“Jag älskar den här församlingen!”

Text och foto: Marcus Johnson.

Förväntansfulla väntar vi på att tåget skall gå mot Dalarna, Rättvik och lägergården Ensro. Det är  Svalkanhelg för pastorskandidaterna på THS. Många har varit med tidigare men för mig är det första gången jag får tillfälle att under flera dagar lära känna mina kamrater och blivande kollegor, pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan.

Stämningen på tåget är hög och både teologiska problemställningar och frågor om vårt kommande pastorsyrke avhandlas oblygt i tågvagnen. Vi förstår, efter en stund, att fler än vi lyssnat på våra diskussioner när en av oss får en lapp av en dam som stiger av vid en hållplats. På lappen finns välvilliga råd och tips till oss!

 

Rättvik möter oss med regn. Målet är Rättviks missionskyrka där vi skall äta lunch samt få information om Equmeniakyrkan Region Mitt.

Pastor Per Knutsson berättar om sin kallelse och de olika församlingar han jobbat i och hur olika de varit. Det är då han säger något som berör oss djupt: ”Jag älskar den här församlingen!” Ja, äntligen är det någon som säger det vi alla vet men inte pratar om. Kärleken till församlingen! Utan kärlek till de människor vi har runt om oss finns det ingen mening med livet och speciellt inte med ett yrke som pastor i en församling! Vi pastorskandidater blir så tagna av Pers arbete och kärlek till sin församling att vi vill be för honom och hans fru! Det blir en stund av innerliga och kärleksfulla böner för Per och Rättviks missionsförsamling!

Väl framme på lägergården Ensro möter oss stillheten och tystnaden. Det är kallt och alldeles stilla i luften. Vi installerar oss i våra rum och får kvällsmat av två damer som under dagarna på Ensro skämmer bort oss med hemlagad och mycket god mat!

De närmaste dagarna består av många saker: information om arbetet i församlingarna i regionen, bibelstudium, gruppsamtal, utelek, föredrag om mångfaldsarbete och klimatansvar, gudstjänstförberedelser och nattvardsandakt . På lördagskvällen samlas vi i bönegrupper och jag lyckas inte hålla tårarna borta när jag berättar om och ber för min familj. Det blir en mycket känslosam men kärleksfull avslutning på den dagen.

På söndagsmorgonen vaknar vi med stor förväntan. Vi skall medverka, och i vissa fall hålla i hela gudstjänsten i fem olika församlingar: Rättvik, Leksand, Orsa, Mora och Siljansnäs.

Vi blir hämtade av förväntansfulla församlingsmedlemmar från de olika församlingarna. Jag har Orsa missionskyrka som mål och min uppgift är gudstjänstledning. Alla pastorskandidater blir varmt välkomnade av församlingarna och några grupper blir guidade runt på orterna.

När vi åter ses är vi trötta men mycket nöjda. Tåget mot Stockholm och THS går och vi får höra att våra besök har gett församlingarna framtidshopp. En man i en av kyrkorna sa till den unga pastorskandidaten som just hållit sin predikan: ”Behöver DU någon utbildning?” Och hans fru tillade: ”Det var den bästa predikan jag hört på många år!”

Ja, nog behöver vi pastorskandidater utbildning. Men vi behöver också lugn och ro för att kunna växa i vår kärlek till Gud och till församlingen.

• Dela