Är det verkligen värt det?

Observera

Denna text publicerades första gången den 12 april, 2017. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Rebecca Simonsson.

Jag är en av många som pendlar till Teologiska högskolan Stockholm (THS) och studerar för tillfället 100 procent. Jag bor i Skövde så för mig tar det ungefär två timmar och 45 minuter från dörr till dörr. När jag ska skynda iväg till tåget för att komma till Stockholm känns det ofta ganska motigt. Jag har alltid gillat att åka tåg, men den senaste tiden har jag upptäckt att jag ibland är lite åksjuk vilket gör att jag ofta är lite nervös inför resan. När jag väl är i Stockholm är jag på plats mellan en till tre dagar per vecka. Jag är i Stockholm varje vecka, vilket innebär att jag åker tåg fyra timmar i veckan. Tid då jag i bästa fall kan studera, men som så gott som alltid slutar med att jag antingen sover eller lyssnar på ljudbok.

En sak som jag tycker är bra är alla raster på skolan. Ett föreläsningspass är 1,5 timme och har 10 minuters rast halvvägs in. Vi har 30 minuters fika två gånger om dagen och 1,5 timmes lunchrast. De gör att det finns stort utrymme att prata både om stort och smått. Så tack THS för alla raster, de är en stor del av min trivsel på skolan. Det är givetvis inte bara rasterna som jag gillar på skolan, det är också bra föreläsningar som ger mig nya frågor, tankar och perspektiv. Men också andakterna där jag mitt på dagen tillsammans med andra får lägga fokus på något annat än studier.

En annan sak jag tycker är bra är att vi har en skola där vi alla studerar tillsammans, alla vi som vill bli pastorer, präster eller som läser av rent intresse . Det gör att jag får nya perspektiv i mötet med mina kurskamrater. Sedan är det inte enbart djuplodade teologiska frågor vi diskuterar, utan det finns även rum för att bara skratta tillsammans.

Så är det värt allt pendlande? Mitt svar på den frågan är ett stort JA! Jag är förvisso redan lite trött på resandet, men när jag sitter på tåget som tar mig hem är det ofta med en känsla av tacksamhet och glädje över vad jag varit med om.  Inte så sällan har det också dykt upp nya frågor och tankar (på ett positivt sätt). Det som gör att det är värt allt pendlande är framförallt alla människor. Att pendla till Stockholm och att vara på plats på THS ger mig möjlighet att lära känna goa människor, och en hel del av dem är blivande medarbetare och för det är jag tacksam.

Jag tror att du finns som känner att du har en kallelse till pastor, men som inte kan flytta till Stockholm och kanske inte heller känner att det är värt pendlandet. Du har kanske en längre resa än jag har, men jag vill ändå utmana dig att ge det en chans. Vad är något eller några år av pendlande mot att sedan få göra det Gud kallat dig att göra?

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 12 mars var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum under våren. Den 18 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden bloggar vi ofta på BliPastor.nu.