Etikettarkiv: VFU

Tack till er som hunnit lite längre!

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Sara Sjölander.

Vi samtalar en stund vid kyrkkaffet, min handledare och jag. Vi är i början av min första VFU-period, eller som det heter på riktigt – verksamhetsförlagd utbildning. Praktik skulle kanske någon kalla det.

Kyrkkaffet är ingen ovan plats för mig, inte heller gudstjänsten, inte heller predikstolen. Inte församlingen, för i församlingen har jag levt hela mitt liv. Jag kan detta ganska bra, tycker jag själv. Men att koppla församlingsmiljön till utbildningen, till de kurser vi läser på THS, är nytt. Det ger nya perspektiv på gudstjänsten, på församlingen, på pastorns roll. På min kommande roll. Framförallt ger det möjlighet att ställa frågor.

Vad tänker vi om vår placering i kyrkorummet? Predika från predikstolen, eller ställa oss mitt bland folket?

Hur ”tar vi in” församlingen innan vi börjar predika? Under predikan? Hur samspelar vi under predikan? Hur ska vi kunna känna in var församlingen befinner sig? Att jag talar ord som landar? Hur ska vi kunna veta om det vi säger bär frukt?

Hur läser vi välsignelsen? Ska vi säga ”välsigne er …” eller ”välsigne dig …”, eller kanske ”välsigne oss …”? Vad gör de olika ordvalen med oss och vad gör de med församlingen?

Hur får man livet att gå ihop? Hur ska man hantera alla goda idéer som församlingsmedlemmar kommer med? Ska jag göra allt? Springa på alla bollar? Eller ska jag våga sätta gränser?

Studier i teologi är viktigt. Men viktigast är nog att få samtala med någon annan, som gått lite längre än mig på den här vägen, om det som studierna väcker. Om hur det funkar i verkligheten utanför skolan. Att få samtala om de jobbiga och svåra aspekterna av pastorsrollen och att få ställa de där frågorna som på ett sätt kan tyckas banala, det är viktigt. Det är det som rustar för den kommande uppgiften.

– – – – – – – – – –

Den 12 mars var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum. Den verksamhetsförlagda utbildningen som Sara berättar om finansieras helt av kollekterna under bön- och offerdagen. Den 24-25 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Anmälningstiden har gått ut, men vill man ändå anmäla sig går det bra om man är beredd att ta med sig mat att äta, eller gå till någon restaurang i närheten. Den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden bloggar vi ofta på BliPastor.nu.

Möte med Fredagskören

Westöö, ElinFrån pastorskandidaten och gästbloggaren Elin Westöö

Jag minns så väl mitt första möte med Fredagskören. Det var under förra året, redan innan jag hade blivit pastorskandidat. I Örebro, där jag bor, finns en kör som heter Fredagskören och som träffas och övar varje fredag i Hagakyrkan. Jag hade varit sjuk en tid och jag fick frågan om jag ville komma och lyssna på kören där min goda vän Jonas sjunger. Det gjorde jag och det blev en riktig upplevelse. Körmedlemmarna visade på stor entusiasm, glädje och utstrålning som gick rakt in i hjärtat på mig! När jag sedan fick reda på att jag skulle få göra min VFU-tid i Hagakyrkan blev jag väldigt glad (VFU är verksamhetsförlagd utbildning i en församling, vilket man gör sammanlagt tio veckor i sin pastorsutbildning på THS). Då fick jag möjlighet att delta vid körens repetitioner och lära känna både körmedlemmar och körledaren bättre. I mitt blogginlägg vill jag dela med mig av mitt möte med dem.

Louise Östman är körledare i Hagakyrkan och har startat denna kör som är anpassad för personer med olika typer av funktionshinder. Kören består av ett 20-tal medlemmar och har funnits några år. Som jag nämnt innan präglas den av spontanitet och glädje, och även av vänskap. När jag kom för att delta i deras repetitioner välkomnades jag glatt och inkluderades i gemenskapen på en gång. Därför är deltagarna i Fredagskören några av mina största förebilder och de inspirerar mig verkligen inför mitt kommande arbete som pastor. Innan en av repetitionerna skulle börja fick jag tillfälle att intervjua en av deltagarna. Hon heter Matilda Götlin.

Matilda har sjungit i hela sitt liv och kom med i kören för ett par år sedan. Hon fick vetskap om kören genom papper som delades ut i postlådorna. Hon bor utanför Örebro på ett ställe som heter Ölmbrotorp. Det hon gillar att sjunga är blandat, låtar både på svenska och engelska. En artist hon gillar särskilt är Laleh. I Fredagskören får de hjälpas åt med att välja vilka låtar de ska sjunga, alla får vara med att t.ex. utse sånger inför en konsert. Matilda gillar att uppträda och säger också att det är viktigt att öva för övning ger färdighet. Men det är att uppträda inför publik som hon tycker bäst om. Matilda är van vid att stå inför publik. Hon har även spelat teater förut. Jag frågar henne om hon är nervös innan en konsert, men det är hon inte. ”Det är bara jätteroligt”, säger hon.

Westöö fredagskören

När hon kom till Fredagskören var hon först lite blyg, men sedan har det gått hur bra som helst. Matilda tycker att Louise är en väldigt bra körledare. Hon spelar piano bra och är en bra ledare. När någon kommer ny till kören hjälps alla åt att ta hand om den personen.

Det har varit väldigt givande och meningsfullt att få umgås med kören. Jag har lärt mig mycket av gänget som både inspirerar och utmanar mig. Att kyrkan ska vara en mötesplats öppen för alla är något som jag tror att de flesta drömmer om, men gång på gång visar det sig vara en utmaning. Fredagskören är en förebild för mig i detta. Under min tid med dem har jag sett hur de stöttar varandra och finns till för varandra både i glädje och sorg. Vare sig det har handlat om att uppmuntra en kompis att våga sjunga solo inför publik eller ta sig tid att lyssna på vad någon vill säga eller berätta. Det finns hos dem alltid tid att visa omsorg för varandra. Och sällan har jag hört hjärtligare skratt!

En stor del av arbetet med att vara pastor, och den bästa enligt mig, är att få möta olika typer av fantastiska människor! Gång på gång påminns jag om storheten i den lilla handlingen, den att faktiskt ge av sin tid till de människor man möter just i stunden.

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 13 mars. Och den 18-19 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 11 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu minst två gånger i veckan. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat och pastor.

 

Tack Floda Missionskyrka!

Kazen, Esther 4Från pastorskandidaten och gästbloggaren Esther Kazen från Edane i Västvärmland, som nu är anställd på deltid i Flatåskyrkan i Göteborg.

En fråga som jag burit med mig de senaste åren är: ”Vad kan vi göra bättre tillsammans än var och en för sig”. Att jobba inom kyrkan blir lätt ensamt, och som pastor har man otroligt många olika arbetsuppgifter och roller på samma gång. Och för att kunna göra dessa uppgifter på bästa sätt tror jag det är viktigt att man låter sig inspireras av andra.

Att vara på Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) ger möjligheter att som blivande pastor få just denna inspiration av andra, men också mycket mer än så. Vid tre tillfällen åker vi pastorskandidater på THS ut till olika församlingar, cirka 15 arbetsdagar i varje församling. Där får vi ”gå i pastorns fotspår”, ta del av det som händer i församlingen, samtidigt som vi reflekterar kring olika teologiska frågeställningar utifrån de kurser vi läser parallellt. Vi får inspireras, ta del av erfarenheter, får nya idéer och reflektera kring varför församlingen gör just så som den gör.

Floda MIssionskyrka

Jag själv spenderade några veckor i Floda Missionskyrka under en av mina VFU-perioder, där jag bland annat fick ta del av konfirmandarbetet, tonårsgudstjänst, söndagsgudstjänst och församlingens spännande arbete med att kunna bygga en ny kyrkobyggnad. Församlingen i Floda var ganska annorlunda mot min hemförsamling, och att spendera tid där var både spännande och lärorikt. Att dess-utom få sitta ner med församlingens pastor för att ställa frågor, diskutera och be om råd och tips gav det där lilla extra. Att göra VFU är både en försmak på livet som pastor och en ”inspirations-boost”!

Både som studenter, kristna, blivande pastorer, tror jag att det är viktigt att ta alla tillfällen att lära oss av varandra. Om vi lyssnar in varandras kunskap så stärker vi varandra, vilket alla vinner på.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

I söndags var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum. Den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag idag, den 12 mars. Vi har under några veckor valt att blogga på BliPastor.nu varje vardag, och har då behandlat lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Den verksamhetsförlagda delen av pastorsutbildningen (VFU) förläggs till församlingar tre perioder under åren 2-4, totalt 9 veckor. Denna del av utbildningen ger inte akademiska poäng, men hänger samman med kurserna i praktisk teologi (PT). I VFU får pastorskandida­terna möjlighet att fördjupa reflektionen och praktiskt öva det som behandlas i PT-kurserna. Genom VFU får pastorskandidaterna också erfarenheter från församlingar med olika inrikt­ning och karaktär på flera platser i landet. Perioderna bidrar även till att stärka samspelet mellan THS och de lokala församlingarna. VFU-platserna bestäms i samverkan mellan VFU-ansvarig och Equmeniakyrkans kontaktperson.

De gåvor som kommer in på bön- och offerdagen går bland annat till att administrera VFU-programmet.

Verklighetsförlagd utbildning

Werling, Kajsa 3Pastorskandidatern och gästbloggaren Kajsa Werling skriver om VFU som betyder verksamhetsförlagd utbildning och som innebär att pastorskandidaterna är tre veckor i en församling under tre årskurser, alltså sammanlagt nio veckor.

Jag är sedan en dryg vecka tillbaka på THS efter ett besök i verkligheten. Den verklighet som i det här fallet var min VFU-period i en församling långt nere i de småländska skogarna. Jag älskade det besöket. Men jag älskar också att plugga (i alla fall de flesta dagarna) och så älskar jag ju den där verkligheten i församling.

Det är en ekvation som i många fall går att lösa, men ibland är den svårlöst. Som de där dagarna när jag har så svårt att få undervisningen i skolan + min kallelse och längtan efter att arbeta som pastor = sant.

Det handlar inte om att jag inte uppskattar undervisningen, för den är oftast i toppklass.

Det handlar mer om min förmåga att integrera det som jag lär mig med det som jag tror att jag kommer att göra efter mina fyra år på THS. Och jag inser när jag skriver det här att jag inte har en aning om vad jag exakt kommer att göra efter de här åren eller vad jag kommer att ha användning av. Så om ni frågar mig när jag har facit om några år, så kommer jag säkert att kunna lösa de här ekvationerna med en klackspark.

Men det innebär tyvärr inte att det blir lättare för mig att svara på dem nu.

Det är därför jag älskar verkligheten i församling så mycket. Och det är därför jag älskade mitt senaste besök i verkligheten så mycket.
Mitt besök som innebar tre veckor i en församling där jag fick vara med pastorn som arbetar där och se vad hon gör, hur hon tänker och vad hennes verklighet innebär. Och där hon kunde visa och lära mig hur hon har sammanfört det hon lärde sig under sin utbildning med det som är hennes jobb som pastor.

Werling, Kajsa 4

Där fick jag se att allt det som jag lär mig har ett syfte och att jag i min handledares arbete kunde känna igen sådant som jag sitter och pluggar i skolan. När jag pratade med henne insåg jag att vi pratar samma språk och att jag också har lärt mig en massa saker som jag redan har användning för.  Och tillsammans kunde vi lösa några av de ekvationerna som jag tycker har varit svårlösta och den känslan som då uppstod, den är oslagbar.

Det gör att min längtan efter att själv en dag få arbeta som pastor växer sig starkare och starkare. Så stark att jag mitt i allt blir avundsjuk på min handledare för att hon redan är pastor. Men vilken tur då att jag bara har tre terminer kvar av plugg, sedan är det min tur att få vara pastor.

Därför gör jag allt för att kunna lösa fler ekvationer redan nu, så att jag ännu mer kan integrera de här två delarna av mitt liv, och att inse att det är en verklighet också här och nu på skolan, det är bara en annan form på den.

Därför gör jag också mitt bästa för att njuta av nuet och för att lära mig så mycket jag bara kan. Samtidigt som jag längtar efter mer av verkligheten. Verkligheten i församling.

Havskajak, isvak och pastorsutbildning

Kennerberg, OweIdag gästbloggar THS rektor Owe Kennerberg.

Vi hanterar risker olika. Några lider av panikångest och ser ett dödshot i varje sjukdom, i varje flygresa, i varje brusten relation. Andra förtränger istället riskerna. Visst händer det olyckor, men inte mig. I varje fall inte idag.

Det finns ett annat sätt att handskas med risker. Att i förväg träna under ordnade förhållanden. Länge såg jag med blandade känslor på dem som nästan ljudlöst och så läckert gled fram i havskajaker. Det verkade ju livsfarligt att sitta fastspänd om man skulle välta och hamna under vattenytan.

Och vilken känsla är det inte att susa fram över blanka havsisar på långfärdsskridskor. Men du kan aldrig vara hundra procent säker. Rätt vad det är så kan det finnas något som gör att isen plötsligt inte bär dig.

Nu är det snart tio år sen jag och en god vän hyrde var sin havskajak och turades om att fastspända i kajaken välta i vattnet på en badstrand och själva ta oss loss med den andre beredd att hjälpa till vid sidan om. Sen gav vi oss iväg på en tur i Stockholms skärgård.

Har du testat och klarat av det som verkar hotande så är det inte så märkvärdigt längre. För några år sen så prövade jag på att öva på hur man gör om man åker igenom isen ner i vattnet. Det var inte alls så hemskt som man kanske föreställer sig.

Vakträning

Hur förbereder man sig på bästa sätt för att bli pastor? Ett jobb som blandar ytterligheter. Vigsel och begravning, fest och olycka, enskilda samtal och predika för många, ensamvarg och gemenskapsentreprenör. Och en levande församling är en församling där pastorn ständigt möter människor från olika samhällsklasser, kulturer, i olika åldrar med vitt skilda politiska och religiösa föreställningar och åsikter.

Vi tror inte att en optimal pastorsutbildning går att förena med att man bara jobbar vidare i sin egen församling och läser kurser på distans. Du behöver lämna ditt invanda sammanhang och möta människor från olika delar av landet, från olika kulturer och skilda livsmiljöer. Men där närheten till församlingslivet finns bland annat genom mentorer och verksamhetsförlagd utbildning i olika församlingar. Och där du dagligen får möta lärare som kombinerar pastoral erfarenhet med teologisk spetskompetens.

Och det är inte någon katastrof att mångfalden och olikheterna på THS ibland leder till friktioner. Vi tror inte på en pastorsutbildning där man lever i en bubbla med likasinnade. En bra utbildning är lika lite som pastorsjobbet enkel och bekväm. Den är rejält utmanande, men fylld av möjligheter. För den som tar vara på dem.

Owe Kennerberg

Tack för praktiken

ElinaSkarinFrån gästbloggaren och pastorskandidaten
Elina Skarin

Jag skulle vilja rikta ett stort tack till alla församlingar och pastorer i Equmeniakyrkan som någon gång tagit emot en pastorskandidat och möjliggjort en VFU (verksamhetsförlagd utbildning). Det har betytt väldigt mycket för mig personligen att få möta olika församlingar i olika situationer och på olika platser i landet. Det har glatt mig att pastorer tagit sig tid att under några veckor vara min handledare. Det har gjort stort intryck på mig hur församlingar öppnat upp och intresserat sig för mig och min framtid.

Under den fyraåriga pastorsutbildningen inom Equmeniakyrkan finns tre VFU-perioder. Jag har nyss avslutat min sista. Dessa tre perioder har hjälpt mig att uppfatta lite mer av mångfalden inom Equmeniakyrkan. Jag har fått möjlighet att ta del av församlingarnas olika utmaningar på lokalt plan och jag har fått ta del av utmaningar som de alla står inför. Det har breddat min förståelse av vad församlingsarbete kan innebära. Ett av de stora värdena med dessa VFU-perioder har varit att kunna observera det som sker i församlingen och hur ledarskapet utövas. En observation som aldrig är möjlig när jag själv är personligt involverad i ett sammanhang, oavsett om det är som pastor eller som församlingsmedlem. Det har också haft ett stort värde att få koncentrera sig på utvalda ämnen för de olika perioderna, vilket har gjort att jag har tvingats zooma in på sådant som annars skulle kunnat gå mig förbi. Samtidigt har jag också fått möjlighet att praktisera inom dessa områden, till exempel i ett undervisningspass för en Alpha-kurs.

IMG_3382Jag kan inte tala för hur alla pastorskandidater haft det under sina VFU-perioder, men jag vet att det har betytt mycket för mig även om det inte varit lätt alla gånger. Det har hänt något med mig när jag har kastats ut i ett nytt sammanhang, ut i den praktiska verkligheten, där jag på allvar fått ställas inför det som väntar mig som pastor. Det har gjort att jag börjat bearbeta hur jag vill anta pastorsrollen och vilka utmaningar det innebär.

Nu är jag på väg ut i församlingstjänst och avslutar min pastorsutbildning till sommaren. Jag hoppas att jag då kan ta tillvara det som jag lärt mig under mina VFU-perioder. Jag hoppas också att jag i framtiden gladeligen kommer att tacka ja om jag får en förfrågan om att vara handledare för en blivande pastor.

– – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Panik och nåd

Från John Lindar, pastorskandidat och gästbloggare.

Just nu läser vi i tredje klassen på THS kursen ”Religionspedagogik och Själavård”. I kursen ingår ett tre veckor långt studie i en kyrka tillhörig Gemensam Framtid någonstans ute i vårt avlånga land. Jag hamnade i Ljungby Missionskyrka där jag studerade själavården och religionspedagogiken i församlingen.

Efter att ha suttit i skolan hela hösten och läst om olika teorier var det väldigt roligt att få se hur det fungerar i våra församlingar ute i landet med dessa ämnen i praktiken. När jag fick vara med församlingens pastor och se hur han jobbade slog det mig plötsligt, snart är det min tur. Om 1,5 år skall jag vara klar. Panik blandades med glädje. Kommer jag att klara av att möta människor i djup sorg? Hur ska jag kunna undervisa på ett bra sätt om kristen tro på en scouthajk? Tankarna fick mig att känna mig väldigt liten.

Men när dessa tankar gnagde i mitt inre växte en annan tanke sig allt större. Tänk att jag skall få vara med och tjäna människor i en församling. Finnas med i sorg och nöd, men även i glädje och tacksamhet. Vilken fantastisk nåd, vilken underbar nåd. Jag kommer ju dessutom inte vara ensam i detta arbete – Gud kommer ju alltid att finnas med.