“Hur blev du viss om din kallelse?”

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Gustav Fransson.

Denna fråga, som i sitt väsen bär så många dimensioner beroende på vem som ställer den och till vem den ställs, är en fråga som är central för de allra flesta som börjat vandra mot ett givet mål i en given tid. För mig var det målet aldrig pastor, vilket jag vet att jag delar med många som jag nu vandrar tillsammans med. En lång rad händelser förde mig till den punkt där mitt eget förnekande till slut var det enda som stod emellan mig och det jag nu är viss är min kallelse.

Jag hade nog aldrig flytt från den, men förnekat den som orimlig, så till den grad att jag blivit ett med mitt förnekande. I det att jag blivit ett med den hade dess slöja så fördunklat mina ögon att jag inte kunde se att min kallelse var bekräftad utifrån, av människor i min omgivning, men också inifrån, ty jag levde redan i min kallelse. Huruvida det var Gud i mig, Anden som tagit sin boning i mig under det att jag bekände Jesus som min Herre, eller jag själv, är givetvis svårt för mig att säga, men när jag, av en helt annan rad märkligheter, till slut lät mitt förnekande bli ett bejakande, kunde jag se att jag levt i enlighet med min kallelse under en lång tid.

Ett exempel var att jag studerat teologi under flera år, vilket är en förutsättning för att bli pastor; ett annat exempel var att jag skaffat mig församlingserfarenhet och ekumeniska erfarenheter, vilket är nödvändigt för att bli pastor; och jag hade en klar uppfattning om att det är kyrkan jag är satt att tjäna, vilket är en grundbult i tjänsten som pastor. Men jag skulle verkligen inte bli pastor.

Vad detta gjort med mig vet jag inte, men det kan vara intressant att reflektera kring det. Hur hade exempelvis mina teologiska studier och mina möten med andra traditioner blivit om jag haft ett sammanhang jag tydligt relaterat till och som jag på ett eller annat sätt behövt försvara? Kanske hade jag inte behållt en öppenhet gentemot andra kristna traditioner med andra uttryck och andra teologier.

Min visshet dök bara upp. Jag fick en konkret kallelse om att verka i en församlingsplantering och i det att jag tackade ja insåg jag att min kallelse till tjänst låg djupare än så och mitt hjärta och mina ögon öppnades på vid gavel och jag kunde se. För någon är vägen given och man ser den tydligt. För en annan är vägen given och man famlar efter den. För mig var vägen given, men jag kunde inte se den, men i tro fick jag gå på den och i backspegeln kan jag se att det inte var den väg som snabbast tog mig till mitt mål (när jag ordineras 2020 kommer det vara 12 år efter jag började studera teologi), men den väg som gav mig de erfarenheter jag behövde för att kunna kliva ur förnekelsen och med frimodighet svara ja.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 11 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. Den 16-17 mars är det Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola). Och den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden kommer vi att blogga ofta på BliPastor.nu.

• Dela