Den så kallade planen

Från Rebecca Simonsson, pastorskandidat och gästbloggare.

”Gud, gör i mitt liv vad du vill. Jag öppnar dörren så får du lämna den öppen eller stänga den. Amen.” Det var min bön på tåget hem efter Kallelsedagarna förra året.

När jag var 13-14 år hade jag mitt liv hyfsat planerat. Jag skulle göra något kul på gymnasiet. Jag skulle gå på bibelskolan Götabro och vara ungdomsledare ett år. Jag skulle jobba ihop pengar till en jorden-runt-resa. Sedan kunde resten av livet börja, genom att plugga till något viktigt och sedan jobba inom det jag pluggat till.

När jag var 18 år hade jag en ny plan. Efter att jag var klar på hantverksprogrammet i textil och tagit studenten skulle jag gå lärjungaskolan Apostlagärningarna 29 i Kongo. Sedan skulle jag antingen jobba på våren eller kanske, kanske gå Våga Tro. Vidare skulle jag läsa textil på antingen Tillskärarakademin eller Borås Högskola. Efter det skulle jag starta egen butik där jag skulle sy bal- och brudklänningar.

När jag var 20 år hade jag ingen plan efter att ha gått Våga Tro och jobbat i team i Oskarshamn. Jag hade kommit hem och bodde hemma på Öckerö. Jag hade funderat på att läsa lite teologi under hösten, men det blev historia A på Komvux istället. Ifall jag skulle vilja läsa på Teologiska högskolan, Stockholm (THS) och i så fall kanske, kanske programmet. Tanken att vara ungdomsledare fanns också, men det blev inte så. Mitt hjärta för att finnas i min hemförsamling på Öckerö var för stort för att vara i en annan församling. Pastorstanken hade börjat dyka upp i mitt huvud lite under våren i Oskarshamn. Men den tanken fick ingen plats i mitt huvud, jag menar: Skulle jag bli pastor? Vilket skämt! Det kan jag inte! Tanken fortsatte komma upp då och då, men lika snabbt knuffade jag undan den.

Förra våren började längtan att läsa teologi väckas igen, fast ännu starkare. Jag visste inte riktigt varför jag skulle läsa teologi, eller jo, för att det var roligt och intressant. Men skulle det leda någon annanstans? Detta var min enda tanke under cirka två veckors tid. Jag bestämde mig för att gå på Öppet hus på THS. Stockholm ville jag ju ändå testa att bo i, så varför inte. Jag hade även hört att det var bra att vara med på Kallelsedagarna om man skulle på Öppet hus, så jag och en kompis anmälde oss och bokade tågresa. Jag bokade in mig på seminariet om pastor och bokade även ett samtal. Jag var ju tvungen att välja något. När jag bokat detta hade jag hunnit bli väldigt trött på att bara ha en tanke, så jag sa ungefär så här till Gud: ”Nej, nu får det vara nog! Framtiden får vi ta när jag kommer till Stockholm.” Och så lämnade jag min tanke och mina frågor.

Någon dag innan vi skulle iväg insåg jag att nu har veckan kommit. Veckan då jag ska bestämma min framtid. Jag tänkte fortfarande bara läsa teologi, inget annat. Men, vad skulle jag göra sedan? Vad var planen?

På fredagskvällen när vi var på väg till lägenheten vi skulle sova i, tillät jag mig att fundera lite över detta med teologi/pastor/ungdomsledare. Min tanke var: Om jag läser teologi i fyra år så kan jag bli ungdomsledare sedan. Nästa tanke: Vad är skillnaden mellan ungdomsledare med fyra år teologi och ungdomspastor? Och så vidare. Fram och tillbaka.

Väl på tåget hem kände jag att jag orkade inte kämpa mer. Jag längtar efter att få se människor ge sina liv till Jesus och jag älskar församlingen. ”Gud, gör i mitt liv vad du vill. Jag öppnar dörren så får du lämna den öppen eller stänga den. Amen.”

Söndagen den 10 mars är det offerdag för diakon- och pastorsutbildningen i Gemensam Framtid. Den 15-16 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på THS. Inför dessa arrangemang bloggar vi på BliPastor.nu varje vardag under perioden 18 februari – 8 mars.

• Dela