Har du någon gång längtat efter något?

Jag tror att alla människor längtar efter saker och ting. Det kan handla om att längta efter en person, en partner, en förälder eller en kompis. Det kan handla om att längta efter semestern när man är begravd i jobb upp över öronen eller det kan handla om längtan efter den där första kaffekoppen på uteserveringen den första vårdagen när solen tittar fram.

Min kallelse var ingen eldskrift på väggen: ”Anton, du ska bli pastor”, så var det inte. Det är inte heller en enskild händelse som avgjorde saken utan Gud har på olika sätt visat mig att han vill att jag ska bli pastor. En av faktorerna Gud använt är min längtan.

Jag tror att Gud alltid kallar oss till något som vi längtar efter. När jag satt i bänken på gudstjänster och lyssnade på pastorer som undervisade om att Gud har en plan för vårt liv så var min ständiga tanke: ”Bara han inte kallar mig till att bli missionär”.
Jag ville inte och därför var jag rädd för att det var det Gud ville, men skulle verkligen Gud kalla mig till något jag absolut inte ville?

En bön som följt med mig länge är: ”Gud, använd mig”.
Jag tror att Guds plan för vårt liv går hand i hand med vår längtan. Under gymnasiet började jag be bönen: ”Gud, använd mig” och efter studenten åkte jag till Hawaii i tre månader med en kristen välgörenhetsorganisation för att få surfa, växa i min tro och samtidigt hjälpa människor som har det svårt. På Hawaii väcktes en längtan i mitt hjärta att få jobba med människor och samtidigt kunna få sprida min tro på Jesus. Jag sökte till Betels folkhögskola i Bromma (idag Bromma folkhögskola) och under mitt år på Betel lade Gud ner en längtan att bli pastor.

Efter Betel började jag jobba som ungdomsledare i Värnamo Missionskyrka och i Värnamo insåg jag att jag trivdes väldigt bra med att jobba i församling och att de gåvor jag tror Gud lagt ner i mitt liv passade bra för församlingstjänst. Under tiden på Hawaii, på Betel och i Värnamo fortsatte jag att be samma bön som innan: ”Gud, använd mig.”

Ofta hör man pastorer säga: ”Jag ville absolut inte bli pastor!”
För mig var det inte så. Jag brottades inte länge och var inte arg på Gud för att han kallat mig. Jag ville ju bli pastor! Jag insåg att det skulle bli svårt, jobbigt och i många fall utmanande men längtan fanns där. En längtan efter att få möta människor i livets alla skeden, att få predika och att varje dag få dela med mig av Guds rika och obegränsade kärlek.

Varför vill jag bli pastor?

Är det för att jag växt upp i kyrkan och vet ”hur det funkar”? Nej.
Är det för att det känns tryggt och mysigt att jobba i församling? Nej.
Är det för att få vara på framsidan av en tidning? Nej!

Jag vill bli pastor för att Gud har lagt ner en längtan i mitt liv att fler ska få lära känna Jesus Kristus. Han som dog och uppstod för att vi skulle få liv!

Har du en längtan att få sprida Guds rike? Då kanske Gud kallar dig till att bli pastor.

Anton Ahlmark

• Dela