Kallelsen till pastor och sen då?

Publicerat 

Moa tillsammans med några av de som hon pluggat tillsammans med på THS. Från vänster: Hampus Flyman, Anton Ahlmark, Moa Nilsson Forsén, Marcus Johnson, Ulrika Johansson och Johan Wikström. (Foto Peter Johansson). 

För ett tag sedan var dagen kommen. Den dag jag så länge hade väntat på. Jag skulle äntligen få bli pastor och det blev jag också, i samband med Equmeniakyrkans kyrkokonferens i Jönköping. I fredagskvällens gudstjänst var det förbönsakt för oss som går ut i vägledningsåret och påbörjar vårt första år i tjänst.

Kallelse att bli pastor har jag fått av Gud och den har jag burit i många år. Genom de teologiska studierna har jag burit den, där det varit både skratt och gråt, där jag ibland slitit mitt hår och där jag också lättat från stolen av entusiasm och inspiration över hur bra en lektion kan vara. Genom allt har min kallelse till pastor varit med.

Så var det fredag och äntligen skulle denna gudstjänst på något vis markera att jag blir pastor. Jag och mina kamrater skulle för första gången få sätta på oss pastorsskjortan och vilken spänning det var inför att få göra det. Nästa år kommer vi ordineras.

Jag är tacksam för dem jag möter innan gudstjänsten ska börja. Dels möter jag mina studiekamrater som har några år kvar på sin utbildning. De påminner mig om att: ”Nu är du uppklädd men vi har ju sett dig när du varit som mest nere och inte alls i de kläder du har idag.” Jag skrattar gott åt det samtalet och känner glädje över att det är sant, att de har varit med i de situationerna som inte är de mest glansiga men att de nu också är med idag när det får vara lite mer glansigt.

Jag möter även pastorer och kollegor som hinner säga till mig: ”Vad fina ni är” och ”Hej pastorn”. Det värmer enormt att mina kollegor som varit pastorer i många år välkomnar mig och mina kamrater med sådan värme redan innan gudstjänsten drar igång.

Sedan är det gudstjänst och jag njuter hela gudstjänsten, kanske speciellt när vi får stå på scenen för att alla som finns med från olika församlingar runt om i landet ska få en skymt av oss. Det är en lättnad och befrielse jag känner när jag står på scenen. Äntligen är jag klar. Äntligen är jag pastor. Det som jag har burit inom mig så länge är nu sant.

Där och då ska det på något vis symbolisera att nu är jag pastor och på ett sätt känner jag det när jag är omgiven av hela Equmeniakyrkan, vänner och familj. Samtidigt finns det en känsla av om det som händer är på riktigt? I mina tankar förflyttas jag till OS i PyeongChang 2018 där Hanna Öberg tar guld i skidskytte. Hennes lagkamrat Mona Brorsson säger då till Hanna: ”Gud, vad gör du? Alltså du vinner! Du vinner!” Det är ingen som fattar och kan begripa vad det är Hanna har gjort, inte reportrar, inte svenska folket och inte ens Hanna själv som har åkt loppet och tagit guldet. Lite den känslan är det för mig med. Att jag har genomfört 4 års studier och varit med i förbönsakten inför vägledningsåret, men vad är det egentligen jag gjort eller varit med om och vart ska jag nu?

När gudstjänsten är slut får vi alla krama om våra familjer, vänner, kollegor och församlingsmedlemmar i Equmeniakyrkan. Där, efteråt i vimlet möter jag min vän och kollega och han säger till mig: ”Glöm aldrig att det är Gud som kallat dig till pastor oavsett denna gudstjänst och det är kallelsen från Gud du kommer behöva ute i församlingen nu när du är pastor”.

Gud kallar mig till pastor genom hela livet, inte bara när jag har studerat och till en dag då människor säger att nu får du räkna dig som pastor i vår kyrka. För vet ni NU ÄR JAG PASTOR och min kallelse från Gud om att jag är pastor den gäller fortfarande!

Moa Nilsson Forsén, pastor i Equmeniakyrkan som efter sommaren en tjänst som pastor och föreståndare i Källartorpskyrkan i Dala-Järna.

 

Här är hela gänget med diakoner och pastorer som deltar i Vägledningsåret 2019-2020. Bakre raden från vänster: Marie Lindholm (medarbetarrekrytering, diakoner), Cicci Hagevi (Vägledningsåret), Frida Hellsing, Anton Ahlmark, Sara Stignäs, Mats Wedberg, Frans Wingård, Gustav Gillsjö, Hampus Flyman, Ahmad Sarhangi, Peter Mänder, Linnéa Lidskog (medarbetarrekrytering, pastorer). Främre raden från vänster: Karin Ljungberg, Ulrika Danielsson, Simon Alander, Åsa Öqvist, Amelie Roolf, Kaisa Svennberg, Karin Sigfeldt, Pontus Norshammar, Lyra Sema, Ulrika Johansson, Jennie Lund, Kerstin Rask Lind, Moa Nilsson Forsén, Miranda Shojaeian och Emelie Lau.