Equmeniakyrkan – ett bra namn!
Publicerat 10 maj, 2011
Observera
Denna text publicerades första gången den 10 maj, 2011. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Debattinlägg om Equmeniakyrkan av ett gäng pastorskandidater.
Med tanke på den debatt som pågått kring den nya kyrkans namn och GF-styrelsens förslag Equmeniakyrkan, vill några pastorskandidater från Teologiska Högskolan i Stockholm ge sin bild av situationen.
Den bild som bland annat har visats i Sändaren har varit mycket ensidig där de kritiska rösterna tagit över. Om man läser den debatt som pågår, framför allt på nätet i olika diskussionsforum, så kan man läsa en mängd argument för att Equmeniakyrkan är ett dåligt namn på den gemensamma kyrkan. Det är omöjligt att möta alla dessa argument här, men vi vill ändå säga något.
För det första tror vi inte att Equmeniakyrkan ringer mer sektvarning än något annat namnförslag som ges i debatten. Det är endast en fråga om en subjektiv åsikt snarare än objektiv sanning. Om någon har svårt att veta hur ordet Equmeniakyrkan skall uttalas kan man alltid fråga någon som vet och sedan dela med sig av denna kunskap. Vi vill hävda att eftersom namnet Equmenia är ett nytt ord har vi stor möjlighet att lägga många nya goda värden i det. Ordet står på ett sätt helt fritt från redan inneboende värden, vilket fri-, samfunds-, förbunds-, föreningskyrkan inte gör.
För det andra har vi människor som finns i gemenskapen och i församlingarna ett uppdrag att tjäna Guds rike. Vi ska ut i vår omgivning och förklara vad det riket handlar om. Det kommer inte spela någon som helst roll vilket namn vi väljer om vi inte tänkt prata om det efteråt. Namnet kan aldrig förklara hela kyrkan. Många debatterar att ordet syftar på en inomkyrklig företeelse som är irrelevant för vår omgivning, ekumenik (ordet ekumenik är för övrigt endast en av de betydelser som ordet Equmenia syftar till enligt GF). Ekumenik handlar dessutom om enhet, vilket är den enda vägen att på ett troget sätt visa på Kristus. ”Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – EN ENDA kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.” (1 Kor 10:17) Splittring är den största orsaken till att kyrkan inte kan visa på Kristus mot sin omgivning, för den uppvisar en splittrad kropp. Därför borde ekumenik i Equmeniakyrkan stå för något odelat positivt mot omgivningen. Den nya kyrkan går mot att skapa något nytt, låt även namnet få bli en del av detta nytänkande.
Om beslutet tas att GF-kyrkorna skall gå samman under ett tak, med vilket namn det än blir, tror vi det är viktigt att alla ställer upp på det namnet, även om man inte är 100% nöjd. Tanken är att tre kyrkor skall bli en. Men om församlingar och pastorer fortsätter kalla sig för missionare, metodister eller baptister så har vi inget vunnit gentemot samhället. Det som då händer är att vi skapar ytterligare ett samfund, vi blir missionare, metodister, baptister och ”equmenianer”. Det om något kommer röra till det för människor som inte har någon relation till kyrkan. Vi har då återigen splittrat kroppen i ytterligare delar, och vem tjänar på det?
För er som har problem med att börja kalla er för equmenianer eller equmenister, oroa er inte. Säg istället att ni är kristna, eller tillhör Kristus och går till Equmeniakyrkan. Den nya generationen som växer fram är trötta på benämningar och att bli satta i fack. Samfundstillhörighet håller på att bli en icke-fråga. Man väljer den församling man trivs i oberoende av samfund och namn. Namnet på kyrkan säger bara det som människorna i den gestaltar. Det finns otaliga exempel på hur församlingar fått sektstämpel efter hur dess medlemmar gestaltar tron. Om människorna i vår nya GF-kyrka är kärleksfulla, ödmjuka och öppna mot andra människor så kommer kyrkans namn att bli förknippade med dessa värden, och det gäller vilket namn vi än tar.
Andreas Abrahamsson
AnnaCarin Abrahamsson
Johnny Brorsson
John Ericson
Maria Hedman
Karin Ingridsdotter
Oskar Johansson
Johanna Lindar
Frida Morén
Oskar Ohlsson
Elina Skarin
Jenny Sundström
Genom David Wedegård