Är all denna möda nödvändig?

Från Henrik Isaksson, gästbloggare och pastorskandidat.

Att studera till pastor på THS blir gång på gång frustrerande när man tycker att det bara är teori och ingen praktik. Vardagen fylls av konstiga hebreiska glosor, Paulus brev, Martin Luther och skottkärror med litteratur. Och jag som bara vill jobba som pastor. Jag som bara vill berätta om Jesus och hjälpa människor. Är all denna möda nödvändig? Man längtar till veckorna med ”verksamhetsförlagd utbildning” som innebär praktik.

Risken finns att man tänker att det är först efter studierna som det riktiga börjar. Och dit längtar man så mycket så att man får tunnelseende. Det känns som att man kollar genom ett rör. Man ser inte skogen av praktiska behov som man står i för de skyms av röret. Och när man står och stirrar så blir man irriterad på träden som skymmer den lilla sikten man har när man kollar på ens framtida tjänst.

Tänk vad bra att det då finns barn som undrar varför man står i skogen och stirrar igenom ett långt rör på något långt borta. Och svarar man inte så börjar de leka och klänga tills man inte kan hålla röret på plats längre utan man måste kolla på dem. Tack gode Gud för scouter!

Jag är ingen scout, och jag vet inte om jag någonsin kommer att bli en riktig scout eftersom jag är lite för bekväm av mig. Men jag tycker om att umgås med människor, och jag tycker om att ha trevligt och ha roligt. Därför är jag scoutledare. Att jag vill umgås med människor är också en av anledningarna till att jag vill bli pastor.

Men så står man där i skogen med röret för att se in i framtiden då man som pastor ska möta människor. Och det är först när man lagt röret åt sidan som man ser skogen man står i, skogen av behov. Där finns många skadade träd, krokiga träd, vildvuxna träd, torra träd, tunna träd och sådana träd som inte får tillräckligt med ljus. En skog som behöver någon som sköter den.

Stockholm är en stor stad med många behov, och där kan man få tjäna Gud på många olika sätt. Att arbeta med scouter är ett sätt som passar mig utifrån min situation, men det finns många fler sätt. Alla sätten hjälper till att få bort tunnelseendet genom röret så att man lever här och nu. Och då inser till och med THS ”sämsta” student att det man lär sig när man läser teologi faktiskt är sådant man kan använda praktiskt utan att tänka på det, till och med i en scoutandakt.

Att studera teologi är alltså inget nödvändigt ont som man måste göra för att bli pastor i Gemensam Framtid, utan det är en förmån. Jag får med gott samvete utveckla min kunskap om Gud och fördjupa min tro i en någorlunda skyddad miljö. Men när det börjar bli för mycket tunnelseende får jag gång på gång lägga bort röret och lyssna till var Gud vill använda mig i ”skogsarbetet” just nu.

• Dela