Basket, Berget, Bromma – och sedan?

När detta skrives sitter jag alltjämt och våndas över frågan om jag skall eller inte skall söka den tjänst jag blivit föreslagen. Det där med pastor.nu smyger sig – för att inte säga galopperar – allt närmare.

För min del innebär det att slutet närmar sig på den process som började med tanken: Till hösten skall du börja läsa teologi. Dina år av liv här på retreatgården är slut.

Nästa steg var att försöka få den där rösten att precisera sig: Var? Hur länge? Varför?

Någon del av mig tänkte att det kan ju vara för mitt eget höga nöjes skull och började genast leta kurser på ortodoxa seminarier i England och annat spännande. En annan del av mig sa att, nej, har du en gång letts till att gå med i en Missionskyrka, så får du väl faktiskt hålla dig till det sammanhanget. Ja, så där höll vi på ett tag.

Vartefter pekade de flesta pilarna mot THS och då kunde jag ju lika gärna också söka som pastorskandidat. Ibland får man ju inget veta förrän man provar. Och jag kunde ju ändå hålla mina postmoderna dörrar öppna….

På våren i ettan, på väg ut till mitt livs första riktiga predikotillfälle hände något för fortsättningen väsentligt. Jag hade repeterat predikan ett otal gånger och var hur nervös som helst. På väg ut från tågperrongen tänkte jag: Jamen, det är ju det här jag vill hålla på med! Och då kan jag ju inte vara så här nervös varje gång och hela tiden! Så lugn som jag sedan var några timmar framöver, ja, det har ju inte hållit i sig konstant…. Men vissheten att jag är på rätt spår sitter i.

Om jag nu tittar i backspegeln finns där ett antal erfarenheter som mycket väl kan vara bra att ha som pastor. Detta fast en så’n tjänst inte ens funnits på kartan medan jag vandrat framåt.

Om jag skulle våga mig på en slutsats/lärdom av min egen väg:

Våga vara helhjärtat i det du är, där du är. Om Gud har fler, andra, uppgifter är Han både envis och tålmodig nog att se till att du förstår, när den dagen kommer. Möjligen är följande ett udda uttryck i detta sammanhang – men jag tror på det: – Vila i frid!

Lena

Lena Brunell är pastorskandidat och läser sitt sista år på THS i Bromma. Hon är utbildad ekonom och har även varit aktiv på elitnivå som både spelare och tränare i basket. I vuxen ålder kom hon till tro, och arbetade sedan i nio år på S:t Davidsgården på Berget i Rättvik.

• Dela