Jag ska åka till Skarpnäck nån dag

Observera

Denna text publicerades första gången den 19 mars, 2012. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

När jag i slutet på veckan åker hem till min bostad står det Arvika på tåget. Jag åker visserligen bara med till Kil och kliver av där. Men jag har varit i Arvika flera gånger och vet ganska väl hur det ser ut där.

När jag åker tunnelbanan från Centralen till THS kan det stå Hässelby Strand på vagnarna, och där har jag också varit ett antal gånger.

Men när jag tar tunnelbanan från THS in till Missionskyrkans kansli eller Centralstationen står det ofta Skarpnäck på tågen. Och där har jag aldrig varit.

Visst är det märkligt! I tio år har jag åkt denna tunnelbanelinje flera gånger i veckan. I tio år har jag klivit ombord på dessa vagnar som alltid fortsätter mot Skarpnäck när jag stigit av. Flera gånger om dagen är mitt tunnelbanetåg i Skarpnäck och vänder. Och inte en enda gång har jag följt med!

Jag har ingen aning om hur det ser ut i Skarpnäck. Är det vackert måntro? Finns där höghus eller villor? Är det några sevärdheter där? Ligger det vid någon vacker sjö eller rent av vid kusten? Bor det trevliga människor i Skarpnäck? Finns det några gamla minnesmärken där? Ligger det någon intressant kyrkobyggnad där? Finns det någon utsiktsplats i Skarpnäck?

Någon gång ska jag åka till Skarpnäck. Jag ska bryta mina rutiner och inte gå av vid Rådmansgatan eller T-Centralen utan åka ända fram. Jag ska ta reda på hur det är i Skarpnäck. Jag kanske blir besviken, men det vet jag ju inte förrän jag varit där. Kanske blir jag imponerad och åker dit igen.

Nu är det snart dags att söka utbildning inför hösten. Tänk om du skulle våga göra något annorlunda! Tänk om du skulle börja läsa teologi! Kanske har du funderat länge, sett informationen, tagit ett steg men klivit av tåget innan det var framme.

Det värsta är inte att misslyckas med studierna, det värsta är att inte ha försökt. Det värsta är inte att få nej från antagningsnämnden, det värsta är att aldrig ha prövat.

I helgen var en massa människor samlade på Kallelsedagarna på Betel och THS. Fantastiska dagar! Du som var med – kanske är det dags att våga nästa steg!?

Rune W Dahlén

PS Jag lovar att berätta när jag varit i Skarpnäck. DS