Gud är med mig vart jag än kör

Jag ska bli pastor. Jag har fortfarande inte riktigt begripit hur jag kom dit men jag vet att det är rätt beslut. Det är typiskt för mitt liv. Det är sällan att allt går raka spåret för mig. En händelse som jag har varit med om för många år sedan kan kanske förklara det:

En gång för länge sedan, när mobiler fortfarande var mycket ovanliga och gps-system inte uppfunnits än, bestämde jag mig för att ta min bil och hälsa på en vän som bodde i närmaste storstad.

Det var inte så länge efter jag fått mitt körkort och jag var en glad entusiast som njöt av sin nyvunna frihet. Problemet var bara att jag har dåligt lokalsinne. Dessutom var jag inte van att köra i en storstad. Men min tillit till Gud är stor och min optimism följaktligen nästan obotlig.

Jag hade köpt en karta över mitt mål, München (vid denna tid bodde jag i Tyskand) och hade funderat ut en strategi: Jag behövde först köra tvärs igenom hela staden och då kunde jag följa de stora huvudlederna. Dessutom skrev jag ner några riktmärken som jag skulle passera på vägen. Att hitta precis rätt när jag kom närmare tänkte jag lösa på plats. Alla som jag berättade min plan för var skeptiska och försökte övertyga mig att åka tåg istället. Men jag är envis och ville i alla fall försöka.

Så satte jag igång. När jag kom in i staden upptäckte jag att rusningstrafiken redan hade börjat och att det var tät trafik. Det hade jag inte tänkt på, annars hade jag valt en lugnare tid. Men det gick ju inte att ändra, det var bara att fortsätta. En kort tid därefter kom jag till ett vägarbete och alla fick ta en annan väg istället. Då blev jag lite orolig, men jag trodde mig fortfarande veta  ungefär var jag var. När jag snart därefter kom till nästa vägarbete och fick ta nästa omväg, då hade jag tappat bort all orientering. Jag försökte titta på min karta vid varje rött ljus men det fungerade inte och efter några försök gav jag upp det. Det enda jag var säker på var att jag först skulle köra igenom hela staden. Det höll jag fast vid och jag följde helt enkelt efter alla andra som körde före mig.

När jag hade hållit på så här ett tag insåg jag att det inte var så himla vettigt. Jag hade ingen aning var jag befann mig och om jag var på rätt väg eller om jag kanske var på väg tillbaka dit jag började. Därför tog jag nästa något mindre gata till höger för att leta efter en lämplig plats att stanna bilen och börja om från början. Jag hade tur och hittade genast en parkeringsplats längs gatan. Jag klev ur bilen och gick till närmaste gatuskylt för att kolla var i all värld jag var och då upptäckte jag att jag hade hamnat på precis rätt gata. 50 m längre bort bodde min vän och jag var bara 15 minuter sen.

Det jag har lärt mig av denna upplevelse är att inte allt fungerar precis som jag hade förväntat mig. Det kan bli omvägar ibland och kanske förlorar man riktning ett tag. Men jag vet att Gud är med mig och att Gud kommer att leda mig rätt.

Petra Jonsson

Petra Jonsson är född och uppväxt i södra Tyskland. Hon har läst juridik och arbetat på en advokatbyrå med invandrar- och asylrätt. De senaste åren har hon dock främst arbetat inom organisationen Independent Living. När hennes man Lars disputerat flyttade de först till Toronto och sedan till Zürich pga hans arbete. År 2006 flyttade de till Stockholm, och här började Petra hitta tillbaka till kyrkan och den tro hon haft sedan hon var barn. Idag tillhör hon Västerortskyrkan och är vice ordförande i församlingens styrelse. Förra våren läste hon enstaka kurser i teologi och nu går hon i ettan på THS. För några månader sedan blev hon antagen som pastorskandidat.

• Dela