Bönder, gemenskap och liv som förvandlas

Observera

Denna text publicerades första gången den 22 januari, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Karlsson som läser halvtid på THS och jobbar haltvtid som ungdomsledare i Finspångs missionsförsamling.

Att mötas och skiljas är något som hör livet till. Jag har de senaste månaderna slagits över hur många olika relationer vi som människor är inblandade i. Det kan vara alltifrån en nära vän till någon vi bara träffat ett antal gånger. Vi kan aldrig veta vem som värdesätter vår närvaro och räknar dig eller mig som en betydelsefull vän i livet. Mötet mellan människor är något väldigt vackert. Det händer något i mötet som vi aldrig kan planera eller förutse. Ofta tror jag vi människor, i alla fall jag, försöker planera och räkna ut vad som ska hända. Jag ställer mig ofta strategiska frågor såsom: Vart ska det här samtalet leda? Vad har vi för mål med mötet? Vad måste vi komma fram till? Visst, ibland kan sådana frågor vara bra och hjälpa oss att hålla en röd tråd i ett specifikt samtal. Men väldigt ofta uppstår något i mötet som är mycket viktigare än det jag har planerat i förväg. Att möta en annan människa kan förändra mitt liv och det kan jag inte planera. Jag är övertygad om att i mötet mellan människor kan Gud bli väldigt påtaglig. Genom sin ande verkar han i den jag möter och då och där kan mitt liv bli förvandlat av Gud genom en annan människa.

Karlsson, Johanna - bloggEn helt vanlig vardag kan några bönder på den indiska landsbygden möta ett antal svenska bönder från Östgötaslätten. Antingen åker indierna hit eller så åker svenskarna dit. De lever livet tillsammans i ett antal dagar, delar vardagen ihop med allt vad det innebär. Ingefära, bomull, vete, sockerrör och gurkmeja är bara några av de grödor som växer på fälten i Indien. En vardag som de svenska bönderna lätt känner igen sig i. Även om det handlar om andra grödor under helt andra förhållanden så är det samma yrke. Det handlar om att producera mat. Same, same but different!

Det jag på några rader har försökt beskriva är något som jag blivit väldigt tagen av de senaste veckorna när jag själv besökte Indien. Det är ett utbyte mellan indiska lantbrukare och svenska lantbrukare i Finspång. Inte med syfte att bedriva hjälparbete utan Karlsson, Johanna - blogg 2med syfte att skapa tillfällen att mötas och knyta vänskapsband. Vad som sen kan hända finns det inga gränser för. I mötet kan vi inte med vår vildaste fantasi räkna ut vad som kommer att hända. Men att gemenskap kan ge människor förvandlade liv det har hänt förr. Då kanske det i alla fall är hjälparbete? Hjälparbete i en helt annan form än den vi är vana att tänka på. Den typen då den som har det bra ger av sitt överflöd. Tänk om det också finns ett hjälparbete som istället handlar om att mötas, att ge varandra gemenskap. Ett sådant hjälparbete har vi nog alla behov att vara en del av! Kanske är det så att vi i vår kalla del av världen är i extra stort behov av att få hjälp att utveckla gemenskap med stort G. För ärligt talat: Hur ofta har jag hela mitt lilla hus fullt av människor i olika åldrar som sittandes på golvet käkar, skrattar och umgås?

Karlsson, Johanna 5

Jag funderar ett varv till och inser att i mötet med detta lantbruksutbyte har jag som blivande pastor lärt mig något otroligt viktigt, nämligen att vara öppen för Guds ande som verkar i gemenskapen på ett sätt som vi aldrig kan planera eller förutsäga. Vem hade kunnat förutse att dessa bönder skulle lära mig det? Ingen, men i mötet verkar Gud.