som arbetar på Tullen är säkert utbildade för att möta alla tänkbara reaktioner. Om det hände i pastorsrollen vore det direkt olämpligt. Vad skulle församlingen eller den stackars konfidenten tro?

Vad har du i väskan? Som pastorsstudent erbjuds man 15 terapisamtal under sista året innan man går ut i tjänst och det ingår att man fullfölja dessa samtal. Att gå i terapisamtal är både spännande och läskigt. Fast det handlar förstås inte om ett ohämmat rotande efter ”lik i garderoben” eller smugglat gods. I skydd av en ljudisolerad dörr och trygga tidsramar tittar vi tillsammans på just mitt livsbagage.

Väska

Vi granskar de slitna strumporna och erkänner hålen. Kanske går de att laga? Kanske är de faktiskt användbara trots sina hål. Det är gott att tillsammans med någon annan våga titta också på det jag gömt längst ned i väskan. I ett nytt perspektiv kanske det jag så omsorgsfullt gömt undan förtjänar en bättre plats i väskan. Något annat som jag själv länge lagt överst uppfattar andra som oviktigt. Varför har jag en pastaslev i mitt bagage? Ska den verkligen vara med??

Jag är uppvuxen på 70-talet och är följaktligen fostrad av TV-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter. Frågan som återkom var vad Brasse hade i sin ”Lattjo-lajban-låda”. Vilket av de fyra djuren skulle bort? Det är inte terapisamtalets fråga. I samtalen kan vi vända och vrida på sleven. Den har sin historia och sin plats i just min packning. Det är inte den jag är mest stolt över men jag blir troligen en tryggare person och därmed en något bättre pastor om jag vet vad sleven har för plats i min packning.

Går du som blivande pastor i terapi? Jag erkänner att det inte är det första jag berättar för bekanta. Fortfarande finns det en känsla av att människor då tänker att jag har omfattande problem. Fast dessa samtal utgår inte från problem som behöver lösas. Det handlar om att ha någorlunda koll på sin egen packning. Gång på gång frågar min terapeut: ”Hur kommer detta påverka dig i ditt arbete som pastor?” Min livsresa och mina erfarenheter är ett viktigt redskap i tjänsten för Gud och för medmänniskor. Samtalen har tydligt focus på min kommande yrkesroll.

Givetvis ska vi inte vända ut och in på väskan i våra predikningar. En församling har heller inte rätt att rota igenom vårt bagage. Att ha ordning i sin packning handlar också om att kunna välja vad jag visar och vad jag bevarar för mig själv. Det omoderna nattlinnet är viktigt, mormors initialer är broderade på kragen, men jag ska kanske inte ha med det på övernattning med konfirmanderna. Men kanske kommer jag en dag möta någon som själv bär ett omodernt plagg med broderade initialer. I det mötet kommer mitt nattlinne spela roll. Om jag är trygg i att jag bär det i min väska kan jag hjälpa personen jag möter med hens plagg.

Vad har du i din väska? Längre fram i vår kanske du som läser detta kommer ha pastorskandidaternas tidning Årsringar 15 i din väska. Den kommer ut till Bön- och offerdagen den 8 mars och fortsätter att säljas under året. Om du köper den tidningen bidrar du bland annat till terapisamtalen för oss pastorsstudenter. TACK på förhand!

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Att hjälpa fjärilen ur kokongen

PetraJonssonFrån gästbloggaren och pastorskandidaten Petra Jonsson

Sedan några månader tillbaka går jag regelbundet till en psykoterapeut. Det tar emot att skriva denna mening, men så är det. Någon undrar kanske vad det är som har hänt. Jo, det är så att dessa samtal är en del av vår utbildning till att bli pastorer. Vi måste gå dit, helt enkelt. Alla pastorskandidater som läser sista året får minst 15 stycken terapeutsamtal. De ska hjälpa oss att bli bättre själavårdare.

Men varför har jag ett sådant behov att rättfärdiga dessa samtal? Jag kan med glädje berätta om andra delar av min utbildning, om intressanta kurser och föreläsningar, om retreater och om dopövningar och mycket annat, men när det kommer till dessa terapeutsamtal blir det tvärstopp. Föreställ dig att du tillsammans med några vänner söker efter en tid att träffas och du säger någonting i stil med: ”Tisdag förmiddag kan jag tyvärr inte, då har jag en tid hos min psykoterapeut. Men onsdag fungerar.” Jag kan nästan lova att det kommer att bli knäpptyst och att alla skruvar sig lite obekvämt som man gör när någon har sagt något riktigt pinsamt och ingen vet hur man ska reagera på det

Jag var förvånad när jag blev medveten om min egen och om andras reaktion på temat psykoterapi. Jag hade inte förväntat mig att det fortfarande var så tabu- och skambelagt när någon behöver hjälp att få ordning på sitt liv. Detta är en viktig erfarenhet som jag tar med mig från denna del av min utbildning. Det visar mig än en gång hur nyttigt det kan vara att utsätta sig för nya erfarenheter och känna hur det är att befinna sig i olika situationer. Men dessa terapeutsamtal är mycket mer än en spännande perspektivväxling.

Vi får en terapeut tilldelad som arbetar utifrån en kristen grund. Efter ett första samtal kan vi välja om vi vill fortsätta med denna person eller om vi hellre vill prata med någon annan. För mig var det viktigt att få träffa min terapeut först och se om jag känner förtroende för henne. Det var med blandade känslor jag gick till mitt första möte. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av dessa samtal. Jag uppskattar djupa samtal där man får nya insikter om sig själv och om livet. De ger tillfällen att växa som människa och att utvecklas i sin relation till Gud. Men 15 stycken djupa samtal lät mycket. Vad skulle vi prata om under alla dessa timmar? Skulle det hela tiden bli fokus på mina fel och brister och hur jag skulle kunna övervinna dem? Skulle jag behöva leta efter hemska barndomsminnen som någon ska analysera för mig? Jag hade många märkliga tankar och föreställningar, som det lätt kan bli när okunskap möter fördomar.

Jag kan avslöja att min oro var obefogad. Våra samtal hade inte sin utgångspunkt i några brister. Tvärtom. De var mycket givande. Det är en gåva att i en trygg och ordnad ram få prata med någon som verkligen lyssnar, att bli sedd och bekräftad. Vi människor blir aldrig färdiga, vi utvecklas ständigt och det är mycket värdefullt att ibland ha någon vid sin sida som man vet att man kan berätta vad som helst för och som hjälper en att ordna sina tankar.

En av de saker som jag hos min terapeut var förtjust i från första stund var en vas. Den brukar stå mitt emot den stol jag brukar sitta på. På insidan av denna vas finns en vacker röd fjäril som kravlar sig upp. För min terapeut är det en bild för vad psykoterapi handlar om: En förvandling. Att hjälpa till att den vackra fjärilen som finns i sin kokong kan komma fram.

Jag önskar att alla fick träffa någon som har det som sin uppgift att stärka det goda och vackra som finns i varje människa så att det positiva kan växa och ta mer och mer plats. Även om vi bara får 15 terapeutsamtal under vår pastorsutbildning och inte en psykoterapeututbildning, så hoppas jag att en av mina uppgifter som framtida pastor kommer att vara att verkligen lyssna på människor och att hjälpa dem att utvecklas och att växa som människa.

– – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.