Helge Fossmo, Stand Up Comedy och en feg pastorskandidat!

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Elin Harrysson.  

Min klasskamrat Gustav var och lämnade blod. Sjuksköterskan undrade vad Gustav gjorde och han berättade att han läste till pastor. Och han fick då som svar:
– Pastor? Som Helge Fossmo?

Vad svarar man på det egentligen? För ja, det är ju pastorer vi ska bli, men att bli sammankopplade med Helge Fossmo är ju det sista vi vill. En vecka senare gick jag på en stand up-show. Mitt sällskap och jag kom in precis innan det skulle börja. Det var fullt i lokalen. Men mannen i garderoben visade oss ett bord precis vid scenen. Jag satt så nära scenen att jag skulle kunna röra komikern när han kom in. Bästa platserna helt enkelt.

Det hinner knappt gå fem minuter av showen när jag inser att det var en väldigt dålig idé att sätta sig så nära scenen. Komikern börjar direkt prata med min man Tim och driva med honom för att han är ifrån Värmland och snart ska börja jobba i mediabranschen. Tim hade på sig mössa när han kom, typiskt mediafolk! Jag satt och tänkte: ”bara han inte frågar mig vad jag gör”. Jag tänkte på min klasskamrat Gustav och Helge Fossmo-incidenten och jag tänkte på Kalla Faktas program om mirakelpastorn som sänts två dagar tidigare. Jag kan bara inte säga att jag pluggar till pastor, de kommer lyncha och fullständigt såga mig. De kommer tro att jag är någon slags ledare i en sekt och komikern kommer kalla mig för Kristi brud. Kanske jag kan säga att jag pluggar till sjuksköterska, lärare eller att jag är akademiker eller något annat. Men då ljuger jag ju. Bara han inte frågar mig, bara han inte frågar mig… Men det gör han.

– Jaha, så du är alltså Tims fru. Vad sysslar du med?
– Jag pluggar till präst.
– Holy shit, sa komikern.

Därefter testade komikern lite olika svordomar och nöjde sig sedan med gärdsgård. Det funkade ju bra. När man hade en präst där. Denna kväll var det två komiker och en trollkarl som uppträdde. Alla tre spann vidare på tråden att det var en präststuderande där. Trollkarlen tyckte att vi hade samma typ av jobb. Att lura människor.

Efteråt var jag helt slut. Jag satt som på nålar hela kvällen. Och när jag kom hem kom det dåliga samvetet. Jag hade faktiskt ljugit, sagt att jag var präststudent istället för pastorsstudent. Så feg jag är! Tim tyckte det var dålig stil att inte säga sanningen att jag pluggade till pastor. Om jag ändå sagt präst kunde jag lika gärna sagt pastor. Varför sa jag inte bara som det var? Jag höll med, det var fel och fegt gjort.

Jag kunde inte somna på kvällen. Hur ska jag som pastor kunna förvänta mig att mina församlingsmedlemmar ska kunna stå för sin tro på deras arbetsplatser och berätta att de tillhör en frikyrka om inte ens jag, som ska fungera som ledare vågar det? En pastor, som inte ens vågar säga att hon är pastor. Det skulle ju vara skandal! Jag tröstade mig själv med att det inte skulle få hända igen, och att jag faktiskt inte är pastor än. För riktiga pastorer, de ljuger ju inte!

Det var inte Gud eller min tro jag skämdes för. Utan jag mäktade nog inte med folks fördomar mot frikyrkan och pastorer. Därför kändes det bättre att säga präst, alla vet vad det är. Folk ser nog präster som lite torra och tråkiga, men inte galna och farliga som pastorer. Observera att inte alla svenskar tänker så här, men förvånansvärt många som jag har stött på. Jag har fått höra många fördomar om både präster och pastorer i mötet med icke-kyrkliga svenskar. Och vissa frågor har ibland sårat mig eller gjort mig rädd. Tror dessa människor att psykopat och pastor är samma sak?

Några dagar senare besökte jag en kiropraktor. Jag stod i underkläder och han stretchade min rygg, samtidigt som han frågade vad jag jobbade med. Men Gud, måste jag stå här endast iklädd trosor och bh och berätta om min tro? Jag orkar inte. Denna gång kände jag mig inte heller helt bekväm. Som tur var, var det i alla fall inte en publik på några hundra och jag hade lärt mig av mina misstag och berättade att jag pluggade till pastor. Tack och lov behövde inte kiropraktorn göra humor av detta. Däremot fick jag berätta att mina ischiasbesvär berodde på allt för mycket sittande, som i sin tur beror på mina grekiskastudier. Som i sin tur ledde till ett samtal om bibeln och tro. Ibland får man berätta om Jesus vid underliga tillfällen!

Faktum är att i vår kyrka så är det självklart vad en pastor är och gör. Men den vanligaste frågan jag får är vad det är för skillnad mellan en präst och en pastor. Gemene svensk vet vad en präst är, men inte alla en pastor. Och har man hört talas om en pastor så är det kanske via media och då Helge Fossmo eller mirakelpastorn Jens Garnfeldt man hört talas om. Att jag ibland får konstiga frågor angående mitt yrkesval är kanske inte så konstigt ändå.

Jag påminner mig om Jesus ord, att vi är som får bland vargar. Det är lätt att raljera över oss kristna eller att sucka över knasiga pastorer. Det är inget jag tycker är härligt eller bra, men så är det. Jag tror vi alla får ta vårt kors och gå. Det är ingen dans på rosor att vara kristen. Ibland misslyckas vi, vågar inte riktigt stå för vår tro. Men nästa gång kanske det går bättre!

Matteus 5:14-16. ”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.”

Guds frid! / Pastorskandidaten Elin Harrysson

• Dela