Den djupa reflektionen och det nyfikna lyssnandet

Från Thomas Kazen, pastor, professor i exegetik vid THS och gästbloggare.

Varför skulle någon vilja bli pastor egentligen? En lön som sällan ger utrymme för något extra, en titel som i medierna periodvis kommit att betyda outbildad fanatiker, och ibland lika många arbetsgivare som församlingsmedlemmar. Och ändå väljer många av oss den identiteten. Man kan undra varför?

Jag tänker att det måste bero på en djup övertygelse om att det finns något i den kristna tron, något i det som Jesus förkroppsligar, som kan översättas i nya tider med nya världsbilder, och som är omistligt inte bara för mig som enskild individ, utan av avgörande betydelse för människors liv tillsammans på den här planeten.

Det är ganska stora anspråk och det räcker inte med några års teologistudier för att hitta språket, uttrycken och handlingarna som gör kristen tro fortsatt meningsfull och relevant för fler – det är en lång väg som tar hela livet att gå. Om det som ibland kallas ”kallelse” (övertygelse / intresse / lust + en bekräftande omgivning) ska orka bära i längden så behövs något mer än den stora entusiasmen. Då behövs den djupa reflektionen och det nyfikna lyssnandet.

Det har under många år nu florerat ledarskapsideal som är ganska auktoritära. Och sanningen är nog att många präster och pastorer, eller blivande sådana, lätt attraheras – vem vill inte vara en lyckad ledare? Frågan är vad olika ledarideologier implicerar för församlingsyn, dvs hur ser vi på kyrkan, församlingen? Om församlingen är en slags förlängning av Jesus liv (”Kristi kropp”), som ger röst och uttryck i samhället åt gudsrikets vision om en rättvis värld, om församlingen är en gemenskap där den minste blir störst och där människor i marginalerna har en naturlig plats, vad är då en pastors roll? Tre ord, av många möjliga, vill jag fundera kring: dela, lyssna, tolka.

1. Dela redskap och kunskap
Som pastor skaffar man sig en hel del kompetens, inte minst vad gäller tolkning (åtminstone om man läser våra bibelvetenskapliga kurser på THS ;-). Jag tror att det är viktigt att dela med sig av de verktyg man själv fått för att läsa och tolka bibeltexter. Vi läser nämligen texter i varenda gudstjänst, och de flesta av dem är svår- eller obegripliga utan förkunskaper. Alldeles för ofta lämnar vi texterna att skvalpa runt medan vi pratar om sådant som är mer begripligt och relevant. Bra, men vad ska vi då ha texterna till? Alldeles för ofta, när jag predikar i olika sammanhang, så säger folk saker som: Vad intressant! Du säger sånt jag tänkt men inte haft ord för. Varför predikas det så sällan på det här viset? Nu är jag ju ingen fantastisk talare, utan bara en enkel exeget. Men många gånger har jag hört präster och pastorer som menar att församlingen inte ska oroas med historiska frågor eller inte är intresserad av olika tolkningar. Det är teologernas sak, församlingen ska serveras uppbyggelse och vägledning. Erfarenheten säger att sådana resonemang stämmer illa med verkligheten. Då kommer vi in på nästa punkt.

2. Lyssna med respekt och nyfikenhet
Som pastor upptäcker man snart att församlingen är full av folk som kan mer än man själv om nästan allting. De upphör inte med att vara kompetenta och tänkande människor bara för att de sätter sig i kyrkbänken. Deras liv för övrigt är deras referensram. Evangelium är bara meningsfullt när det relaterar till livet. Som pastor behöver man alltså lyssna på människor som på många områden tänkt mer än man själv. Dessutom tänkt längre – eftersom de flesta har mycket mer livserfarenhet än vad jag har. Den får jag ju av naturliga skäl först med åldern. Och dessa människor vet att livet inte är enkelt, att predikanternas svar inte alltid stämmer, att Gud är större än människors trångsynthet, och att kristen tro håller fast mycket inte verkar stämma. För att kunna dela med oss av något relevant behöver vi alltså lyssna och lära. Därför är det att visa församlingen respekt att inte servera tillrättalagda bilder och undvika tolkningsproblemen. För många är det en oerhörd lättnad att få bekräftat att man kan och får tro på många olika sätt (vilket folk ju alltid har gjort!), och att så många olika synsätt ryms i en och samma kyrka. Kärnan i Jesus gudsrikesvision håller att leva på ändå! Och då kommer vi in på den sista punkten.

3. Tolka i samtiden
Den kristna tron har överlevt i 2000 år. Är det därför att den krampaktigt hållit fast i former och dogmer, eller är det därför att den varit flexibel nog att låta nya tider, nya världar, ny kunskap och nya erfarenheter påverka och forma trons uttryck? Om det kan vi ha olika åsikter. Själv tror jag att det som är kärnan i Jesus budskap och liv går att översätta och tillämpa också i modern tid, utifrån en vetenskaplig världsbild, med all den kunskap om livet, universum och allting som vi har och som bara växer och växer. Jag tror att det inte bara är möjligt, utan av största vikt, om vi människor ska kunna leva vidare tillsammans utan att fördärva oss själva, varandra och vår livsmiljö på det här klotet. Men då får vi inte stänga in oss i ett religiöst reservat där vi pratar kristendomska och leker trevåningsuniversum. Varenda punkt i den kristna tron berörs och kan behöva granskas och omtolkas i ljuset av rådande kunskapsläge. Allt annat är intellektuellt ohederligt och dessutom fegt – som om evangelium inte skulle hålla för andra än antika hjärnor. Detta är en av de största utmaningarna någonsin för den som vill bli grovarbetande teolog, dvs pastor. Antar vi inte den så kan vi lika gärna flytta in i en monter på etnografiska museet bland utdöda folkslag direkt. Men vi gör inte världen bättre.

Och det där sista (en bättre värld) är väl det vi vill? Är det inte då vi snuddar vid gudsriket? Och är det inte därför som somliga ändå vill bli pastorer? Vill investera i att lära sig dela, lyssna, och tolka! Det är i alla fall så jag tänker, och jag har försökt uttrycka drömmen om gudsriket i en sång.

Välkommen till oss Jesus
du är vår bäste vän
Ditt rike är vår dröm
fast det var så länge sen
Ditt liv ger oss hopp
och du finns ibland oss nu,
för vi vill vara din kropp
och leva samma liv som du

Du bjuder oss till fest
och vi delar med varann
För dig är alla lika
Nu gör vi vad vi kan
så världen blir bättre
och människan blir sedd
Nej, vem har sagt att det är lätt?
Men i din närhet är ingen rädd

Du går med oss i vardan
en stilla utopi
som sporrar oss att skapa
en värld att leva i
Mot orätt och dumhet
vi vänder oss och vet:
det finns en trädgård med rum
för varje mänska och minoritet

”Se, jag gör allting nytt!”
är ett löfte som vi bär
En framtid som blir verklig
när vi lever ut den här
Det kostar ett liv
att bli människa som du
Så ge oss mod och energi
att följa hjärtats vägar nu

• Dela