I Ekmans garderob

För några år sedan sov jag över för första gången i Paul Petter Waldenströms arbetsrum på Missionsskolan på Lidingö. Det låg en gästbok på rummet och jag skrev en halv sida om hur fantastiskt jag tyckte detta boende var. En tid senare kom jag tillbaka och tittade i gästboken och såg då att någon på nästa sida skrivit: Vem f-n är P P Waldenström?

Med risk för att mönstret upprepas måste jag ändå rapportera: Just nu ligger jag på rygg och bloggar från Erik Jakob Ekmans garderob.

I fredags kväll kom jag med tåget hit till Ockelbo, och i nästan 30 graders kyla och med två tunga väskor letade jag mig fram till samhällets vandrarhem där jag fiskade upp en nyckel ur brevlådan. Jag letade upp mitt rum och fann till min häpnad att rummet jag skulle betala 330 kr för var stort som en garderob, eller kanske snarare en klädkammare, med snedtak och två minimala fönster som inte gick att öppna. Jag fick huka i den låga och smala dörren och fann där innanför en säng, ett 60-tals minimalt sängbord med mosaikbordsskiva, två affischer, två plastgalgar och en IKEA lagerbokhylla av billigaste sort med tre böcker samt en Expressen från 22 juli med huvudrubrik att värmböljan kommer att hålla i sig.

Och här ska jag bo i två nätter tänkte jag. Det är tur jag är frälst för annars hade jag nog klagat. Men Gud hjälpe vad jag längtade hem.

Och på morgonen kom en stor karl och knackade på min dörr och ville ha betalt. Han var en kopia på biografföreståndaren i Smala Susie, ni minns han som kommer in och säger att de glömt att skicka den sista rullen men att han ska ringa och kolla så att han kan berätta hur filmen slutar.

Nåväl, biltransport till Ockelbo Missionskyrka där pastor Katarina Linderborg tar emot distriktets Kairosgrupp, lekmannautbildningen där jag ska undervisa hela helgen. Och så berättar hon att vandrarhemmet är den gamla komministerbostaden, där en gång Erik Jakob Ekman bodde.

Men fatta hur stort detta är för en missionskyrkohistoriker. Jag bor i Ekmans garderob! Här har han förvarat sin prästkappa och sin bonjour, sin kavaj och sina kalsonger. Det var inte vinddraget från fönstret som höll mig vaken i natt, det var historiens vingslag. Och snart ska jag kyssa de breda golvplankorna innan jag drömmer vackra drömmar om långt flydda tider. Det låg ett skimmer över Erik Jakobs dagar…

Helt plötsligt inser jag att detta vandrarhem är ett av de vackraste vandrarhemmen på jorden, och att priset för ett rum här aldrig kan bli för högt, och att föreståndaren är en av de vänligaste människor jag mött, och att prins Daniels barndomshem ingalunda är den största sevärdheten i detta bedårande samhälle, och att 32 grader kallt i natt inte var alls särskilt kallt och att jag kan ta hela världen i famn – eller åtminstone hela Ockelbo.

Och den obildade upplyser jag härmed genom att förtälja att Ekman var en av dem som bildade Svenska Missionsförbundet/Missionskyrkan och blev dess första missionsföreståndare, medan Waldenström var den andra missionsföreståndaren. Tänk om de möttes här i komministerbostaden?! Nu kysser jag en planka till…

– – – – – – – – –

Dagens tummen upp: Tåget mellan Stockholm och Gävle var 61 minuter försenat.

Dagens tummen ner: Jag har årskort och tillhör alltså SJ:s trognaste kunder som bestraffas med att alltid bara få 180 kr tillbaka vid förseningar på mer än en timme, oavsett hur lång resan är och biljetten kostar.

• Dela