Dopet och namnet i GF-kyrkan

Observera

Denna text publicerades första gången den 19 december, 2010. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Ett antal församlingar har önskat att dopet inte ska vara nödvändigt för medlemskap i en församling i GF-kyrkan. Det ska istället räcka med tron på Jesus. När missionsförsamlingar önskar det med hänvisning till traditionen i Missionskyrkan har man missuppfattat vår tradition.

Just nu pågår ett intensivt arbete för att bilda en ny gemensam kyrka där Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan ska ingå. Självklart är det här en viktig fråga för diakon- och pastorskandidaterna. De som nu antas som kandidater i Missionskyrkan lär aldrig bli diakoner eller pastorer i Missionskyrkan, utan i den nya kyrkan som än så länge kallas GF-kyrkan, Gemensam Framtid.

När Missionskyrkan skulle bildas på 1870-talet fanns det två linjer. Dels en som ville skynda på bildandet. Denna linje företräddes av bl a Erik Jakob Ekman som sedan blev Missionsförbundets förste ordförande och missionsföreståndare. Den andra linjen ville ta det lite mer långsamt eftersom man ville hitta en gemensam lösning för de grupper som lämnat Svenska kyrkan, i första hand Batistsamfundet och Metodistkyrkan. Denna linje företräddes av väckelseledaren och teologen Paul Petter Waldenström. Han såg det inte som bibliskt att det skulle finnas flera separata samfund av troende.

Evangelisation, mission och väckelse var den miljö man levde i, och både Ekman och Waldenström ville skapa förutsättning för att fler skulle komma till tro och finna ett andligt hem. Man sneglade bland annat på den stora väckelsen i England, där evangelisten Dwight L Moody arbetade över samfundsgränserna. När nu Moody kunde överbrygga de stora splittrande frågorna och därmed nå ut med evangeliet som kanske ingen annan i samtiden – då var detta ett hoppingivande löftestecken.

Waldenström ansåg att varken försoningsläran eller dopfrågan fick skilja troende åt. Han menade t ex att Jesus trivs lika väl hos baptister som lutheraner, så varför skulle de då inte kunna trivas tillsammans.

Men det blev allt trängre inom EFS, och därför anordnades fria predikantmöten i Stockholm som samlade hundratals predikanter från hela landet. I det fria predikantmötet 1877 tillsattes en kommitté för att utarbeta ett förslag till församlingsordning. I kommittén ingick både Waldenström och Ekman. Målet med arbetet var att åstadkomma en fusion med baptisterna. Angående dopet skrev man därför i förslaget: ”Församlingen upptager vidare till medlemmar sådana, som tro på Kristus och äro döpta vare sig såsom barn eller såsom äldre.”

När baptisterna som svar framhävde troendedopet som nödvändigt för församlings- och nattvardsgemenskap var enhetstanken i fara. Waldenström föreslog därför på det så kallade fria kyrkomötet i juni 1878 att det i församlingsordningen istället skulle stå: ”Församlingen mottager till medlemmar sådana som tro på Kristus.” Med det ville han markera att tron var det väsentliga, samtidigt som han därigenom hoppades att inte dopfrågan skulle bli splittrande. Han menade också att kväkarna var troende, trots att de inte praktiserade dopet. Det fria kyrkomötet gick på Waldenströms linje, men baptisterna stod fast vid att det måste anges att troendedopet var nödvändigt om man vill gå in i en församling.

Märkligt nog kom ändå den ordningen att bli gällande inom Missionsförbundet, att dopet inte nämns som förutsättning för att kunna bli medlem i en missionsförsamling. Detta är ytterst ovanligt och udda om man spanar ut över världens alla kristna kyrkor. För att förstå varför vi är så unika måste man veta att det alltså är en kompromiss för att uppnå enhet med andra troende, framför allt baptister och metodister. Och det är en dålig kompromiss, dels eftersom enheten ändå inte uppnåddes, dels för att det för Waldenström var fullkomligt självklart att alla troende skulle vara döpt.

När missionsförsamlingar nu önskar att dopet inte skall vara nödvändigt för medlemskap i GF-kyrkan, och det av traditionella skäl, har man missförstått vår tradition. Från första början var det aldrig tänkt att en odöpt skulle kunna bli medlem i en missionsförsamling. Man ville i allt följa Bibeln, och då var det fullständigt givet att dopet skulle finnas med.

Nu står vi inför en ny möjlighet att förena baptister, metodister och missionare i en och samma kyrka. Om vi missionare då skulle äventyra denna enhet genom att hålla fast vid en kompromiss som tillkom för att uppnå enheten redan för 130 år sedan – ja, då är det djupt olyckligt. Vår tradition är inte att man kan vara odöpt, det är bara en dålig kompromiss. Vår tradition är istället att vi är beredda att offra vissa formuleringar för att nå enhet. Om vi idag inte är beredda att låta dopet vara nödvändigt för medlemskap, då bryter vi mot denna vår tradition.

Den första skrivningen i denna fråga från både Ekman och Waldenström var alltså att tron och dopet skulle vara medlemsgrundande. Nu vill GF-kyrkan ha just den skrivningen. Om vi missionare då skulle säga nej pga tradition vore det ju helt absurt.

När församlingar genom åren gått samman har det alltid hetat att vi missionare inte är beredda att ge upp någonting. Det är de andra som måste rätta sig efter oss. Idag är det rimligt att vi ändrar oss och går med på förslaget om tro och dop som förutsättning för medlemskap. Vi rättar oss då efter Bibeln och den världsvida kyrkans tradition genom alla tider. Och vi återgår paradoxalt nog dessutom till vår egen ursprungliga tradition.

Veckans tummen upp: GF-styrelsen har föreslagit Emmauskyrkan som ett av fem namnförslag. Vackert! Underbar symbolik! På väg till Emmaus kommer Jesus själv och kastar ljus över skrifterna. I Emmaus bjuds Jesus att stanna. Vid bordet i Emmaus känner man igen Jesus när han bryter brödet. I Emmaus frågar lärjungarna: ”Brann inte våra hjärtan…?” Och från Emmaus skyndar de för att berätta om Jesus för andra. Att namnet delvis är upptaget av Emmaus Björkå kommer strax att vara oväsentligt.

Veckans tummen ner: Namnförslaget Frikyrkan: Om EFK är evangeliska frikyrkan, vad är då vi? Oevangeliska? Och begreppet ”frikyrkan” används faktiskt fortfarande i många sammanhang och står för mycket mer än bara en kyrka. Namnförslaget Enhetskyrkan: Får mig att associera till Enighetskyrkan som tidigare var namnet på en sekt. Dessutom för det tanken till 1600-talets förtryckande och allt dominerande statskyrka. Namnförslaget Samfundskyrkan. Urtråkigt. Däremot inte en tautologi som så ofta sägs. För baptisterna är det viktigt att heta samfund och för metodister och missionare är det viktigt att heta kyrka. Då kan inte samfund och kyrka vara samma sak.

Rune W Dahlén