Bakåt, framåt och nu

Gästinlägg av Joel Magnusson T4

4 år, 160 veckor, 800 dagar, 4800 timmar, 27 kurser, 137 böcker och artiklar, 28928 sidor, 448 sidor anteckningar, ett oräkneligt antal inlämningar, PM och tentamena, jaha där har ni en något sånär förenklad och överskådlig bild av vad en akademisk pastorsutbildning innebär. Nu hävdar jag inte att allt detta stämmer in på mina fyra år som snart är till ända. Det är inte helt säkert att jag läst alla utav dessa 137 böckerna och 28928 sidorna, hoppas ingen av lärarna hittar till bloggen.

Till saken, fyra års heltidsstudier börjar närma sig sitt slut. Naturligtvis vet man att dagen då man är färdig kommer samtidigt som det i början av utbildningen kändes som om den aldrig skulle inträffa. Men nu är den snart här och ”jag tycker mig se ljuset i tunneln” som jag sa i ett samtal häromdagen varpå en annan pastorskandidat svarade; ”Bara det inte är ett tåg som kommer emot dig”.  Ja, det är ju inte helt säkert vad som möter mig och tanken på att snart vara färdig pastor är något mer skrämmande än jag tidigare tänkt. Samtidigt längtar jag mer än någonsin efter att få komma ut som församlingspastor, vilken nåd att tillsammans med församlingen tjäna den levande Guden i missionsuppdraget att göra alla folk till lärjungar.

Undervisning, böcker och anteckningar i all ära – det har verkligen varit oerhört lärorikt och fått vyerna att vidgas. Men det jag framför allt kommer att bära med mig, förutom den rent konkreta viktökning alla böcker innebär för flyttlasset, är alla fantastiska människor man lär känna under utbildningen. Relationer som verkligen gått på djupet och medfört till vänner för livet, alla goa samtal, kaffestunder och nåden att få be tillsammans och uppmuntra varandra i tron.  Dessa människor vittnar verkligen om att det finns stort hopp inför framtiden.

Joel Magnusson – T4

• Dela