Fortfarande förvånad över att Gud har koll

Publicerat 

Min plan var tydlig från start. Under mina fyra år som pastorsstudent i Stockholm skulle jag bo på studenthemmet som ligger tio minuters promenad från skolan. Jag hade stått i kö länge, varit där och hälsat på vänner så jag visste hur lägenheterna såg ut och jag hade inrett mitt framtida hem i huvudet alldeles för många gånger. Jag var övertygad om två saker. För det första, att friden jag kände över boendesituationen hela våren kom från Gud. För det andra, att Gud skulle ge mig en lägenhet på studenthemmet lagom till skolstarten.

Sommaren gick och till skillnad från hur jag hade planerat så dyker det inte upp några lägenhetserbjudanden. Jag försökte ha is i magen in i det sista men till slut gick det bara inte. Allting kändes orimligt. Jag som stått i kö så länge och trots det verkade det som att jag inte skulle få någon lägenhet.

En sen kväll i slutet på sommaren sätter jag mig och ber över hösten. Många runt omkring mig har oroat sig för att student, boende och Stockholm låter som en svår kombination och jag hade alltid bemött de oroande blickarna med orden; ”Det löser sig alltid, Gud har koll!”. Men nu är det första gången som jag själv är lite orolig. När jag suttit och bett en stund plingar det till på telefonen. Det är midnatt och ett nytt dagens bibelord finns i bibel-appen. Där står det; Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt 6:34)

Nästa morgon ringer jag studenthemmet i ett sista försök att få tag på en lägenhet. Efter samtalet som gett en dålig eftersmak går jag in och säger till min mamma som sitter i köket; Mamma, jag kommer inte få något boende där. Luften gick liksom ur mig. För även om bibelordet jag fått natten innan betydde så mycket mer än vad kvinnan sa till mig i telefonluren så vet jag inte riktigt vad jag ska göra nu. Min tanke hade ju hela tiden varit att Gud skulle lösa mitt bostadsbekymmer genom det här studenthemmet. Men vad är planen nu?!

Precis då kom jag att tänka på en vän som tipsat om att Ansgarskyrkan på Lidingö har hand om några lägenheter på ön. Jag letade fram numret till pastorn, ringde och kom till telefonsvararen. Jag får ur mig något i stil med; ”Hej! Emma Gunnarsson heter jag och ska flytta upp till Stockholm för att läsa till pastor om två veckor. Jag förstår att ni har alla era lägenheter uthyrda till hösten men skulle det mot förmodan dyka upp något så får ni gärna tänka på mig.” Tio minuter senare så ringde pastorn upp och sa; ”Ibland pekar Gud med sitt pekfinger. Jag fick en uppsägning av en lägenhet i natt. Den är din.”

På Lidingö har jag fått tak över huvudet, men jag har också fått något ännu finare. Jag har fått ett sammanhang och ett helt knippe av bra människor runt omkring mig. När jag nu sitter i min soffa för att skriva ihop dessa rader så är jag nyss hemkommen från kaffe, skratt och sista avsnittet av Vår tid är nu hos en av grannarna.

Gud är så god och Hans tajmning är alltid perfekt. När Han säger att vi inte behöver bekymra oss för morgondagen så menar Han det. Han har koll. Det kanske inte alltid blir på det sättet som vi tänkt, men om Jesus får bestämma så blir det alltid så mycket bättre.

Den här hösten som inneburit så mycket nytt – flytt, akademiska studier och massa nya människor – har än en gång påmint mig om att liksom himlen är högt över jorden så är Hans vägar alltid högre, större och bättre än mina vägar. Och jag frågar mig själv, varför jag fortfarande blir förvånad över att Gud har koll på läget?! Och än en gång får jag sträcka mina händer, ödmjuka mig och upphöja Jesus namn. Och säga det enda jag kan säga; Tack!

 

Emma Gunnarsson, pastorskandidat i Equmeniakyrkan