En humoristisk Gud

Från Tove Lilled, pastorskandidat och gästbloggare

Att utbilda sig till pastor är för mig även att öva sig i att vandra med Gud. Jag vet vad kurserna vill förmedla, jag funderar över mitt framtida yrke, jag övar mig i att öppna mig för vad Gud vill med mitt liv. Och samtidigt är Gud hela tiden större. Ett sätt för mig att bli påmind om det är när jag inser att Gud överraskat mig. Igen.

För snart ett år sedan var jag för första gången på THS i samband med Kallelsedagarna. Ansökan var inne och jag befann mig i en tid av nervös väntan inför att få komma på samtal angående att bli pastorskandidat. Jag satt där och försökte föreställa mig hur det skulle bli att byta stad och plugga på en ny skola. Efter tre år på universitetet i Göteborg var Stockholm och THS stort och nytt. Tunnelbanan var ett virrvarr av tåg och jag har sällan känt mig så mycket som en turist innan.

Men det var spännande att få se skolan och alla de som studerade där. Jag kunde ingenting om hur stor elevgruppen var och möttes av en stor grupp människor där de flesta verkade känna alla andra. Såklart var det inte så men det känns ju nästan alltid så när man själv knappt känner någon. Som tur var hade jag min goda vän Jonas med mig på de spännande dagarna som gav oss praktisk information om hur vår utbildning faktiskt skulle kunna bli.

Så kom hösten och det var dags att börja pendla från västkusten till huvudstaden. Alla de där personerna i THS-märkta tröjor som jag sett på Kallelsedagarna, med undantag för de som gått ut samma vår, blev nu mina studiekamrater och vänner. Jag lärde mig hitta mellan lektionssalarna, vande mig vid tunnelbanan (någorlunda i alla fall) och skrev in alla små extra aktiviteter i kalendern för att hålla koll på saker.

Hösten gick och i slutet av året satt jag och försökte sammanfatta min första termin. Jag tänkte då att jag gillar Guds sätt att arbeta. Smart som jag var kunde jag ju genast se Guds plan, att han helt enkelt gett mig en fridfull termin där jag kunnat fokusera på skolan. Inga stora problem, inga hinder utöver vanligt skolarbete i kombination med pendlande och helt enkelt bara bra saker. Som människa kunde jag enkelt genomskåda det hela tyckte jag och tackade Gud för det fina samarbetet. Men så började saker uppenbara sig.

Det som jag trodde varit en lugn höst där Gud låtit mig vila hade egentligen varit rena träningslägret. Nya saker i min hemförsamling, händelser bland vänner, familjemedlemmar och inom mig själv – jag hade fått så mycket nya erfarenheter som för alltid skulle komma att forma mig. Svåra saker och roliga saker. Och allt detta utöver studieinnehållet. Hade jag vetat det innan, eller ens när det hände, hade jag inte orkat. Men det var som att det skedde i smyg. Gud tränade mig i hemlighet, hemligt till och med för mig. När jag väl insåg det hade det redan hänt och jag kunde bara se tillbaka på en spännande höst. Tack Herre för det! Det är varken första eller sista gången antar jag.

Så mitt i allting, mitt i mitt liv och min kallelse, fortsätter Gud att förvåna mig. Om du som läser detta funderar över Guds plan är mitt enda tips; sök Hans vilja och gå på det du har. Hela bilden får du ändå inte, och hur jobbigt det är kan vara: det är det som är det roliga!

Söndagen den 10 mars är det offerdag för diakon- och pastorsutbildningen i Gemensam Framtid. Den 15-16 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på THS. Inför dessa arrangemang bloggar vi på BliPastor.nu varje vardag under perioden 18 februari – 8 mars.

• Dela