Att leva i hoppet

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Kalle Hylén.

För ett par söndagar sedan predikades det på många ställen över en helt fantastisk text i Markusevangeliet. Det var berättelsen ur Markus 5:24-34 där vi möter en kvinna med blödningar som har förlorat allt och inte har något kvar, varken av pengar eller vänner, familj eller umgänge. Hennes liv, av det vi kan läsa i texten, suger verkligen. Hon är föraktad av en hel nation och har försökt att bli läkt av så många läkare att hon nu är helt pank. Men kvinnan lever på en fin, skör tråd som kallas för hopp. I denna kvinnas totala misär kan vi läsa vad som får henne att leva och orka ett litet tag till. Kvinnan lever på ett hopp om att det ändå finns någon som kan hjälpa henne och att hon ska bli frisk. Det står nämligen att kvinnan ”har hört om Jesus…” och detta gör att hon får ny kraft och ny energi att göra ett försök till. Kvinnan som har förlorat allt lever i ett hopp som ger henne kraft. Och detta hopp är en så viktig beståndsdel i vår kristna tro.

För tre veckor sedan åkte en del av oss pastorskandidater på retreat. Denna retreat bjuder på en blandning av frustration över att åka iväg och vara tyst när man har som mest i studierna, samtidigt som det ger ett skönt avbrott i den stress som studierna ger. Och retreaten var i år ett välbehövligt avbrott för mig personligen. Jag behövde påminna mig själv om vad hopp är.

Under retreaten fick jag ”höra” om Jesus. Precis som kvinnan i Markus 5 fick jag höra talas om Jesus igen och ur detta tändes ett hopp som gav kraft och energi till tron. Jag upplevde hur viktigt det är att hålla hoppet i tron levande, brinnande. För hoppet ger tron energi och liv. Hoppet fyller tron med den där bubblande nykära känslan som är så fantastiskt god. Och under retreaten upplevde jag vikten av att påminna mig själv om vad detta hopp är.

Vi fick av våra retreatledare en bön som är skriven av Ignatius av Loyola. Det är en överlåtelsebön som handlar om att ge sig till Jesus och det är något som har fungerat i efterhand för att hålla mitt hopp levande. Jag förstår att denna bön inte fungerar för alla. Men jag tror att det är viktigt att hitta de där små sakerna som tänder hopp i vår tro och vardag. Om det är att läsa en text, sjunga en sång eller göra något för en annan människa spelar ingen roll, bara det funkar för dig. Att då och då be en bön med överlåtelse till Jesus hjälper mig att leva i hoppet. Vad hjälper dig?

Take, Lord, and receive all my liberty,
my memory, my understanding,
and my entire will,
All I have and call my own.

You have given all to me.
To you, Lord, I return it.

Everything is yours; do with it what you will.
Give me only your love and your grace,
that is enough for me.

– – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 13 mars. Och den 18-19 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 11 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu minst två gånger i veckan. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat och pastor.

• Dela