Aldrig för gammal för Gud!

Observera

Denna text publicerades första gången den 25 januari, 2011. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Undertecknad gick ”lekmannapastorsutbildningen” som Södra Götalands distrikt anordnade 1992-93, där Rune var huvudlärare och Staffan Andersson huvudansvarig för kursen.

Jag har många gånger sagt att det är nog en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv. Jag fick frimodighet att våga predika och leda gudstjänster m.m.

Jag är 63 år och elektronikingenjör som i 35 år har jobbat inom affärs- och elektronikbranschen. Emellertid var vår firma tvungen att ”dra ner” lite för 1,5 år sen och jag erbjöd mig att sluta. Gick först ut i arbetslöshet, 3 månader, sen fick jag en praktikplats som diakoniassistent i Svenska Kyrkan i Söderåkra (församlingen vi bor i och där min fru arbetar som kantor).

Efter 6 månader där fick jag förfrågan från Fågelmara Missionsförsamling om jag ville bli pastor hos dem på halvtid. ”Aldrig i livet”, sa jag, ”jag är alldeles för gammal”  ….men sen funderade jag och efter att ha bett över det 1 månad skrev jag till dem att om de verkligen menade allvar så skulle jag göra ett försök. Har nu varit där i 8 månader och trivs oerhört bra med mitt nya jobb och med församlingen. Där finns en stor värme och generositet.

Vi har nu haft fyra medlemsintagningar, inte beroende på mig utan på att Gud har talat till människor och jag och församlingen får bara ta emot. Vi är nu 85 medlemmar, en hel del barnfamiljer och yngre, så framtiden ser ljus ut.

Efter en gudstjänst tillsammans med Svenska kyrkan i mitten på juli, kom en ung fru och frågade om hon fick komma med i ”min församling”. Hon är en frukt av ett barn- och ungdomsarbete som jag och min fru ledde i mitten på 80-talet. Hennes då erhållna ”barnatro” hade funnits där hela tiden och när hennes pappa började gå till Svenska kyrkan sedan hans fru gått bort vid 62 års ålder, följde hon ofta med.

Min första reaktion när hon frågade var: ”Vad säger människan? Vill hon bli medlem i församlingen?”Naturligtvis fick hon det och efter en månad blev hennes pappa också medlem.

I samma veva frågade jag också en 23-årig grabb som ofta var med på gudstjänsterna om han inte ville gå in i församlingen. Jag visste att han var döpt för tre år sen på annan ort men aldrig kommit med någonstans.  Fick genast följande direktmeddelande via facebook från honom: ….. skulle vara gott att få bli medlem också.  Tack så mycket 🙂
Snacka om glädje hos pastorn.

Den 38-åriga fruns man meddelade mig artigt men bestämt vid mitt besök i deras hem inför fruns medlemsintagning, att det där var absolut inget för honom och att jag säkert inte skulle få se honom i vår kyrka. Men han knäppte händerna vid köksbordet när vi bad tillsammans och sa att han ställde upp på att hon gick med i kyrkan. ”Det är hennes grej, jag har annat.”

Efter ett par månader råkade han ut för en trafikolycka, där bilen bara blev skrot. Han undkom nästan oskadd, men efter sjukhusvistelsen sa han till sin fru: ”Jag följer nog med till kyrkan på söndag, jag måste haft änglavakt vid olyckan”.

Han är nu också medlem i vår församling.

Ytterligare tre personer har under hösten gått in i församlingen på flyttningsbetyg.

Stor är glädjen och vi tackar Gud och ser med spänning fram mot vad han vill göra året som ligger framför.

Göran Andersson
Pastor Fågelmara Missionsförsamling