Kallelsen började i Sverige och växte i Ecuador

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Josué Leones.

Det var hösten 2008 som tanken på att bli pastor slog mig.

Jag hade innan dess tagit en paus i min datautbildning i Ecuador för att göra något annorlunda än att plugga, utan att misstänka att jag under den perioden skulle få en särskild kallelse ifrån Gud.

Under den perioden fick jag möjligheten att åka till Sverige och jobba som SMU-volontär i Hässelby Missionsförsamling, en tid där Gud formade mig på ett speciellt sätt eftersom varje aktivitet där jag fick vara med var som en bekräftelse på min kallelse. De sex månader som jag jobbade som volontär var inte bara en period av kulturellt utbyte, utan också en tid där Gud lade sin kallelse i mitt hjärta.

Tillbaka i Ecuador visste jag att mitt liv hade förändrats, inte bara för att jag fått ett nytt intryck av ett annat land än Ecuador, utan för att jag hade blivit kallad. Jag brukar säga att det var en kallelse som började i Sverige, och som förstärktes i Ecuador.

Jag minns fortfarande stunden när jag fick frågan av min pastor om att bli ungdomsledare i min kyrka i Ecuador. Han sa: ”Josue, du skulle passa som ungdomsledare – och i framtiden, varför inte som pastor?” Jag bara skrattade den gången, fast jag antog ändå utmaningen att bli ungdomsledare. Den tiden innebar också en period av förberedelse och bekräftelse av min kallelse.

Jag vill dela med mig av hur jag fick min kallelse för att ge ett exempel på hur Gud kan kalla på olika sätt och att det kan vara en process. För mig var det det.

Idag är jag tillbaka i Sverige och är antagen pastorskandidat och studerar på THS. Snart har jag studerat det första året, och det känns bra att vara igång med förberedelserna inför det jag har blivit kallad till – att jobba som pastor.

Jag ser många utmaningar med att vara i Sverige, och i kyrkan i Sverige. Jag ser det också som en fördel att komma från ett annat land för det ger mig ett annat perspektiv för att se på hur kyrkan ska se ut. Det ger mig också andra förutsättningar för att jobba i det mångkulturella Sverige, och det är viktigt att vi är medvetna om de utmaningar det för med sig.

Avslutningsvis vill jag bara påminna oss alla om ett viktigt bibelord inför utmaningen vår kyrka står inför i denna mångkulturella tid, och som har hjälpt mig under min tid i Sverige. Det är en utmaning att se bortom gränser, att se till vår gemensamma tillhörighet och kallelse i Kristus.

”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)

• Dela