Hur får du ihop allt egentligen?

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Fredrixon.

Jag får relativt ofta frågan: Hur får du ihop allt egentligen? Men hur många gånger jag än ställs inför frågan blir jag aldrig riktigt klok på vad jag förväntas att svara.

För frågan är ju felställd från början, i och med att den förutsätter att jag faktiskt ”får ihop allting”. Men det får jag ju inte. Jag får inte ”ihop det”.

Trösta ledsen treåring kl. 03.35 på natten. Upp med sjuåring kl. 06.20 som ska till skolbussen. Mjölk över hela köksgolvet. Stressigt. Var är gympaskorna?? Välling till ettåringen. Svara på jobb-sms. Treåring ska till förskolan. Alla dessa vinterkläder!! Samla ihop sig. Försöka skriva predikan. Ettåring vill ha uppmärksamhet. Hämta Lego. Åter till predikan. Just det! Lunchmöte. Svara på mail. Ringa viktiga samtal på väg till möte. Plugga lite i väntan på att hämta treåring. Mobilen ringer. Hem till kaoset. Plocka dammråttor från golvet. Ledsen ettåring. Arg sjuåring kommer hem. Telefonen ringer. Bryter ihop. Kommer igen. Laga mat. Inga ägg hemma?! Åka till kyrkan. Jobba. Roligt och intensivt. Hem. Svara på mail. Borde plugga mera. Imorgon THS. Skriva ut anmälan till scoutlägret. Somna. Vakna. Trösta ledsen treåring kl. 04.35 …

Att arbeta heltid i församling, vara mamma till tre små barn och samtidigt läsa och pendla från Småland till THS i Stockholm för att avsluta en pastorsutbildning får man liksom inte ”ihop”. Jag tror inte att det är möjligt. Självklart underlättas det enormt om man har en make som ställer upp till 110%, men det är ändå en omöjlig ekvation.
Och ändå går det, på något mirakulöst sätt.

Jag kan känna en samhörighet med det judiska folket under deras 40-åriga vandring i öknen. Det är torrt och kargt, svårt och kallt. Det går inte att leva länge i öknen. Och ändå så går det. Det är en daglig övning i förtröstan och tillit. Det innebär att leva helt av Guds nåd, att inse att man i sig själv har inget men att man i Honom har allt.

Om du befinner dig i en liknande situation som jag och funderar på att läsa till pastor eller diakon, men känner att ”Nej, det går aldrig – det är för mycket”, så vill jag säga till dig att du nog har rätt. Det kommer inte att gå; du kommer inte att ”få ihop det”. Och samtidigt så kommer det ändå att lösa sig.

Jag vet inte hur, jag vet inte på vilket sätt. Men när vi går i Guds kallelse så skjuter han till precis den kraften vi behöver, exakt i den stunden vi behöver det. Och det är inte mitt förnuft som säger att det är på det viset, det är min erfarenhet.

——

Blott en dag, ett ögonblick i sänder.
Vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft och vara”,
detta löfte gav han mig.

Lina Sandell-Berg
Psalmer och sånger nr 249

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Kallelsen kan drabba människor i olika livssituationer. Ibland handlar det om en 22-åring som lever singel och gärna flyttar till Stockholm för att läsa fyra år. Ibland handlar det om en småbarnsmamma i Västvärmland som inte kan flytta på grund av villa, barn och makes arbete. När det finns starka skäl för det kan antagningsnämnden ge dispens genom en förkortad utbildning eller genom att man får läsa vissa poäng på en annan högskola än THS. Oftast ger antagningsnämnden råd och anvisningar för att pastorskandidaten ska kunna genomföra sin utbildning. Ibland följs de råden, men inte alltid. Ibland vill pastorskandidaten följa råden, men av olika skäl är det inte möjligt. Vid några tillfällen har det också hänt att antagningsnämnden direkt avrått en pastorskandidat från att fullfölja studierna i en omöjlig livssituation, och istället gett rådet att återkomma när livet ser lite annorlunda ut.

Antalet pastorskandidater som inte läser fyra år i sträck på THS har stadigt ökat de senaste åren. Det ökar också arbetsbördan för lärare och personal på THS och för kontaktlärare, kontaktperson och antagningsnämnd i Equmeniakyrkan. I kyrkan och på THS arbetar vi kontinuerligt för att skapa bättre möjligheter för denna grupp av pastorskandidater. En del av gåvorna på bön- och offerdagen till pastors- och diakoniutbildningen  går till detta arbete.

• Dela