Äntligen skymtar jag kyrkan!

Jag har efter resan med tåg och stadsbussarna lyckats hittat fram. Fortfarande nervös och pirrig över att nu få påbörja min andra verksamhetsförlagda utbildning (VFU) möter jag en kvinna samtidigt som jag kommer. Vi hälsar på varandra och jag förklarar att jag heter Moa och är pastorskandidat samt att jag ska ha VFU i församlingen. Hon hälsar mig välkommen till församlingen och jag känner en viss lättnad över att vara framme och en förväntan för vad dessa två veckor har att komma med.

Mina två veckor bjuder mig på många nya människor att lära känna. Tänk att jag får möta människor som kommer från andra länder och har bosatt sig i Sverige. De vill lära sig svenska och är därför på språkcafeét där jag får samtala med dem, lära dem svenska ord och hur de uttalas. Tillsammans med omsorgspastorn får jag följa med på ett hembesök och träffa en kvinna som levt ett långt liv, där hon bott på samma ställe hela sitt liv, haft en tro på Jesus och hon var tacksam för att vi ville hälsa på. Mötet med alla barnen som precis börjat sina liv. De som är med i barnrytmiken och i mina ögon är väldigt söta när de kryper runt på golvet och ler åt en. Alla nyfikna barn som en helg får sjunga i kören med artisterna Emmy & Ella. Scouterna som stolt kommer intågande på gudstjänsten då det är scoutinvigning.

När jag får predika inför konfirmanderna känner jag en glädje, det är roligt, tänk att få berätta för dem vem Jesus är. Inom mig ropar en röst: ”Ja, detta är en bra grej på min VFU”. Men när jag i en gudstjänst är med i ett drama som viseman och inte ska säga något. Då är jag oerhört nervös att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv och min kropp. I mina tankar tänker jag: ”Hur glömmer jag alltid att jag blir nervös av drama, då jag inte ska vara mig själv”.

En av de viktigaste stunderna under min VFU är då jag finner mig själv i en skön position sittande på golvet hemma hos min handledare Johanna. Jag har fått förbereda frågor till henne alltifrån om hur de tänker kring vissa specifika saker i deras församling, hur hon som pastor förbereder ett vigseltal, till hur hon ser på Gud osv. Jag har alltså fått möjligheten att sitta ner med en pastor och fråga alla de frågor jag undrar och tänker på. En stund för mig som blivande pastor att i lugn och ro få reflektera, lyssna och ta in lärdom av en annan pastor.

När jag lämnar min VFU-församling är jag uppfylld i själ och ande. Jag bär med mig en energi som gör att jag orkar de sista skoluppgifterna innan jul. Jag har fått goda upplevelser, fått möta människor som både hjälpt mig och som jag även hann lära känna. Summan av min VFU är att jag inte ville lämna församlingen, JAG VILLE VARA KVAR! Samtidigt bär jag med mig allting i hjärtat och ser fram emot att själv få vara pastor.

Moa Nilsson Forsén, pastorskandidat och gästbloggare.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Pastorskandidaterna på THS gör VFU – verksamhetsförlagd utbildning – vid tre tillfällen och sammanlagt åtta veckor under sin utbildning. Målsättningen är då att hitta tre församlingar som dels är olika pastorskandidatens hemförsamling, dels olika sinsemellan. Det kan gälla geografi, storlek, fromhetsmönster, ledning, samhällsstruktur etc. Arbetet med VFU är ett av de moment i utbildningen som THS inte får statsbidrag för. 

Den 11 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, då samlar vi in pengar till bland annat administrationen av pastorskandidaternas VFU-perioder. Den 16-17 mars är det Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden kommer vi att blogga ofta på BliPastor.nu.

• Dela