Följ Mig!
Publicerat 2 mars, 2012
Observera
Denna text publicerades första gången den 2 mars, 2012. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Från Oskar Ohlsson, gästbloggare och pastorskandidat.
Tvivlar jag på min kallelse? Ja, jag tvivlar. Jag tvivlar på min förmåga att förstå och tolka. Jag tvivlar på min förmåga att handla och se rätt tid för rätt handling. Jag tvivlar på mycket i allt det jag står i.
Är jag värdig att vara pastor i en församling? Är jag en god lärjunge till Jesus? Vem vet det? Vem är jag att säga det ena eller det andra. Jag kan tro jag vet svaret en dag men sedan går ytterligare en dag och jag är tillbaka på ruta ett.
Varför skriver jag detta, varför uttrycker jag mina tankar på detta sätt? Det enklaste svaret skulle kanske vara att jag vill gömma mig bakom en sanning för att den inte ska bli så tydlig och uppenbar den dagen jag misslyckas. Skulle kunna funka till en gräns, men nej, det handlar om något annat än det, något som följt mig genom hela mitt liv med Jesus och längre än så, hela mitt liv. Tvivlet på att jag är tillräcklig.
Jag tror, nej det är inte helt sant, jag vet att det finns många som delar denna livssyn med mig. Många som kämpar med dessa tankar. Det behöver inte vara dagligen men det finns där som ett mörkt moln i bakhuvudet. Men jag har också hittat något som drar mig upp ur tvivlets mörker, något som alltid, förr eller senare, får mig att resa mig igen. Och det är Jesu ord ”Kom och följ mig” som vi kan läsa i bland annat Markusevangeliet.
Mark 1:16-18
När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare.
Jesus sade till dem: “Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”, och de lämnade genast sina nät och följde honom.
Jesus säger “Följ”. I ordet “följ” ligger också meningen att någon leder. Jesus valde Simon Petrus och Andreas till att föra vidare hans budskap. Det var inte på grund av att de var bättre utbildade, eller hade färdigheter som ingen annan hade. Nej, vad evangelierna visar oss är att Simon Petrus var en väldigt vanlig människa, han blev rädd, tvivlade och begick misstag.
Men är det därför jag finner en trygghet i orden “följ mig”? Det är lätt att säga att lärjungarna var inte de ljusaste av huvuden och därför behöver vi inte vara oroliga för att inte hålla måttet. Men sanningen tror jag är en annan. Vi blev inte valda till Jesu efterföljare för att vi har något som andra inte har eller möjlighet att utvecklas åt ett visst håll. Nej, vi blev valda för att vi är dom vi är, jag blev vald med mina brister och mina styrkor för att jag är jag.
Är det då så att jag bara kan luta mig tillbaka och säga “Kör bara! Jesus, jag hänger på!”? Nej, det tror jag inte. I vårt beslut att följa väljer vi också att gå i någon annans fotspår. Vi väljer att följa och i det ligger också en vilja att få en nära gemenskap med honom och att gå åt samma håll som han. Simon Petrus tog alla sina goda och dåliga sidor och med det han hade försökte han följa Jesus efter sin bästa förmåga. Ibland misslyckades det och ibland lyckades det. Men även när Simon Petrus misslyckades och trodde att han inte längre förtjänade Jesu omsorg, så frågar Jesus:
Johannes 21:16
“Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: “Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: “Var en herde för mina får.”
När Simon Petrus gjort ett misstag blundar inte Jesus för det utan möter det, men han möter det med kärlek. Och det är detta som drar mig upp ur tvivlet, det är inte bara jag som valt att följa, Jesus har valt mig som sin efterföljare. Jag är inte perfekt, jag är inte heller misslyckad, jag är människa. Och jag vill visa på den trygghet jag har hittat i Jesus för min nästa, och min nästa kan vara du.
Psalm 23
Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
Söndagen den 11 mars är det Bön- och offerdag för diakon- och pastorsutbildningen. Kom med och be för Oskar och hans vänner, och ge ditt bidrag för att utrusta dem inför framtida tjänst.