Idag är det internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen. En dag som fortfarande behövs. Alla som skrapar lite på ytan inser att strukturer är stabila. Även i de egna sammanhangen. Feminister menar att kön är den mest genomgripande och stabila orsaken till ojämlikhet och orättvisa, i alla kulturer och i alla tider. Det finns fler orsaker till att världen är orättvis och det behövs fler parametrar för att förstå orättvisor.

Men idag är det internationella kvinnodagen. En dag som uppmärksammar och påminner om ojämlikhet, faktiskt förtryck, som att flickfoster fortfarande aborteras enbart för att de är flickor, eller om fortsatt sexuellt våld mot flickor och kvinnor, något inte minst Metoo-rörelsen hjälpte oss alla att uppmärksamma.

Dagen påminner om att arbetet för kvinnors rättigheter måste fortgå, men också om kvinnors bidrag. Kraften och glädjen. En dag att fira. Allt som ändå blir bättre. Allt som är bra. Alla människor älskade. Alla människor behövda. En dag för att påminna om varje flickas, och människas, rätt att blomstra.

Till allt detta behövs teologin. Enskilda högskolan arrangerar därför traditionsenligt föreläsning på denna dag. Jag ska tala om just teologins bidrag. Teologi betyder ju ordagrant talet om Gud, men vi breddar ofta definitionerna för att göra det begripligt vad som menas. Så kan vi beskriva teologi utifrån sitt innehåll. Det handlar om tillvarons mening och mål, om vad en människa är, om sammanhang, hur vi hör samman, hur vi bör leva, om människovärde och hopp. Inom teologin berör vi de stora frågorna och de livsnära. Det är lidande och försoning, förlåtelse, mångkultur, omvärldsfrågor, globala frågor, frågor om ekologi och klimat och frågor om ojämlikhet, konflikter, rättvisa och fredsbyggande. Teologer blir per definition mycket allmänbildade och lär sig tolka samtiden och människors innersta frågor. Teologer lär sig också att tro är handling. Det går inte att skilja på tron och dess konsekvenser. Det hör ihop.

Så ett teologiskt föredrag på internationella kvinnodagen kommer att handla om tro som kan bidra till en bättre värld.

Jag kommer också att säga att ett bidrag är tron på inkarnationen, att Gud i Jesus fått kropp, vilket bildligt går att beskriva som att Gud har fått kropp och att vi alla bildligt uttryckt utgör delar i denna kropp. En viss del av kroppen kan inte säga att den inte hör till kroppen. Inte heller kan kroppen som helhet ignorera det faktum att en viss del av kroppen lider. Detta är definitivt en resurs teologin har i en oförsonlig tid. En teologi som kan säga att världen är Guds kropp, som exempelvis den feministiska processteologen Sallie McFague sa för flera år sedan. Sådana bilder utmanar alla föreställningar om att vi kan skära bort vissa delar av kroppen, stänga ute, acceptera att vissa inte får komma till sin rätt, att vissa delar av skapelsen i sin helhet förtrycks och förstörs.

Bilden berättar istället att vi behöver omfamna och härbärgera, arbeta för helhet och helande, i tron på att huvudet för kroppen är både en medlidare som förstår, en befriare som kan rädda och en allnärvaro som innerst och ytterst bär allt.

Sofia Camnerin, biträdande rektor Teologiska högskolan vid Enskilda Högskolan Stockholm.

• Dela