En sak vet jag: Här ska jag vara!

Från Daniel Sunnemar, pastorskandidat och gästbloggare.

Jag hade kunnat tänka mig att jobba som ambulanssjukvårdare. Tror till och med att jag skulle blivit ganska bra på det. Jag skulle kunnat jobba som byggingenjör, det hade varit spännande att få jobba i stora projekt. Men att ha en gnagande känsla av att inte vara på rätt plats gör att man söker sig vidare. Ett par gånger i mitt liv har jag känt den underbara känslan av att veta, nu är jag på rätt ställe, här ska jag vara. Just nu.

Min plan var att bygga på min byggingenjörsutbildning med företagsekonomi, men hade samtidigt tänkt tanken att bibelskola skulle vara väldigt intressant att få gå. Samma dag som jag satt med ekonomiböckerna i knät för att förbereda mig för första lektionen hade bibelskolan startat. Inom mig gnagde en besvikelse över att jag var på fel plats och jag ringde och frågade om jag fick börja på bibelskolan istället, trots att den redan hade startat. Morgonen därpå satt jag på pendeltåget mot bibelskolan och en stor frid kom över mig, här ska jag vara. Just nu.

Jag vet inte hur många ursäkter jag kan komma på för att inte bli pastor och inte läsa på THS. Jag har sagt till mig själv att jag inte tycker om teologi, vet inte heller vilket teologiskt fack jag vill vara i. Jag har redan en utbildning som jag har lagt mycket tid på och jag ville absolut inte flytta till Stockholm. Min fästmö bor i Göteborg så mitt engagemang att flytta och kämpa för en lägenhet i Stockholm var väl inte så stort.

Men ändå är jag nu i Stockholm och är inne på min andra termin på THS, trots att alla mina rationella argument säger att jag inte borde vara här. Varför?

Jag kunde helt enkelt inte låta bli. En tanke som aldrig släppte: Tänk om det verkligen är Guds plan för mig? Om den där tanken att bli pastor verkligen var Gud som kallade. Jag visste mycket väl från tidigare erfarenheter att det är spännande att vandra med Gud, på ett sätt som inte går att planera. Det handlar om vilka människor man kommer att träffa, vilka upplevelser man kommer att göra eller vad man kommer att lära sig. Med den vetskapen kunde jag inte sluta undra vart Gud tänker föra mig och till vad. Och om jag inte börjar och tar steget ut i det okända kommer jag inte att få veta. Jag måste få veta!

När jag tittar tillbaka inser jag att jag fått en plats att bo på, nära skolan och med härliga människor. Jag har klarat av mina tentor och jag tycker det är rätt spännande med teologi. Frågorna om hur Gud är blir bara fler, men det blir även historierna om hur han verkar. Jag får nog erkänna att det finns en plats här, även för mig. Svaren är få och jag vill fortfarande veta mer. Men en sak vet jag. Här ska jag vara. Just nu.

• Dela