Ett litet modigt steg är allt som krävs
Publicerat 12 februari, 2015
Observera
Denna text publicerades första gången den 12 februari, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Från pastorskandidaten och gästbloggaren Kalle Andresen från Surte.
Kallelsen är något som många brottas med ute i våra församlingar runt om i landet. Ofta blir den vinklad till att handla om att vara, eller inte vara kallad till tjänst inom vår kyrka som pastor, diakon eller kanske missionär. Jag tror att kallelsen är mer än så, jag tror att den är till oss alla.
Med detta som en liten inledning vill jag vända mig till Bibeln och när Jesus kallar sina lärjungar. Detta är kända ord från en känd person, men de är så bra. Orden han använder är inte svåra, nämligen ”Följ mig”. Detta är ord som det har predikats över i våra kyrkor ett antal gånger och som ofta används i samtal om kallelse. För mig har dessa ord blivit en sådan trygghet och glädje. Jesus kallar oss precis som vi är, mitt i vardagen och med de gåvor som vi bär i våra hjärtan.
Som ungdomsledare har jag fått sitta i många samtal med konfirmander, tonåringar och även äldre och diskutera om de passar att vara kristna eller inte. Det är detta Jesus vill slå bort. När Jesus säger ”Följ mig” så säger han ”Kom, jag ska lära dig allt du behöver lära dig, bara du följer mig”. Vi behöver inga förkunskaper eller speciella egenskaper för att följa Jesus. Vi behöver enbart ta ett, oftast modigt, steg tillsammans med Jesus. För när man går med Jesus, när man vill likna Jesus så kommer det att förändra en till att bli en lärjunge. Paulus skriver till sina församlingar att det handlar om att imitera Jesus, att vara lik honom, och det är där vår kallelse kommer in. Vi människor är kallade att likna Jesus varje dag och gå i hans fotspår.
Jag tänker att kallelsen kommer i två steg. Först är vi alla kallade att följa Jesus, att helhjärtat ta steg tillsammans med honom och formas av honom. Sedan handlar det om att låta Jesus använda oss och de gåvor han lagt ner, unika, i var och en av oss. För vissa handlar det om att bli pastor, för andra att bli diakon, för en tredje att bli snickare eller förskollärare etc. Uppgifterna är många och alla lika mycket värda. Därför behövs vi var och en just där vi är. Dessa gåvor kommer Jesus att använda, men först när han känner att vi är redo.
När jag först upplevde min kallelse var jag inte så gammal, jag var ungefär 16 år och gick i ettan på gymnasiet. Min gudstro var, som jag tyckte för tillfället, ganska så stark. Jag fick höra att ”Kalle du borde bli pastor”, och dessa ord tillsammans med någon sorts tonårshybris gjorde detta verkligt i mitt liv just där och då. Efter något år blev övertygelsen mer och mer ett frågetecken. Jag kände mig inte värdig att bli pastor och jag kände på något sätt att mitt fokus inte låg på rätt ställe. Jag gick gymnasieprogrammet estet teater och ville bli känd och stor. När jag tänkte på min kallelse till pastor såg jag mig själv på en stor scen, predikandes med glöd och entusiasm och efteråt var det näst intill autografskrivande som gällde. När jag kom på detta fylldes jag av skam och lite av ånger. Tankarna slängdes fram och tillbaka men det som återkom var att ”så ska man inte tänka som pastor”.
Kallelsen, som var ganska brinnande, slocknade och jag började syssla med annat. Känslan, som var en blandning mellan ånger, skam och längtan kom tillbaka till mig då och då men slogs bort snabbt igen. Efter några år började jag arbeta som ungdomsledare i Bifrostkyrkan i Mölndal. Här kom Jesus ord ”Följ mig” att betyda mycket. Tjänsten tillsammans med Jesus formade mig och gjorde att mitt dåvarande omogna tonårstänkande mognade till något annat, något mer. Det var efter ett år i tjänst som jag beslutade att ta min kallelse på allvar och söka till att bli pastorskandidat i Equmeniakyrkan.
Och det är detta jag menar, Jesus kallar först att följa, att lära och ta rygg. Vara en del av hans skara lärjungar. En Jesus boot-camp om du så vill, där du får den träning och undervisning som du behöver. Sedan kallar han dig att tjäna tillsammans med honom på det sätt som just DU är kallad till att göra. Vi får vara trygga i hans ord ”Följ mig” då de är en uppmaning att våga, samtidigt som det är en försäkran om att han tar hand om oss på vägen.
Kallelsen är många gånger en brottningskamp, och vi kommer nog aldrig bli helt klara med den. Men om man vågar så tror jag att den kommer leda till något stort. Ett litet, modigt steg med Jesus, det är allt som krävs.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.