Blivande pastorer gör praktik bland hemlösa

THS och Equmeniakyrkan har tillsammans beslutat att de blivande pastorerna ska genomföra en praktikperiod bland hemlösa under sin studietid. Pastorskandidaterna behöver få se verkligheten sådan den är och under en tid dela de förhållanden som så många hemlösa i Stockholm upplever natt och dag.

En längre tid har samtal förts om en sådan här praktikperiod, och nu har planerna kommit så långt att det är dags att offentliggöra dem. Tanken från början var att pastorskandidaterna skulle tillbringa tre veckor tillsammans med hemlösa. Det är den tidsperiod som är vikt för så kallad verksamhetsförlagd utbildning (VFU) i församlingar de tre sista åren. Dessa VFU-perioder skulle nu kompletteras med en praktikperiod bland hemlösa under första läsåret.

Men vi tar det från början – en lång resa som inte slutade riktigt där den började.

En hel rad frågor behövde lösas, vilket gjorde att praktikperioden kom att förkortas. Bland annat var det en försäkringsfråga. Det försäkringsbolag som står för studenternas försäkring chockhöjde premien eftersom de ansåg att det var för stora risker att låta pastorskandidaterna bo där uteliggarna finns.

”Hur skulle det se ut?”, frågade försäkringsbolaget. ”Nästan vad som helst kan ju hända. Inga människor kan ju bo som de hemlösa.” När THS lite försynt påminde om att de hemlösa faktiskt är människor och att det även finns norskar som bor där ingen kunde tro att man kan bo, svarade bolaget att så är det kanske, ”men de hemlösa är ju inte som oss andra”. THS tyckte att just det svaret var skäl nog för att pastorskandidaterna behövde få träffa hemlösa, eftersom både kyrkan och högskolan är helt överens om att de hemlösa är just precis som alla andra, med samma behov och känslor, rädslor och glädjeämnen.

Efter långa förhandlingar skedde en förlikning med försäkringsbolaget, vilket innebar att praktikperioden kortades ner till två veckor, samt att alla pastorskandidater skulle ha ett överlevnadskit med sig. Det handlade om ett bekvämt liggunderlag och en varm sovsäck, ett överfallslarm och en GPS.

Men inte bara försäkringsbolaget reagerade, utan också Socialstyrelsen. De menade att man inte kan utsätta svenska studenter för så stora faror som att umgås med hemlösa. Det är omänskligt, sa de i ett uttalande. Tänk om pastorskandidaterna blir tvungna att sova utomhus, eller på något ställe där det är dragigt eller tvärtom luktar instängt. Men även här skedde en förlikning.  THS minskade praktikperioden till en vecka och gick med på kraven att studenterna även skulle ha tält med sig, samt en speciell apparat som kunde mäta syremängden och draghalten i luften. Dessutom skulle en medicinlåda tas med, innehållande medikamenter mot de vanligaste sjukdomarna, såsom huvudvärk, förkylning och skoskav. Likaså en matlåda med 6-8 smörgåsar.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) tillfrågades om det gick att få högskolepoäng för den här praktikperioden, och det bemöttes faktiskt positivt. Men bara på vissa villkor. Nämligen att studenten först skulle läsa minst 30 hp i något av de språk som är vanligast bland hemlösa, t ex romanes. Eftersom THS inte hade någon möjlighet att ge sådan undervisning beslöt man att praktikperioden skulle läggas som en del av den pastorala formationen och därmed inte vara studiemedelsberättigad. Det gjorde också att praktikperioden fick dras ner till sex dagar.

Även studenternas intresseorganisation SFS, Sveriges förenade studenter, hade synpunkter. De hade inget principiellt emot en praktikperiod bland hemlösa, men de menade att sådana experiment inte får äventyra studenternas välfärd. Välfärden för studenterna är redan så pass låg att den under inga omständigheter får naggas i kanten. Det är så oerhört ont om studentbostäder i Stockholmsområdet, så har man fått ett studentrum kan man inte bara lämna det för att bli hemlös under sex dagar. I så fall finns det andra studenter som vill ha rummet. Det försvårar också statistiken om en student både hyr ett studentrum och registreras som bostadlös.

Studenterna bör även ha betalt för att genomföra en sådan här praktikperiod när de nu inte kan få studiemedel. Välfärden får som sagt inte sänkas. Den här frågan förhandlades länge och parterna enades till slut om att praktiken bara skulle vara fem dagar och att bara de pastorskandidater som kunde visa intyg på att de under praktikperioden hyrde ut sitt studentrum åt någon hemlös student kunde få genomföra praktiken. Equmeniakyrkan sa också att i värsta fall får kyrkan avlöna pastorskandidaterna under perioden. De skulle i så fall bli projektanställda och få en vanlig akademikerlön som de får betala skatt på.

Någon pastorskandidat kände sig obekväm inför tanken att få lön för att praktisera bland hemlösa och fattiga människor. ”Kan inte de hemlösa istället få den lönen som en gåva”, sas det. Men SFS framhöll att man som student inte kan avstå sin välfärd bara för att några har det sämre ställt. Det är först när man själv har det riktigt bra som man kan börja tänka på andra. Så är det också på flygplanen om luften skulle ta slut – först får man sätta på sig sin egen syremask innan man kan hjälpa medhavda barn. Pastorskandidaterna tyckte i och för sig att liknelsen var bra eftersom de kände att det var som att ha en mask av medmänsklighet att praktisera med full lön bland hemlösa. SFS kontrade med att det är bättre med en mask för ansiktet än mask i magen om de gastronomiska förhållandena skulle bli för svåra och realistiska. ”Om vi ger efter på denna punkt kommer utbildningsdepartementet att hävda att när det ändå finns studenter som frivilligt avstår både studiemedel och bostad så bör vi kunna sänka standarden för alla studenter. Och då är välfärden hotad och vi kommer att få ett kaos och en hemlöshetskatastrof bland studenter som för Sverige tillbaka till medeltiden.” Så sades det.

Utbildningsdepartementet fick därmed nys om historien och la sig i planerna. De menade att praktik i all ära, men studenterna måste kunna läsa böcker under terminernas alla dagar. De krävde därför att pastorskandidaterna i sitt bagage skulle ha en rejäl pannlampa, en hopvikbar och sittriktig stol samt hörselskydd. De behövde också kunna koppla upp sig mot kurshemsidor och får aldrig vara längre från ett bibliotek än 500 meter.

THS fick vika sig på den här punkten vilket gjorde att praktikperioden bara blev fyra dagar. I samband med att man på en karta ringade in de områden som ligger tillräckligt nära bibliotek började Stockholms stad att visa ett visst intresse. ”HEMLÖSA?”, sa de med stor förvåning och inte så lite uppbragta. ”Det finns inga hemlösa i Stockholm!” Och när THS ändå pekade ut någon hemlös på gatan sa representanterna för Stockholms stad att ”Jaså, ni menar såna! De kallar vi inte hemlösa, det är ett fult ord. De kallas istället för appartementsupplikanter, för att de inte ska känna sig nedvärderade och ifrågasatta. Det är ju viktigt att även appartementsupplikanter ska känna att de har en trygg plats i samhället, eller en hemvist om man så vill.”

I den debatt som uppstod saknades dock inte positiva röster. En reklambyrå tyckte att det var en strålande idé och ville gärna gå in och sponsra hela projektet. Bland annat ville de låna ut bilar med reklambyråns logga, THS-fisken och Equmeniakyrkans kors. Varje pastorskandidat skulle få sitt eget namn på bildörren och någon reklamslogan, t ex ”Utan hem men inte utan bil”, ”Min Volvo är mitt hem” eller ”Inte hemlös i praktiken men på praktiken”. TV 5 ville göra en jättegala i Globen därifrån pastorskandidaterna skulle sändas ut i den hemlösa djungeln tillsammans med ljudtekniker och kameramän så att publiken kunde följa deras strapatser. Man skulle också kunna rösta ut pastorskandidater som smygsov på vandrarhem eller på annat sätt inte var hemlösa nog. Kvar till sist skulle den hemlösaste stå som segrare. Priset skulle vara en exklusiv villa med gott om utrymme. Även en klädkedja visade intresse för att billigt erbjuda profilkläder. Deras slogan skulle vara ”Hellre hemlös än byxlös”. En restaurangkedja erbjöd sponsring under devisen ”Jesus föddes hemlös – krubba hos oss!” Ett kaffebolag lovade att skänka kaffe till pastorskandidaterna som de i sin tur kunde få bjuda andra på, samtidigt som företaget vädrade morgonluft för sin gamla slogan som de tänkte ändra till: ”När du gör ett oväntat besök.”

Både Equmeniakyrkan och THS förhöll sig dock väldigt avvaktande till alla dessa erbjudanden. Och när en hemslöjdsfirma (hur kan man ha hemslöjd om man är bostadslös!?) även ville köpa rättigheten att virka små hemlösa pastorskandidatsdockor sa man ifrån på skarpen: ”Varför sponsrar ni inte de hemlösa med bostäder när ni nu tycks ha så gott om pengar!?” Jo, företagen skulle gå hem (!) och fundera på det, men sedan hörde de inte av sig mer. Det verkade inte som att idén hade gått hem. För att minska uppmärksamheten kring praktiken beslutade THS att dra ner antalet praktikdagar till tre.

EU var en av de starkaste kritikerna. Först reagerade de över att THS och pastorskandidaterna fått en idé som EU inte ens kommit på att stifta lagar och utfärda direktiv mot. Talesmän för EU menade att det i sig borde vara straffbart. Men sedan blixtinkallade de några – oklart vilka – som snabbt utfärdade direktiv som resulterade i starka begränsningar i rätten att praktisera bland hemlösa. Det innebär för det första att praktikperioden måste vara mindre än tre dagar, vilket gjorde att THS fick dra ner perioden till två dagar. Man får inte heller passera någon sockengräns för att uppsöka de hemlösa. När THS ifrågasatt denna regel svarade EU med att sätta ut gränsvakter. THS svarade i sin tur med att kontakta hemlösa inne i Stockholm för att få dem att, så att säga, bosätta sig i Bromma socken. Men det hjälpte inte eftersom EU då började forsla hemlösa i andra riktningen. För varje ny hemlös från Stockholms innerstad som passerade Bromma sockengräns plockade EU upp en av socknens egna hemlösa och förvisade dem ut ur socknen. Det här kostade förstås väldigt mycket pengar, och därför frågade Equmeniakyrkan om inte de pengarna istället skulle kunna satsas på bostäder till de hemlösa. Men då svarade en EU-representant att ”nej men hallå, det har vi faktiskt 37 lagar som omöjliggör”.

Inte nog med det! En politiker från ett parti vars namn vi inte nämner hotade med att sätta taggtråd utmed gränsen, och en av partiets mer vidlyftiga sympatisörer började yra om att bygga en mur runt socknen. Partiledaren i det nämnda partiet (vars namn vi inte nämner, som nämnts) sa först att politikern skulle uteslutas från partiet, men ändrade sig sedan och menade att lite taggtråd har väl aldrig någon dött av.

EU:s nya direktiv innebar även att pastorskandidaterna skulle ha hjälm, flytväst och livlina med sig. Varje pastorskandidat skulle också ha en egen guide. Dessa guider skulle hämtas från diakonutbildningen på Bromma folkhögskola och de skulle ha rosa kepsar på sig med några blinkande dioder för att pastorskandidaterna inte skulle tappa bort dem. De är så inne i teologiska studier att de lätt går/gör bort sig.

Till sist reagerade även Polismyndigheten. De sa mycket bestämt ifrån att de inte ville ha fler bostadslösa utan färre. ”Hemlösa sover ofta på farliga ställen och ibland även på olagliga. Det finns även kriminella personer bland de hemlösa.” THS svarade att det finns väl bra och mindre bra folk i alla grupper av människor och att det ju inte kan hindra att man möter dem som just människor. Polismyndigheten var dock obeveklig – pastorskandidaterna får inte sova bland de hemlösa, inte ens med hjälm, pannlampa, sovsäck, liggunderlag, tält, hopvikbar och sittriktig stol, överfallslarm, hörselskydd, GPS, livlina, medicinlåda, flytväst, matlåda, guide och en speciell apparat som mäter syremängden och draghalten i luften.

Så i detta läge verkade hela idén med praktiken gå i stöpet.

Men det var då det vände!

En pastorskandidat undrade lite försynt om man inte kunde tänka tvärtom, så att hemlösa kunde praktisera hos studenterna. Och som genom ett trollslag började ett energiskt nytänkande på alla håll. En unik lösning kom till stånd där alla instanser plötsligt började samverka.

Stockholms stad kommer helt enkelt att bygga bostäder nära THS åt de hemlösa. Socialstyrelsen bidrar med smörgåsar och annan mat. Polisen kommer att söka upp alla hemlösa och gratis skjutsa alla som vill till de nya bostäderna. Utbildningsdepartementet kommer att ge THS 150 nya studieplatser för att de hemlösa ska kunna börja studera och UKÄ kommer att ge examensrättigheter i bland annat romanes. Försäkringsbolaget utlyser stipendium för hemlösa studenter. SFS utlovar gratis sjukvård och EU bidrar med ett stort ekonomiskt projektbidrag som över en natt gör THS till den rikaste högskolan i landet.

Hela frågan om pastorskandidaternas praktik bland de hemlösa har därmed blivit en sjusärdeles framgångssaga. Praktikperioden bland hemlösa blev i praktiken en gemenskap mellan människor med olika bakgrund och olika erfarenheter, där ingen är varken färglös eller bostadslös. En dröm blev sann och sagan slutade som sagor ska sluta: Alla blev lyckliga. Och i högskolevärlden höjs THS till skyarna, vilket gör att förkortningen THS numera uttolkas som den TokHyllade Skolan.

Rune W Dahlén

De flesta fotona är tagna från Wikimedia:  Vägen: Sten Porse. Upp- och nervända huset: Backkratze. Sovsäckarna: State Library of New South Wales Collection. Apparaten: Larnslarns. Studentrum: Rolf Unterberg. Kaos: Image Copyrights by Moyan Brenn.  Kaffe: konstnär Ivana Kobilca, National Gallery of Slovenia. Mur: Artifex. Hjälm: Nordiska museet.
Biblioteksfotot: Equmeniakyrkans arkiv. EU-skylten: Foto av Rune W Dahlén.

• Dela